HJÄLP SÖKES

Som jag sa innan så håller jag och Malin på att göra en undersökning via enkät om elevdemokrati i kommunala jämfört med friskolor och ju fler som svarar på enkäten desto bättre så om någon som springer förbi den här bloggen råkar gå i skolan fortfarande så snällasnällasnälla fyll i den i am begging you det tar bara typ fem minuter på sin höjd och it would help me a lot ok.
 
ENKÄTEN ÄR HÄR
 
TACK PÅ FÖRHAND
 
 

We're swimming with the sharks until we drown

JESUS FUCKING CHRST ON A MOTORBOAT PANIC! AT THE DISCO LÄCKTE SITT NYA ALBUM TOO WEIRD TO LIVE TOO RARE TO DIE OCH JAG ÄR OFFICIELLT SÅ JÄVLA KÄR I DET ALBUMET ALLTSÅ HERREGUDIHIMMELEN DEN ÄR ALLDELES ELEKTRISK OCH FULL MED BAS OCH POPIG INTE ALLS SOM DE ANDRA PANIC! ALBUMEN MEN WHO THE FUCK CARES DE GÖR MIG LYCKLIG OCH FÅR MIG ATT VILJA DANSA OCH HOPPA RUNT OCH HHHH I AM SO HAPPY
 
 
Började lyssna på den här (hela albumet ligger ute på Youtube här - LYSSNA PÅ DET FOR THE LOVE OF GOD) och introt gjorde mig lite tveksam först men så kom basen och jag hade mina bra hörlurar och basen bara kom och slog mig i ansiktet och jag satt med världens leende halva låten HERREGUD THIS IS GOOD SHIT RIGHT HERE.
 
 
Resten av dagen har passerat ganska ordinärt - hade engelska där vi diskuterade sabbatsår (blir allt mer sugen på att åka till London och jobba efter studenten alltså ju mer jag tänker på det desto mer lockande är idén), fortsatte titta på Clockwork Orange på psykologin och blev ännu mer mindfucked för man vet verkligen inte vad man ska känna för huvudpersonen och hur han blir behandlad och det är väldigt förvirrande men asintressant, och så avslutade vi med samhäll där jag och Malin gjorde en enkät om elevdemokrati och började skissa på intervjufrågor vi ska fråga rektorn (den här uppgiften is the worst alltså tvINGA MIG INTE ATT PRATA MED FOLK SNÄLLA).
Slutade vid tolv men kunde inte ta 12.12-bussen hem eftersom jag hade körlektion vid tio i tre (säg någon aspekt av mitt liv som körningen inte förstör alltså ugh im so tired of this bullshit), så jag åt med Malin och gick sedan bort till mammas jobb och skrev på svenskauppsatsen och redigerade Dimidium (ett år sedan, alltså wow), hade körlektion som gick ganska halvdåligt (as per usual), gick ut på stan och handlade lite med mamma och pappa (lyckades på något sätt spendera typ 500:- inne på H&M på typ lite strumpbyxor, ett par stay-ups, lite nagellack, flytande eyeliner och mascara hur är det ens möjligt), övningskörde hem och åt och har halvsovit i soffan sedan dess. Har varit astrött ikväll utan att jag vet varför - gick till och med och la mig i vettig tid igårkväll så idk.
 
Ska lyssna på resten av Panic!s nya lyckopiller, redigera Dimidium, leta upp ett bra kort att måla av till vår uppgift i bilden (man ska välja ut ett kort man tycker är fint och måla om det och ändra stämningen i det vilket låter svårt och awesome)  och titta på Supernatural resten av kvällen, tror jag. Sounds like a good idea.
 
JA, OCH JUST DET.
 
Been dropping hints, but now it’s time to let the cat out of the bag. UK + Europe we’re bringing the Save Rock and Roll tour to you next year. Tickets go on sale Friday at 9am BST/10am CEST.
28-Feb - Madrid, Spain @ Palacio Vistalegre Arena 1-Mar - Barcelona, Spain @ Palau Sant Jordi 2-Mar - Toulouse, France @ Le Phare 4-Mar - Luxembourg, Luxembourg @ Rockhal 6-Mar - Lille, France @ Le Zénith-Arena 7-Mar - Cologne, Germany @ Palladium 8-Mar - Amsterdam, Netherlands @ Heineken Music Hall 11-Mar - Brussels, Belgium @ Ancienne Belgique 12-Mar - Paris, France @ Le Zenith  15-Mar - Cardiff, Wales @ Motorpoint Arena 16-Mar - Birmingham, England @ NIA 17-Mar - Manchester, England @ Phones 4 U Arena 18-Mar - Dublin, Ireland @ Olympia Theatre 20-Mar - London, England @ Wembley Arena 21-Mar - Newcastle, England @ Metro FM Arena 22-Mar - Glasgow, Scotland @ The SSE Hydro
FALL OUT BOY KOMMER PÅ TURNÉ TILL LONDON I MARS.
BILJETTERNA SLÄPPS PÅ FREDAG.
 
