Vi är inte såna som i slutet får varann

[Bild: Abney Park Cemetery, London]
Lättast största nackdelen med att ha bott utanför Sverige så länge nu är att jag börjat gilla musik på svenska bara för att jag saknar att höra svenska ??? Gillar inte ens Håkan Hellström ??? Varför händer det här mig hela tiden ??? Hjälp ????
 
Hej igen! Måndagen är över, och jag mår betydligt bättre än jag förmodligen förtjänar. Var inte ens bakis, bara astrött (vilket ju alltid är fallet om jag bara kommer ihåg att äta ordentligt innan jag dricker men som jag av någon anledning alltid glömmer bc I'm trash). Olga hade gett mig sovmorgon (för att hon visste att jag skulle ut och fira Nat halva natten och är bästa chefen ever ungefär), så jag kom till jobbet vid elvadraget efter att återigen ha blivit helt genomregnad på vägen dit. Glömmer alltid bort den här delen av våren i den här stan, innan det blir sådär härligt försomrigt som den här stan gör bättre än något annat. Innan dess är det bara hällregn och deppgrå lock över hela himlen och bara en rent allmänt bad time. Oh well. Tog mig till jobbet, torkade mina kläder genom att stå över elementet så att kjolen skulle torka (eftersom jag såklart hade en jättelång kjol som dessutom hade två lager så yEAH), och spenderade sedan mest dagen med att packa upp lite leveranser, ordna upp i några sektioner, äta hallon och prata med Olga om språkhistoria medan hon beställde böcker.
 
Introducerade min idé till Book Day - som är den andra mars i det här landet men den tjugotredje mars i resten av världen av nån jävla anledning - att vi kunde tipsa om våra favoritböcker på alla sociala medier (since jag funderade på vad vi kunde göra för om man driver en bokaffär så är ju typ alla dagar Book Day lite). Tror det hade kunnat bli ett rätt najs sätt att introducera oss till de som följer oss på internet, och även ett ypperligt tillfälle för mig att återigen få pracka på en av mina favoritböcker på någon (la exempelvis ut en post om att alla borde se Dirk Gently på Netflix så sent som i morse så yeah jag använder bara min makt som social media manager för mina egna syften basically). Olga var på det av samma anledningar, typ, så det känns ju najs. Tror jag ska utnyttja tillfället att babbla om The Art of Asking, since den boken ju är cirka det bästa någonsin och förändrade mitt liv och hela grejen. Och för att Amanda Palmer är bäst, obviously. Får se hur det blir, men det hade varit skoj tycker jag nog.
 
Anyhow. Dagen passerade rättså smärtfritt (vi hade slagit veckans rekord redan vid tolvsnåret idag och vi har fortfarande två hela dagar av veckan kvar we're killin this alltså), och jag slutade vid sjusnåret. Såg på Brooklyn Nine Nine på tunnelbanan hem (since jag har en ny telefon med faktiskt minne kvar så jag kan ladda ner Netflixavsnitt woooo som jag väntat på detta ögonblick). Kände på mig att det var en sån serie som blev bättre ju fler avsnitt man såg och ju mer emotionellt investerad man blev i alla karaktärerna, och det verkar verkligen som jag hade rätt so far. Gillar den mer och mer ju mer jag ser, och karaktärerna är allmänt A+, så det känns väldigt lovande dethära.
 
Kilade inom Sainsbury's och handlade mat och tulpaner (för om man har färska blommor på köksbordet så ser det automatiskt ut som ett riktigt hus där det bor riktiga vuxna människor. FACT), och gick sedan hem och låg i sängen och skräpade tills Josh kom hem och gav mig till sist räkkudden han köpte till mig för ett tag sedan (eftersom han alltid haft något sorts Amazon-beroende men nu nischat in sig på ett Amazon-beroende som ofta involverar att köpa random konstigt bullshit till mig som jag råkat nämna på skoj att jag vill ha). Den är faktiskt rätt cool, to be honest. Som en översizad räka fast mjuk och gosig. Hade på mig den som en hatt hela kvällen, och den fungerade förvånansvärt bra som det också, faktiskt. OCH den var tydligen en gravidkudde också. Så himla multianvändbar ändå. 
 
Jag och Josh spenderade därefter kvällen med att se på videor om D&D och dåliga filmrecensioner, se klart första säsongen av andra generationen av Skins (loggade in på Netflix och Josh kunde översätta den svenska titeln på en av serierna alltså kommer fan aldrig vänja mig vid detta), avverka några fler Let's Plays, se de första femton minuterna av 2001: A Space Odyssey, googla Wikipediabeskrivningar av dåliga filmer samt göra två nya kompisar av varsin ballong från Nats födelsedagsfirande. Jag döpte Joshs till Dave, som var lila och hade solglasögon och keps och såg orimligt obehaglig ut, medan min var gul, hette Barbinel och hade stråhatt och påmålade solglasögon och jobbade i en barberaraffär med att samla upp hår med statisk elektricitet.
 
