Behind The Trees

 
Amanda Palmer har släppt nya saker! Det är inte musik den här gången, men no less exciting ändå. Tydligen lämnar hon massa röstmeddelanden till sig själv om hon kommer på nåt bra, och den här gjordes efter hon hade hört Neil (aka världsberömda fantasyförfattaren Neil Gaiman aka hennes man) prata i sömnen en natt. Alltså VARFÖR ÄR ALLT DEN HÄR MÄNNISKAN GÖR SÅ HIMLA ÖMTÅLIGT OCH FINT OCH BRA ???
Tror det här är min nya favoritgrej. Den får mitt hjärta att göra lite ont och jag vet inte riktigt varför - precis som Amanda Palmer alltid får mig att känna. Fan vad den människan är talangfull, till och med när hon bara viskar in i en mobiltelefon om vad hennes man pratat om i sömnen.
 
Actual goals.

Well some birds aren't meant to be caged

 
Idag har varit en bra dag!! Har varit lite välkommen variation från det vardagliga lunket, which is always welcome. Dagen började med att jag vaknade vid halvniodraget någon gång för att vara vid medvetande om frysfixarkillen skulle komma, vilket visade sig vara helt onödigt då han fortfarande inte kommit när klockan var kvart i elva och jag insåg att om jag inte lämnade lägenheten omedelbart så skulle jag bli sen till jobbet. Fick sticka in huvudet i Nontas rum (som luckily enough var hemma alltså tack gode gud att ha en frilansande rumskompis alltså) och be henne öppna dörren för honom när han kom, och skyndade sedan till jobbet med ungefär 0 sekunder till godo.
Jobbade med Magda och Niall, och alla var på allmänt bra humör och jag putsade bokhyllorna och hjälpte till att restocka en hel massa i selfhelpsektionen och spelade en hel massa Twenty One Pilots däremellan. Mycket fint. Eftersom jag och Frida (som jag lärde känna när vi bondade över att vi båda skulle på Simple Plans gig way back våren 2012 och som jag sedan dess bloggstalkat men aldrig någonsin träffat i verkligheten) hade bestämt att, efter tre hela års tid (!!!) mötas upp under dagen eftersom hon är i London några dagar, så gick jag runt och tänkte att "så fort jag tar min lunch så kommer hon dyka upp". Till sist tog jag lunch ändå, och gissa vad? Tio minuter senare dök hon och hennes familj upp. FUCKING CALLED IT ALLTSÅ.
Anyway. Efter att bara ha sett någon på tvådimensionella bilder i tre års tid var det rätt surrealistiskt att träffas i verkligheten (bland det första jag sa var bara "DU FINNS PÅ RIKTIGT" alltså no shit), typ som att se ett band man lyssnat på i flera år live och bara SHIT DÄR ÄR DEM JU I THOUGHT I MADE YOU UP. Anyway. Vi spenderade några timmar med att strosa runt i affären och tumma på böcker och prata en massa (fick henne att köpa Song of Achilles HAHAH can't wait to see it ruin her entire life) om precis allt möjligt. Fick dessutom reda på att hon hade låtit sin lillasyster läsa Yellow Bricks och All To Myself (aka två gamla berättelser jag skrev för några år sedan och var övertygad om att alla utom jag glömt bort), eftersom de båda var baserade på Marianas Trench's låtar och hennes syster gillar dem. Och hon hade tydligen gillat dem så mycket att hon inte kunnat sova ??? LIKSOM HUR COOLT ÄR DET NÅGON SOM INTE BEHÖVDE TYCKA OM MIN BERÄTTELSE GJORDE DET ÄNDÅ THIS IS SO COOL kommer leva på det här i månader framöver alltså. Efter Niall hade gått hem köpte de en bunta böcker och så sa vi hejdå innan de skulle iväg mot marknaden. Spenderade resten av kvällen med att försöka skriva på Sectangelus men skrev typ bara en sida för var helt bisarrt spattig och ofokuserad hela tiden. Var glad, dock. Kändes som det var en long time coming att ses till sist. Bestämde att vi skulle ses igen nästa gång vi råkade befinna oss på samma ställe. Känns najs.
 
Anyhow. Slutade jobbet vid åtta och tog bussen hem eftersom jag haft klackskor i två dagar i sträck och mina fötter vill dö. Kom hem och pratade med Nonta en stund (sidenote: vår kyl är lagad!!! HURRA PRAISE THE LORD DEN GÅR ATT STÄNGA IGEN    den här veckans avsnitt av "hela lägenheten faller samman en sak i taget" avklarat. Hell yeah). Hon och hennes band ska tydligen ha en spelning i Spitalfields imorrnkväll och hon frågade om vi kunde filma deras gig med min kamera (eftersom det enda alternativet de hade var Iphonekameror haha), så jag tror jag ska ta och se om det finns några biljetter kvar dit och sen sticka dit efter jobbet. Var ett tag sedan jag var på ett av Nontas gig (eller ett gig i allmänhet tbh), och det är något med indiegig i källare som jag inte riktigt kan få nog av. Tror det är känslan av att leva i det där London man ser på film. Gillar att känna så. Plus har jag inte träffat Nontas kompisar på ett tag och jag saknar dem faktiskt lite, även fast jag mest bara adopterat in mig själv i deras gäng, basically. De är så mysiga ju. Kan inte motstå.
 
