This is the best thing that I've ever had for real

 
 
Hej igen! Jag bloggar och det är INTE måndag!! Miraklernas tid är inte över. Det kan eventuellt ha att göra med att Josh har lämnat mig ensam i lägenheten ännu en helg och det är typ bara i hans frånvaro jag kommer ihåg att blogga, men ändå. Silver linings, och allt.
 
Det har varit en fin vecka so far. Inte så speciellt äventyrlig, direkt, men fin. En av mest centrala punkterna var det faktum att detta hände i måndags:
Also kan vi bara prata om att det här var bilderna Facebook valde ut åt oss? Om inte det sammanfattar hela den här relationen så vet jag inte vad.
 
YEAH. Har en pojkvän nu, antar jag? Det här är ju såklart inga nyheter för de flesta som läser den här bloggen, men i måndags fick internet (och majoriteten av alla vi känner) till sist reda på att jag och Josh har varit tillsammans ett tag nu. Kommentarerna under inlägget var väldigt fint uppdelat hälften-hälften mellan folk som sa "vänta WHAT" och folk som sa "ÄNTLIGEN", vilket jag tyckte var lite fint. Ja, jag har eventuellt spenderat en hel del tid sedan dess med att gå in på min profil och titta på den lilla "in a relationship with"-raden bara för att försäkra mig om att det faktiskt är på riktigt. Kommer behöva skriva något riktigt stort och långt för att få ur mig precis allting jag känner om att jag nu gått och blivit ihop med min bästa vän och hur sjukt och konstigt och fullständigt skräckinjagande och absolut hundraprocentigt fantastiskt det är, men hela den uppsatsen får vänta till en annan gång (eller, rather, kommer förmodligen feature i alla blogginlägg från och med nu när jag äntligen kan prata om det).
 
Grävde precis i arkiven, och idag är tydligen vår enmånadsdag. Det ni. En hel månad sedan vi låg i en hög på vardagsrumsmattan med ansiktena mycket närmare varandra än vad platoniska vänner har och vi pratade om hur det inte går att prova att vara ihop med någon man redan bor ihop med och har ett gemensamt liv med och hur det var stort och läskigt och kanske inte skulle funka alls, och jag sa "if you never try you'll never know, I guess", och det var det. Känns så konstigt att det bara gått en enda månad? Vi har varit helplatoniska pals sedan vi träffades för snart tre hela frickin' år sen (med, well, några få undantag), och nu kan jag helt plötsligt inte föreställa mig att det fanns en tid när jag inte fick hålla honom i handen när jag vill eller sova helt invirad runt honom om nätterna eller väckas om morgnarna av fjäderlätta små pussar på tinningen.
 
Vet inte om ni provat att bli kär i era bästa vänner men WOULD FRICKIN RECOMMEND, alltså. Jösses. Det var ju inte som att vi inte var super codependent redan innan, men det är fan något extra fint i att se honom mitt i ett rum och kunna tänka att han är min, liksom. Ma boi.
Ah, den ljuva ironin i när jag träffade honom första gången när han kom på lägenhetsvisning i augusti 2015, och jag först inte ville välja honom för att han var för söt och vi hade för mycket gemensamt och jag visste vartåt det automatiskt skulle barka. Frickin' called it.
 
ANYWAY. Den här bloggen kommer förmodligen vara något av en lovesick mess inom den närmaste framtiden, bara en varning, men honestly. It's been a long time coming. Ni får bara stå ut, helt enkelt.
 
Har även lyckats tima hela den här historien perfekt med Londonvåren - att få vara nykär samtidigt som våren äntligen kommer till stan kan ju vara den absolut starkaste kombon människan någonsin hört talas om? Det har varit typ 27 grader varmt flera dagar i sträck, och när vi spelade D&D i onsdags hade vi balkongdörren öppen hela sessionen utan att det ens märktes (Fred flikade även in en kommentar om huruvida jag skulle få extrapoäng när vi spelar D&D från och med nu "since you're dating The Universe now", vilket ju fick hela konceptet att kännas betydligt mer imponerande).
Hade första frukosten på balkongen häromdagen också!!! Drack te och såg ut över hustaken och London Eye i fjärran och bara NJÖT av fulla muggar.
 