Daniel kom hem och såg ballongerna och bara "what are you doing and also is that a shrimp you're wearing", men gick snart igen för att gå ut och fota, och jag och Josh hittade på en massa dumheter en stund till innan vi gick och borstade tänderna, höll en vacker duett (som var olika toner av entoniga skrik medan vi sparkade i sidan av badkaret för vi är musikaliska genier), bytte hattar ett par tre gånger, insåg att familjen Bluth från Arrested Development literally är som familjen Trump (USA styrs currently av den verkliga motsvarigheten till Gob Bluth liksom är inte det det mest SKRÄCKINJAGANDE man nånsin hört honestly), gjorde lite mer chinups (jag kan nästan göra en hel nu så we're getting there folks), bestämde att vi skulle ha Pancake Day imorrn om vi båda lyckas pallra oss hem i någolunda tid, delade godnattpussar, hade ett extravagant hemligt handslag (som är olika varje gång vi gör det men shhh) och gick sedan och la oss.
 
Så, ja, all in all en väldigt bra mjukstart på veckan ändå. Imorrn är det tisdag och både Pancake Day och fettisdag, och jag ska spendera kvällen i någon fin liten hipsterbokaffär med Lucy och lyssna på poesi och dricka vin och prata ikapp lite. Känns välbehövligt. Saknar fan alltid den människan ju. Vet inte när jag ska hinna köpa en semla innan dess, men men. Får försöka hitta på någon sorts problemlösning där.
Anyhow. För att orka med alla de här äventyren imorrn borde jag förmodligen sova. Hörs imorrn!!

I don't see what anyone can see in anyone else but you

 
 Anyone Else But You // The Moldy Peaches 
 
Jag återkommer! Alltid trevligt när man förutspår sin egen död och sen får live to tell the story i alla fall. Är inte ens speciellt sent än, men vi har å andra sidan varit igång sedan alldeles för tidigt imorse, så det känns ändå rätt befogat att vara så slutkörda som vi är. 
 
Mamma smög iväg från lägenheten vid åttasnåret, och jag låg och halvslumrade någon extra timme tills klockan blev nio och jag långsamt tog mig ur sängen, klädde på mig, packade upp Hummingbird-cupcaken jag köpt åt Nat igår och kokade te och lyckades efter lite smärre mordhot asa upp Josh ur sängen och gå in och väcka Nat med traditionsenlig Ja må hon leva och presenter och kaka på sängen. Gav Nat ett par hajstrumpor och ett bonsaiträd, och vi drack te och hängde i hennes rum en stund och pratade om lite allt möjligt. Jag och Nat berättade om hur jobbigt svenskan är som språk, och helt randomly sa Josh bara "I know right", och visade oss sin telefon. Visar sig att han har börjat lära sig svenska i smyg och inte sagt nåt???? Alltså ???? Han är redan 6% fluent tydligen, och kunde säga hela meningar mer eller mindre helt felfritt (även fast de meningarna mest var saker som "jag äter inte sköldpaddan" och "kvinnan har vita skor" men det är ju en stark början i alla fall). Han hade hållit det hemligt rätt länge bara så han skulle kunna bli tillräckligt bra för att kunna säga saker till mig och Nat och allting. Liksom ??? Hur bedårande ???
 
Därefter åt vi tårta till frukost och spenderade more or less resten av morgonen och majoriteten av eftermiddagen med att spela Dungeons & Dragons, som Josh ju utlovat samt skrivit en specialkampanj till endast för tillfället (den hade båt-tema bara för att Nat älskar båtar alltså bless). Har aldrig spelat det förut men har varit asfascinerad av det rätt länge, och OH MY GOD SÅ KUL DET VAR. Är en helt ny sorts storytelling och det var så himla roligt att få sätta ihop ett äventyr och en historia tillsammans med en massa andra människor och få improvisera och försöka få ihop ett bra narrative och lära känna sin karaktär allteftersom och aaaaaaaaaaah hade fan kunnat spela hela resten av dagen om jag kunnat.
 
Min karaktär var en bard som hette Greg som bara vill spela på sitt dragspel och inte bli indragen i trubbel och rent generellt är ganska överemotionell och ÅH det var så himla roligt att berätta en historia och utveckla en karaktär på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort innan. Är officiellt frickin' besatt alltså. Vill göra det här så himla mycket mer nu. (Josh sa att han kändes sig super-selfindulgent som "tvingade" oss att spendera en halv dag med att spela ett spel han tyckte om men vi bara "alltså vi kommer genuint vilja spela det här 24/7 nu så om någon kommer ångra detta så är det du bro" så ja). Vid tresnåret var vi motvilligt tvungna att sluta och göra oss i ordning inför kvällen innan vi begav oss iväg ut till Covent Garden för Nats födelsedagsmiddag. Gick till en rätt lyxig sushirestaurang som var huuuur bra som helst.
 
