Love is a tired symphony you hum when you're awake

 
Hej igen! Känns som om det var evigheter sen jag tittade in här sist, men veckan som varit har gått OTROLIGT långsamt rent allmänt, så det är förmodligen därför. Känns som om jag gått igenom femton livstider på en vecka. Något överdramatiskt, jag vet, men ändå. Fan vad man är dålig på att vara för sig själv nuförtiden, alltså. Anyway. Som jag nämnde i förra inlägget var Josh i Andorra hela förra veckan, och jag började genast förlora förståndet av mitt överflöde av ensamtid, och som botemedel bjöd jag genast över Mats, som mer eller mindre bodde här hela veckan.
 
Det var helt klart det bästa med hela veckan - har inte fått så mycket konsekvent quality time med honom någonsin tror jag, och vi hade det asmysigt och såg på hela Star Trek: Discovery som Mats försökt få mig att se klart i EVIGHETER och nu är jag arg över att jag och Josh gav upp på den så snabbt för OH MY GOD så bra den blev efter några avsnitt. Satt typ och skrek konstant genom de sista typ fyra avsnitten för att allt var så överväldigande och bra och coolt och plottwistigt. Ahhh älskar att kunna vara excited över Star Trek igen. Det är min bästa känsla.
 
Vi åt massa pizza, drack bourbon, gjorde sötpotatis (som blev jättehård för att vi inte hade tålamod att vänta på den), och därutöver har jag organiserat för eventet vi ska ha på jobbet på onsdag (verkar som om det kan komma att bli det mest framgångsrika eventet vi någonsin haft om bara vi kan få the actual books levererade i tid aaaaaaa varför är publishers värst i hela världen på allt) och försökt njuta av att ha ett hus som var konstant rent och där man inte konstant hittar strumpor under soffan som Josh slängt av sig haphazardly. Anyhow. I fredags kväll kom Nat hit en liten stund (basically bara för att sova här efter hon landat från en semester assent), så jag fick mig en brief men bra liten catchup med henne också vilket var fint.
Tog även en genväg genom Hampstead Heath efter jag varit i Golders Green och lämnat pappersarbete till vår revisor i fredags. Såhär fint var det där. Liksom? Detta är mitt i centrala London? Helt sjukt.
 
På lördagen kom Josh äntligen hem från Andorra igen. Han smsade mig ett taco night? och jag fick en sån där våg av hemlängtan och stack mer eller mindre direkt från jobbet (tre timmar tidigt......................... ja jag vet den här codependencyn är tveksam at best) och återförenades med min stökiga jävel till sambo som jag saknat så orimligt. Vi lagade tacos och såg ikapp på alla myrvideos vi missat och drack billig rom Josh köpt med sig, och somnade därefter i en hög på soffan klockan fkin tio på kvällen. TIO. I AM NOT JOKING. Vi gick inte och la oss på riktigt förrän framemot tresnåret när vi vaknade till igen, och Josh bara "is this the kind of people we are now - people who just have dinner and fall asleep at 10 on weekends" och jag blev nästan förolämpad och bara "NO WE'RE NOT NO ONE DOES THAT" så, well.
 
På den ljusa sidan innebar detta dock att vi båda var vakna och uppe innan elva nästa dag (vilket är mer eller mindre unheard of på en söndag). Jag gjorde scones (som vanligt) och läste ut To The Lighthouse och Josh åkte in till stan och klippte sig, och framemot kvällssnåret kom Ellie hit för att ladda all sin elektronik eftersom strömmen har gått i hennes båt (alltså varje gång jag tänker att det hade varit coolt att ha en husbåt så minns jag allt sånt här som hon måste stå ut med och så är jag rätt glad över att bo i lägenhet ändå). Vi drack lemonad och pratade om hur vi båda pratar för mycket och när Josh återvände drack vi Andorra-öl och spelade Carcassonne resten av kvällen tills klockan hunnit bli midnatt och Ellie gick hemåt och vi kollapsade i säng.
 
Idag har varit måndag, och jag har använt min lediga dag till en hel massa aktiviteter. Inledde dagen med att åka ut till Victoria och klippa mig (smsade min frisör förra veckan och bara "hej jag ska på bröllop nästa vecka kan jag få klippa mig gratis" och hon bara "sure thing kom och modella på måndag no probs" alltså god bless). Blev ingen dramatisk skillnad direkt - vill inte ha en så överdrivet dramatisk frisyr när jag snart ska ställas inför precis hela Joshs extended family och råka ge dem allihop en hjärtinfarkt, så i slutändan har jag nu mest en mjuk liten pixiecutliknande situation som jag gillar en hel del och som blir precis lagom tror jag. Ska återgå till min skarpa superhipsterfrisyr med rakade sidor och minilugg nästa gång, istället. Hehe.
 