Josh stack ju dock till Budapest i torsdags (mer eller mindre av misstag - han skulle egentligen åkt i fredags men bokade sin flygbiljett till fel dag???? alltså denna människan upphör aldrig att förvåna) och missade därmed precis alla de varmaste dagarna (jag hade så många storslagna planer om romantic picnics in the park men TJI FICK JAG). När Olga fick höra om detta i torsdags, dock, så bjöd hon genast hem mig till sig efter jobbet, vilket var så himla gulligt och en perfekt ursäkt att hänga lite med mina bästa adoptivföräldrar igen.
 
Eftersom det var 194 år sedan Lord Byron dog i torsdags bestämde Olga och jag oss för att fira tillfället genom att tillverka en voodoodocka av Lord Byron från en rutten palsternacka Olga hade hittat. Jag vet inte exakt hur vi nådde slutsatsen att det var en rimlig sak att göra, men jag ångrar absolut ingenting.
Titta så vacker.
 
När vi karvat klart palsternack-Byron gick vi direkt till puben och drack några öl (alltså den första pinten i en pub garden på årets första varma sommarkväll kan ju vara något av det allra bästa i hela världen),och gick sedan till floden, där vi letade fladdermöss och kastade palsternacks-Byron i floden (jag höll ett tal också, såklart) och det kändes väldigt terapeutiskt alltihop. Återvände till Olga och Joakims lägenhet därefter, där vi åt kvällsmat, drack vin och såg på Star Trek tills jag totaldäckade i soffan. En vacker dag ska jag lyckas ta mig ifrån Olgas hus innan morgonen efter, men den dagen har inte kommit än, i alla fall. Vaknade framemot åtta och var helt stel i kroppen för att jag sovit i precis samma position hela natten. Verkligen helt utslagen.
 
Smög till jobbet imorse efter att ha vaknat i extrasängen och lånat allt Olgas smink för att göra mig presentabel, och köpte med mig en frappuchino till frukost (dåligt val för mitt kolesterol förmodligen men ÅH vad det var ett bra val i alla andra aspekter frappuchinos är fan BÄST på varma sommardagar). Jobbade med Sophie och gjorde några leveranser och gjorde en intervju för Reuters som ska göra ett inslag om affären i Kina (intervjun kommer ses av literally MILJARDER av människor och jag försöker aktivt att inte tänka på det).
 
Åt lunch i parken nedför gatan och läste Murakami (läser A Wild Sheep Chase eftersom alla sagt åt mig att läsa Murakami hur länge som helst och tycker mest han verkar vara en rätt talangfull författare fast oacceptabelt asdålig på att skriva kvinnor och jag vill mest slåss med honom för hur insnöat och dammigt sexistiskt allt är), och slutade till sist jobbet framemot sju.
 
Strosade hem från King's Cross genom solnedgången och luften som var alldeles ljummen, och var helt uppfylld av den där oerhörda tillgivenheten som jag känner för London varenda gång vintern till sist försvinner. London på våren är världens bästa stad, utan tvivel. Vid den här tiden på året kan jag liksom se på turister och tycka synd om dem för att de måste åka hem igen och jag får stanna här hela tiden. Den sortens känsla. Älskar det här stället så himla mycket alltså. Speciellt när det är 25 grader och solnedgång.
Har fått break out min standardmässiga sommaroutfit också!!! Ah crop top how I missed you.
 
Sedan jag kom hem från min idylliska promenad har jag mest skrotat runt i lägenheten. Bytte lakan i sängen, startade en maskin disk, gjorde kvällsmat i form av nachos med orimliga mängder ost och salsa, och har betat av Youtubevideor och lite fler avsnitt av The Good Place (som jag gillar mer och mer ju mer jag ser på det men fortfarande inte kan avgöra om det faktiskt är actually BRA eller inte). Ska ta och gå och lägga mig nu, tror jag. Så himla ironiskt att jag alltid tror att jag ska använda Joshs frånvaro till att skaffa lite vettiga sovvanor, och så slutar det alltid med att jag går och lägger mig mycket senare än vanligt. Sigh.
 
