They can take the kids from the summer, but they'll never take the summer from me

[Bild: Paris, Frankrike]
 
Hej igen! Ursäktar min frånvaro. Eller, well, inte egentligen. Har varit alldeles för upptagen med att leva mitt liv för att ha tid att skriva om det (vilket säger en hel del med tanke på att det kind of är        min grej i livet). Men det har varit en bra helg. Världens bästa. Så många av mina bästa människor tillsammans allihop, så många fina saker, så mycket skratt tills jag grät. SÅ BRA. HELGEN VAR SÅ BRA. AHHHH.
 
Redovisar för helgens missade händelser i punktform:
 
* Malin kom till mitt jobb lagom tills jag slutade. Vi köpte varsin fin läderinbunden klassiker och kramades jättejättehårt och allt var rätt och fint i livet.
 
* Åkte hem och, som är tradition by now, beställde hem Dominoe's-pizza. Satt i Joshs soffa och åt pizza medan Josh visade Malin alla våra nuvarande favorit-Youtubevideor och Malin fick en brutal introduktion till vårt vardagsliv när jag och Josh satt och klappade perfekt i takt till de ryska barnprogramstraktorlåtarna.
 
* Gick och la oss och var vakna alldeles för länge och pratade om vad jag missat hemma i Karlskrona. Skrattade så tårarna rann. Har saknat my best person så mycket ju.
 
* Spenderade mer eller mindre hela lördagen ute på stan. Kollade fina gravstenar i Abney Park, hittade en miljon perfekta fula jultröjor på secondhandaffärer i Dalston och stångades med cirka en miljard andra människor på Oxford Street.
Den här var en av våra personliga favoriter.
Gravstensgoals ändå.
Oxford Street är ju oftast en generell mardröm att vistas på men julbelysningen i solnedgången gjorde det lite värt besväret ändå.
 
* Åt på ett av våra favvohak till kvällsmat och drack milkshake-Pina Coladas (kan vara världens bästa uppfinning) och cocktails och diskuterade livsproblem i flera timmar
 
* Kom hem och åt pizza och såg på Hot Fuzz tillsammans med Nat och Josh och efter Nat gått och lagt sig återupptäckte vi the glory som är min och Joshs gamla tumblr dedikerad till Window Powered Beef och vad som nog kan vara världens mest obskyra Ronald Reagan-memes (origin storyn till just detta konstiga interna skämt går att hitta genom att klicka här). Uppdaterade med lite mer posts och jag och Josh skrekskrattade över the strong arm of Ronald Reagan precis lika mycket som vi gjorde back in the day. Vissa saker är bara too good för att åldras, ju.
 
* Vaknade nästa morgon till den här konversationen i vår flatmategruppchatt:
Tolkning för den här konversationen: Nat föreslog att vi skulle äta brunch. Jag och Josh spenderade ett bra tag med att föreslå tematiska bruncher som "sandbox brunch" och "saline drip brunch". Teeth Man är superhjälten vi kommit på som åt fem tandkrämstuber, tog jättemycket kokain och nu härjar vilt i en stad nära dig. Yeah.
 
Alldeles strax därefter kom Josh och drog upp mig ur sängen, och tillsammans störtade vi in i Nats rum, där hon stod precis innanför dörren och stirrade stint på oss och bara "are you ready?" och så började hon spela All I Want For Christmas Is You ashögt (som är vår kollektiva favoritjullåt bc how could it not be men jag och Josh har förbjudit henne från att spela den innan det var jul på riktigt). Malin låg fortfarande lite allmänt nyvaken i min säng och såg allmänt förvirrad ut när vi kom inramlandes i mitt rum, skrikskrålande på Mariah Carey som om vi hade betalt för det. Kraschade i en hög i min säng och låg där i en röra av pyjamas och Christmas cheer. Väldigt vackert.
 
* Låg och gonade oss i min säng en stund allihop innan vi pallrade oss iväg på brunch tillsammans med Nats kusin. Åt revbensspjäll och drack frozen margaritas två på eftermiddagen. Good times.
 
* Tog the scenic route längsmed Regent's Canal ner till King's Cross, sa hejdå till Nats kusin och tog bussen in till Soho.
 
* Gick till Primark eftersom Malin övertalat mig att köpa världens mest dramatiska långa kappa på Primark dagen innan och Josh genast insisterat på att han ville ha en likadan så fort han såg den. Vi är such an överdramatiskt matchande dream team nu alltså. Redo att slåss mot brottslingar och se coola ut i starka vindbyar. A+.
 