Hade ett najs fönsterbord och en asmysig servitris och maten var HELT GUDOMLIG. Ingen av oss hade ätit något förutom tårta på hela dagen så vi åt halvt ihjäl oss på allt gott. Ah. Himmelskt. Åt all god mat, försmäktade en aning av mättnad, och hoppade sedan på nästa buss ut till Shoreditch och Brick Lane för resten av firandet på det nya bowlingstället jag och Nat var och scoutade på häromveckan. Gick bort till venuen, och det var en aning komiskt hur både Nat och Daniel såg supervuxna och mogna ut där de gick alldeles lugnt nedför gatan, och precis bredvid gick jag och Josh och halvskuttade nedför gatan medan vi pratade om hur coolt arkitektur är och hittade på elaborate sånger om en man som limmat hela sin fru för att bevara hennes skönhet och målat sitt hus blått. Jag och Josh har kallat Nat och Daniel för våra föräldrar ett ganska bra tag nu, och Daniel bara såg på oss och bara "oh my god I really am your dad aren't I?" alltså bless. 
 
Kom till stället där vi skulle vara och hälsade på alla de andra och beställde varsin välkomstdrink. Jag såg den här, och var såklart direkt tvungen att ta den:
Vet inte om det var meningen men Fall Out Boy-referensen som är Detox Just To Retox är ju för bra för att kunna ignoreras. God var den också, dessutom. Bless.
 
Majoriteten av kvällen därefter spenderades med att bowla. Jag lyckades faktiskt vinna min första runda, även fast jag tror det var mer en fråga om att jag var "minst sämst" än "bäst" (alla i mitt lag missade fler kast än de träffade heja). Slog i alla fall Josh vilket gjorde honom allmänt upprörd, och det är ju allt som räknas. Provade halva cocktailmenyn, jag och Josh grundade en ny välgörenhet (Justice 4 Eva, om hur Eva hade det svårt i världen efter att ha varit en av de första människorna på jorden), hejade på en av Nats kompisar med en ny cheerleadingrutin (som gick ut på att jag dansade 80-talsdiscodans och Josh räknade binärt och ropade ut mer och mer ridiculously höga nummer allt eftersom), såg en burk med plastdinosaurier bakom disken i baren som vi genast ville ha (Josh bad om att få en i sin drink så GISSA VILKA SOM HAR EN NY SAK I HUSET SOM HETER DANIEL WOOO) (jag bara "vi måste köpa en burk med dinosaurier" och Josh bara "om jag hade haft wifi right now skulle jag redan ha köpt ett storpack dinosaurier åt dig" alltså this is the kind of friendship I need in life). Pratade lite med Nats kompisar då och då medan jag och Josh snöade in på mer och mer bisarra konversationer ju fler cocktails vi avhandlade och allt var så himla fint rent i allmänhet.
BOWLIN CREW woooo
 
Bowlade en massa, tog en hel massa kort i photoboothen, och hängde sedan en stund i ett av båsen och drack öl medan jag och Josh läste tweets från vårt nya favorittwitterkonto (som heter Sextsbot och basically är en dator som slumpar fram olika sexts och det är HELT HYSTERISKT) och Josh övade lite mer på att prata svenska med mig. Fortfarande det märkligaste någonsin så fort han bara droppar en svensk mening i en konversation, och jag är en aning upprörd att mitt hemliga språk inte kommer vara hemligt så mycket längre, men oh my god britter som pratar svenska är ju också även det absolut bästa som finns (Josh sa något på svenska och jag bara "can you just exclusively talk swedish to me from now on because I am LIVING for this" så ja). Låter så himla mysigt på något vis ??? Måste vara den där sydbrittiska dialekten som får svenska att låta som världens mest bedårande språk. Vem vet.
Fler mysbilder från kvällens upplevelser. SÅNT BRA FOLK MAN FÅR HA I SITT ARMA LIV ÄNDÅ.
 
En bit efter midnatt tog vi en Uber hem (där diskussionen mest kretsade kring hur snabbt man skulle vara tvungen att kunna gå för att gå snabbare än ljudets hastighet), och jag spenderade en liten stund i Joshs rum  och såg på Let's Plays och söka på kitschy på Etsy och sedemera vilja köpa allt (Josh föreslog att temat härhemma skulle börja vara 'shady amerikanskt motel från 70-talet' och jag var all about it. Någonstans därefter insåg vi exakt hur utmattade vi var, och borstade tänderna, hade en abundance av godnattkramar, och pallrade oss i säng till sist.
Åh, vilket mysig dag, ändå. En hel dag att bara umgås med mitt bästa Londonfolk, dricka drinkar och äta god mat och hela grejen. Livet är fint när det är på detta viset. Nu är jag dock helt hållet slutkörd och ska sova asap. Hörs då!!

