I wanted to show you the depth of this dream, the one where I see you and fall, finally

 
Hej hej hallå! Min sista lediga dag har nått sitt slut, och jag har uppnått ungefär 0 vettiga saker på hela dagen. Känns bra. Är ju tekniskt sett min söndag idag, och söndagar är ju vilodagar, så ja. Det måste man ju ta hänsyn till.
Inledde dagen rätt bäst med att ta en promenad i solskenet och möta upp Nat vid Sainsbury's. Delade världens kram och åh det är så himla najs att ha henne tillbaka i London igen. Har saknat människan så himlans, ju (vi har genuint varit kompisar i typ mindre än ett halvår och hon är redan en av mina faves alltså ???? jisses). Strosade runt i affären och bestämde vad vi ville äta och pratade ihop oss om vår eventuella framtid som roomies. Settled for revbensspjäll och curly fries, och gick sedan hem till lägenheten. Kom hem ungefär samtidigt som Josh vaknat och skulle till jobbet, och vi pratade en stund om Nats eventuella future roomie-status (Josh bara "I'll make an extra space on my couch" alltså aw), och hur vi måste åka till IKEA så fort Nat flyttat in (och jag och Josh bara tittade på varandra och bara "well yeah since vi har pratat om att åka dit i typ ett år så kan det väl vara dags nu"), och hur Josh kommer vara förtryckt etnisk minoritet om Nat flyttar in ("there's gonna be so much nonsense language in this house now"), vilket jag tyckte passade since jag fått stå ut som ensam invandrare tillsammans med två britter i ett helt år nu.
 
Därefter var Josh tvungen att sticka till jobbet since han redan var sen, och jag och Nat åt världens godaste brunch, lyssnade på You Me At Six och pratade om konserter och alla awesome grejer vi kommer kunna göra om vi flyttar ihop (alltså jag vill verkligen att det här blir en grej det hade varit the actual best okej !!!!!), innan vi drog oss in på mitt rum och spenderade några högkvalitativa timmar med att se på de två första High School Musical-filmerna och kalasa på jordgubbar och Marabouchoklad. Kom överrens om att tvåan definitivt är bättre (alltså ALLA jams och ikoniska scener finns i tvåan den är så himla överlägsen på alla plan ju), att Troy och Gabriella är de mest orelaterbara karaktärerna i historien (deras största konflikt i typ varenda film är att de är för snygga och bra på allting ???? I CANNOT RELATE), samt att alla deras kompisar är asdåliga, att Ryan är bästa karaktären och att vi hoppas att Corbin Bleu har ett bra liv vart han nu är nuförtiden.
 
Framemot eftermiddagen behövde Nat dra sig in mot Soho för ett provskift på en restaurang (ett jobb hon sedemera fick och därmed ökade chanserna rejält för att hon kan bli Michaels ersättare ayyyyy), och vi sa hejdå och jag spenderade större delen av resten av kvällen med att se på Youtubevideor, Skypa familjen, äta chokladtårta och se nästan hela första säsongen av Sally (som jag såg av en händelse när jag var hemma och förälskade mig i TOTALT och alltså den är så ridiculous och orimligt rolig ??? älskar Sally så mycket ????).
 
Tog en dusch och invigde mina nya Lushgrejer (American Dream verkar rätt bra so far - det luktar som att vara på semester i Medelhavet somehow ???? typ sol och glass och solkräm ??? får i alla fall världens flashbacks till gamla solsemestrar av att lukta på mitt hår nu så nåt sånt måste det ju vara). Använde min nya body moisturiser (Karma Kream tror jag den hette ???? osäkert varför jag har såna problem att komma ihåg det namnet men OH WELL), och vet fortfarande inte riktigt om jag gillar hur den luktar (Josh insisterar fortfarande på att den luktar skokräm men jag tycker mer den luktar som något som är menat att lukta som apelsin men inte riktigt lyckats på nåt vis ???? fräscht men på ett lite avigt sätt, typ ???? idk), men HERREJÖSSES är mjuk som en bebis över hela kroppen nu så det kan ju vara värt att den luktar lite konstigt. Har klappat mig själv på armen hela kvällen för att jag är så mjuk och BEHAGLIG.
 
