MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2017

Greetings! Här är den igen - summeringen av året som gått, en favorit i repris, en publikfavorit, 10/10, osv. Eller, well, mest en ursäkt för mig att få pladdra på om mitt eget liv i uppsatsform som vanligt.
 
Vill ni kolla in hur denna specifika konstform som jag har en sån svaghet för har utvecklats över åren kan ni kolla in tidigare år genom att klicka här:
2012  2013  2014  2015  2016

Det är över. Det är äntligen över.
 
Det tog mig ett tag att inse att 2017 var ett jävla skitår. Inte förrän det sista halvåret eller så stannade jag upp och bara "nä vänta här nu en stund det här året suger ju". Jag vet inte varför jag inte insåg det tidigare, really. Ända sedan jag flyttade till London har jag haft världens tur med nästan alla aspekter av mitt liv, och hela tiden har jag väntat på när karman skulle vända. Jag tror den vände det här året, och jag insåg det inte ens förrän långt senare.
 
Efter att ha funderat på det en stund, lyckades jag sätta in mitt liv i något sorts fungerande narrative. Det är ju obviously inte så livet fungerar - hade ett riktigt liv varit filmatiserat hade det varit fullt av lösa trådar och konstiga meningslösa inslag, men jag gillar att låtsas att mitt liv är en bok och att allt händer av en anledning och ska leda till någon storslagen poäng någon gång.
 
Så här är det - 2016 skulle ha varit ett dåligt år. Brexit gick igenom, Trump blev vald, jag avslutade ett förhållande och startade ett nytt sort-of-kanske-förhållande-grej som kastade omkull hela mitt emotionella liv på ett flertal plan, jag var luspank mer eller mindre hela tiden, och så vidare och så vidare. Jag minns hur jag i slutet av förra året tänkte att jag borde ha haft ett dåligt år, men att jag istället varit orimligt, nästan skrämmande, lycklig så gott som hela året. 2017 var konsekvensen av 2016, på ett flertal plan. Världen i stort började känna konsekvenserna av sina beslut på riktigt, och mitt eget liv började göra ungefär detsamma. Allt som sattes i rörelse förra året nådde sitt mål det här året, på gott och ont.
 
Förra året började Nat prata om att börja plugga på universitetet - i september det här året följde vi med henne ner till Stoke-On-Trent som hennes stand-in föräldrar för att lämna av henne för sitt första år på filmprogrammet, vilket stängde ett kapitel i mitt liv som var jag, Nat och Josh i ett hus och som var en av de finaste perioderna i hela mitt liv. Jag och Josh bor ju själva tillsammans nu, vilket också har varit världens bästa grej, men jag kommer ändå alltid sakna att ha min bästa svenska Londonpal och min och Joshs bästa momfriend två steg från min sovrumsdörr at any point.
 
Förra året såg Marion ett av mina familjefoton, och påpekade hur snygg hon tyckte min kusin var. Jag sa lite skämtsamt att hon borde smsa honom och "tänk hur kul det hade varit om ni gifte er och så blev vi släkt på riktigt". Det här året smsade hon honom, och Hampus svarade, och för literally bara några timmar sedan boardade Marion ett flyg till Blekinge och byn jag föddes i för att flytta ihop med min kusin och lämna London, till synes för alltid. Jag har aldrig sett henne så här lycklig, men hon har också varit min enda constant i den här staden sedan den allra första början, och jag kommer sakna henne något alldeles sjukt.
 
Förra året var mamma och hälsade på själv i London en massa, och vi pratade om livet och jag började inse att allt hemma inte var som det varit när jag flyttade därifrån. Jag försökte att inte tänka på det, och under 2016 var det aldrig något problem. I slutet av 2017 skiljde mamma och pappa sig, och även fast jag vet att det var något som behövde hända och som hänt på det absolut bästa sättet en sån här sak var möjlig att hända på, så kändes det verkligen som att få en av mina fundamentala grundstenar i livet och min uppfattning om vem jag är som person helt kullvält på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det har varit världens värsta grej att anpassa sig till, och det är fortfarande som ett svart hål långt inne i själen som jag inte riktigt vågar röra vid riktigt än. Det är vad det är, såklart, och it's all for the best, men under andra halvan av 2017 - ett halvår som jag mest spenderade med hjärtklappning, ångestattacker och långa depression sleeps som det var - var det inte riktigt något mitt liv behövde, riktigt. Men det behöver det väl aldrig, antar jag.
 
Under 2016 pluggade jag en universitetskurs i kreativt skrivande i hoppet om att få bekräftelse om mitt skrivande och kanske komma lite närmare att få en bok publicerad. Fick min bekräftelse, men därutöver blev jag mest återigen skoltrött och tappade skrivandet. Har kämpat för att hitta det igen under året, men har inte gjort några större framsteg, direkt. 2017 är det första året på nästan sju år som jag inte skrivit klart ett romanutkast på. Om inte det säger något om vilket skitår det varit, så vet jag inte vad.
 
Därutöver var 2016 även året jag på riktigt började come to terms med det faktum att jag skulle flytta ut från min lägenhet. Tänkte alltid att jag skulle sakna 39a Agar Grove så himla mycket, efter att det varit platsen jag bott sedan jag flyttade till London och där alla mina minnen från staden liksom satt inetsade i väggarna. Istället blev vår flytt något av det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv av helt andra anledningar - vi spenderade literally fyra månader med att försöka få vår agency att göra sitt jobb, jag och Josh delade på Joshs rum i en hel månad eftersom allt var så kaosigt, och vi spenderade flera månader med att bara känna oss helt tomma och ledsna och helt utan motivering att göra någonting alls. Att inte ha en stabil bostadssituation är literally det värsta. Resten av ens liv går liksom inte att manövrera? Usch. Värsta någonsin. -10000/10 would never ever ever do again.
 
