Cut me loose, or wait in the fire

 
Hej där! Fredagen har passerat, och det har varit en wholesome dag indeed. Rätt händelselös, på det stora hela, men at this point i livet har jag ingenting emot såna företeelser då och då. Jobbade öppningsskiftet tillsammans med Slawo, och hade en allmänt busy förmiddag där jag storstädade i barnavdelningen (bara att bokstavssortera bilderböckerna tog TVÅ TIMMAR alltså det var verkligen inte onödigt jobb det där), gjorde pappersarbetet och social media-grejer och hann även med en promenad ner till banken (var ösregn när jag gick dit och strålande solsken när jag gick tillbaka - klassiskt Londonväder) innan jag gick på lunch och därefter fick väldigt lite gjort under resten av dagen.
 
Slawo var allmänt sjuklig (cirka alla som har jobbat med Olga sedan hon kom tillbaka har blivit assjuka omedelbart och Olga påpekade att det är tur att mitt immunförsvar är som en jävla vägg så att åtminstone någon i affären kan vara funktionsduglig nu när hon smittar ner allihop en efter en) (också sånt genuint mysterium varför mitt immunförsvar är så bra för har honestly verkligen inte gjort mig förtjänt av ett sånt perk när jag knappt sett grönsaker på bild). Gav Slawo lite längre lunchrast, och kilade sedan hem lite tidigare istället.
 
Igår kom en lokal författare in och lämnade en proof-kopia av sin uppkommande bok (en proof-kopia är basically några fåtal böcker som trycks upp innan boken kommit ut i affärer som skickas till typ kändisar eller bokrecensenter eller bokaffärer osv så att de kan läsa boken och vara redo att recensera den direkt på bokens faktiska releasedatum och bygga hype för den och allt såntdär). Oftast får vi in väldigt få spännande proof copies, men den här vann över mig omedelbart. Till att börja med hade den ett anatomiskt korrekt människohjärta på omslaget (finns en anledning till att jag har det motivet tatuerat på handleden - det är min favvo), OCH citatet på försättsbladet var från none other than Frankenstein av mitt livs kärlek Mary Shelley. Det var som om nån gett den där författaren en lista på saker som får mig att omedelbart gilla en bok, och sen kryssat i alla rutorna.
 
Anyhow. Började läsa några sidor i den igår när den kom, och insåg ganska snart att boken var ASBRA och att jag inte kunde släppa den, så idag när jag slutade gav jag till sist med mig och tog med mig den hem för att läsa (JA jag vet att jag redan läser tre böcker samtidigt men SHHHHH). Klev av tunnelbanan i King's Cross, satte mig på en bänk på Granary Square vid fontänerna, och läste. Och läste. Och läste.
 
Gick inte därifrån förrän jag var tre sidor från slutet på boken, mina händer frusit till is i blåsten och det hade börjat både skymma och duggregna (regnet var egentligen det enda som fick mig att till sist avbryta läsningen, to be honest). Kan verkligen inte minnas senaste gången jag läste ut en bok på en enda dag - läser så himla långsamt och otåligt nuförtiden, men det här var verkligen en sån där läsupplevelse där hela världen bara försvann runtomkring mig och jag inte ens märkte att jag var iskall och att min fot somnat förrän jag insåg att boken var slut, pretty much. Bästa någonsin.
La upp det här på min instagram story, och det sammanfattar det hela rätt bra. Är allmänt smug att jag fick läsa det här absoluta mästerverket flera MÅNADER innan den stora massan kan få tag i den, men honestly är jag mest frustrerad över hur länge jag måste vänta innan jag kan få pracka på den här boken på allt och alla.
 
Olga sa att vi kanske ska ha ett event för den boken när den väl kommer ut. Är oftast inget vidare fans av att hålla events på jobbet, men det här eventet hoppas jag verkligen händer. Kommer fan be om en egen signerad kopia i så fall. Gud så bra bok. Köp The Beginning of the World in the Middle of the Night när den kommer ut okej??? IT IS A MASTERPIECE.
 
