In our wanderlust we ride, so wild like the darkest waves at night

Mats har tjatat på mig om hur bra Anna Calvi är i säkert månader nu, men först imorse tog jag tag i saken och kollade upp henne. Den här kom upp först på shuffle och jag var såld OMEDELBART. Har lyssnat på den typ fem gånger bara i den enda timmen sen jag kom hem från jobbet.
 
JAG ÅTERVÄNDER. Jösses vad det hänt grejer sen sist. Min sista vecka i Sverige spenderades i ett hus på landet med nästan fantastiskt bristfälligt internet (det fanns wifi men det bara??? fungerade inte ???? överhuvudtaget???? THEN WHY DO YOU HAVE IT WHAT IS THIS), och därutöver var jag mer eller mindre aldrig ensam (tolv pers och ett litet hus bäddar gärna för den situationen), så, well. Var aldrig direkt läge att sätta sig och knåpa ihop något på telefonen, direkt. Men nu så. Strap yerselves in, för nu kommer här recapen av allt jag hittat på sedan midsommar!
 
Torsdag 21/6 hade jag och min konstiga sjukdom jag dragit på mig made någolunda peace mellan oss, och jag körde in till stan och spenderade dagen med att hänga med Ami och Malin. Vi gick på Lövmarknaden, åt kopiösa mängder vårrullar, såg på Rupaul's Drag Race, och körde sedan hem till mig där vi såg på Thor Ragnarök (till SIST alltså det faktum att det tagit mig så länge att se den är fan SKANDAL) och åt vår vikt i godis innan jag skjutsade hem allihopa igen. Allmänt ledsamt att inte kunna få till mer än en dags kvalitétstid med Klanen den här gången, men den enda dagen vi fick var himla fin ändå. Får hoppas att de vill komma och hälsa på i London snart igen istället.
 
Fredag 22/6 var det, till ingens överraskning, midsommar! Jag busted out min nya klänning jag köpt på min, Elin och pappas shoppingtur, och spenderade därefter dagen med det vanliga midsommargänget och drack snapps (någon hade gjort fkin JORDGUBBSSNAPPS det var ASGOTT alltså varför är det här sällskapet alltid UTE EFTER MIG), åt massa god mat, frös halvt ihjäl (som är gammal tradition) och pratade ikapp om allt möjligt.
Kommer ha ungefär den här outfiten på vårt uppkommande 70-talsparty också och känner att jag är rätt nära målbilden redan ändå.
Allmänt wholesome fotoögonblick på mig och Elin. Alltså honestly det är fan tur att jag hela tiden underskattar hur mycket Elin är världens bästa människa och hur mycket roligare precis allting blir när hon är i närheten för annars hade jag ju fan blivit helt knäpp av att träffa henne såhär sällan.
 
Vickan hade tagit med sig sin pojkvän Jay (som till och med är hennes FÄSTMAN nu eftersom de hade fkin FÖRLOVAT sig alltså herrejösses), och vi fick some good catching up time och det var så himla fint att träffa henne igen i allmänhet. Minns tiden jag störde mig på att vi aldrig träffades för att hon bodde typ en halvtimme bort. Att vara i olika världsdelar sätter ju verkligen det en aning i perspektiv, tbh. Avslutade kvällen med att äta godis och somna till någon film, as per usual, och efter frukosten dagen efter åkte vi hemåt för att förbereda oss för nästa äventyr: ROADTRIP.
 
Efter kanske tre-ish timmar i bilen svängde vi in på en smal liten grusväg som blev allt smalare ända tills vi kom fram till vårt slutmål: Kvibille, och kanske jordens mest sagomagiska semesterställe:
Vi hyrde den här stugan sommaren 2010 också, och fast det regnade hela den veckan minns typ alla det fortfarande som en av våra allra bästa semestrar, så när mamma och Suss hittade stugan till uthyrning igen hoppade de direkt på det. Jag trodde hela tiden att jag hade överhypat hur magisk och fin stugan och omgivningen var med såna där nostalgiska rose tinted glasses, men så klev vi ur bilarna till komplett tystnad, solvarmt gräs och ljudet av en porlande å alldeles intill, och så insåg jag att det var EXAKT PRECIS så magiskt som jag mindes det. Jag, Elin och Elias spenderade en bra stund av våra första timmar i huset med att bara springa runt i trädgården och följa alla våra gamla favoritstigar och återupptäcka linbanan över ån och bara springa runt sådär lyriskt barfota i gräset som man annars slutade göra när man var typ 10. Var så himla fint.
Baksidan av huset har typ tre fyra asfina träbroar över ån bakom huset och jag bara??? Dör????
Det var bevattningsförbud så vi fick inte använda badtunnan men OBS NOTERA att de har döpt den till Skvallerbyttan för det namnet vägde nästan upp för det faktum att vi inte fick bada i den.
Elin på en av de IDYLLISKA VACKRA SKOGSSTIGARNA som bara fkin CASUALLY slingrar sig runt i trädgården
Alltså den här vyn är literally tre meter från huset???? HUUUUUUR
Rimlig fkin bakgård ändå. Ens Londoninfekterade själ fick ju nästan slaganfall av bara konceptet.
 