Så, ja. Det var ett jävla skitår, all in all. Så mycket av det här året har gått åt till att bara klara mig igenom, att bara ta mig till ljuset i tunneln, så mycket har gått åt till att ha ångest och att stänga stora kapitel av mitt liv och försöka gå vidare från saker jag aldrig egentligen ville gå vidare från. Men it hasn't been all bad. Allting är väl alltid i en gråzon, antar jag. För 2017 har varit full av en massa fina saker också, såklart.
 
Lärde känna Mats på Ellies båt i april någon gång - hade sett honom på håll året innan och minns att jag tänkt att Joshs kompisar var alldeles för coola för mig. Och så hamnade vi bredvid varandra på det där båttaket en asvarm dag i april.
 
Jag och Josh hade tidigare den dagen diskuterat just hur farligt det skulle kunna vara att bada i vattnet i Regent's Canal, och jag hade sagt att man förmodligen fick någon sorts superkraft av att vara i kontakt med det vattnet. "Trash powers", sa jag, och la omedelbart till "which to be honest I already have", och Josh himlade med ögonen åt min sedvanliga self deprication. Hamnade jämte Mats några timmar senare, och presenterade samma idé - om man fick superkrafter av att bada i Regent Canal's superskitiga vatten. "You'd get trash powers", sa jag, varpå Mats genast svarade "I've already got trash powers", och jag tittade på honom och visste nog redan då att vi hade en väldigt lovande vänskap framför oss. I 2016 års krönika var jag chockad över att det bara varit ett år sedan jag träffade Nat - 2017 är jag chockad över att jag och Mats bara umgåtts sedan april.
Överexponerade polaroidkort är ju den finaste sortens kapsel för vänskap, ändå. 
 
Han är en av mina bästa vänner nu - en av de första jag hör av mig till när något händer, den första jag skickar dumma memes till och min nya bästa gigkompanjon. Antalet timmar vi spenderat med varsin jack & coke på hans lokala pub i Dalston och pratat om livsproblem och idéer till berättelser och hemligheter och känslor och konstiga saker vi varit med om och storslagna framtidsplaner. Han har presenterat mig för en helt ny grupp med mysigt folk, och jag har i tur tagit in honom i min och Joshs wholesome lilla bubbla. Vår vänskap är något av det finaste och tryggaste jag har i mitt liv, och det är HELT galet att jag levde hela mitt liv up til this point utan det.
 
Andra bra saker 2017 hade att bjussa på, in the form av ett mindre bildspel:
Mitt hårmodellande eskalerade en smula - har nu gjort photoshoots och catwalks och allt möjligt, och det har varit himla coolt bara att kunna säga att man har gjort det, basically.
Samlade my main gang för en picknick i Hyde Park för att fira påsk. Vi åt en massa god mat och kastade upp samma frisbee i ett träd typ tre gånger och lyssnade på hela MIKA's diskografi, och allt var fint. Alla i världen borde ha ett girl gang, alltså. Den bästa vården för själen.
I början av året inleddes vår besatthet av uppblåsbara husdjur - pictured här är Josh, Nat och Friendship Flamingo, som tillsammans med vår älskade enhörning Spicy Boyfriend spenderade säkert över ett halvår med att ta upp större delen av Joshs sovrum.
Jag skaffade min tredje tatuering och Elin skaffade sin första med vår länge planerade systertatuering. Så himla fint att alltid få ha en liten länk till min bästa människa inpräntad i huden nu.
Mamma hälsade på runt maj, och vi åkte på roadtrip till Cambridge. Åkte båt och såg på fina hus och åh, måste verkligen börja åka runt och se mer av Storbritannien nästa år. Det här landet är ju så sjukt fint på sina ställen, alltså.
Ett snapshot från en av de första varma vårdagarna, när hela vårt hushåll firade söndag med att äta frukt och dricka Prosecco vid en liten sjö i en park i solen och livet var fint.
Juni kom och hälsade på en massa!!!! Älskar my best bro. Det faktum att vi inte bor i samma land är mitt livs största skandal.
När Juni var här mötte hon upp med en massa gamla internetvänner hon aldrig träffat förr. On an off chance följde jag med, och tog med mig Mats. Vi spenderade hela kvällen med att dricka ändlösa öl på en nästan klyschigt nergången Camden-pub, skrattade hysteriskt och pratade ändlöst som om vi alltid känt varandra. Minns fortfarande den där kvällen med solsken i hela själen.
I juni åkte jag hem till Sverige. Spenderade min första vecka på bästa sätt - hjälpte till att måla om Elin och Addes hus, klappade hästar, gick långa promenader i skogen, skrapade upp båda knäna och läste fina böcker i en hammock.
Och Elin tog studenten!!!! Tänk att denna lille jäveln är så himla stor nu. Får panik.
Och jag lyckades pricka in att träffa Kicki och Anders nya taxvalp på studentfesten också!!!!! Kärlek från första ögonkastet. Man är så svältfödd på gos med söta djur när man bor i storstad alltså.
Min andra Sverigevecka kom Josh över för att till sist få se var jag kom ifrån. Vi firade midsommar tillsammans och gjorde otroligt fina blomkransar (as seen above), badade i pool, jag lärde Josh sjunga Helan Går och vi drack på tok för mycket snaps, och därutöver gav jag honom tours runt Karlskrona, vi träffade typ alla mina kompisar, gick på Lövmarknaden, körde genom stan fyra på morgonen och lyssnade på Welcome To Night Vale och gick långa skogspromenader. Försöker övertala honom att följa med till nästa midsommar också. Att få en hel vecka utan något speciellt att göra förutom att gå promenader och dricka snaps och bara få allmän maximal kvalitétstid med sin favoritperson är ju det bästa här i världen ändå.
I juli fyllde jag 22. Josh och Nat väckte mig med tårta på sängen, en jättestor uppblåsbar kaktus, en gul arbetshjälm (numera kallad The Big Boy Hat och måste bäras av alla födelsedagsbarn i huset) och en massa ballonger. Åt tårta och drack öl med en massa favoritpersoner på min favoritpub, och var så himla full av tillgivenhet hela dagen. Var en så himla bra dag, det där.
När jag fyllde 20 åkte jag till Paris över min födelsedag, och det var so much of a good time att jag ville göra en light version. Så för min 22:a födelsedagshelg släpade jag med mig en samling av mina bästa Londonpersoner och åkte till Brighton några dagar. Vi bodde i ett asfint hus, och spenderade hela dagarna med att åka dåliga karuseller på piren, hänga på världens mysigaste pub och dricka gin på stranden.
Vårt Airbnb låg drygt 2 timmars promenad från centrala Brighton. Vi hade världens finaste solnedgång och en flaska vin, och promenerade hela vägen. En av de finaste kvällarna på året, definitivt. Kom hem framemot midnatt, blev absolutely trashed på gin och tonic, och spelade historiens sjukaste kampanj i Dungeons & Dragons och skrattade så vi skrekgrät.
Jag och Josh köpte klubbor i en liten butik och så satt vi i en park och tittade på ett konstigt tempel och åt munkar en hel eftermiddag.
Och jag hade fått en Hawaiiskjorta av Nat i födelsedagspresent som jag hade på mig precis hela helgen. A Look.
Har haft den här bilden som min mobilbakgrund i flera månader nu. Me and my best boys.
En måndag var både jag och Nat lediga, och bokade allmänt spontant en bussbiljett och drog till Oxford över dagen.
Åt thaimat och tittade på gamla byggnader och hade världens mest wholesome dag. Såg det här fina taket, bland annat, där de spelade in Harry Potter en gång i tiden.
Framemot hösten blev det kräftsäsong, så jag och Nat gjorde vad vi gör bäst - släpade med oss några favoritbritter för att bli introducerade till lite svensk kultur. Josh och Jago var stora fans omedelbart.
Ah, så vackert. Vi hade flertalet partyhattar på oss och adopterade en random kille som satt bredvid oss och det var rent allmänt a solid evening. Var så jävla rövbakis dagen efter, alltså. Som kräftskivor ska vara.
Och så denna vackra dag - när vi till sist, äntligen, fick flytta in i vår nya, helt orimligt jävla asfina lägenhet, och det första vi gjorde var att blåsa upp våra uppblåsbara husdjur igen. Har varit så jävla lycklig sedan vi flyttade in i den här lägenheten alltså.
Den enda bilden från vår housewarming. Badkaret remains a prime hangout spot. Fint så.
En kväll häromveckan när jag inte ville gå och lägga mig och Josh byggde ett torn.
Och så vår otroligt hemmagjorda lucia häromdagen. Love these guys so much, man. Jissus.
 