Anyhow. Imorrn är det lördag, och jag ska jobba ett öppningsskift och därefter funderar jag på att ta mig ut till en park och möta upp med Laura och några av hennes kompisar som skulle hänga där hela eftermiddagen. Har ju inte haft klassisk park drinks än den här säsongen, och det är ju skandal i sig, ju. Vi får se vad det blir av att.

These things take forever, I especially am slow, but I realized that I need you, and I wondered if I could come home

 
Hej igen! Veckan som varit har varit busy busy, men himla lyckad all in all. I onsdags var jag, som bekant, värd för mitt första event på jobbet för en boksignering. Och guess what - det var vårt mest framgångsrika event någonsin!!! HELL YEAH. Inte jättemycket att göra med att jag är otroligt bra på att organisera events utan mer för att författaren som skulle signera hade typ 200 000 följare på instagram, men ya know. Ändå rätt najs. Alla gäster köpte massa böcker och gick hem precis i tid för att stänga, och jag och Olga firade med att dricka upp allt leftover vin och städa upp i affären innan vi tog med oss några överblivna flaskor hem som belöning för hard work well done. Himla najs.
 
Dagen efter spelade vi D&D, där min karaktär och Teds karaktär mest formade ett beautiful friendship (hans karaktär är en lejonman och min karaktär älskar djur så jag har essentially bara adopterat honom som min katt och det är väldigt wholesome allting), och därefter drack jag och Josh prompt upp allt vin jag tagit från eventet dagen innan och gick och la oss.
 
Fick vakna tidigt på fredagen även fast vi var lediga, since vårt tåg upp till Sheffield gick redan vid halv tio. Vi åkte i någolunda bra tid, men eftersom jag reste med eviga tidsoptimisten Josh lyckades vi såklart missa tåget vi skulle tagit (vi kom till St Pancras - som för övrigt är en ASSTOR station - och jag bara "hur långt är det tills tåget går?" och Josh bara "åtta minuter" och jag bara "THAT'S NOT ENOUGH TIME" och han bara, på klassiskt Josh-vis, "naaah it'll be fiiiine" och så, obviously, cut to när vi kom till perrongen precis när tåget gick och jag gav Josh världens längsta "I told you so"-blick). Det ordnade sig, såklart (nackdelen med att resa med Josh är att han är världens tidsoptimist, men fördelen är att allt oftast ordnar sig för honom ändå? Otroligt orättvist, men rätt smidigt när han är den jag trots allt reser med oftast), och vi kom till Sheffield bara någon halvtimme efter vi skulle varit där egentligen.
 
Gick upp till Maddys hus som låg precis runt hörnet från stationen (och som var ASFINT - man glömmer bort att det finns folk som bor i hela, stora hus för sig själva i resten av landet när allt man ser är London). Fikade och drack te, och det var essentially temat för resten av dagen. Åkte till brittiska landsbygden och drack flera koppar te i timmen och klappade höns (en av Maddys bridesmaids som också bodde i världens största finaste hus hade höns och hennes man frågade mig om jag ville hålla en och jag bara "........ OBVIOUSLY". Fick hönsfotsmärken på skjortan men var 100% worth it).
 
På kvällen efter en hel dag av diverse house tours av folks nyrenoverade hus åkte vi allihop till puben, där vi drack öl, åt asgod buffé, tog en massa fula bilder på Joshs fastrars kamera (som de blev adorably upprörda över och hela tiden sa "JOSHUA you NAUGHTY BOY" med såndär klassisk brittisk-faster-röst som är min favoritgrej i hela världen god bless).
 
Vi promenerade tillbaka till hotellet tillsammans med Joshs mamma efter midnatt någon gång, och ramlade i säng more or less omedelbart (hela bröllopet - aka ceremonin och middagen och festen och allting - var på samma hotell som vi bodde på vilket var så HIMLA smidigt och bra).
 
Lördagen startade rätt bright and early - jag och Josh pallrade oss upp från vår asmjuka hotellsäng (för övrigt sån lyx att bo på hotell? Bokar ju alltid Airbnb när jag åker bort nuförtiden så det kändes som en sån himla treat haha) och åt asgod hotellfrukost innan vi spenderade morgonen med att hjälpa till att göra i ordning inför bröllopsfesten innan vi gick upp och gjorde oss i ordning och samlades i ett stort rum i hotellet för bröllopsceremonin.
Det här var för övrigt min outfit för bröllopet. Hade för höga skor men kände mig som a million bucks i allmänhet. Eller "ridiculous", som var adjektivet Josh beskrev det som för sin mamma, which I assume att man får tolka som en komplimang förhoppningsvis.
 