Dirty laundry is piling in her room; she's got her secrets, I've got mine too

 
Hej igen! Lördagen är över, och det är full speed ahead in till söndagens heldagsäventyr. Dagen har för att vara en lördag varit ganska lugn, måste jag ändå tillstå. Jobbade öppningsskiftet tillsammans med Olga och Sophie, och det var ganska mycket att göra men det är ju också alltid förväntat av ett lördagsskift så det gjorde inte så väldigt mycket ändå. Framemot sexsnåret dök mamma upp på jobbet - efter att ha gått vilse en hel massa (så himla övertydligt att hon är min mamma ändå TACK FÖR ATT MAN FICK ÄRVA BRISTEN PÅ LOKALSINNE), och sa att hon hade tagit med sig en överraskning "som skulle göra mig jättejätteglad". Jag kunde inte ens komma på något jag ville ha så pass mycket, men både jag och Olga hade blivit intrigued av mammas självförtroende över sin överraskning, så jag bad om att få den direkt.
Fick den här:
ALLTSÅ ????? WHAT ????? HOW ????? OH MY GOD ??????
 
Har behövt byta mobil hur länge som helst nu, men slutade ju som sagt förra månaden med £4 på kontot, så någon ny telefon var det ju inte direkt tal om i min närmaste framtid även fast den jag hade långsamt höll på att falla i bitar. Och så kommer mina jävla pärlor till föräldrar och bara köper en ???? Alltså honestly. Är så oförskämt bortskämd att man skulle ha stryk alltså. Sån himla lättnad att få en superavgift mindre att tänka på i världen. Ah. God bless.
 
Efter jag fått min present kilade vi bort och köpte lite grejer Nat ska få imorrn bitti, och tog sedan tunnelbanan hem. Bokade bord på en restaurang i King's Cross medan vi satt på tunnelbanan eftersom jag gått förbi den restaurangen varje morgon och alltid undrat hur den såg ut inuti. Visade sig att den var supermegagalet posh, med vita linnedukar och servitörer i full blown kostymer som la servetten i knäet åt en innan man skulle äta och allting. Var hur fint som helst därinne, men var lite allmänt intimidated av hur fancy allt var (och hur dyrt allt var ehhhhhhh).
 
Beställde dock varsin schnitzel och drack vin och pratade om livet, och hade en väldigt mysig kväll oavsett. Åt kokospannacotta till efterrätt, betalade den hutlösa notan (två gånger på rad nu har jag tagit med mamma till svindyra restauranger av misstag alltså i am the worst), och promenerade hem till lägenheten. Jag fipplade med min nya telefon ett bra tag (har egentligen inte slutat DEN ÄR SÅ FIN OCH SHINY OCH SNABB OCH BRA AAAAAH) och förde över kontakter och bilder och lite sådär smått och gott (fick Skypa pappa för lite experttekniktips men fick ordning på det hela till sist wooo) medan jag och mamma hade singalong till Simple Plan (medan mamma diskade för did I mention that i'm the worst och till synes bara bjuder hit mina föräldrar för att göra hushållsarbete och betala notan) och såg på Garfunkel & Oates tills Daniel och Nat kom hem.
 
Nat fick sina presenter från mamma (aka belgisk choklad samt sprit med turkisk peppar-smak som vi ska inviga ordentligt imorrn är planen), och hon och Daniel hängde på mitt golv ett bra tag och tjabbade och skrattade och hade en allmänt grand ol' time ett par timmar innan vi borstade tänderna, bestämde att vi ska sammanstråla i köket vid nio imorrn bitti (och att Nat inte får stiga upp ur sängen förrän vi säger att hon får för så är det när man fyller år), och gick sedan och la oss.
 
Den där 9-deadlinen känns väldigt ambitiös i nuläget (speciellt med tanke på att Josh inte ens är hemma än och därmed kommer vara ett absolute WRECK redan innan dagen har börjat imorrn stackarn), men, y'know. Får väl sikta högt, och sådär. Får se hur det går.
Nu ska jag författa en lämplig facebookgrattispost till Nat på facebook (mest så att jag ska få en ursäkt att använda någon av alla de splendid bilderna som finns på oss), och sedan sova. Kommer förmodligen inte höras imorrn eftersom jag räknar med att antingen komma hem väldigt sent och/eller inte vara i skick att författa något sammanhängande, så jag får helt enkelt återkomma i övermorgon med the full report från andra sidan. Be för mig.