Så, ja. Jag vet inte vilken slutsats som kan dras av allt det här, egentligen. Man kan väl egentligen inte dra så mycket slutsatser av ett enda år, egentligen. I slutändan tror jag bara att 2017 var ett år som behövde hända. Tidigare år hade satt saker i rörelse som behövde komma till sin destination, och kapitel av mitt liv behövdes avslutas för att jag skulle kunna bygga något nytt i deras ställe. Ja, jag vet att det är så här livet funkar literally hela tiden, men det här året har varit extra mycket så. 2017 har rensat ut en massa lösa trådar, skrivit klart kapitel snyggt och prydligt, så att jag kan starta 2018 med en clean slate. 

Jag har ingen garanti, obviously, men jag tänker att kanske var 2017 dåligt och ett år fullt av avslut för att 2018 skulle kunna bli ett bra år fullt av starter. Låter ju lite poetiskt, så då måste det ju vara sant. Om jag går in i det nya året i tron att universum spenderat hela 2017 med att förbereda mig på det, så kanske det är nog för att det ska ordna sig. Vill gärna tro det, i alla fall. Så, ja. Hejdå 2017. Jag kommer inte sakna dig, men jag tror allt kanske var för det bästa ändå.  Hela mitt liv är de första prydliga orden på en ny kapitelsida. Bring it on, 2018. Jag tror jag är redo, till sist. Var snäll mot mig, tack.

2017 SUMMED UP

1: Vad gjorde du under 2017 som du inte gjort tidigare?
 Flyttade "på riktigt" för första gången - aka med flyttlass och möbler och hela grejen - som en riktig vuxen och allt. Lärde mig baka, också! Tror 2017 var året jag började göra en massa tråkiga vuxengrejer för första gången, helt ärligt.
 
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år?
 Gav inte något direkt löfte förra året (förutom att färga håret grönt vilket FORTFARANDE inte har hänt vilket är upprörande och måste rådas bot på). 2018 ska jag nog försöka lova att börja skriva mer. 2017 var det första året sedan typ 2010 som jag inte skrivit klart ett utkast till en roman under. Skandalöst, fan. Det måste det bli ändring på. Och såklart det vanliga supervaga löftet att "göra året så bra som möjligt" eller vad det nu är för annan bullshit jag oftast brukar lova mig själv för att inte behöva göra actual work.
 
3: Fick någon närstående till dig barn?
 Ärligt talat var det fan knappt något STOPP på antalet folk jag känner som fick barn i år. Det enda jag fick upp när jag öppnade Facebook ett tag var en till bild på ett jäkla ultraljud. Honestly. Hälften av folket jag gick i högstadiet med går på uni nu, och andra hälften fick barn i år, typ. Får panik.
 
4: Dog någon närstående till dig?
Jag.... tror inte det? Herregud tänk om någon dog och jag glömde bort det. Det här är den värsta frågan, alltså. 
 