Efter jag duschat och sett något mer Sally-avsnitt undrade Josh om jag ville börja se på andra generationen av Skins (människan skickade ETT SMS när han var literally typ tio meter ifrån mig herreJÖSSES). Jag bestämde mig genast för att inte skaffa mig en favoritkaraktär alls den här gången för ALLA JAG ÄLSKAR BARA DÖR HELA TIDEN (Josh bara "men du tror väl inte att de kommer döda en till i den här säsongen också" och jag bara kisade tvivlande mot honom och bara "JO DET TROR JAG DEN HÄR SERIEN GILLAR ATT SKADA MIG I DONT TRUST ANYTHING"). Är dock redan rätt fäst vid en hel massa karaktärer, så yeAH. Det här kommer ju definitivt sluta i absolute heartbreak igen (JJ och Effy och Naomi och Emily är mina current faves men HEMSKA SAKER KOMMER SÄKERT HÄNDA MED DEM så jag lever i förnekelse över denna tillgivenhet så länge jag bara kan).
 
När vi sett något avsnitt av det började vi se på ett nytt drama om nåt random koreanskt pojkband (som är vår nya go-to genre av serie och jag vet inte hur vi hamnade i det här träsket snälla hjälp). Den vi ser nu handlar om nåt pojkband som råkar åka tillbaka i tiden, vilket ju låter coolt, men så åker de bara tillbaka TVÅ ÅR. Världens mest meningslösa tidsresa ju. Knappt ens värt att lägga ner allt jobb för att ta sig tillbaka till sin egen tid igen - man kan ju bara leva igenom allting en gång till. Vafan. Så himla sur man hade blivit om man lyckats resa i tiden och så kom man bara till FÖR TVÅ ÅR SEN. Får se vad de ska göra av det här konceptet as the show progresses. Vår nuvarande teori är att alla egentligen är döda. Det verkar vara en återkommande plottwist i de här grejerna.
 
När vi sett något avsnitt av det såg vi några minidokumentärer om det koreanska språkets uppbyggnad och skrivspråkets historia samt en salig blandning av Monty Python-sketcher innan vi gick och borstade tänderna, diskuterade hur sämst det skulle vara att bara råka resa två år tillbaka i tiden och vad som var fel med Monty Pythons cheese shop-sketch, och jag visade Josh en bit av Sally som han, förklarligt, inte förstod ett ord av (men jag intygade att det var väldigt roligt alltihop), och så sa vi godnatt och gick och la oss at last.
 
Mina lediga dagar är över för den här gången, i alla fall, och imorrn bär det av tillbaka till verkligheten och ett öppningsskift i Blenheim igen. Ska bli najs att vara tillbaka i Blenheim igen efter att ha svettats ihjäl i Islington hela helgen, to be honest. Gillar Blenheim.
Efter jobbet ska jag dessutom möta upp Nat igen och ha picknick i Regent's Park, vilket ju är en allmänt bäst plan since den här sommaren innehållit alldeles för lite parkhäng för min del (det är en sån hörnsten i en Londonsommar men livet har varit så himla hysteriskt hela sommaren att jag knappt hunnit med det är ju skandalöst det här), och på torsdag ska jag förmodligen ut med Marion och resten av vårt Londoncrew för att fira att hon till sist tagit sig ur skiten som varit de senaste månaderna, så det känns ju som en väldigt solid plan. GOOD TIMES AHEAD, FOLKS.
Nu ska jag sova, däremot, så jag orkar asa mig till Notting Hill klockan åtta imorrn bitti. Hujedamig.