I spin for you like your favourite records used to

 
Hej där! Ber om ursäkt för min frånvaro igår, men jag ramlade inte i säng förrän vid fyrasnåret på morgonen, och efter att ha varit hemifrån more or less sen tio på förmiddagen, så var jag en aning färdig, kan man väl säga.
 
Anyhow. Måndagen var himla fin, i vilket fall. Inledde dagen med att se på säsongsfinalen av Game of Thrones (trots att jag literally aldrig sett ett enda avsnitt men det var rätt intressant hur jag vistats tillräckligt på internet för att ändå någolunda kunna hänga med på vad alla hette och vad som pågick), och åkte därefter in till Notting Hill Carnival för en sista runda. Var lite mer folk idag, men fortfarande ändå surprisingly lugnt och bra stämning (typ alla jag pratade med innan bara NÄE SKA DU TILL KARNIVALEN DET ÄR JU ASFARLIGT DU KOMMER BLI KNIVHUGGEN 224 GÅNGER och så var det en av de mest chill events jag varit på på evigheter ???). Det var ännu varmare än dagen innan, och vi spenderade mesta tiden med att vandra runt mellan olika scener, se på en mängd olika DJ's (och Lily Allen som bara ??? randomly dök upp och gjorde ett gig ???), och dricka öl. Har världens solbränna nu, let me tell you.
 
Framemot halvfyra fick jag call it a day, sa hejdå till mina tillfälliga flatmates och spenderade därefter säkert fyrtio minuter med att bara försöka hitta en väg ut från karnivalområdet (det skulle ta typ en kvart att gå men det tog mer än dubbelt för att var och varannan gata var avspärrad SIGH). Hittade till sist till Latimer Road - den närmaste öppna tunnelbanan - och åkte hem till lägenheten, genomsvett och allmänt slutkörd.
 
Josh hade till sist kommit hem från Shambala, och hade redan använt badbomben jag lämnat åt honom för hans traditionsenliga post-festival-bad, och svepte upp mig i en allmänt nice Lush-doftande kram som jag kände mig alldeles för gross och svettig för, innan jag gick och tog en iskall dusch, svidade om till lite mindre nersvettade kläder, bättrade på sminket och gav mig av igen för dagens work outing. Hade för övrigt nämt för Jago under dagen att jag skulle hem till min chef's hus på kvällen och han bara "do you, like, have an affair with your boss is that why you're going to their house" och jag skrattade nästan rakt ut och bara "nä vi ska jaga fladdermöss ihop" och Jago bara "????". I kontrast frågade Josh vart jag skulle innan jag gav mig av och jag gav samma svar, och utan att blinka svarade han bara "NICE have fun" som att det var en aktivitet man hör om varje dag alltså bless. Märks vilka människor som hängt med mig tillräckligt länge för att förstå sig på mitt liv, haha.
 
Kom i vilket fall hem till mina båda chefers hus framemot halvsjusnåret, och möttes av Olga som hade lagat en allmän feast med en massa asgod plockmat - lammköttbullar, mozzarellabollar, vaktelägg, paprika, vitlökssås, massa gott bröd och en hel massa annat. Drack vin och åt och såg på Göteborg Horse Show (som hon redan tittade på när jag kom alltså how blessed am I), medan vi bläddrade i hennes alla bisarra konstböcker.
Ultimat sätt att spendera en kväll på, ju.
Hittade även denna i en av hennes enorma Taschen-konstböcker värd cirka £150. Väl värt pengarna, tycker jag.
 
Joakim dök upp lite senare, gav mig några tablettaskar med Zooapor och Pim-Pim som de hade köpt när de var i sin lokala svenskaffär häromdagen, och nickade direkt åt mig och frågade Olga om vi hade skrivit på papprena än. Olga bara "papers???" och Joakim bara "the ADOPTION PAPERS. For OUR CHILD." Alltså. Så himla gulligt.
 
Felix anslöt sig till oss så småningom också, och så strosade vi ner till deras lokala pub precis jämte floden. Drack öl, Olga och Joakim berättade en massa rövarhistorier från alla konstiga bokaffärer de jobbat i, och jag skrattade så jag fick ont i magen mer eller mindre konstant. Var najs att hänga med alla människor jag bodde med över helgen, men det blev så himla tydligt när jag träffade Olga och de andra direkt efter vilken sorts människor som är my real crew. De är så himla bisarra på ett så rättframt och hysteriskt sätt som vissa människor inte alls förstår sig på men som är den miljön jag känner mig som allra mest bekväm i.
 
När puben stängde gick vi in i skogen längsmed floden, och påbörjade vår fladdermusjakt. Olga fick en fladdermusdetektor i julklapp, som ger i från sig ett konstant brus som slår över till små klickande och blippande ljud när det är en fladdermus i närheten. Gick runt i buskar och ner på stränder och alla fnissade förtjust så fort ett fladdermusklick dök upp och det var så mycket mer engagerande och exciting än jag var redo för. När vi hittat det bästa stället satte vi oss på några trappsteg som ledde ner till floden, och satt där i det tysta kolmörkret och delade på en flaska vin och lyssnade på fladdermusklicken medan de flög fram och tillbaka över floden. Kan ha varit en av de finaste ögonblicken på väldigt länge. Vill spara det i en burk. Det är så himla synd att mina chefer bor så himla långt bort från mig - vill fan vara och hälsa på dem var och varannan dag. Varenda gång jag har varit hemma hos dem har varit en så himla bra dag.
 