5: Vilka länder besökte du?
 Jag har återigen spenderat ett år på minimilön, så det blev inte så överväldigande många resor, direkt. Var faktiskt bara i Sverige en enda gång, till och med, vilket är det minsta antalet gånger jag varit hemma över ett år. Så, yeah. Inget väldigt överväldigande på den fronten, I'm afraid. Vill dra iväg Josh till Amsterdam nästa år till min födelsedag, och jag och Nat har planerat en eventuell roadtrip till Edinburgh i mars någon gång. Vi får se vad som händer på minimilönsfronten först, dock.
 
6: Vad skulle du vilja ha under 2018 som du inte fick under 2017?
Lite GODDAMN STABILITET. Spenderade så mycket tid under året i ett konstant tillstånd av osäkerhet, hjärtekross och olika grader av fullskalig panikångest. Skulle vilja ha lite lugn och ro, tack så mycket. Och en publicerad bok, obviously, men det vill jag ju å andra sidan alltid.
 
7: Vilket/vilka datum från 2017 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
 Definitivt 23:e oktober. Dagen jag och Josh äntligen, äntligen fick flytta in i vår nya lägenhet. Efter så många månader av stress och ångest fick vi äntligen nycklarna till världens finaste ställe. Har varit så himla lycklig sedan vi flyttade in här. Har blivit mycket mer ordningsam, har börjat baka, och jag och Josh har kommit varandra mycket närmare i allmänhet. Det har varit bäst. 23:e oktober räddade hela resten av året, pretty much.
Skulle kunna bo här resten av livet. Älskar det här stället så mycket.
 
8: Vad var din största prestation under året?
 Att jag klarade det, tror jag. Har haft ett sånt jävla år, och tycker faktiskt att jag ändå har tagit mig igenom det med relativt mycket sense i behåll.
 
9: Vad var ditt största misslyckande?
Har varit dålig på att ta itu med och hantera saker, tror jag. Någolunda relaterat till frågan ovan så tror jag mest att jag försökt klara mig igenom allt som hänt så smärtfritt som möjligt, vilket ju kan vara fair enough som självbevarelsedrift, men vissa saker måste man prata om och deala med och ha ont över för att man ska kunna släppa dem. Ska prata och gråta ikapp allt jag tryckt undan det här året tills nästa år, känns som en bra plan.
 
10: Vad du sjuk eller skadad?
Var sjuk oftare under 2017 än jag brukar vara om jag minns rätt? Väldigt irriterande med tanke på att mitt immunförsvar brukar vara en av mina främsta skryt-grejer vanligtvis.  Är väl förmodligen en stressgrej, som allt annat som pågått det här året.
 
11: Vad var den bästa saken du köpte?
 Antar att vår nya lägenhet inte direkt räknas som något jag "köpte", men jag betalade trots allt en jävla massa pengar för den och den är en av de bästa grejerna i mitt liv nuförtiden, så den borde få inkluderas i listan oavsett. 
Annars har jag köpt lite nya fina kläder, tågbiljetter till roliga ställen, konsertbiljetter till bra band. Joshs julklappar (aka en jättestor fin poster och vår child-mannequin-son Dice) kommer nog också med på listan - det är the perk med att köpa grejer man vill ha till den man bor med, heh.  (null)
Vår vackra son som inte är hemsökt alls.

12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira?
 Om det är något det här året och alla dess ups and downs gjort klart, är det det faktum att mitt support network är så himla bra. Så långa perioder som jag smsade alla mina problem till Juni och hon gav mig råd eller stöd eller ett roligt meme, beroende på vad som behövdes mest. 
Alla gånger Mats bjöd hem mig och köpte drinkar och pizza när jag var pank. 
Nat som sjöng Eurotrash med mig när jag var ledsen och fick mig att ta mig samman när jag inte visste hur. 
Marion som alltid fick mig att rycka upp mig på det där mamma-aktiga sättet hon har. 
Olga och Joakim som lät mig frickin’ BO I DERAS HUS i typ en vecka innan vi flyttade. 
Josh som, efter han fick reda på att mina föräldrar skulle skiljas, skyndade hem med mat och snacks och sa dåliga skämt, kallade mig fina smeknamn på koreanska och strök mig över håret tills allt kändes lite mindre hemskt.  
Har så himla mycket fina människor runt mig hela tiden, och de fina sakerna folk gör för mig är ofta saker de knappt ens tänker på. De är bara där när korthuset faller samman, och hjälper till med röran, så att säga. Älskar dem.
 
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?
 Vår GODFORSAKEN EX-AGENTUR som försökte scamma oss på pengar, inte hade en aning om vad de höll på med och mer eller mindre single-handedly förstörde sex månader av mitt liv. Antalet mordplaner som har planerats upp för dem på sistone är exceptionellt.
 
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?
 Samma som det alltid gör i den här stan - hutlös hyra, puböl och konsertbiljetter, pretty much. Har börjat köpa mer böcker på sistone också sedan vi köpte en större bokhylla, vilket definitivt har varit mitt bästa nya inköp varje gång.
 
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?
 Känns som en broken record att säga vår inflyttning i lägenheten här också, så istället ska jag säga min födelsedagshelg i Brighton. Hade skyhöga förväntningar på hela den helgen, och de levdes upp till med råge. Att ta med sina favoritpersoner till en vacker seaside town mitt i sommaren kan ju knappt misslyckas, egentligen.
(null)
Från vår favoritpub i Brighton, som nästan alltid var tom och konstant fylld av fairylights. Helt perfekt.
 
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2017?
 Spicy Boyfriend av Shawn Wasabi. Den var både min och Joshs mest spelade låt det här året, och förutom att vi döpt vår uppblåsbara enhörning efter den så har den låten varit ett allmänt soundtrack till nästan allt vi tagit oss för i 2017, och oavsett vad som hänt har vi alltid kunnat dansa runt tillsammas i hallen och skriksjunga I love you so so so so much  i refrängen, och då kan ju livet aldrig vara alltför illa, ändå.
(null)
Jag och Spicy är min nuvarande profilbild på Facebook, och har svårt att se en dag när jag lyckas ta en bättre bild att ersätta den med.