Efter detta passerade en vecka i vad som bäst kan beskrivas som exakt den sortens semester jag hade hoppats att jag skulle få. Satt i skuggan under ett träd och läste en bok medan ån porlade i bakgrunden och lite fågelkvitter var det enda ljudet som hördes förutom Arvid och Agnes som sprang runt i trädgården och lekte och tjöt sådär wholesome och överlyckligt som bara barn under fem kan göra. Åkte in till Kvibille och köpte ost, grillade varje kväll, skrek åt fotbolls-VM, spelade spel varenda kväll och alternerade mellan att hamna i hätska debatter, ha långa diskussioner om allt som är svårt i livet, och skratta så vi grätskrek.
Fick även hänga lite med denna igen!!!! Har saknat Marion så himla mycket sen hon flyttade från London, så några dagar med henne i en stuga i skogen var precis vad jag behövde tbh.
 
 
På tisdagen åkte vi även in till Göteborg och spenderade dagen på mitt absoluta favoritställe på jorden: LISEBERG!!!! Alltså varenda gång jag kommer dit igen så slås jag av hur min barndom bara liksom bevarats i en burk därinne, och öppnas och trillar ut över mig så fort jag kliver genom grindarna. Jag och Emil - som var de enda som ville åka typ allting - rände runt bland alla bergochdalbanor och skrek konstiga grejer när vi åkte nedför höga backar och försökte komma på ultimata poser att göra i Balders fotobacke, och däremellan pausade vi för glass eller för att åka lite mer Kållerado, och därefter torka i solen så snart vi klivit ut. Var fint väder men knappt ens så långa köer???? Börjar tro att hela den semestern var ett urklipp ur min barndom för allting var precis så som jag mindes det fast som saker aldrig är på riktigt. Det regnade ALDRIG på Liseberg när jag var där när jag var liten, fast nästan alltid när jag blev vuxen, y'know.
Framemot kvällen samma dag stack jag från Liseberg för ännu en bra grej:
NAT! Nat och hennes mamma var på en roadtrip genom södra Sverige, och genom något sorts mirakel var de i Göteborg samtidigt som vi var, så efter att ha känt varandra i typ två hela år träffades vi för första gången någonsin på svensk mark!!! Vi åt asgod thaimat och pratade ikapp om allt som hänt sen sist och det var allmänt ultimat. Så många bra saker på en och samma dag, honestly.
Gick tillbaka till Liseberg en stund efter middagen och åkte lite fler grejer (Liseberg var typ helt FOLKTOMT by then så vi åkte Helix typ tre gånger på raken och det var fan livet på en pinne på alla sätt och vis), och åkte sedan hem igen.
 
Så, ja. Spenderade resten av veckan på ungefär samma sätt. Läste i solen i trädgården, åkte på äventyr i närområdet (bland annat till Ullared, där de fkin filmade oss till tvserien innan vi gick ut och om jag hamnar på svensk tv nu så kommer jag DÖ AV SKAM HÖR NI DET), grillade på kvällarna och satt uppe och pratade till sent om nätterna (eller, well, inte ens så speciellt sent för utöver allt annat wholesome så gick jag och la mig innan midnatt typ varje kväll och kom oftast upp i tio timmars sömn varje natt och let me tell you det var helt SJUKT).
Åkte till Tylösand en dag för att äntligen bli solbränd om benen som varit likbleka sedan jag satte foten på engelsk mark första gången i princip. Slutade med att jag brände mig precis överallt FÖRUTOM på benen, som fortsatte vara kritvita. Alltså varför försöker man ens, va.
Min allra mest standardmässiga vy under veckan. Fan, såhär skulle man ju leva lite oftare.
 