Efter jag var klar där åkte jag inom Oxford Street och handlade en jättesnygg ny skjorta (tänkte först inte köpa den men så mindes jag att jag faktiskt tjänar pengar nuförtiden och att jag faktiskt kan köpa saker jag vill ha så då jävlar slog jag till! Ahh älskar att få en dräglig lön att leva på), och inom Primark för att införskaffa en ny resväska att ta med till bröllopet eftersom mina andra är helt orimligt för stora och jag behöver en bra weekend-sized resväska oavsett. Åkte hem, städade huset, bytte om, och mötte Mats på British Library, där vi såg detta:
British Library hade en föreläsning om Mary Shelley hålld av författaren till min nya favoritbiografi om Mary Shelley, så det fanns ju inte en chans att jag skulle missa nåt sånt. Visste pretty much allt hon tog upp redan, obvs (man är väl hyperfixerad.......), men det var himla intressant ändå, och efteråt gick jag och fick mitt ex av boken signerat och pratade en liten stund med författaren om hur cool Mary Shelley är. Bra kväll, helt enkelt.
 
Har at the time of writing precis kommit hem därifrån nu, och ska nu nog mest ägna kvällen åt att lyssna på Iron & Wine (hans senaste skiva är verkligen helt perfekt ? älskar ALLA låtar ? perfekt skrivmusik i am in LOVE), äta munkar och se om Josh pallrar sig hem från jobbet någon gång snart.
 
Det har varit en lite annorlunda vecka som gått, all in all, men ultimately tycker jag nog att jag gjort the most of it ändå. Planerna för den här veckan är i alla fall att vara värd för mitt livs första event på onsdag (pray 4 me), spela D&D at some point förmodligen, och så på fredag morgon tar jag och Josh tåget upp till Sheffield för att gå på bröllop och rent generellt hänga med hela hans släkt en hel helg. Känner mig typ lika excited som om det var min egen familj vi skulle åka och hälsa på. Är inte det fint, så säg. Återkommer med en full rapport (och förhoppningsvis några snazzy bröllopsbilder) nästa vecka! 
På återseende!

And in the morning I'll be with you but it will be a different kind

Vet att den här låten är ledsam egentligen men alla gånger jag lyssnar på den är på vinyl när vi spelar brädspel eller är hemma hos Joshs föräldrar och dricker vin sent på kvällen så istället har den här låten blivit världens ultimata myslåt somehow. Det är ju rätt najs, ändå.
 
Hej igen! Glad påsk! Jag tror aldrig jag har firat påsk så otroligt lite som jag gjort i år. Förra året hade vi påskpicknick i Hyde Park - i år har jag literally bara ätit scones och sett på stand up. Påsk har ju inte så himla starka kopplingar för mig, direkt (som julen har - när jag spenderade julen 2014 på samma sätt som jag spenderade påsken det här året var det en av de absolut värsta upplevelserna i mitt liv), så jag har inte saknat det så mycket. Blev mest avundsjuk på att alla därhemma fått äta god mat och umgås med hela min släkt, men det är jag ju avundsjuk på nästan alltid, så det är mest som vanligt, basically.
 
Har inte så mycket att rapportera den här veckan, faktiskt. Har typ.... inte gjort någonting alls? D&D var inställt, Mats har varit i Tyskland hela veckan, och Francesca och Yen var panka och upptagna, så jag har i princip mest jobbat och därefter kommit hem och legat i en hög i soffan med Josh och kollat på videor om myror och båtar. Har varit rätt skönt, faktiskt. Har inte haft en vecka att bara få liksom existera på, och en vecka som den här kommer så himla lägligt rent allmänt - precis när jag råkar vara i en fas där jag mest bara vill åka hem efter jobbet och inte behöva flänga iväg på hundra grejer.
 
I avsaknad av andra aktiviteter har jag försökt komma igång mer med både läsandet och skrivandet. Har kommit en bra bit in i To The Lighthouse (gillar den mer och mer - det är liksom någon sorts effort i att läsa den eftersom typ ingenting händer och alla mest sitter och stirrar på varandra och tänker på hur olyckliga de är, men det känns liksom strangely värt det? Skrivspråket är så himla spot on och vackert och får fram känslor från en så intressant vinkel och ÅH det här är fan min favoritgrej med att läsa pretentiösa klassiker I LOVE THEM).
 