17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?

a) Tror det här är första året på otroligt länge som jag tror jag är ledsnare. Eller, well, inte LEDSNARE, kanske, men med tanke på att jag förra året var deliriously happy vid den här tiden och jag nuförtiden har lite för tungt emotionellt bagage för att uppnå de höjderna för tillfället, så antar jag att det får räknas som en decline. Oh well.
 
b) Ungefär samma, skulle jag tro. Josh har börjat laga mer mat sedan vi flyttade dock, så jag kanske till sist har börjat lägga på mig lite igen nu när jag äter actual måltider igen och inte består av 99% rostbröd hela tiden.
 
c) Rikare, faktiskt!!!!! Helt fantastiskt vilket underverk en rejäl semesterersättning och en försenad deposition kan göra för en stackars underbetald stadsråtta, ändå.
 
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare?
 Tråkigt vuxensvar, men önskar att jag hade budgeterat oftare. Knäckte inte koden till hur jag skulle styra upp min ekonomi för att klara mig igenom varje månad förrän ganska sent på året, och då var det ungefär samtidigt som vi flyttade och min ekonomi föll som ett korthus oavsett. Hade ju vart himla bra om jag hade hållt på lite längre och fått ihop en sparpott, eller så. Oh well. Hade velat gosa mer, också, rent allmänt. Gosa är alltid bra. Nyårslöfte right there.
 
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?
Honestly - överreagerat? Har märkt på sistone att det oftast har varit grunden till så himla mycket av vad som fått året att vara dåligt. Mycket faktiskt dåliga saker har ju såklart hänt, men jag har låtit små saker och kommentarer och grejer get to me SÅ mycket mer än de förtjänade eller var intended och det är bara ett sånt himla slöseri med energi och generellt välmående honestly. Och så hade jag väl kunnat låta bli att gå ut typ ALLA dagar i veckan och spendera en massa pengar jag inte har, men you know. Det kommer ju aldrig hända.
 
20: Hur spenderade du julafton?
  (null)
(null)
Här! För andra året i rad spenderade jag julhelgen i Suffolk med Joshs familj och åt otroliga mängder mat, spelade brädspel hela nätterna och lyssnade på Frank Turner på vinyl och drack vin. Var, återigen, världens finaste dagar och jag hoppas att jag kan få en ursäkt att hälsa på igen asap to be honest.
 
21: Blev du kär under 2017?
Se förra årets svar på den här frågan. Väldigt lite har ändrats, to be honest.
 
22: Vad var ditt favorit-tvprogram?
 Star Trek, Community, The Mighty Boosh och Dirk Gently's Holistic Detective Agency fortsätter ha topplatser på den här listan, som alltid. Red Dwarf är också en ny favorit som jag upptäckte under året, efter att ha haft den sparad på min Netflix-lista i literally flera år. Den är som The Young Ones i rymden. Det är allt jag någonsin kunnat kräva i underhållningsväg.
 
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året?
 Har definitivt ett större hat för lägenhetsagenturer än jag haft innan och vill generellt att de alla ska dö a firey death, men i övrigt tror jag hatlistan är more or less intakt.
 
24: Vad var den bästa boken du läste?
Har varit ett himla bra läsår för mig rent allmänt (mitt läsmål för året var 25 böcker och nådde det redan i november woooo). Har läst så himla mycket bra. Några favoriter inkluderar:
 
- Ett Kort Uppehåll På Vägen Från Auschwitz av Göran Rosenberg
(Läste den här under min sista uni-termin och herregud den är SÅ tung och SÅ upprörande men så välskriven och berörande på ett sätt jag inte läst på himla länge. Det faktum att allting han skriver om, och det faktum att sättet tidningar skrev om judar på 30-talet är samma sätt folk skriver om muslimer nuförtiden, är så skrämmande och så verkligt och HERREGUD LÄS DEN HÄR BOKEN OMEDELBUMS)
 
The Motherless Oven The Can Opener's Daughter av Rob Davis
(Tekniskt sett är de här graphic novels men shhh. Världsbyggandet i den här serien är HELT sjukt bra??? Steampunkigt och mörkt och intrikat och så himla få saker förklaras och ÅH kan inte vänta på den sista boken i serien alltså)
 
The Notebook, The Proof & The Third Lie av Agota Kristóf
(Mats köpte den här boken till mig tidigt på året och den är en bok om andra världskriget satt i en by i typ Ungern någonstans och inte alls något jag brukar läsa men HOLY SHIT så bra den var??? Läste hela grejen på bara några dagar och kunde inte sluta tänka på den på flera månader efteråt. Tror det här kan vara årets bästa bok, to be honest. HEEELT fantastisk).
 
How To Be A Normal Person av T.J Klune
(Alltså ni vet såna böcker man läser där man liksom blir kär i hur två personer blir kära i varandra för att allt är så gulligt och fint och BRA? Det här var precis en sån bok. Läste den hemma i Sverige i somras mestadels i en hammock i solen och det kunde inte varit en bättre miljö. Sådär perfekt bisarr och så söt att man fick hål i tänderna på allra bästa sätt. Also the main love interest var canonically asexuell???? Har literally ALDRIG läst en bok med en karaktär jag kunde relatera till så här mycket och det var så fint att jag nästan blev lite tårögd emellanåt).
 