På fredagen sa jag hejdå till alla, och så skjutsade mamma mig ut till Landvetter, och jag tog ett något sent flyg från den solmättade friska lantluften hem till överhettade, avgasiga London igen. Kände mig nästan lite lappsjuk framemot slutet av Kvibilleveckan, så att återvända till the hustle and bustle igen var både skönt och också en aning överväldigande (blev ju inte bättre av att jag var tvungen att ta mig genom Victoria Station under rusningstid en fredagkväll, heller, men ändå). Kom hem till lägenheten, ställde ner resväskan, och hälsades välkommen hem av hela vår D&D-grupp, som kommit hem för en fredagssession så att jag inte skulle missa två sessioner på raken. "There's gin in the kitchen" , hälsade Josh, och jag gav honom en stor kram och svarade ett utmattat thank god. Drack gin och tonic ur en temugg och spelade därefter D&D till sent på natten och försökte med liten framgång försöka inse att jag var tillbaka hemma igen. Man glömmer ju ofta bort all resetid man gjort för att ta sig mellan platser, så att hoppa direkt in i något så fort jag kom hem fick det att kännas som om jag aldrig varit borta fast jag definitivt visste att jag hade det och herrejösses vilken unsettling känsla det var? Kände mig helt detached i flera timmar innan sessionen var över, alla gick hem, och jag till sist kunde krypa upp i Joshs famn igen och se på myrvideor och äntligen landa en smula.
 
Det har mer eller mindre varit fullt ös sedan jag kom hem. I know, shocking. I helgen var det både Fred och George's födelsedagar, och de firade med en dagsfest på en pub på lördagen som sedan blev en efterfest hemma hos Ted, där vi spenderade halva natten med att dansa i en diskokuleupplyst källare tillsammans med en hel massa folk vi aldrig träffat innan vi ramlade hem framemot fyra. På söndagen vaknade vi vid tolv, och tog oss till Kentish Town där vi brunchade på vårt nya bästa café Gail's tillsammans med Ellie, Harriet samt Jago och Priest som var nere i London ett par dagar för en dagsfestival dagen innan.
 
Gick till puben med dem en sväng efteråt (är det ens söndag om det inte involverar ett alldeles för tidigt besök till puben svaret är nej), innan vi åkte hem till Fred för hans födelsedagsgrillfest. Åt asgoda tacos och åt en lika asgod cheesecake, klappade hundar, drack öl och hade rent allmänt en fin om än rätt stillsam söndag (since alla fortfarande var rätt slitna efter lördagens övningar). Jag och Josh åkte hem framemot åttasnåret, och spenderade därefter kvällen sittande på balkongen med varsin öl som blivit över från gårdagen, såg på solnedgången över Londons skyline och pratade om livet och våra familjer och vad annat vi kunde komma att tänka på.
Önskar att det finns tillräckligt med ord att beskriva exakt hur mycket jag älskar när mitt liv är såhär, men det gör det inte, direkt. Det var en himla fin helg, basically.
 
Resten av den här veckan har jag mest hängt hemma i lägenheten med Ellie och hennes kompis Allie som bodde hos oss i veckan since hon inte kunde bo hos Ellie som planerat eftersom Ellies båt svämmat över med avloppsvatten och måste få golvet utbytt först. Har ätit massa goda middagar och pratat en hel massa om en hel massa saker, och avslutade det hela igår med en asrolig D&D-session (vi har precis kommit in i en faktisk dungeon som vi ska infiltrera och det är ASSVÅRT och vi kommer DEFINITIVT dö men åh så roligt det är!!!! älskar D&D mer och mer för varje session honestly) innan vi sa hejdå till Allie som skulle till flygplatsen tidigt på morgonen (en av hennes Londonkompisar hade gett henne en bukett rosor som hon lämnade hos oss så nu har vi actual fkin ROSOR på matsalsbordet och det får mig att känna mig som om jag har my shit together mer än någonsin honestly).
 
