2012-02-29

I will change everything
Until it's perfect again

*
Spenderat kvällen i böckerna idag igen. Nej, det är ungefär så spännande mitt liv är för tillfället. Plugg, plugg, plugg med lite sömn och mat inklämt emellan. Jag sa häromdagen efter en speciellt tröttsam pluggsession: "Jag behöver låta bli att gå i skolan om jag ska hinna med att plugga."
Man vet att det har gått långt när skolan stjäl tid från skolarbetet. Oh the irony.

Det var dock inte bara studerande på schemat idag, vilket var trevligt på ett sätt. Vi var och hälsade på min moster på sjukhuset, och även om det var skönt att ta en paus från plugget ett par timmar så var det ju inte speciellt kul att detta skulle vara på min mosters bekostnad. Kändes skönt att träffa henne igen. Har saknat henne. En underlig känsla att se henne igen. Jag brukar träffa henne mer eller mindre varje dag, och nu hade jag inte sett henne på flera dagar.

Naturkunskapen är fortfarande svårpluggad, mest eftersom det är så mycket nya, komplicerade ord, men matten börjar faktiskt bli lite logisk till sist - i rättan tid eftersom det visade sig att matteprovet ska äga rum om exakt en vecka istället för på fredagen. Men det ska nog lösa sig med lite hjälp av mina två fantastiska föräldrar som har gaddat ihop sig mot ett gemensamt mål att göra mina betyg så bra som de någonsin kan bli. Utan dem skulle jag inte ha en chans. Tack! <3


Min traditionsenliga Youtubelänk blir än en gång till Marianas Trench. Känns som om det här beroendet börjar skena en aning - så här beroende har jag inte varit sedan jag fick tag i de tre första Simple Plan-låtarna 2008.
Dagens låt är min nuvarande favvo, eftersom den berättar en historia som jag både kan identifiera mig med, och som gör mig inspirerad att skriva. Bra låtar brukar göra så att en historia spelar upp sig i mitt huvud, och det här är precis en sådan låt. Därför älskar jag den.
Låten heter Perfect, av Marianas Trench som tidigare nämnt. Här har ni länken - missa inte den här!
http://www.youtube.com/watch?v=O0rdjPW4IqE



Inget piggar upp tuffa tider bättre än ett bra band!

Synes!



2012-02-28


The kids don't care if you're alright, honey
Pills don't help, but they sure is funny
Gimme, gimme some of that vampire money, c'mon

*
Att påstå att jag har fått något uträttat idag vore att ljuga. Jag har spenderat hela eftermiddagen/kvällen i soffan, ihoprullad under en filt tillsammans med alla mina läxböcker. Tog itu med naturkunskapen och när den var genomläst tog jag och pappa itu med matten.
Och, tja, det var typ det som har hänt.
Blir ingen ridning imorgon heller, både för att vi skulle åka inom sjukhuset och för att jag har så sjukt mycket skolarbete.

Oj vad jag längtar till vecka tio är överstökad. Känns som om hela mitt liv kretsar runt skolan och sömn.
Har dåligt samvete över mitt bristande umgänge med min älskade häst, men det finns helt enkelt inte tid. Får tacka min älskade syster som tar hand om hästarna i mitt frånfälle. Tack Elin! <3



Jag saknar dig, pärlan <3


Har faktiskt inget mer att tillägga nu, förutom en låt som är perfekt att lyssna på antingen om man är lite småförbannad på något, eller bara vill få en liten såndär lyckokick.
Låten heter Vampire Money och är gjord av My Chemical Romance. Förutom att den har helt underbar känsla och energi, så älskar jag de not-so-subtle Twilightreferenserna som gömmer sig i fraser som "sparkle like Bowie in the morning sun" eller "play it right and drive a Volvo-car". Även om jag inte har så väldigt mycket emot Twilight (eller ja, mer eller mindre beroende på humör), så älskar jag bara hur de bestämt säger att de aldrig kommer ta emot några "vampire money" genom att göra en låt till ett Twilight-soundtrack.

Underbart.
Här är länken:
http://www.youtube.com/watch?v=fNXaWB3cENA

På återseende!

2012-02-27


I'm sorry I can't be
Perfect

*



De här små finingarna har jag spenderat kvällen ihop med. Alla våra bästa vänner potensekvationer och jag. Har suttit och försökt trassla ut den där matten sedan klockan halv sex, och slutade bara för typ en halvtimme sedan. Den där sirapströga huvudvärken jag upplever just nu är därför ingen direkt förvåning. Pappa ska jobba i natt, så han kunde inte vara min mattecoach idag. Upptäckte då exakt hur beroende jag är av hans vishet. Förstod ingenting, och även när jag trodde att jag hade svaret så var jag hästlängder därifrån. På ett tal trodde jag till exempel att svaret var 6,25, men då visade det sig att det rätta svaret var 0,25.
Suck. Jag behöver min matte-Yoda, det är helt klart.

Religionsprov idag också, eftersom vissa lärare verkar vara omedvetna om vilken mardröm det är (och vilken dålig pluggmoral man har) att ha prov första dagen efter sportlovet. Övade dock hela kvällen igår, så jag håller tummarna för att jag får ett lite bättre betyg än förra gången. Får jag ett C blir jag mordisk. Då blir det ommöblering i uppsatsen, det är klart. Jag tänker inte nöja mig med ett mesigt C, det är en sak som är säker! Har man vant sig vid att få högsta betyg på nästan allt man gör i högstadiet, så blir man lätt beroende av känslan. Jag tänker inte ge upp mina fina högstadiebetyg bara för att Skolverket har gjort gymnasieskolan till en levande mardröm för ambitiösa.

Har även gjort lite på franskaläxan (brukar ha för tradition att avverka den direkt när jag kommer hem efter franskalektionen, annara blir det aldrig av att jag gör den), men jag orkade inte göra klart den eftersom jag hade sådan huvudvärk på grund av matten. Äsch, jag har en hel vecka på mig. Får ta det lite i taget, helt enkelt.

Så det har inte blivit varken så mycket familj, hund eller häst idag. Enda gången idag som jag överhuvudtaget har sett min lilla pärla var idag på morgonen när jag fodrade och en kort stund direkt när jag kom hem. Hatar sådana dagar, när skolan bara tar över och äter upp hela min fritid, som ett stort, hårigt monster från närmaste fantasyfilm.


Jag vill skriva. Jag saknar Delilah och Josh.

Näe, nu ska jag avsluta med en trevligt nyhet, i alla fall:

50 dagar kvar till Simple Plan-konserten!

En av få ljusa punker på min himmel idag.

Så här får ni en tjusig liten Youtubelänk till en av de första låtarna jag hörde av dessa fem fantastiska kanadensare: Perfect, som för övrigt passar ganska bra in på dagens känslostämning.
http://www.youtube.com/watch?v=RUi54JTgL5s&ob=av2n

Har tack vare denna musikvideon upptäckt att elgitarrer och Pierre Bouvier i regn faktiskt är en väldigt trevlig syn. Och att inget kan få mig att må så bra som Simple Plan.

Simple Plan

Sébastien Lefebvre, Chuck Comeau, Pierre Bouvier, Jeff Stinco och David Derosiers. Mina favoritkanadensare, som jag nu bara är femtio dagar ifrån! <3


Ha det gott!