The Beginning of the World in the Middle of the Night av Jen Campbell
Fick den här boken skickad till jobbet som en proof copy några månader innan den publicerades. Läste ut hela boken i ett sträck sittande på ett torg i King's Cross för att den var så bra att jag inte kunde släppa den. Önskar att jag hade skrivit den. Den är PRECIS den sortens bok jag vill skriva, fast tusen gånger bättre än jag någonsin skulle kunna pull off. Älskar den och hatar den i equal measures för det.
 
Lincoln in the Bardo av George Saunders
Den här vann The Man Booker Prize det här året, så jag läste den mest för jobbrelaterade orsaker, men ÅH så bra den var. Borde väl inte vara så himla överraskande när den vann en av de mest prestigefyllda litteraturprisen som finns, men ändå. Den lyckades balansera så perfekt mellan att vara rolig och konstig och samtidigt så vacker och berörande och jag älskade den så mycket. Allting som kretsar kring spökens äventyr på en kyrkogård är ju up my alley rent allmänt, ärligt talat.
 
The Brief and Frightening Reign of Phil av George Saunders
Läste den här efter Lincoln in the Bardo var så bra och jag ville begrava mig lite djupare i George Saunders' verk. Den här är bara typ 80 sidor lång, men lyckas ändå vara något av det mest bisarra jag läst. Den är jätteabsurd, helt hysteriskt rolig, lite vagt steampunkig, och samtidigt en perfekt politisk satir. Vetefan hur man får till en sån balans, men den här boken gör det HELT perfekt. Tror George Saunders är en av mina nya favoriter rent allmänt, nu.
 
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
Kom in på Riot Grrl och arga tjejband rent generellt rätt tidigt på året, och om det är något jag är svag för så är det ju coola arga tjejer med gitarrer. Coola kvinnliga musiker har rent generellt stått för det mesta av all den nya bra musiken jag upptäckt under året (vilket är till stor del tack vare min vänskap med Mats, vars favoritmusik oftast har de två gemensamma nämnarna att den är asbra och nästan aldrig gjord av män, vilket alltid är de bästa riktlinjerna för så gott som allt i livet to be honest).
 
Några nya favoriter inkluderar: 
The Coathangers - så arga, så coola. Nosebleed Weekend är BÄST
 
Paloma Faith - som är allmänt magisk och som jag önskar jag kunde få ha som witch-like moster eller något  
 
St. Vincent - som jag tror är årets bästa upptäckt alltså DENNA KVINNA jag skulle låta henne döda mig på vilket sätt hon ville hon är ett GENI och jag AVGUDAR henne. MASSEDUCTION är årets (livets?) bästa album och you can all fight me about it
Bildresultat för st vincent
Alltså ??? Älskar henne så mycket?????? Skriker ändlöst över hur bäst St.Vincent är på allting tbh
 
Against Me! - som jag visserligen lyssnat på länge men som jag inte blev properly besatt av förrän det här året - har lyssnat på  Shapeshift With Me och Transgender Dysphoria Blues om och om igen SÅ många gånger och KAN liksom inte tröttna??? får inte NOG??? Also är Laura Jane Grace en allmän gåva och jag vill att hon ska adoptera mig
 
-  Dream Wife - ännu ett band Mats fick in mig på, och som jag gillade en hel del från början och sedan såg live och därefter ÄLSKADE alltså ÅH vill gifta mig med precis alla i hela bandet
 
-  Geneva Jacuzzi - som jag såg live för bara någon månad sedan och därefter varit allmänt besatt av även fast hennes musik inte låter som vad jag normalt sett lyssnar på. Å andra sidan, att se någon dansa runt i en uppblåsbar plastboll och sjunga om kannibalbebisar förändrar en, antar jag
Relaterad bild
Icon. Legend. 10/10.
 
Därutöver har några highlights varit: 
 
-  Shawn Wasabi -  wholesome Youtubeboy som jag och Josh lyssnar på mer eller mindre konstant - hans Spicy Boyfriend låt är 1. ikonisk, och 2. mer eller mindre en psalm med närmast religiös status i det här hushållet numera
Bildresultat för shawn wasabi
Also, sidenote: Shawn Wasabi har alltid mitt drömhår at ANY GIVEN MOMENT och det gör mig FÖRBANNAD
 
-  HMLTD som är en av Nialls kompisars band och som han rekommenderade till mig i en taxi fyra på morgonen och som jag därefter inte mindes förrän några dagar senare i en drastisk flashback
Bildresultat för hmltd
HMLTD vinner även på bra aesthetic, to be honest. 
 
-  Republican Hair - deras High and Tight-album var fan hela sommarens största soundtrack alltså SUCH TUNES
 
-  King Gizzard and the Lizard Wizard - Joshs nya favoritband och som jag by association (och på grund av vilken JAM Hot Wax är) nu också snöar in på mer och mer för varje dag som går.
 
 
Har varit himla inne på David Bowie senaste tiden, också, men det är mest för att det är omöjligt att vara vän med Mats och INTE hamna i en enorm Bowie-fas, to be honest.
 
26: Vad ville du ha och fick?
 En ny lägenhet!!! Vi trodde inte det var möjligt, men mirakel händer!!! God bless!!
 
27: Vad ville du ha men inte fick?
EN PUBLICERAD BOKJÄVEL. JÖSSES. NÄR SKA MAN FÅ UPPFYLLA THIS HUMBLE LIVSDRÖM EGENTLIGEN. Ville även se Halestorm live igen för det var typ 3 år sedan sist och jag saknar mitt livs kärlek och my actual rock n roll mother Lzzy Hale.
 
28: Vad var din favoritfilm i år?
 Eega, helt tveklöst. Malin visade den för mig och Josh när vi var i Sverige i somras. Den är en Bollywood-musikal/psykologisk thriller om en kille som blir mördad och återfödd som en hämndlysten fluga, och det var flera gånger medan vi såg den som jag och Josh bara SKREK rakt ut för att vi inte kunde hantera hur hundraprocentigt mindblowing allting var. Kan genuint vara min favoritfilm genom alla tider. Ett cinematiskt mästerverk utan dess like.
 