Det var så himla fint alltihop - inte bara ceremonin men liksom allting? Var ett sånt himla ambitiöst projekt med ascoolt tema och uttänkta dekorationer och massa arts and craft in general. Joshs mamma hade till exempel vikt TUSEN origamitranor för att det tydligen är en japansk tradition som ska ge tur i kärlek? Liksom TUSEN TRANOR???? Som hon vikt HELT SJÄLV??? Helt galet.
Jacqui Stronachs foto.
Liksom TITTA ???? Var som en hel vägg???? Cannot comprehend.
 
Maddy och Joe gifte sig, allt var fint och solen sken, och vi drack Prosecco och tog bilder ute i solen (fotografen ropade ut att han skulle ta kort på brudparet och brudens familj och hela Joshs familj började redan ropa efter mig och bara "of course you should be in this you're family!!!" och även fast de har sagt det förut så var det ändå så himla fint jag blev alldeles rörd. Så himla fint att liksom ha blivit så helhjärtat välkomnad in i en helt ny familj bara sådär? Aaaa älskar Joshs familj så himla mycket alltså).
 
Åt asgod mat, lyssnade på allas tal (also alla som höll tal var så himla bra på det??? Jättekarismatiska och med glimten i ögat och ASROLIGA liksom ??? hur), och därefter gjorde de om halva rummet till ett dansgolv, och Maddy och Joe dansade sin första dans innan resten av gästerna anslöt sig (och jag och Josh blev genast en fara för omgivningen när vi, as per usual, genast försökte testa hur många piruetter vi kunde få varandra att göra på kortast tid).
En av bordsdekorationerna var att man fick ätpinnar som hade ens namn skrivet på japanska på vilket var typ coolaste bröllopssouveniren någonsin.
 
Resten av bröllopsfesten passerade efter det i en blur av konstanta turer till baren, dancebreaks (Maddy dansade surprisingly energetic med tanke på att hennes bröllopsklänning vägde typ en miljon kilo), och en hel massa karaoke (varenda gång jag tappade bort Josh under kvällen - vilket var ofta, since Josh under alkoholpåverkan får ännu kortare attentionspan än vanligtvis - gick jag alltid till karaokebåset och letade först för det var oftast där han var). Framemot småtimmarna började folk droppa av så småningom, och jag och Josh vinglade tillbaka till vårt rum framemot tvåsnåret och somnade helt och hållet ovaggade.
 
Josh och hans brother-in-law Tony upptäckte fotofilter på sina kameror, och hade därefter en tävling mellan sig själva vilka som kunde ta bilder med roligast filter. Det här guldet med Tony, Joshs faster Priscilla och mig är en personlig favorit.
Den här är också väldigt stark. (Älskar speciellt Priscillas uppgivna uttryck när hon insåg what was going down bless her)
Ännu en vacker bild från medan Josh fick i uppdrag att vakta brudbuketten medan Maddy var i badrummet.
Och denna - the one (1) good picture som togs på både mig och Josh på precis hela kvällen. Får se vad den inhyrda fotografen comes up with, men med tanke på vindimman vi båda befann oss i konstant efter detta togs, så känns även det rätt tveksamt.
 
Söndagen spenderades like you might assume. Lyckades vakna i tid för hotellfrukost, åt pannkakor och drack hinkvis med te, åkte till puben en sväng med de sista gästerna (var allmänt nervös innan vi åkte since typ alla på bröllopet förutom Joshs närmaste familj var folk jag aldrig träffat förut men så många jag träffade hade jag hört historier om och de kände igen mig också? Och bara "Oh you're Moa! It's so nice to finally meet you!" vilket var så himla gulligt) och åt klassisk brittisk köttpaj och drack klassisk brittisk öl innan vi sa hejdå till alla och åkte tillbaka till hotellet, där vi spenderade några timmar på Joshs föräldrars rum och såg på konstiga tv-program och drack te och halvslumrade tills det var dags för mig och Josh att hoppa på tåget hem till London igen. Hann med tåget med gott om tid, och spenderade den tre timmar långa färdresan med att läsa ut min bok (The Sea Beast Takes A Lover - som är en surrealistisk novellsamling för det är typ allt jag läser nu känns det som) och sova på Joshs axel.
 