Började därutöver skriva Post-Apocalyptic Post Office i en anteckningsbok för hand istället för på datorn. Det varierar från bok till bok vad jag gillar att skriva dem i för format, men tror ärligt talat att jag är över att skriva utkast på datorn nu? Att skriva för hand gör det så mycket enklare att acceptera när något inte blir så bra som jag tänkt och att bara skriva och komma vidare eftersom man inte KAN redigera förrän senare. Gör ju mina första utkast OTROLIGT mycket sämre än mina första utkast brukade vara när jag skrev dem helt på datorn, men you know what. Tror inte ens jag hade kunnat skriva färdigt något alls om jag försökte jobba så nuförtiden. Mitt liv har väl ändrats, eller nåt. Gillar det, faktiskt. Plus att det ger mig en ursäkt att köpa fler anteckningsböcker, så är ju en win win situation egentligen.
 
Anyhow. I fredags morse drog Josh till Andorra för att åka skidor i en hel jävla vecka, och sedan dess har jag huserat för mig själv i lägenheten med varierande resultat. Visste ju om konceptet, men herrejösses jag och den där människans nivåer av codependency är ju verkligen något annat. Insåg liksom inte att jag umgås med Josh så gott som varje vaken minut varje dag hela tiden jag inte är på jobbet, och nu har jag kommit hem till ett tomt hus i flera dagar och det har varit SÅ. TRÅKIGT. Hela fredagen efter jag kom hem från jobbet var jag liksom? Arg? För att allt var så tråkigt och jag inte kunde komma på något att göra och för att jag inte kunde se på några Youtubevideor för att vi ser på alla de bästa kanalerna tillsammans. Liksom. Herrejösses. Behövde till och med laga mat till mig själv i lördags???? Ultimat skandal. Hatar matlagning mest av allt i hela den här situationen ju.
 
I lördags slutade jag jobbet vid halv femsnåret, och eftersom jag inte direkt hade något för mig när jag kom hem bestämde jag mig för att gå hem från jobbet. Har velat prova det sedan jag började där (för typ....... tre år sen........) men har aldrig pallat, men nu jäklar. Insåg rätt snart varför det är en sällsynt upplevelse. Promenaden från Notting Hill till Tufnell Park tog drygt två och en halv timme (tog visserligen en liten omväg för att få gå lite mer i Regent's Park, men ändå), och när jag väl kommit hem hade jag kramp i typ HELA benen. Ändå worth it, somehow. Älskar en redig långpromenad, after all, och det var så himla mysigt att bara få gå genom typ halva stan och lyssna på musik och fundera på lite vad som helst jag kom på.
Gick typ tvärsigenom hela Regent's Park, och insåg att det knappt fanns någon del av parken jag inte redan varit i och kände igen, trots att den är rätt stor ändå. Regent's Park may be a personal favourite, eventuellt.
 
Kom hem, pratade lite med mamma och Elin, och spenderade därefter resten av kvällen med att ta ett bad (lyckades få till perfekt temperatur och använde Lushbadbomben jag köpte häromdagen som gjorde mig SUPERGLITTRIG och gjorde en perfekt gin & tonic som jag drack under tiden och alltså god bless this is the high life) och lyssna på mordpodcasts och äta tonvis av allt konstigt godis vi har liggande i huset och aldrig äter innan jag gick och la mig i semi-vettig tid och däckade omedelbart. Very wholesome indeed.
 
Smsade med Mats imorse (som äntligen är tillbaka i London så att han kan komma hit och underhålla mig resten av veckan wooo) och när han frågade vad jag gjort under dagen sa jag bara "I just slept for twelve hours and have now eaten so many scones I feel like I'm dying" varpå han svarade "just Moa things", och tycker rent allmänt det summerar dagen rätt bra. Sov aslänge, bakade scones, åt SJUKA mängder clotted cream (de hade extra stora clotted cream-förpackningar i Sainsbury's så jag slog till direkt obviously), och städade huset. Är fortfarande allmänt uttråkad av att inte ha sällskap, men känner mig betydligt mer bekväm med det än jag gjorde i fredags. Har bara helt och fullt börjat leva som jag gjorde på helgerna som sextonåring, när allt jag gjorde var att skriva en massa pointless dravel, lyssna på Fall Out Boy, äta alla konstiga kakor i skåpet som ingen skulle sakna, och se på en miljon olika gamla standupshower. Ett bra liv, ändå.
 