Idag är min enda egentliga lediga dag den här veckan, för imorgon ska jag träffa upp Mats och några av hans kompisar och äntligen börja spela ett annat rollspel som också är lite D&D-aktigt men som heter Blades In The Dark och är fullt av spöken och alchemister och steampunkskurkar och som jag redan är SÅ taggad på att börja spela. På lördag ska Dan och Ciara gifta sig, vilket essentially innebär världens brakfest med nästan precis alla jag känner i hela stan och några till. Vet inte vad det blir för planer på söndag, men med tanke på att typ precis hela Joshs gamla universitetsgäng är återförenat i stan så kan jag väl tänka mig att det blir någon sorts aktivitet med det också. Och så nästa vecka är det min FÖDELSEDAG!!!!!! HELL YEAH. Förbered era storslagna kongratulationer och gåvor för snart smäller det.
 
Nu, dock, tror jag att jag ska gå och göra en pizza till kvällsmat och vänta tills det har blivit mörkt och svalt nog att kunna ta ett bad. Är så BADSUGEN men det har varit tjugosju grader varmt ute hela veckan och de här två faktumen förenas väldigt dåligt. Sånt lidande man måste leva med, va.
Anyhow. Ska återvända till mitt lilla liv och återkommer med en rapport snart igen! På återseende!!

If I made it this far being who I am, maybe heaven's got a back door too

Mina älskade Dead Sara har äntligen återuppstått från de döda med en helt FANTASTISK EP. Lyssnade på den medan jag marscherade genom södra London vid midnatt häromdagen och kände mig så KRAFTFULL. Nu måste de bara asa sig över till London någon godforsaken gång så jag kan få se dem live till sist.
 
Hej igen! Det är måndag, och officiellt veckan jag åker hem till Sverige igen!!!! Åker på fredag och kan inte riktigt fatta att det redan är dags. Har känts så himla avlägset så himla länge, och nu kommer jag få krama hela min familj på frickin FREDAG??? Helt sjukt. Cannot wait.
 
Sedan vi hördes sist har jag mest roat mig med att fira ut min sista junivecka i London på en uppsjö av bra vis. Vi spelade D&D i onsdag, vilket var asroligt som vanligt (en av Ted's kompisar från Australien var och hälsade på och var med under bara en session och hans karaktär var en exakt kopia av honom och som våra karaktärer hittade iförd sina riktiga kläder och omringad av ölburkar som våra fantasykaraktärer obviously aldrig sett förut och det var allmänt perfekt alltihop. Jag fick flyga på en av mina örnar uppför ett berg också, så det var också ett extra plus).
 
I torsdags lagade Josh både middag och efterrätt och vi spenderade hela kvällen med vår nya bästa hobby: att bygga skelett. Olga hade beställt hem ett build-it-yourself människoskelett i papp i naturlig storlek som var för stor för att vi någonsin skulle kunna sälja det i affären, så jag frågade ju (obviously) genast om jag kunde få det. Så sedan dess har jag och Josh spenderat typ varje ledig kväll med att vika ihop ett fullskaligt människoskelett och lära oss en hel massa om hur stora olika sorters skelettdelar är. Är en så himla mysig hobby somehow? Kommer sakna det när vi byggt klart det.
Vår ultimata gameplan är att en av oss viker skelett och den andra spelar på vår gemensamma Simsfamilj och honestly om någon sagt till mig när jag var 15 att det var såhär mitt vuxenliv skulle komma att se ut skulle jag varit betydligt mindre rädd för det.
Jag vek skallen helt själv i fredags och den blev förvånansvärt lyckad!!! En av mina stoltaste prestationer numera tbh.
 
I fredags åkte jag och Josh ut till Oval och Ted's hus efter jobbet, eftersom vi alla klagat på att vi typ aldrig träffas utanför D&D nuförtiden och minsann behövde råda bot på det. Vi hängde mest i Ted's vardagsrum och drack öl och såg på surrealistiska Youtubeklipp och allt annat som vi gör bättre än något annat, och framemot tresnåret kraschade jag och Josh på en madrass på golvet och called it a day. Ah, antalet gånger jag har kommit till jobbet på lördagsmorgonen iförd samma kläder som dagen innan utan att ha kommit hem emellan är verkligen oroande ofta.
 
Anyhow. Jobbade ett lördagsskift utan större incident, och när jag slutat åkte jag hemom lägenheten en snabbis mest för att ta en dusch och byta kläder och äntligen borsta tänderna, och drog sedan ut igen, eftersom Ted och Josh hängt hela dagen medan jag var på jobbet och bara fortsatt på fredagens häng, essentially. Åkte ut till Brixton, där Pop Brixton firade tre år (det är typ som någon sorts? marknad? antar jag att man skulle kunna beskriva det som, där alla popup grejer är i olika containrar och allt är sådär hemmagjort som alla såna hipstergrejer är.
 