IN OTHER NEWS: Precis när jag trodde att jag inte hade några fler konserter att angsta över biljetter med, så fick jag reda på att American Idiot-musikalen (aka musikalen som gjorts av Green Days låtar och som vunnit en hel massa asprestigefyllda priser och som jag velat se bokstavligen SEDAN DEN HADE PREMIÄR FÖR SEX FUCKING ÅR SEN men alltid bott i fel land för att kunna se) fucking HAR KOMMIT TILLBAKA TILL LONDON ÖVER SOMMAREN ????? Trodde jag hade missat min chans men den går fram till slutet av september ???? Fjortonåringen inom mig gråter och JAG MÅSTE GÅ ??? JAG HAR VELAT GÅ SEN JAG VAR 14 ÅR GAMMAL OCH ALLTID TROTT ATT JAG MISSAT MIN CHANS ??? YELLS LOUDLY
 
Anyhow. Letade biljetter igårkväll lite lagom impulsivt, och typ alla biljetter kostade, som minst, typ £70, som musikaler brukar. Var lite lagom nedslagen och klagade på twitter, och typ genast svarade musikalens twittersida och sa att det fanns någon speciell sorts biljett som var mycket billigare. Letade upp den idag, och den kostar bara £15 ??? DET ÄR BILLIGARE ÄN EN KONSERTBILJETT I CAN PULL THIS OFF HERREJESUS.
Ska fråga Marion om hon vill följa med (vet att hon gillar Fall Out Boy men vet inte om hon inkluderar Green Day i det paketet), och sen boka biljetter. Ännu en grej som varit en long time coming, alltså. Har längtat sen 2009. Kan soundtracket utantill utan att någonsin ha sett musikalen. I was born for this.

I can't drown my demons they know how to swim

Har fan lyssnat på Bring Me The Horizon KONSTANT i typ en hel vecka. Reading-hypen har redan slagit fast.
 
Hej igen! Jag är återvänd från ett stängningspass i Golders Green, och föga förvånande (eftersom det ju trots allt var Golders Green), så har jag inte så mycket att rapportera. Att jobba i Golders Green är överlag en rätt avslappnad upplevelse. Vi hade något som nästan skulle kunna liknas vid rusning någon gång vid tredraget (tror det var typ tre personer i kö samtidigt WOW), men då fick jag rast så jag kom undan det också. Heh.
Pratade i alla fall ikapp en massa med Krisztina - som grattade mig på födelsedagen i efterhand och köpte en bit tårta till mig som försenad present alltså HON ÄR SÅ HIMLA FIN JAG BARA !!!!! Hade långlunch och åt nudlar och tårta och såg på Noel Fielding's Luxury Comedy - en direkt konsekvens av mitt impulsiva Noel Fielding-maraton igårkväll. Fan har saknat den serien alltså. Så himla mysig och fin och feelgood och helt jävla utspårad (såg på avsnittet där Richard Ayoade spelar Reality Man som sen slåss mot Noel's Fantasy Man för att ön de bodde på skulle få tillbaka sin fantasi och åh mina två faves i astöntiga roller I AM SO ALIVE).
Spenderade kvällen med att, återigen, skriva Sectangelus och läsa American Gods. Gör långsamma framsteg i de båda men American Gods går lite snabbare - för övrigt har jag kommit så långt att jag fått reda på hur American Gods hänger ihop med Anansi Boys, which was pretty exciting (en av karaktärerna i American Gods är Anansi Boys' huvudpersons pappa som liksom är stommen till hela Anansi Boys och han nämnde sin son i American Gods jag bara !!!! DET ÄR HAN OMG). Kan inte sluta tänka på hur jävla A+ den kommer bli som serie (eftersom Bryan Fuller probs ska göra en serie av det). Med tanke på hur sjukt vacker Hannibal är gjord så kommer American Gods bli ett goddamn mästerverk om Bryan Fuller får kontroll över det. Älskar Bryan Fuller. God bless.
 
Anyhow. Tog tunnelbanan hem när jobbet var slut, pratade lite med Nonta (som flyttar ut om ganska exakt en månad :(((((( it's the end of an era), var lat + trött och åt färdigsoppa till kvällsmat, såg på Youtube och gav till sist efter och köpte biljetter till Twenty One Pilots Brixton-gig i februari. Kunde inte ens hejda mig till augusti.
Knappt halva 2015 har gått och jag har redan bokat mitt första gig för 2016. I DON'T HAVE A PROBLEM I DON'T KNOW WHAT YOU'RE TALKING ABOUT. Ursäktar det med att Twenty One Pilots aldrig kommer komma till Sverige på en miljard år så jag får passa på att se dem så mycket jag bara kommer åt innan jag återvänder till ödemarkerna.
 
Anyway. Imorgon stänger jag i Camden men måste ändå gå upp tidigt för att öppna för killen som ska fixa frysen (skulle uppskatta en stängbar frys efter imorgon känner jag). Därefter kanske jag för första gången ska träffa en av mina första internetpals i verkligheten which is pretty darn exciting!! Får se med planering och sådär obv men still! Tre år in the making liksom!! Jissus.
Anyhow. Nu ska jag lyssna på min Reading-spellista och skjuta upp att gå och lägga mig. As per usual. BY E