Gick hem i regnet, kom hem och kollapsade i sängen en stund och försökte värma upp mig en smula innan Nat och Daniel kom hem och jag åt pizza medan vi såg på Rupaul's Drag Race och åt ostbollar hela kvällen. Mycket wholesome. Ännu bättre since jag glömde se de sista avsnitten av Rupaul's Drag Race och nu har en anledning att faktiskt se ikapp. Sa godnatt och gick och la oss framemot midnatt since Daniel ska upp tidigt imorrn, och därefter smsade jag Josh och frågade om han behövde bli insläppt i huset under natten någon gång (eftersom han, well, åkte till Brighton Pride och hans nycklar försvann i stranden för det är ju en så typisk Josh-grej att hända på precis alla plan herrejösses), vilket han behövde (ska kopiera ett par nycklar till den stackarn imorrn så han kan leva sitt liv igen herrejösses hur har han klarat sig såhär länge utan nycklar ens). Planen för resten av natten är därmed att vara semi-vid medvetande så att jag kan släppa in honom. Får se hur det går med detdära.

I left my heart in Amsterdam, where I could dream and nights were long

[Bild: Oxford, UK]
 
HOWDY. Lördagen är till ända, och min helg har officiellt äntligen börjat. Herrejösses som jag sett fram emot lite ledighet, alltså. Ska fan inte göra ett jota imorrn.
Anyhow. Idag har varit en bra dag. Jobbade öppningsskift tillsammans med Lucy, och det var superbusy som vanligt och vi diskuterade våra livsproblem som vanligt och det var himla mysigt allting (det är sån himla skandal att vi båda alltid är upptagna och typ aldrig hinner ses utanför jobbet för ÅH Lucy är ju så himlans mysig ju). En av hennes kompisar kom förbi på eftermiddagen och vi diskuterade Lucys jobbiga pojkvän som jag är en stor förespråkare att hon ska göra slut med, och Lucy bara "Moa's so good at giving relationship advice" och jag bara "YEP I AM DEFINITELY ONE TO TAKE ADVICE FROM. MY RELATIONSHIP TRACK RECORD IS NOT A TERRIBLE MESS IN ANY WAY THANKS" alltså bless. Min enda filosofi var att han var trash om han behandlade henne sämre än hennes bästa vän skulle gjort. Vad är det med folk som inte är kompis med folk de är tillsammans med egentligen ???? Så himla förvirrad.
 
Anyway. Jobbade till klockan fem, och därefter hoppade jag på tunnelbanan och åkte till Camden Town, där jag mötte upp Marion, Steffi och Steffis pojkvän Oliver på The World's End (där vi brukade hänga hela tiden back in the day). Steffi och Marion var mina två allra första vänner i London, och de två första medlemmarna i vad som senare utvecklades till mitt lilla hostelcrew som blev min första vängrupp i den här stan. Steffi flyttade tillbaka till Tyskland för typ två och ett halvt år sen, och varken jag eller Marion har träffat henne sen dess, men nu till sist hade hon vägarna förbi igen så vi kunde återförenas.
 
Var så himla länge sen, och det var så roligt hur så lite hade ändrats mellan oss (var så länge sen att alla mina minnen av vad vi gjort tillsammans är allmänt luddiga? Kunde inte riktigt komma ihåg Steffis personlighet knappt ens förrän jag träffade henne igen för att det var så himla länge sen). Vi drack några drinkar och skrattade åt gamla hosteläventyr en lång stund innan vi blev hungriga och gick vidare till The Diner, där vi åt halvt ihjäl oss på en hel massa god mat medan vi diskuterade vad vi gjort sedan vi sågs senast och vad som pågår i livet för tillfället rent allmänt. Framemot niodraget var Steffi och Oliver tvungna att ta tåget tillbaka till där de bor, så vi skiljdes åt med en massa kramar utanför tunnelbanestationen och bestämde att vi förhoppningsvis ska hinna ses någon gång till innan de åker tillbaka till Tyskland igen, innan vi sa hejdå och jag promenerade hemåt med hela själen alldeles varm av tillgivenhet.
 
Som sagt, var Marion och Steffi mina första vänner i den här stan. Som Marion beskrev det för Oliver under kvällen var det Marion som lagade mat åt mig om kvällarna och Steffi som lagade frukost på helgerna och hällde whiskey i min varma choklad om kvällarna när jag haft en stressig dag. När jag var nitton och alldeles ensam i en helt ny stad och ett helt nytt land, var de två de första som dök upp och gav mig hopp om att London kunde bli mitt nya hem på riktigt.
Det gjorde det ännu finare att vi kunde träffas igen, flera år senare, och direkt komma tillbaka till den där lätta fina mysiga vänskapen vi hade då. Att jag har folk som jag kan minnas den där första tiden med, och att det folket fanns där då och kunde göra min första tid som Londonbo så bra att jag vågade tro på drömmen.
 
