So I keep my true thoughts locked inside my heart's black box, and it won't be found, it won't survive through the smoke and the wreckage

Blev ologiskt motiverad och lyssnade på Good Charlotte – Good Morning Revival på vägen hem för första gången på flera år (lyssnar inte ens på Good Charlotte längre men ibland kommer nostalgin bara över mig idk). Kunde fortfarande i princip alla texterna på hela skivan efter jag spelade sönder den under de första åren av högstadiet. Har växt ifrån deras musik mostly, men Good Morning Revival håller fanimig fortfarande. Bra bilmusik, i vilket fall (och gör mig lite nostalgisk över en gammal berättelse jag skrev för några år sedan som hette The Golden Ones och som jag skrev 80 sidor på och sen övergav vilket jag fortfarande grämer mig lite över för den hade en rätt unik plot och sådär. Jättemånga Good Morning Revival-låtar var soundtrack till scener i den berättelsen. Borde kanske försöka avsluta den, någon gång).
 
 
Anyhow. Dagen var bättre än gårdagen, men man kan väl inte direkt säga att den var speciellt toppen idag heller. Är nog inne i nån sorts svacka där universum bara hatar mig en aning. Får hoppas det går över till London (imorgon är det exakt en månad tills jag flyttar holy shit).
Vi hade lite över 55 rum på hotellet idag - vilket egentligen inte är jättemycket, men vi var bara tre stycken och nästan alla rum var reserum.
 
Jobbade fem och en halv timmes övertid. Kom inte hem förrän vid sju och var nästan död. Ugh.
Blir dessutom långdag imorrn också eftersom jag först ska jobba på hotellet och sedan åka hem och jobba med förtidsröstningen hemma till halv sex. Woho.
Oh well - får tänka på att det blir kapital till Londonlivet, i alla fall (vi bokade för övrigt biljetter till Phantom of the Opera när vi är där HECK YEAH jag har velat se den hur länge som helst).
 
Har inte direkt gjort speciellt mycket annat idag - förmodligen eftersom jag knappt varit hemma. Kollat runt på bloggar, sett ikapp på Youtubevideor och sett på Sherlock Holmes: A Game of Shadows i ögonvrån. Vet inte vad jag ska göra nu, faktiskt. Är lite sugen på Star Trek, men kan inte se på det på kvällarna eftersom det bara får mig att somna då. Eh.
 
Kanske får redigera Dimidium istället. Yeah. Får bli det.

The only heaven I'll be sent to is when I'm alone with you

Snubblade över Hozier – Take Me to Church genom någon Destielmix på 8tracks tror jag, och damn. Jag förstår mig inte riktigt på den på det där sättet som gör mig jättefascinerad - den är jättelångsam och ändå så intensiv och kärleksfull fast ändå mörk på något vis, och SHIT. Den är så cool (plus att de där fyra adjektiven passar rätt bra in för att beskriva Destiel också, heh).
 
Anyhow.
 
För att sammanfatta dagens kvalité kan man väl säga att den hade varit bättre om jag fått slippa uppleva den. Snacka om en dag som börjar åt helvete och går utför.
 
Skulle ju som nämnt innan inte börja valjobbet förrän 2, vilket skulle ge mig min första sovmorgon på jag vet inte hur länge (jag har glömt bort när jag var ledig senast vilket förmodligen är ett tecken på att det var ganska länge sen).
Nöjd med detta stannade jag uppe till fyra på natten tillsammans med en helt fantastisk fic som hette The Prophet Must Die som jag snubblade över runt midnatt och sedan slösade bort hela natten på (The Civil Wars – C'est La Mort spelades när jag läste den superintensiva epilogen och så sjöng de "just don't go without me"-strofen medan Cas höll på att dö mitt framför Dean alltså cAN WE NOT jag behöver inte det här i mitt liv). Kom i säng alldeles för sent som vanligt, och såg fram emot att få sova ut.
 
HA.
HA.
 
 
Vid tiodraget väckte pappa mig och informerade mig att jag skulle varit på jobbet för en halvtimme sen.
 
Jag hade blandat ihop tiderna idag med tiderna i torsdags, och trodde jag började 2 när jag egentligen började halv 10. Var en och en halv timme sen till jobbet när att komma försent är en av mina största skräcker här i världen. Fantastiskt.
 
Bad om ursäkt till allt och alla jag kom i närheten av under hela dagen, var trött som ett as, och det enda som egentligen livade upp dagen var att Malin svängde inom röstlokalen innan vi stängde för att hämta nyckeln så jag fick prata en stund med henne (jag saknar henne så mycket hela tiden alltså ??? det är fanimig tur att hon också ska till London jag hade fan inte klarat mig utan henne bara att vara i hennes generella närhet gör min dag lite bättre jag bara ?? BÄSTA MÄNNISKA), och att jag träffade Elias en liten stund och åt försen lunch halv sex på kvällen (eh), och catchade upp lite innan jag åkte hem, strök lite som jag skulle gjort i hundra evigheter, och har sedan dess suttit och tröstätit Twix och läst slutet på The Prophet Must Die. Fics och onyttigheter = bästa botemedlet mot dåliga dagar.
 
Eugh. Den här dagen alltså.
 