Efter att ha återvänt till deras lägenhet och jag och Olga spenderat någon timme sprawled över deras soffa, druckit mer vin och pratat om livet och konst och världen i allmänhet, hoppade jag och Felix på nattbussen hem, skiljdes åt vid Trafalgar Square, och så kom jag till sist hem framemot fyrasnåret, med hela själen full av tillgivenhet. Är så glad att jag lyckats snubbla över de här människorna, i en stad av den här storleken.
 
Sov som en död fram tills tolvsnåret idag, och har sedan dess inte direkt gjort så mycket. Tror jag haft socialiserings-baksmälla, nästan, efter att ha varit out and about och umgåtts massa folk och knappt alls varit ensam i flera dagar i sträck. Som att jag både desperat behövde en dag för mig själv, men också kände mig jättedeppig över att vara ensam för första gången på länge. Bisarr blandning av känslor, really, men men. Försökte kväva den där deppigheten så gott det gick (har ju liksom basically bara idag för mig själv den här veckan om jag ska förstöra den genom att vara depp blir jag vansinnig), tog en lång dusch, åt en hel massa Pringles, slängde in en tvätt, catched up med en hel massa Youtubevideor och checkade av lite viktiga admin-grejer med lägenheten (vilket stressade mig mer än något men det känns lite bättre att ha satt lite mer hjul i rullning i alla fall).
 
Josh kom hem framemot kvällen och tog mig ur min heldag av sängliggande, och istället spenderade jag kvällen sittande på Spicy medan vi delade på en ask med Pim-Pims och såg på videor om ljudmixning (som jag inte förstår men som det är något weirdly satisfying med att titta på ändå ???? no idea), buggiga Let's Plays, en video om grizzlybjörnar som fick mig att gråtskratta flera gånger, och en video om hela ursprungshistorian till ett isländskt barnprogram.
 
Blev inspirerade av denna upplevelse - såklart - och medan vi satt i badkaret och borstade tänderna hittade vi på vår egna barnprogramssång vi sjöng i ett hel uppsättning verser i säkert minst fem-tio minuter (hela låten gick ut på rytmiska klappar och att man började sjunga what can we see over the wall, och därefter åtföljt av något - favoriter inkluderade several feral rabbitsthe revival of the bubonic plague, my grandma killing a cat, och crippling debt - och sedan åtföljt av ett that's what we see over the wall, innan låten började om igen). Vi skulle bli jättebra som barnprogramshosts, 100%.
Fick en stor godnattkram och en godnattpuss, och sjöng några fler verser av What can you see over the wall till varandra innan vi sa godnatt och jag hängde den där maskinen tvätt innan jag called it a day till sist.
 
Så, ja. Det har varit några väldigt intensiva dagar, det här, och även fast det var lite jobbigt att ställa om till att ha en dag helt i mitt eget sällskap så tror jag att det var väldigt behövligt. Känner mig mycket mer lugn och uppladdad igen nu, när jag kom över den initiella socialiserings-abstinensen.
 
Imorrn står det mer socialisering på schemat. Jag har bjudit över Marion och Mats på en gammal hederlig sleepover och jag har köpt en ny flaska rom och Marion ska göra lasagne. Ska nog bli ett himla fint sätt att spendera en dag på rent i allmänhet. Mmmm.

Keep your heart open wide, save it for somebody who cares

 
Hej igen! Ber om ursäkt för den absoluta röran jag lämnade efter mig på den här bloggen igår. Hade den oslagbara kombon av för många öl och hysterisk trötthet, så ja. Då kan det bli som det blir. Anyway. Idag har varit en bra dag - så bra att vi called it a night redan vid elva för att vi var helt slut. Det ni.
 
Blev väckt vid fem imorse för att se någon final i boxning som till synes hela världen pratat om, och även fast jag hade noll emotionell investering så gav jag mig ändå upp och såg på den. För, y'know. Det är ju roligt att göra andra grejer emellanåt. Matchen var klar vid sex på morgonen, och honestly tror jag inte att jag upplevt en bättre känsla i hela livet än när jag fick krypa tillbaka i sängen efter att ha varit uppe rövtidigt. Ren och skär bliss, ärligt talat.
 
Jago kom in och sov i mitt rum framemot morgontimmarna eftersom Cat och Bradon typ ??? inte ville sova efter matchen var slut (vad är detta för människor egentligen hur kan man INTE vilja sova efter att ha vaknat i ottan), och vid tiosnåret vaknade vi till sist, gjorde oss i ordning och hoppade på tunnelbanan ut till Notting Hill. Plockade upp Bradon's flickvän på vägen, och spenderade därefter more or less majoriteten av dagen på Notting Hill Carnival. Det var första gången någon av oss var där, och, alltså wow.
 