Älskar dem så himla mycket. Hosteltiden var den mest stressiga, ångestfyllda tiden i hela mitt liv, men det var också en så himla fin tid på så många sätt. Det var så fint att få ha en bit av 2014 tillbaka, basically.
 
Kom hem, slängde in en tvätt, läste ut Mort (som var SÅ MYSIG åh vill läsa tonvis med Discworld-böcker omedelbart nu), och när Nat kom hem såg vi ett avsnitt av Mighty Boosh och ett av IT Crowd innan Nat var tvungen att gå och lägga sig. Jag, däremot, är ju blissfully ledig imorrn och ska spendera dagen med att göra absolut 0 saker. Kanske ska ner till affären och köpa glass, och kanske kilar iväg och köper lite fler galgar och en ny lampa till min lavalampa (saknar den ju </3) och kanske rensar ut garderoben på saker jag inte vill ha och går och lämnar dem hos Oxfam. Kanske. Med betoning. Ska nog mest sova och se på standup, tror jag. Känns som en perfekt söndagsplan.

Save your energy for someone more inclined to sit around

Underskattar alltid den här låten, och så playar jag den och känner mig alltid som om jag precis gått igenom en brutal skilsmässa från mitt livs hypotetiska kärlek. Vafan. Uncalled for.
 
Hej där! Idag har det varit gammal hederlig måndag igen, och jag har haft en väldigt lugn dag. Känns som om det varit något av ett tema på sistone. Jobbade i Camden tillsammans med min chef för första gången på evigheter which was nice eftersom jag inte sett honom på hur länge som helst, och vi snackade en massa skit och sa dåliga skämt och försökte planera en bra natt att gå och jaga fladdermöss på. As you do.
Affären är typ helt utplockad since det är stängningsrea, så det var inte så himlans mycket att göra, direkt. Min chef stack hem tidigt eftersom han jobbade över igår, och därefter satt jag mest och finkulerade, flyttade några enstaka böcker så de stod lite rakare på hyllorna, och smsade med Juni om livet.
 
Stängde affären och lyssnade på Against Me! hela vägen hem (älskar Against Me! så mycket det bandet är fan mitt nr.1 botemedel mot casual vardagsångest varenda gång). Nat och Daniel hälsade mig välkommen hem genom att ligga i en hög ovanpå mig i min säng en stund vilket var allmänt wholesome, och därefter tog jag en dusch och spenderade större delen av kvällen med att läsa Mort. Den har såna himla sago-vibbar, världen är så himla intressant uppbyggd och den är bara så himla mysig att läsa och ÅH det kommer fan bli svårt att låta bli att bara helt djupdyka i hela resten av Discworld-serien efter det här nu alltså.
 
Framemot elvasnåret var Josh klar med D&D till sist (det faktum att han uppdaterade mig om vad som hänt med hans D&D-karaktär innan han berättade hur han hade haft det i Amsterdam hela helgen säger väl en hel del om de generella prioriteterna i det här hushållet), och vi såg något avsnitt av Unbreakable Kimmy Schmidt och försökte bestämma vilka karaktärer vi alla var (Nat var Jacqueline aka The Yummy Mummy, Josh var en kombo av Titus' cyniska attityd och extravaganta dress-sense och Kimmy's generella whimsical-ness, och jag såg min generella framtid i en av de konstiga sidokaraktärerna som låste in sig i en garderob och sedan ramlade över en massa porslin, och i deras allmänt askonstiga landlady - som jag aspirerar att bli som när jag blir gammal anyway så det funkar ju).
 
Gick och borstade tänderna (efter att vi haft en mindre danspaus i badrummet medan vi imiterade olika  nöjesparkskaruseller....?) och hade därefter en allmänt intensiv diskussion om karuseller och nöjesfält innan vi sa godnatt med en massa kramar och godnattpussar, Nat och Daniel gick och la sig och jag och Josh blev smått caught up i en Discworld-diskussion ett tag (köpte ju Mort över helgen så jag har inte kunnat prata med honom om upplevelsen ALLS det finns så mycket CONTENT att ta igen nu ju) innan vi också called it a day.
Och nu sitter jag här, och väntar mest på att den där tvätten jag slängde in alldeles för sent ska bli klar någon jäkla gång så jag också kan få sova. Ah, med adulthood kan man aldrig riktigt vinna.