Tror jag ska se det nya Doctor Who - avsnittet (har inte vant mig vid att det börjat nu liksom ?? en av mina favoritserier återkommer en gång i veckan igen det var hundra år sen sist HALLELUJAH REJOICE OSV), och se ikapp lite Youtubevideor. Jag vägrar göra något vettigt när jag har dåliga dagar. That's not happening.
 
[[GRUMPS AWAY INTO THE DISTANCE]]

It's like Titanic, I'm split up into pieces in the Atlantic

Efter tvåhundra år släppte mina senaste favoriter Cobra Starship ny musik - Cobra Starship – Never Been In Love (feat. Icona Pop). MED ICONA POP OCKSÅ LIKSOM HEY OH SVERIGE.
Är dock lite besviken på den, to be honest. Den är ganska lugn, och har inte samma attityd som deras tidigare låtar har. Aw. Får hoppas att det här bara var en av de lugnare låtarna på den nya skivan (som jag antar att de ska släppa idk ???). Cobra Starship får mig alltid att vilja dansa - de får inte sluta med det nu. Jag menar, jämför Never Been In Love med Cobra Starship – Hot Mess. De är ju inte i samma liga. Kan visserligen bero på att jag ÄLSKAR Hot Mess HUR MYCKET SOM HELST men ändå. Den känslan vill jag att Cobra Starship alltid ska ge mig, ju.
 
Anyhow. Höll mig underhållen på jobbet idag, kan man väl lugnt säga - hade 22 rum på två våningar, och sprang runt som en idiot mest hela tiden. Var lite lagom knäckande när jag hade gjort klart den ena våningen (den värsta), och stängde den sista rumsdörren och bara "nu har jag tolv rum kvar". Eugh.
Blev i alla fall klar i vanlig tid, och gick till mammas jobb och tog med mig mamma och Elin ut på stan och mötte upp pappa och tittade på jeans, resväskor som jag kan ta med mig till London, och så fixade vi ett nanosim till min nya mobil, så nu kan jag äntligen använda den!! 
 
Älskar den redan - den har fingeravtrycksavläsning istället för kod och går ASSNABBT och är bara sleek och fin och AHHH. Jag är så svag. Förde dock inte över några bilder alls från den gamla mobilen, så det är lite ovant att ha en standardbakgrund istället för bandmedlemmar och bilder på Klanen. Hm. Får åtgärda detdär.
 
Åkte hem, hade fredagsmys med tacos och diskussioner om livet, jag satt och förde över kontakter och min kalender till den nya mobilen och mamma hjälpte mig att färga om mitt hår eftersom det övergått i en bisarr nyans som inte liknade någonting alls - nacken var rödaktig, mitt på huvudet var det gråblått och i luggen var det grönt. DET VAR LILA EN GÅNG I TIDEN HUR BLEV DET SÅHÄR.
 
Hittade en permanent lila färg, men slutresultatet blev INTE ALLS som på lådan och jag är fortfarande osäker på om jag gillar det eller inte. Det är lite lilabrunsvart, typ. Och lila och svart är ju all fine and dandy, men om det är något jag inte vill ha så är det brunt hår. Hm. Får bo in mig i det i några dagar och se vad jag tycker. I värsta fall får det bli svartlila istället.
 
 
Igår redigerade jag för övrigt ytterligare några kapitel av Dimidium och insåg något som nästan fick mig att krisa - Josh, alltså en av huvudpersonerna, är något av ett rövhål. I alla fall i början av boken upptäckte jag att han typ anser sig förtjäna saker mer än andra (han var till exempel avundsjuk på att tjejen han var kär i tyckte mer om sina bästa vänner än om honom liksom HALLÅ 1. HON VET INTE ENS VEM DU ÄR OCH 2. DET ÄR HENNES BÄSTA VÄNNER WHAT KIND OF ASSHOLE ARE U), och fixerar sig och är lite stalkeraktig i allmänhet och jag var tvungen att ta en paus från redigerandet och ta ett steg tillbaka och omvärdera hela Josh's karaktär en aning.
 
Med tanke på att när jag först skrev Dimidium's första utkast 2012, så älskade jag Josh och tyckte han var en allmänt asbra karaktär. Därför var det ju ganska chockerande att inse att jag på något omedvetet plan gjort honom till en dålig person utan att ens inse det. 2014 jag skulle aldrig kommit på tanken att göra en karaktär som Josh till huvudkaraktär, än mindre kärleksintresse. Han skulle max vara karaktären Delilah, alltså huvudpersonen, behövde komma bort ifrån innan hon hittade sitt lyckliga slut och allt det där. Inte någon som blir hennes bästa vän. Herrejistanes. Lite skrämmande ändå. 
Tänker dock inte låta mig nedslås av det här - ska dämpa Joshs läskiga kvalitéer och sen försöka använda de brister som är kvar till att göra en ordentlig karaktärsutveckling genom boken istället. Ja, och ge Delilah lite mer självständighet och ett eget liv och sådär.
 
 
Jag ska köra Dimidium genom feminismmaskinen ett par varv till respektabla karaktärer jag kan vara stolt över kommer ut, basically.
 
Tror jag ska gå och göra det nu.