Ellie var hemma hos oss när vi kom hem (since hon har lånat vår elektricitet och tvättmaskin medan hennes är trasiga), så vi såg på Arrested Development och visade henne alla bröllopsbilder innan vi called it a night och kollapsade.
 
Var himla skönt att inte behöva stiga upp och gå till jobbet i morse, definitivt. Tog sovmorgon, inledde dagen med att gå ner till Sainsbury's och köpa scones-ingredienser, gick hem igen, gjorde scones till frukost, såg på Youtubevideor, drack lite te, och spenderade resten av dagen med att lyssna på podcasts och städa lägenheten. Var jättestökigt av anledningar jag inte är helt hundra på (även fast Ellie hade städat undan det värsta i vardagsrummet medan vi var iväg som tack, bless her entire soul), så det var najs att få allt i ordning igen. Nu har jag settled in på soffan med nya avsnitt av både Rupaul's Drag Race och Jane the Virgin (aka de enda två programmen jag ser på utan Josh), och ska spendera resten av kvällen med att äta glass. Känns rimligt som en kvällsplan, tycker jag.
 
Veckan som kommer är dessutom rätt lugn! Ska bara spela D&D på onsdag, och därutöver försöka få lite skrivet och välja vilken bok jag ska börja på nu när jag läst ut min förra. Stay tuned för more of this riveting content, basically.

Love is a tired symphony you hum when you're awake

 
Hej igen! Känns som om det var evigheter sen jag tittade in här sist, men veckan som varit har gått OTROLIGT långsamt rent allmänt, så det är förmodligen därför. Känns som om jag gått igenom femton livstider på en vecka. Något överdramatiskt, jag vet, men ändå. Fan vad man är dålig på att vara för sig själv nuförtiden, alltså. Anyway. Som jag nämnde i förra inlägget var Josh i Andorra hela förra veckan, och jag började genast förlora förståndet av mitt överflöde av ensamtid, och som botemedel bjöd jag genast över Mats, som mer eller mindre bodde här hela veckan.
 
Det var helt klart det bästa med hela veckan - har inte fått så mycket konsekvent quality time med honom någonsin tror jag, och vi hade det asmysigt och såg på hela Star Trek: Discovery som Mats försökt få mig att se klart i EVIGHETER och nu är jag arg över att jag och Josh gav upp på den så snabbt för OH MY GOD så bra den blev efter några avsnitt. Satt typ och skrek konstant genom de sista typ fyra avsnitten för att allt var så överväldigande och bra och coolt och plottwistigt. Ahhh älskar att kunna vara excited över Star Trek igen. Det är min bästa känsla.
 
Vi åt massa pizza, drack bourbon, gjorde sötpotatis (som blev jättehård för att vi inte hade tålamod att vänta på den), och därutöver har jag organiserat för eventet vi ska ha på jobbet på onsdag (verkar som om det kan komma att bli det mest framgångsrika eventet vi någonsin haft om bara vi kan få the actual books levererade i tid aaaaaaa varför är publishers värst i hela världen på allt) och försökt njuta av att ha ett hus som var konstant rent och där man inte konstant hittar strumpor under soffan som Josh slängt av sig haphazardly. Anyhow. I fredags kväll kom Nat hit en liten stund (basically bara för att sova här efter hon landat från en semester assent), så jag fick mig en brief men bra liten catchup med henne också vilket var fint.
Tog även en genväg genom Hampstead Heath efter jag varit i Golders Green och lämnat pappersarbete till vår revisor i fredags. Såhär fint var det där. Liksom? Detta är mitt i centrala London? Helt sjukt.
 