Någon delade ut flowercrowns (som jag genast knöt på Josh, obviously), och det fanns en scen i en container där de spelade musik hela kvällen.. Fler och fler av Joshs gäng anslöt sig till oss as the night went by och vi bara hängde i den där konstiga lilla containermarknaden och dansade och åt asgoda hamburgare och turades om att köpa öl tills de literally slängde ut oss för att de stängde. Var så himla längesen hela gänget umgicks sådär sist och ÅH det var så HIMLA mysigt. Så¨glad att jag lyckades infiltrera ett så bra gäng. När det stängde åkte alla hem till Ted och efterfestade.
 
Jag pratade med en amerikansk tjej som jag bondade med över att ha konstiga förnamn (kan inte ens komma ihåg vad hon hette nu men precis som mitt var det typ ingen i hela Storbritannien som kunde reda ut hur man sa det) och råkade hamna i en intensiv debatt om vilken grönsak man skulle vara, och framemot tresnåret började Josh (som ju börjat festa ungefär sex timmar innan jag dök upp) långsamt sjunka längre och längre ner i soffan, så vi sa hejdå till alla och jag släpade hem mitt stackars utmattade skal till pojkvän.
 
Promenerade hem från Camden eftersom Northern Line-branchen som skulle ta oss ända hem inte gick förrän typ om 20 minuter, och vi gick genom Kentish Town fyra på morgonen och såg solen långsamt stiga på sånt där klassiskt sommaridylliskt vis och var båda så trötta att vi höll varandra i handen mest för att kunna hjälpas åt att släpa varandra vidare hemåt.
 
Söndagen därefter var allmänt ultimat. Vi har blivit så himla bra på söndagar på sistone. Helgar alltid vilodagen på de mest perfekta sätten, måste jag ändå tillstå. Låg och drog oss till typ tolv, varpå Josh steg upp och gjorde frukost till oss i form av helt orimligt goda korvmackor med stekt paprika, som vi förtärde i solen på balkongen tills det blev för varmt i solen och vi drog oss in till vardagsrummet. Såg klart den nya säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt, fortsatte se på A Series of Unfortunate Events, byggde på vårt skelett, spelade Sims, och tog en hel del tupplurar däremellan.
 
Var helt sjukt trött, och kände mig ungefär 100 år gammal efter att ha blivit så slutkörd efter att ha lämnat huset typ en enda gång. Gick till Darthmouth Park och hade picknick till kvällsmat (Darthmouth Park ligger precis nedför gatan från oss och har literally typ stans bästa vy över London och ingen vet om att den finns där typ???? love me a good hemligt guldkorn), innan vi gick hem igen och tog varsitt bad, såg på en D&D livestream och fortsatte bygga skelett. Mmmmm gick och la mig så himla harmonisk i hela själen den kvällen alltså.
 
Which brings us to today! Har ju min lediga måndag idag som vanligt, och har spenderat den som jag brukar. Sparkade iväg Josh till jobbet framemot tio (jag bara "go to work" och han mumlade helt invirad runt mig bara "this is my job now" och jag tyckte ändå det kändes som ett helt okej karriärval för min del i alla fall), låg och drog mig ett tag till, steg upp och gjorde french toast till frukost (har inte gjort det på SÅ länge och ÅH så gott det är hade typ helt glömt min djupa kärlek till dem) och såg på youtubevideor tillsammans med en kopp te innan jag satte igång med dagen och städade huset. Dammtorkade och allting av någon okänd anledning. Förmodligen för att det här är sista gången jag städar innan jag åker iväg, och antar att jag inte vill komma tillbaka till ett ALLDELES för stökigt hus om ett par veckor.
 
När jag skrivit klart det här ska jag gå ner till Tufnell Park och möta upp Mats, och därefter har vi planer på att spendera kvällen med att dricka vin och spela Risk, vilket känns allmänt ultimat. Vill verkligen få in lite kvalitétstid med honom innan jag lämnar landet tills juli, liksom. Utöver det ska jag spela D&D på onsdag, panikpacka däremellan, och på fredag åker jag!!!! AAAAAH!!!! Ska bara läsa böcker och gosa med katter och krama alla jag älskar och äta glass och få gräsfläckar på precis allting och dricka flädersaft och bara LEVA THE ABSOLUTE LIFE MY GUYS. Så himla taggad. Återkommer nästa vecka med en rapport från mitt nobla hemland!
'Til then!