29: Nämn en sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
 Såklart är mina vänner och min familj alltid en given på den här listan, men ett bidrag värt att inkludera här är faktiskt också detta:
(null)
Mitt jobb! Det är väl ingen direkt hemlighet att jag älskar mitt jobb, men åh som det här stället har varit bra för mig i år. Har blivit befodrad till en position där jag literally är en av de tre högsta cheferna i företaget, har fått massvis med nytt ansvar och bra saker att lägga till på CV:t, och därutöver har det bara varit ett så bra jobb rent allmänt. Älskar att jag får betalt för att vara i en bokaffär varenda dag, och när livet hemma varit svårt har det varit så himla skönt att ha ett sånt här ställe att spendera nio timmar om dagen på tillsammans med världens mysigaste kollegor som allihop är några av mina närmaste vänner och alltid är villiga att hjälpa och skvallra och lyssna på livsproblem. Att ens jobb kan vara en av ens favoritplatser i världen är fan den ultimata lyxen, ändå.
 
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2017? 
Ända sedan jag skaffade mina glasögon i somras har jag märkt hur jag börjat sikta på hela "sexy librarian"-vibben mer och mer. Lårhöga strumpor och propra skjortor eller rött läppstift eller korta kjolar eller all of the above. Det, eller standard grunge-ig hipster. Eller båda, om man får drömma.
 
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet?
 Att bingetitta på saker på Netflix har varit en av mina allra mest effektiva coping mechanisms det här året. Har ett så kristallklart minne av någon gång sent i september/tidigt i oktober mitt när allt lägenhetsstrul var som värst och jag spenderade en hel helg liggande invirad i ett duntäcke i Joshs säng och bingewatchade typ 3 hela säsonger av Jane the Virgin helt oförmögen att ta mig för någonting annat eftersom hela mitt liv gav mig panikångest. Ah, good times.

Därutöver är nog Josh en rätt stor anledning till att det här året inte helt tog allting ur mig. Speciellt de sista månaderna kändes det väldigt mycket som oss två mot världen, och att inte behöva gå igenom allt det själv var nog verkligen min räddning. När man är så angsty som jag kan bli ibland är det himla bra att bo tillsammas med världens solskensmänniska.
 
32: Vilken kändis tyckte du mest om?
 Det kommer aldrig finnas någon som kan mäta sig med Lzzy Hale och Noel Fielding, let's be real. Amanda Palmer kommer väldigt nära, dock. (Throwback till den gången Josh såg mig titta ner på min telefon, sucka drömskt och mumla I love her, och han direkt bara "what did Amanda Palmer do now?"). Få saker gör mig så lycklig som att se Amanda Palmer spöa upp ett piano, alltså.
 
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
 Brittisk politik rent allmänt har ju varit en shitshow i evigheter nu, så definitivt det. Deras regeringsval i juni, när the Tories trodde de bara skulle kunna valsa ut med all makt och blev HELT spöade och svagare än någonsin var första skymten av hopp det här landets politik någonsin gett mig, tror jag.
 
34: Vem saknade du?
 Saknade min familj och alla hemma i Sverige en hel massa, som alltid. Vet inte om det finns något alternativt svar när man bor utomlands, to be honest.  Saknade Nat en massa också, nu när hon har ÖVERGIVIT OSS och flyttat till NORR. Skandal.
(null)


35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2017.
 Att saker kan falla samman och ta slut ibland. Stora epoker av ens liv kan ta slut på en halv sekund och det är aldrig speciellt kul, men livet fungerar så, och förändring är vad som får jorden att snurra, och så vidare. Det viktigaste kommer i slutändan alltid att stanna. Det, och att lägenhetsagenturer är den mest ondskefulla företeelse på denna jord och borde utrotas utan medlidande.
 
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
 
"I'm gonna make it through this year
If it kills me"
 
Den här låten dök upp på shuffle häromdagen och jag insåg att det här varit ett väldigt starkt mood under stora delar av 2017. Det har väldigt mycket varit den sortens år man bara måste ta sig igenom och försöka överleva oavsett all skit som fortsätter läggas på hög. Inte så väldigt upplyftande, direkt, men sant nonetheless. Håll tummarna för något lite mindre deprimerande in this space nästa år, basically.
 




Baby, all I want for Christmas is you

Den bästa jullåten framförd på allra mest angsty vis. Ultimat kombo, ändå.
 
Hej igen! It's been a while. Igen. God jul i efterskott, och så vidare. Jag har spenderat de senaste fyra dagarna i Sudbury i Suffolk hemma hos Joshs föräldrar för andra året i rad av brittisk jul, och åh, det har varit precis lika mysigt som det var förra året. Har inte haft ordentligt ledigt på hur länge som helst, och det här var verkligen pausen jag behövde.
 
Har mest bara spenderat tiden med att äta tonvis med asgod julmat (Joshs mamma är världens mästerkock och varenda måltid sa hon alltid "åh men det här är jätteenkelt att göra" men så fort man frågade hur man faktiskt gjorde det var det alltid superambitiös och komplicerat och nåt hon hållt på med sen typ en månad), gå massvis med promenader längsmed grusvägar, över stora fält och genom Sudbury's små kullerstensgator förbi stora gotiska kyrkor och små tusenåriga trähus (ÄLSKAR brittiska småbyar ??? de är det mysigaste på cirka hela jorden), spela ändlösa rundor med allsköns sällskapsspel (jag och Josh fick massvis med board games i julklapp - Josh hade tydligen önskat sig det så att han och jag kan börja ha spelkvällar och bli ännu mer wholesome i allmänhet - och det var SÅ HIMLA ROLIGT vill göra det här alltid), bli arga över hur dåligt julavsnittet av Doctor Who var (när det var klart tittade Josh på mig och bara "imagine how sad this episode would make you if it was good" och HONESTLY SANT är så arg att tolfte doktorn fick ett så dåligt avsked ???? my sneaky grandpa deserved better och jag är bitter), vara så gott som konstant alkoholpåverkad (Joshs föräldrar hade spenderat £400 på BARA alkohol och jag tror aldrig jag har sett så mycket vin på ett och samma ställe förut?? HELA deras garage var FULLPROPPAT och ändå var det nästan slut by the time att julen var över alltså jösses den här familjen är dålig för min lever) och prata om alltifrån språk till politik till en massa helvilda familjehistorier (är så himla bra att vara relativt nytillkommen i en familj som Joshs för det finns SÅ många underhållande familjeanekdoter kvar att få berättade för mig och det är the absolute best).
 