På lördagen kom Josh äntligen hem från Andorra igen. Han smsade mig ett taco night? och jag fick en sån där våg av hemlängtan och stack mer eller mindre direkt från jobbet (tre timmar tidigt......................... ja jag vet den här codependencyn är tveksam at best) och återförenades med min stökiga jävel till sambo som jag saknat så orimligt. Vi lagade tacos och såg ikapp på alla myrvideos vi missat och drack billig rom Josh köpt med sig, och somnade därefter i en hög på soffan klockan fkin tio på kvällen. TIO. I AM NOT JOKING. Vi gick inte och la oss på riktigt förrän framemot tresnåret när vi vaknade till igen, och Josh bara "is this the kind of people we are now - people who just have dinner and fall asleep at 10 on weekends" och jag blev nästan förolämpad och bara "NO WE'RE NOT NO ONE DOES THAT" så, well.
 
På den ljusa sidan innebar detta dock att vi båda var vakna och uppe innan elva nästa dag (vilket är mer eller mindre unheard of på en söndag). Jag gjorde scones (som vanligt) och läste ut To The Lighthouse och Josh åkte in till stan och klippte sig, och framemot kvällssnåret kom Ellie hit för att ladda all sin elektronik eftersom strömmen har gått i hennes båt (alltså varje gång jag tänker att det hade varit coolt att ha en husbåt så minns jag allt sånt här som hon måste stå ut med och så är jag rätt glad över att bo i lägenhet ändå). Vi drack lemonad och pratade om hur vi båda pratar för mycket och när Josh återvände drack vi Andorra-öl och spelade Carcassonne resten av kvällen tills klockan hunnit bli midnatt och Ellie gick hemåt och vi kollapsade i säng.
 
Idag har varit måndag, och jag har använt min lediga dag till en hel massa aktiviteter. Inledde dagen med att åka ut till Victoria och klippa mig (smsade min frisör förra veckan och bara "hej jag ska på bröllop nästa vecka kan jag få klippa mig gratis" och hon bara "sure thing kom och modella på måndag no probs" alltså god bless). Blev ingen dramatisk skillnad direkt - vill inte ha en så överdrivet dramatisk frisyr när jag snart ska ställas inför precis hela Joshs extended family och råka ge dem allihop en hjärtinfarkt, så i slutändan har jag nu mest en mjuk liten pixiecutliknande situation som jag gillar en hel del och som blir precis lagom tror jag. Ska återgå till min skarpa superhipsterfrisyr med rakade sidor och minilugg nästa gång, istället. Hehe.
 
Efter jag var klar där åkte jag inom Oxford Street och handlade en jättesnygg ny skjorta (tänkte först inte köpa den men så mindes jag att jag faktiskt tjänar pengar nuförtiden och att jag faktiskt kan köpa saker jag vill ha så då jävlar slog jag till! Ahh älskar att få en dräglig lön att leva på), och inom Primark för att införskaffa en ny resväska att ta med till bröllopet eftersom mina andra är helt orimligt för stora och jag behöver en bra weekend-sized resväska oavsett. Åkte hem, städade huset, bytte om, och mötte Mats på British Library, där vi såg detta:
British Library hade en föreläsning om Mary Shelley hålld av författaren till min nya favoritbiografi om Mary Shelley, så det fanns ju inte en chans att jag skulle missa nåt sånt. Visste pretty much allt hon tog upp redan, obvs (man är väl hyperfixerad.......), men det var himla intressant ändå, och efteråt gick jag och fick mitt ex av boken signerat och pratade en liten stund med författaren om hur cool Mary Shelley är. Bra kväll, helt enkelt.
 
Har at the time of writing precis kommit hem därifrån nu, och ska nu nog mest ägna kvällen åt att lyssna på Iron & Wine (hans senaste skiva är verkligen helt perfekt ? älskar ALLA låtar ? perfekt skrivmusik i am in LOVE), äta munkar och se om Josh pallrar sig hem från jobbet någon gång snart.
 
Det har varit en lite annorlunda vecka som gått, all in all, men ultimately tycker jag nog att jag gjort the most of it ändå. Planerna för den här veckan är i alla fall att vara värd för mitt livs första event på onsdag (pray 4 me), spela D&D at some point förmodligen, och så på fredag morgon tar jag och Josh tåget upp till Sheffield för att gå på bröllop och rent generellt hänga med hela hans släkt en hel helg. Känner mig typ lika excited som om det var min egen familj vi skulle åka och hälsa på. Är inte det fint, så säg. Återkommer med en full rapport (och förhoppningsvis några snazzy bröllopsbilder) nästa vecka! 
På återseende!