* Sprang därefter runt på Oxford Street en stund. Klämde på fina men ack så svindyra klänningar på Miss Selfridge's och fick Josh att erbjuda sig att köpa en ascool fejkdiamantchoker till mig i julklapp (den skulle passa asbra till min julklänning också så nu får han fan leverera ju), höll upp roliga prylar för varandra på TGR och köpte historiens mest tacky julgransprydnader inne på Topshop (en enorm klarblå papegoja, en glittrig mops samt en banan i nästan verklig storlek - all the Christmas essentials).
 
* Därefter åkte jag och Malin till Brixton och såg Pierce The Veil live. De hade ascoolt rymdtema på scenen och tror aldrig jag kommer tröttna på att vrålskrika refrängen till Hell Above i ett folkhav, alltså.
 
* Kom hem och såg bästa julavsnittet av Community och introducerade Malin till vår godnattrutin (citat: "what's..... going on"). Hon var smått förvirrad till en början men så gav Josh henne en godnattpannpuss också och ingen var bortglömd och all was well.
 
* Stannade uppe för länge igen, vaknade som ett vrak imorse och sa hejdå till en yrvaken Malin innan jag pallrade mig iväg till jobbet.
 
* Flängde runt kors och tvärs hela dagen på jobbet och hann knappt märka att hela dagen passerat förrän klockan redan var halv sex. Very nice.
 
* Kom hem och hade en ordentlig tvåtimmarscatchup med familjen som jag inte hunnit skypa på cirka hundra år. Så himla mysigt.
 
* Skickade in mina uniuppgifter med några timmars marginal innan deadline för här lever vi på gränsen. Belönade mig efteråt med att hänga på Joshs soffa och se på Attack on Titan och sönderredigerade Youtubeklipp.
 
* Nat kom hem, vi såg på Community, Josh försökte bära ut oss båda två i hallen med oss på ryggen som en häst. Hade kanske fungerat om jag inte tagit sats och kastat mig överst och nästan dödat oss allihop. Oh well.
 
* Vi borstade tänderna. Jag och Josh satt i badkaret och Nat försökte döda Josh åtminstone två-tre gånger. As per usual.
A day in the life. Genuint.
 
Jag och Nat skrek Älskade Ängel-refrängen till varandra, och så kom jag i säng till sist. Denna helgen ändå, folks. Så bra. Fick återse min andra halva, fick introducera min bästa människa till mina andra bästa människor och bara umgås med dem allihop samtidigt och springa iväg på äventyr och skratta så jag grät. Är så glad att jag får leva det här livet. Är så glad att de här människorna bara råkade hamna i mitt liv, somehow. Älskar de där jävla töntarna så mycket. Ahhhh. Livet ändå, hörrni.
 
Regular blogging broadcast shall resume imorrn. Lovar.
Hörs då!!!

It'll be over and I'll still be asking when

[Bild: British Museum, London]
  When // Dodie 
 
Hallå där! En bild för att illustrera min sinnesstämning under dagen:
Herrejösses vilket rännande det varit idag, alltså.
Fick som genom något sorts mirakel klart allting jag hade på att-göra-listan, men det tog mer eller mindre hela dagen och jag har varit lite allmänt flackig och kaosartad hela dagen.
 
Började dagen raka motsatsen till hur jag började den igår - kom upp och iväg i tid och kom så tidigt till jobbet att jag till och med hade tid att göra en kopp te innan det var dags att öppna, vilket var najs (varenda gång jag kommer tidigt till jobbet tänker jag att jag borde göra det oftare bc det är så fridfullt och najs att bara get your bearings lite ifred innan man måste öppna affären och sätta igång men så vaknar man vid sju på morgonen och att "komma iväg tidigt" är typ det sista man vill göra i livet så yeAH det kommer nog bara hända by accident i fortsättningen också detdär). Friden var inte speciellt långvarig - vi fick rätt mycket leveranser och fick in en hel pall för första gången på ett literal halvår (Blenheim får ALDRIG pallar det är en så exotisk upplevelse för mig nuförtiden), så det tog mig och Felix typ hela dagen att få ordning på.
 