Imorrn ska jag till Westfield i Stratford för att handla lite viktigheter (måste färdigställa min outfit till Joshs systers bröllop om ett par veckor och så har Josh gjort slut på ALLT genomskinligt nagellack så det måste jag också införskaffa mer av så man kan släta ut sina hemska nagellacksmålningskunskaper en smula igen), och därefter ska Mats till sist komma hit och vi ska se på Star Trek och äta pizza och spela Carcassonne och rent generellt ha en veckolång sleepover. Är så HIMLA taggad. Hell yeah.
 

I am a rock with eyes to the sky

 
Hej igen! Mitt liv fortsätter vara ganska oäventyrligt. Kan inte avgöra om jag börjar bli trött på det eller om jag fortfarande älskar att ha såhär mycket tid att läsa, men vem vet. Livet kommer börja sätta igång i sin vanliga hysteriska takt snart nog ändå (har typ tre resor inplanerade de närmaste tre månaderna och ska ha husgäster minst varannan vecka de närmaste veckorna så ska nog ta och embracea lugnet medan jag kan tror jag). Igår hade jag en ganska standardmässig jobbdag med Olga, och spenderade därefter kvällen hemma med Josh, där vi åt cheesecaken jag gjort (är bra på cheesecake nu!!! hell yeah!!!!) och gosade i soffan medan vi såg klart på första säsongen av Twin Peaks och väldigt lite därutöver, really. Började titta på Skins igen, since vi slutade mitt i en säsong, vilket var världens throwback. Har nog inte sett den serien på typ ett halvår minst.
 
Idag har följt ungefär samma spår. Jobbade öppningsskiftet med Olga igen, och hängde mest i affären och höll ställningarna medan Olga svarade på femton tusen mejl och försökte beställa tillräckligt med böcker för att återhämta affären efter jul (alltså ALLTING är slutsålt vi kommer få såna otroliga mängder leveranser de kommande veckorna alltså JISSUS). Slutade lite efter fem mest eftersom affären var heldöd, och åkte hem och låg på soffan och lyssnade på musik och läste The Subtle Knife en stund. Älskar fan His Dark Materials. Sån himla bra bingeläsningsserie. Har inte läst en hel bokserie på huuuur länge som helst, och det är något himla nostalgiskt över att bara få begrava sig helt och hållet i ett universum och en massa fantastiska äventyr. Ah. Är taggad på att läsa ut serien också, dock, since jag har en hel hög med Mary Shelley-relaterade böcker att läsa därefter, men ändå. Att få ha en sån bra to be read-lista är ju nöje i sig självt, faktiskt.
 
 Josh kom hem framemot kvällningen, och vi spenderade några timmar med att bara lyssna på musik tillsammans  i vardagsrummet medan vi gjorde våra egna små projekt - aka jag läste min bok och Josh skissade D&D-plotlines. Vi har lite såna små projektkvällar då och då, och det är något så himla wholesome över det. Att bara sitta och jobba på varsitt håll och bara pausa för att uppdatera om ens senaste framgångar eller för att sjunga med i nån bra refräng. Inget får mig att känna mig som en riktig vuxen som det gör, strangely enough. 

När vi båda tröttnat på våra Produktiva Projekt™️ hamnade vi i soffan as per usual, och efter att ha misslyckats med att börja se på True Detective såg vi några fler avsnitt av Good Morning Call istället (lite annan ton, men ändå), awww:ade över hur gulliga huvudpersonerna är (första säsongen såg vi på för att den var helt galen och bisarr men andra säsongen är bara ??? typ heartwarming  och full av hälsosamma relationer och karaktärsutveckling och jag bara ??? i didn’t sign up for this WHOLESOME ADORABLE CONTENT VAFAN), och försökte mig på att fläta Josh’s hår (som efter vår förra misslyckade färgningseskapad nu tydligen fått mersmak och köpt lila hårfärg???? är taggad beyond belief på det här alltså), innan vi called it a day. Borstade tänderna, slemmade tandkräm på varandra och jag släpade runt Josh i hallen en stund för att se hur svårt det skulle vara att göra sig av med hans lik om han skulle råka dö nån gång (det var jättesvårt så får låta bli att ta död på honom helt enkelt), innan vi gick och la oss till sist.

Så ja. Allt fortsätter på sitt fina wholesome lilla tema. Tror inte jag någonsin kommer tröttna på det, riktigt, ärligt talat. This is the life.