Här är några highlights, återberättade i en allsköns röra av bilder:
Josh och hans pappa hämtade mig på tågstationen efter jag slutat jobbet, och därefter åkte jag direkt hem till all wholesomeness som var vin och kortspel framför en brasa.
Juldagens frukost bestod av alla näringsämnen som krävs: russinbröd och apelsinjuice med Prosecco. Börja dagen som you mean to go on, antar jag.
Under juldagens middag upptäckte Josh roliga selfiefilter på sin telefon, och därefter översvämmades alla gruppchatter vi visste över av vackra bilder som dessa.
Det här filtret var en klar favorit, as you can see from hur jag inte kunde sluta skratta på flera minuter.
Hittade även detta inspirerande rymdfilter. Notera även hur täckt  i glitter jag är efter att Joshs fastrar tog med sig kroppsglitter till juldagen och jag och Josh gick allmänt bananas med hela konceptet (hittar fortfarande glitter precis ÖVERALLT)
Josh var stiligt uppklädd till julfirandet som vanligt.
Boxing Day-morgonen bestod mest av detta: Doctor Who-repriser på TV och frukost vid julgranen. Ah. (Jag och Josh såg även Planes 2 men we shall never speak of that experience ever again)
Tog en promenad runt Sudbury som slutade som sig bör - med en pint och korsord i solnedgången
Alltså ???? Detta stället ???? Är kär ????
Gick förbi här och jag fick Josh att säga "anka" om och om igen since det ordet med en brittisk dialekt är något av det mest bedårande världen någonsin åskådat.
Lite fler sällskapsspelsrounds någon av kvällarna. Jag och Josh fick sällan vara på samma lag när vi spelade spel i lag för att vi var ett för starkt team (med andra ord vi umgås för mycket och har morphed into en enda person och han kunde gissa alla mina Pictionary-teckningar för snabbt), men vi spelade Carcassone tillsammans en av kvällarna och spenderade mesta tiden med att sitta hoptrasslade i en hög på golvet med varsitt vinglas och viska konspirationer om hur vi skulle vinna över Joshs syster och hennes fästman. De vann stort med fult spel och vi var bittra hela resten av kvällen, men ändå.
Jag och Josh fick i uppdrag att dekorera the Christmas Cake en av dagarna. Det var en total katastrof och jag och Josh försökte mest övertyga alla om att det var modern konst utan större framgång.
Joshs familj ger varandra ungefär fem miljoner julklappar varje år. Hela julklappsceremonin tog över två timmar även fast vi skyndade oss. Här pictured: Josh i the aftermath.
Jag och Josh, täckta i glitter och allmänt hoptrasslade, och Joshs fastrar som, well, är precis som Joshs fastrar alltid är. Har skrattat så orimligt mycket de senaste dagarna. Älskar min adoptive brittiska familj så himla mycket alltså. Bless.
 
Så, ja. Det har varit så himla, himla fint alltihop. Har druckit massvis med te, tjabbat med Josh i mörkret i hans rum när vi egentligen skulle sovit som om vi var tioåringar på ett slumber party, gråtskrattat åt konstiga charader, väckts på morgonen av Josh som kraschade tvärsöver mig i sängen från hög höjd och annonserade ut att det snöade innan vi spenderade dagens första minuter vid hans sovrumsfönster och såg stora snöflingor singla ner, jag och en av Joshs systers fästmän som försökte göra dåliga magitrick för varandra och hur Joshs syster casually kallade mig för "the latest addition to the family" när hon skypade sin fästmans föräldrar på juldagen.
 
Det är alltid jobbigt att inte kunna åka hem på jul - speciellt det här året - men det faktum att jag har blivit så himla helhjärtat välkommen av Joshs familj och att de bara har välkomnat en främmande unrelated människa till sitt hus två år i rad och aldrig varit annat än några av de roligaste, mysigaste, intressantaste och all round asbra människorna jag någonsin stött på är så himla fint. Jag och Josh har redan gjort upp massvis med planer om när vi ska hälsa på hans fastrar och åka till hans syster i Sheffield och åka till Sudbury igen när det är sommar, och honestly I cannot wait.
 
När min egen familjesituation har varit så himla kaosig och osäker på sistone finns det inget finare än att få en plats i något såhär, som om det är helt självklart. Vi pratade om när vi ska på Joshs systers bröllop i april som om det var no big deal, och visserligen blev jag inbjuden för jättelänge sen, men ändå? Jag blev inbjuden ändå, som om det var helt självklart?
Josh är ju bra och sådär i allmänhet, men det faktum att han har gett mig en plats i sin familj såhär är nog bland det finaste han någonsin gjort för mig, honestly. Det här året speciellt har det varit precis vad jag behövt.
 
Anyway. Ursäkta the overflowing emotions. Det är väl så det blir på jul, antar jag.
 
Så, ja. Brittisk jul fortsätter vara en av mina nya favoritgrejer, och jag känner mig fulladdad både fysiskt och emotionellt och är allmänt redo för resten av årets sista vecka. Bring it on, osv.