And if you remembered me, you could save me from the way I tend to be

(null)

The Way I Tend To Be // Frank Turner
 
Hej där! Jag återkommer för en sedvanlig weekly report. Vet att det gått längre än en vecka. Shhh.
 
Måndag 14/5
Inledde förra veckan med lite quality time med Joshs föräldrar - Josh var på jobbet på måndagen, men eftersom jag var ledig tog jag på mig att vara reseguide, eftersom Josh har tagit hand om mina gäster när jag har haft helgskift cirka hur många gånger som helst så kändes rimligt att return the favour. 

Vi gick runt på Camden Market och drack öl och pratade skit hela dagen innan vi gick till Roundhouse för kvällens underhållning, aka att se Frank Turner. Han spelade ett Best Of-set, vilket passade mig utmärkt som 1. Aldrig sett honom live innan, och 2. Bara lyssnat på honom sen i julas och inte lärt mig så många texter än. 

GUD så bra han var. Sånt där riktigt "stå och vröla ut varenda låttext med all sin kraft tills man är genomsvettig och hes" som jag så sällan upplever nuförtiden ju mer tystlåten indie jag går och ser på. Stod omvirad runt Josh med huvudet på hans axel medan de spelade Be More Kind och The Way I Tend To Be. Var trevligt att få vara That Gross Couple på en konsert för första gången, ändå.
 
Tisdag 15/5
Inte så mycket att rapportera från denna dagen. Jobbade, och åkte hem och städade huset since jag varit out and about och inte haft tid på min Heliga StädMåndag.
 
Onsdag 16/5
Hade inga planer för dagen, så naturally spenderade jag och Josh hela kvällen med att lyssna på vinyler och spela Sims och se på myrvideor. Quiet night in för det pensionärsparet (med nischintressen) vi somehow blivit.
 
Torsdag 17/5
I torsdags var det D&D-kväll som alltid, med undantaget att vi inte kunde spela den nuvarande kampanjen since en av de nya karaktärerna som ska tillkomma inte kunde vara med. Istället uppfann Josh en bootleg-D&D, där man lyckades eller misslyckades med saker beroende på om man vann mot honom i sten sax påse istället för att slå tärningar. 

Alla fick hitta på varsin ninjakaraktär med så ridiculous krafter vi ville, och så spelade vi vad som kan vara något av det mest bonkers jag någonsin deltagit i. Min karaktär kunde tillverka möbler från vad som helst (som hon bara utnyttjade genom att kasta vitrinskåp på sina fiender), Cal's karaktär var en dudebro som hette Dude Chest McBro (literally), Dans karaktär reste runt med sitt framtida jag hela tiden (som fått armar och ben och ett öga ersatt av krokar), och Ted kunde hotwire allting men kunde inte köra. 

Kan inte minnas senaste gången jag skrattat så jävla mycket. Alla skrekskrattade typ konstant i tre timmar i sträck medan ploten blev sjukare och sjukare. Några starka citat inkluderar "I AM HOTWIRING THE ELEVATOR", "'I get off the ship and jump into the ocean.' 'There's no water here, you're in the middle of Havana.'" "I turn the pirate captain into a complete set of garden furniture", samt det faktum att allt slutade med att vi åkte genom en portal i en vulkan till helvetet och slogs mot Karma itself, som vi besegrade när Teds ninja vann över Karma i en slantsinglingstävling och fick alla Karmas krafter. Yeah. Det var fantastiskt.
 
Fredag 18/5
Kommer inte ihåg så mycket av fredagen, vilket innebär att vi förmodligen spelade Sims tills mitt i natten och hittade på fler låtar relaterade till Luigi. Det är det enda vi gör nuförtiden, typ.
 
Lördag 19/5
Mamma kom hit! Vi spenderade kvällen med att dricka vin och mysa och se på andra säsongen av Dirk Gently. All was well.
 
Söndag 20/5
Jag, mamma och Josh åkte ut till Wellcome Collection i Euston som jag har tänkt gå till i evigheter och nu äntligen tog mig till. Vi såg på cool konst om medicin och genteknik och ljud, och spenderade säkert en timme med att gå igenom hela deras utställning om tänder. Så himla intressant alltså ÅH vill gå dit hela tiden nu.
 