Speciellt med tanke på att jag spenderar varenda arbetsdag i Notting Hill numera, så var det så himla coolt att komma dit och se folk gå över hela gatorna, alla hus täcka med graffiti-målade plank och karibbiansk musik spelandes ashögt vartannat steg (så fort vi steg av tunnelbanan i Notting Hill Gate möttes vi av ett enormt moln av weed-lukt på perrongen och det var säkraste tecknet på att vibben i området hade ändrats rejält för helgen, vilket konstigt nog kändes lite fint på något vis). Var som att människorna som Notting Hill en gång tillhörde fick ta tillbaka det från alla de rika knösarna för en helg, liksom, och det var så himla fint. Att se Notting Hill täckt i matos och fullt av färger och ljud och dansande människor iklädda färgglada kläder och fjädrar.
 
Vi vandrade mest runt i området - köpte billig öl från folk som sålde dem direkt ur sina ytterdörrar längsmed vägen, stannade till och dansade när vi gick förbi en scen där de spelade najs musik, åt asgod jerk chicken, och turades om att bli supersolbrända och genomsvett i hettan. Allt man kan kräva av en karnivalupplevelse, tycker jag nog, även fast jag inte har nåt att jämföra med.
Stod i en helt fullpackad folkmassa runt en scen mitt på vad som i vanliga fall är en dubbelfilig bilväg. Jag och Jago stod och dansade och skrattade då och då åt den lite komiska kontrasten mellan den högljudda folkmassan som dansade åt trashig grime-musik, och de höga vita viktorianska husen som omringade oss.
 Alla parkerna hade blivit övertagna av karnivalen också, så vi slog oss ner och njöt av gräs under fötterna en stund medan någon spelade reggea från en scen en bit bort. Himla fint ju.
 
Framemot halvsjusnåret började karnivalen dra sig mot sitt slut och vi var också allmänt färdiga på alla plan, så vi promenerade till Paddington, sa hejdå till Bradons flickvän igen, och fortsatte hem till lägenheten. Beställde italiensk mat hem till dörren och såg på Mad Max: Fury Road (och jag blev emotionell över hur jävla asbra den filmen är och hur mycket jag älskar Furiosa och allt hon står för). När filmen var klar insåg vi alla hur dödströtta vi var efter en lång dag av day-drinking och konstant promenerande och dansande, så vi sa godnatt och called it a night. Är väldigt taggad för en tidig kväll, ärligt talat. Jag må visserligen vara ungefär lika mycket extrovert som introvert, men hujedamig en helg som denna skulle ju slita på vilken utåtriktad människa som helst, känner jag. Är väldigt glad att jag inte börjar jobba igen förrän på torsdag, och har massa tid på mig att sova ikapp. God bless.
 
Imorrn är det Bank Holiday Monday, denna most glorious uppfinning, och våra generella planer är att gå en sista runda på karnivalen innan Cat och Bradon åker hem, och på kvällen ska jag hem till mina båda chefer och dricka vin och jaga fladdermöss. Finns ju ingen bättre afterwork att få, let's be honest.

A glory night is a story saved, mark the chapter but turn the page

 
Karnivalhelgen har knappt börjat än, och jag är redan slightly för oredig för att egentligen skriva blogginlägg. Känns som en stark början. Hujedamig. Ska försöka hålla mig kort. Börjar inse mer och mer hur mycket jag kommer behöva varenda minut av sömn för att orka med vad som ligger framför mig.
 
Inledde dagen med att jobba ett standardmässigt intense lördagsskift på jobbet med Slavo och Sophie, vilket var najs eftersom jag inte träffat någon av dem på rätt länge och vi hade massvis att reda ut, vilket var najs.
Förutom några asirriterande italienska turister som kom in på morgonen (OM JAG INTE KAN PRATA ITALIENSKA SÅ HJÄLPER DET INTE ATT PRATA ITALIENSKA HÖGRE ÅT MIG JAG LOVAR), så var det en relativt lugn dag, och vi spenderade mesta tiden med att äta Hobnobs och catcha upp. Mycket bra, indeed.
 
Slutade vid femsnåret, hoppade på tunnelbanan hem, och spenderade en stund liggande huvudstupa i sängen en stund tills mina tillfälliga flatmates för dagen dök upp - Jago aka Joshs gamla flatmate från uni-tiderna, och så Brandon och Cat, som är Jagos bästisar. Vi gick ner till puben more or less omedelbart, och vi åt alla varsin utsökt måltid, drack konstig skandinavisk öl och hade en allmänt mysig kväll innan vi gick hemåt igen och såg Match of the Day, but, y'know. Det faktum att jag var villig att se på fotboll tillsammans med.De är i vilket fall hur mysiga som helst, och imorrn ska vi allihop gå på Notting Hill Carnival. Är allmänt pumped. Kanske återkommer imorgon. Vi får se när jag är hemma, och i så fall vad jag är i för generellt state. Vi får se, helt enkelt.