Slutade i alla fall lite innan sex, och fick sedan rusa iväg till Soho för att leta upp någon lämplig födelsedagspresent till Malin (allt mitt presentköpande har varit så julfokuserat att jag bara "jaja men det är ju LÄNGE TILL" och helt förträngt att Malin födelsedag är i frickin november och att jag måste ha nån lämplig fin grej när hon kommer hit). Hittade en bra grej, tog tunnelbanan hem och slängde in en tvätt och städade hela lägenheten så att den skulle vara ren och fin när Malin kommer hit imorrn (aaaAHHHHH för övrigt).
 
Lyssnade på Childish Gambino (som ska släppa sitt nya album snart och jag behöver det för nu har jag lyssnat på Me and Your Mama typ hundra gånger på raken och I NEED MORE CONTENT IT IS NOT ENOUGH) och spenderade sedan resten av kvällen med att göra klart mina uniuppgifter (som ska vara inne på måndag aka samma dag som Malin åker hem aka behövde allting vara klart idag since jag inte kommer ha någon tid att göra det över helgen). Nat och Daniel kom hem vid ettsnåret någon gång, och jag var helt slutkörd i hela huvudet av att bara ha kutat runt överallt hela dagen. Vi varvade ner med att se på gamla Youtubevideor, dricka vin och ligga i en stor hög i sängen (borde väl kanske inte introducerat britterna i det här huset till vad en "böghög" är - eller snarare var back in the day - men nu har vi det och hela konceptet är deras nya favoritgrej så here we are i konstanta högar ovanpå varandra oh well). Pratade en massa medan Nat gav Daniel en otroligt stilig Harley Quinn-sminkning, och så hade klockan helt plötsligt hunnit bli tre och jag blev påmind om att jag ju fortfarande har jobb imorrn bitti. Whoops.
 
Och imorrn kommer min andra halva och min bästa människa hit, och det ska bli så himla himla mysigt att bara få spendera en hel helg med Malin och bara hang out och bara ha världens bästa grej. Ska bli så fint att få se henne igen. Saknar henne så mycket alltid hela tiden, ju.
Får se hur det blir med hela bloggningsbusinessen över helgen since jag förmodligen kommer ha ganska mycket best pal-quality time på schemat, men men. Återkommer i såna fall på måndag igen.
På återseende!!

All the wine we tasted, all the love we made, all the strumming lyres will decorate your grave

 
Hej igen! Herrejistanes vilken dag. Veckan fortsätter vara allmänt stressande (vill inte ens tänka på vilket jäkla farande det kommer vara på mig imorrn alltså ahhh), men dagarna fortsätter vara världsmysiga. Tack, livet, för att jag fick ett break från allt mitt depp. Älskar att må så här. Är så glad att det liksom spritter till i kroppen ibland bara av att tänka på att det här är mitt liv. Känns så avlägset hur brutalt asdeppig jag var för bara några dagar sen. Är på frickin' cloud nine för tillfället. Vill aldrig landa, tack.
 
Anyhow. Jobbade öppningsskiftet i Notting Hill idag. Startade dagen på allmänt dåligt sätt med att vakna tio minuter efter det var meningen att jag skulle lämnat huset. Slängde på mig första bästa kläder som låg närmast och sprang till tunnelbanan utan varken smink eller frukost. Kom dock bara några minuter sent i slutändan, så det var ju skönt i alla fall, men ändå.
 
Därefter gick dagen lite bättre, dock. Jag jobbade med Felix och vi fick in en hel del leveranser, sålde massvis av de nya fina läderinbundna klassikerna som vi fick in igår (la undan Edgar Allan Poe-boken vilket var tur det för det är literally det enda exemplaret som är kvar nu - de kommer sälja slut så orimligt jävla fort alltså jösses). Städade upp lite i barnavdelningen och försökte hitta plats för alla julgrejer (vi får in så himla mycket grejer nu inför julrusningen och affären är så himla pytteliten och jag har ingen aning om vart någonting ska kunna få plats men OH WELL). Skrev klart min sci-finovell och började analysera dialogerna i de tre novellerna vi ska läsa på lunchrasten (måste bli klart med allting typ imorrn vilket jag har mina tvivel om att jag kommer hinna ahhhhhhhhhh). Får väl sitta på måndagkvällen efter Malin åkt hem och skriva som en liten idiot, typ. Det får väl lösa sig, helt enkelt.
 