Måndag 21/5
Jag och mamma var ordentliga turister for once och åkte ut till Tower of London för dagen (som återigen är ett ställe jag tänkt åka till i evigheter utan att faktiskt komma till skott). Var HUR intressant som helst. Vi gick en guidad tur led av världens mest stereotypiska tjuriga brittgubbe, vilket var allmänt glorious, och fick lära oss massor om gamla kungar och drottningar och brottslingar och alla hemska sätt de dött på. Satt i ett kapell at some point där cirka 2000 avrättade huvudlösa kroppar låg begravda under golvet. Trevligt.
  (null)

Därefter shoppade vi en snabbis på Oxford Street (dvs Primark, mostly), och åt hamburgare medan vi pratade om livet i allmänhet. Var så himla fint med lite alone time tillsammans igen, efter att vi knappt pratat på säkert över en månad. Såg klart på Dirk Gently när vi kom hem, och sa hejdå innan vi gick och la oss since mamma skulle åka med ett astidigt flyg nästa morgon. Så fin helg. Älskar hur mycket allmän föräldratid jag fått den här månaden, alltså. Så bra för själen, detta.
 
Tisdag 22/5
I tisdags såg jag Amanda Palmer igen på vad som utan tvekan var det mest surrealistiska giget jag någonsin gått på. Venuen var pytteliten och inredd typ som ett piratskepp, och medan jag stod vid scenen innan showen började knackade någon mig på axeln, och när jag vände mig om stod Amanda i egen hög person där??? Hon bara "wanna come upstairs?" och jag följde med, såklart, utan att ha en aning om vadfan det var som pågick. 

Jag, i sällskap med en bunta andra utvalda, blev ledda till ett back room på övervåningen, där Amanda öppnade en garderob som stod där, och gick igenom den. Garderoben var, i shit you not, en hemlig dörr in till ett helt tygtäckt utrymme uppdelat i en massa små rum, fulla med coola viktorianska möbler och draperade i tunga tyger, med dörrar som alla var maskerade som bokhyllor eller skåp eller liknande. I alla de här rummen fanns bland annat några drag queens som sjöng dramatiska ballader spelade på dragspel och sjungna på ett hemligt språk, tarotkortläsare, en tjej som spelade folksånger om lesbiska häxor, och massa annat på samma tema. 

Var därinne i över en timme, och kunde inte at any point tro på att det verkligen var på riktigt. Amanda fortsatte kila in och ut ur rummen konstant like det inte var någon big deal??? Vad är mitt liv, honestly.
(null)

Amanda spelade ett vanligt (men fantastiskt, såklart) gig efter det, och jag ramlade hem igen framemot midnatt och berättade allt för Josh som inte trodde på något av det och mest trodde att jag hallucinerat alla mina favoritgrejer på samma ställe. Har svårt att tro på det själv, to be honest, så fair point. Men Amanda Palmer tog mig i handen och ledde in mig i en pillowfort Narnia fullt av påhittade språk och spöklika möbler. Lovar. 100%.
 
Onsdag 23/5
Igår var en dag jag väntat på aslönge. Har räknat ner dagarna i literally över ett och ett halvt år, sedan jag beställde biljetterna. Jag och Nat såg äntligen Hamilton!!!!!! Hade nästan börjat tro att dagen aldrig skulle komma, men så klev vi in på Victoria Palace Theatre och kunde knappt tro på det. 

Hade även glömt vilka jävla BOMB platser jag bokat? Vi kom in precis vid scenen och Nat började gå bakåt och jag bara "nej vänta det här är vår rad" och hon bara "wait really". Vi satt liksom på fjärde raden???? Kunde se varenda svettdroppe på skådespelarna, liksom. Typ bästa platserna i hela stället. Thanks, past me. 

Also var Hamilton SÅ. HIMLA. BRA. Koreografin var SJUK, alla var så jävla talangfulla, och by the end var det fan omöjligt att hålla sig från att storböla när de gjorde It's Quiet Uptown. Jävlar så välgjord hela den produktionen är, alltså. Inte ett ord eller danssteg är där i onödan. Genuint värt väntan, honestly. 10/10.  (null)

Plus att jag och Nat därefter kunde åka hem och krascha i en stor goshög ovanpå Josh, just like the old days. Mycket bra, mycket bra.
 
Which brings us to today. Är påväg hem och ska spendera hela kvällen med D&D, och därefter har jag en hel bank holiday weekend typ helt utan planer????? Helt galet. God bless.