DEN HÄR GÅNGEN SKA JAG FANIMIG HA BILJETTER JAG SÄLJER EN NJURE OM JAG MÅSTE DONT TEST ME NÄR DET HANDLAR OM FALL OUT BOY.
 
 

Ett år sedan Dimidium!

Idag för exakt ett år sedan skrev jag det här blogginlägget:
 
 
För exakt ett år sedan idag skrev jag klart Dimidium (som på den tiden fortfarande hade arbetsnamnet Hey There, Delilah kvar). Ett år sedan jag satt i soffan och lyssnade på Panic! At The Disco – Behind The Sea och skrev den där epilogen som jag planerat i över ett halvt år. Runt nio månders arbete, en massa nätter framför worddokumentet med skrivmusik i öronen, slut. Bara sådär. Och nu har jag väldigt svårt att inse att det är ett helt år sedan jag skrev klart vad som fortfarande är en av mina största stoltheter och prestationer. Mitt största hopp om att bli utgiven författare.
 
 
Ett år
 
Under det året har jag hunnit författa ännu fler berättelser jag är väldigt stolt över och som förmodligen aldrig skulle kunnat existera om det inte varit för allt Dimidium lärt mig - Yellow Bricks, Glimt, Night of Day - och till och med hunnit börja på uppföljaren, Sectangelus, som jag för ett år sedan trodde aldrig skulle kunna existera, eftersom jag inte såg något sätt att driva vidare Delilah och Joshs historia utan att tjata ut historien. Då hade inte Adrienne och Målaren kommit till min räddning än, dock, och givit mig en enorm utmaning och en fantastisk idé som är svår och jobbig och så galet exalterande och speciell att jag inte kan vänta på att berätta den. 
 
Jag håller fortfarande på att redigera Dimidium, ett år senare, och mamma tror att det är för att jag egentligen är rädd för att skicka in den och få den bedömd, eftersom det trots allt är en bit av min själ och några av mina bästa vänner i den där boken som jag utvecklats tillsammans med och lärt mig skriva en fullskalig bok med, och jag antar att det är lite av anledningen. Men jag vill bara att den ska vara vid sin fulla potential när förlagen får den. Jag vill att Delilah och Josh ska vara så bra de kan bli innan någon annan får ta del av dem. Ska låta folk läsa igenom den och redigera den en gång till, men sedan. Sen jävlar.
 
Vid två-årsjubileumet för Dimidiums färdigställande kanske ni kommer kunna köpa den i affär, vem vet? Chansen är förmodligen mikroskopiskt liten, men den finns. Det är rätt hisnande. Och oavsett så lyckades jag för ett år sedan knyta ihop en berättelse som från början handlade om en sjuttonårig flicka död i cancer men blev så mycket mer. Som blev över 500 sidor om allt ifrån livet efter döden till boken om själsfränder till musik till svarta lågskaftade Converse till hemlöshet till kärlek till änglar till kakdegsglass till ett bröllop i Central Park och till en epilog i Paradiset.
 
Trots att Night of Day nog slagit Dimidium i det faktum att ingen berättelse fastnat så hos mig som Hugo och Austins, så är jag så stolt över Dimidium och att det faktiskt är något jag lyckades göra. Att en flyktig liten tanke på en religionslektion i ettan ("tänk om alla religioner har rätt? tänk om allt det där faktiskt händer efter döden? tänk om Gud faktiskt finns?") och Coldplay – Paradise som spelades på radion och målade upp öppningsscenen gav mig den sista lilla knuffen mot början av det som än så länge är mitt livsverk.
 
Jag har faktiskt fortfarande kvar anteckningsboken där jag skrev ner de första förvirrade stolparna till Dimidium efter att jag kom hem den där kvällen efter Paradise spelats på radion. De där anteckningarna som snart är två år gamla och det gör mig nästan lite överväldigad över hur mycket grundploten eskalerade från sin grundposition.
 
Jag brukar titta i den boken ibland när jag känner mig deppig, för det gör mig glad att se, av någon anledning. Hur jag skrev "novell" som alternativ eftersom jag inte ens övervägde att berättelsen skulle bli över 50 sidor eftersom ingenting annat jag någonsin skrivit blivit längre än så, och hur Delilahs namn har ett frågetecken efter sig eftersom jag blev överraskad av hennes namn och inte förstod varför hon ville heta sådär, och hur jag nu inte skulle kunna föreställa mig att hon hette någonting annat.
De där sidorna i blyerts blev en 500 sidor lång romanJag skrev en roman.
 
Det är därför den där berättelsen betyder så mycket. Jag älskar Dimidium för att den öppnade mina ögon för vad jag var och är kapabel till att göra.
 
Och det är därför idag är en så viktig dag.