Vid femdraget dök Marion upp i affären helt oväntat, och hon gick runt och browsade en stund innan hon sa "förresten jag har dåliga nyheter - vi kan inte gå och se Fantastic Beasts i Holloway" (som var vår originalplan), och jag bara "........but............why", och hon fick det där allmänt luriga ansiktsuttrycket hon har för sig när hon konspirerat ihop något, och räckte mig två biljetter till Fantastic Beasts, fast för en visning på Electric Cinema på Portbello Road (literally runt hörnet från mitt jobb). Vi har tänkt gå dit och se något hur länge som helst nu eftersom den skulle vara väldigt fin, men det är svårt att få tag i biljetter så det har aldrig blivit av förrän nu, när Marion av en händelse gick in och kollade i kassan om de hade några biljetter över och de av en händelse hade det.
 
När jag slutat vid sexdraget gick vi bort till en gullig liten pub på Portobello Road och åt asgoda hamburgare och drack vad som förmodligen var världshistoriens godaste mocktails (smakade som världens somrigaste glass ??? vill injicera det i mina vener to be honest) och gick sedan bort till Electric Cinemas egen lilla pub och drack varsin kopp te och pratade om livet en stund innan det var dags att gå in i bion.
 
Klev in i salongen och såg hur det såg ut och kunde sedan inte sluta växla mellan att säga "oh my god" och "holy shit" en lång stund. Det var typ ett av de finaste rummen jag någonsin varit i rent i allmänhet, och den definivit finaste bion jag någonsin befunnit mig i. Var en sån biosalong som dyker upp på internetlistor över "coola biosalonger du måste besöka innan du dör". Alla stolar var skitdjupa läderfåtöljer med världens mjukaste dynor (var förmodligen det mjukaste jag någonsin suttit i jag ville flytta in i den där fåtöljen för evigt), och längst fram och längst bak i salongen fanns det honest to god sängar där man kunde ligga typ fyra-fem stycken på rad. Alla hade varsin stoppad läderfotpall och varsitt sidobord i marmor med en liten antik lampa på och jag och Marion bara hoppade runt i våra fåtöljer och jag kunde knappt tro på att jag verkligen var där. Bilderna gör det inte ens rättvisa. Det var så himla fint. Kommer aldrig vilja gå på en vanlig gammal Odeonbio någonsin igen. I have seen the light.
Snodde bilden från Marions facebook men alltså TITTA PÅ DETTA ?????  WHAT KIND OF MAGICAL PLACE OF WONDER ÄR DET HÄR
 Jag och Marion var allmänt stylish i våra 3D-glasögon
 
Fantasic Beasts var lika mysig andra gången och jag satt alldeles uppkurad i min stora mjuka fåtölj och hade typ aldrig haft en så ultimat filmupplevelse någonsin förr. När filmen var slut satt vi kvar en liten stund extra bara för att vi inte ville gå därifrån. Sånt jäkla drömställe alltså i cannot stress this enough. Vi hade sällskap till tunnelbanan efteråt och pratade om hur det är såna här kvällar som påminner en om varför man älskar London så mycket. Är så himla lätt att bara bli helt insnöad i sitt vardagsliv och glömma bort att London är proppfullt med små undangömda gems och tillgänglig magi bara runt hörnet om man bara gör sig besväret att ta sig till den. Älskar den här stan så mycket.
 
Gick hem från King's Cross och lyssnade på julmusik (since det är första advent till helgen bestämde vi här hemma att julen officiellt kan få börja då så jag tjuvstartade en aning med julmusiken) och var alldeles sådär sprittande lycklig i hela själen och ville typ dansa hela vägen hem. Sån himla fin kväll alltså. Är så lycklig och kär i den här gosh darn staden och alla fina mysiga människor som blivit mina bästa människor i denna bästa staden.
 
Life is pretty great. May this never end.
 
Imorrn kommer bli allmänt superstress - ska jobba öppningsskiftet, panikskriva uniuppgifter på lunchrasten, kuta till Forbidden Planet och hitta födelsedagspresent till Malin, kuta hem och städa lägenheten och sedan förmodligen fortsätta panikskriva unigrejer för att få skiten färdig innan Malin kommer i övermorgon. Det är stressigt, men stressen grundar sig i att jag måste skriva en massa och att min själs andra halva kommer vara här om två dagar, så känns inte som om jag har så ofantligt mycket att lida över, ändå.
Nu ska jag dock sova så att morgondagens övningar inte fullständigt tar livet av mig. Hade ju vart trist, menar jag.
Hörs imorrn!!