But darling, most of all, I love how you love me

 
Hej där! Coming at you med den vanliga måndagsrapporten. Och återigen, vilket vecka det varit. Kan inte ens gå in på alla detaljer, men let's just say att den här veckan har varit EN. HEL. DEL. På bästa möjliga sätt, dock. Är helt lyckosprittig i hela kroppen rent allmänt.
 
Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag haft en gig-tät vecka (eller, well, två gig, men med tanke på att jag har typ fem stycken bokade för hela resten av året this far så är det ju en rätt stor portion). I tisdags mötte jag upp Mats, Laura och en av Mats kompisar på Troxy i Limehouse och såg Fever Ray. Kunde typ inga låtar alls, men det var such a good time och vi dansade massvis och Fever Ray var världens coolaste rent allmänt. När giget var slut gick resten av gänget för att dricka shots på en pub, men gudskelov valde jag att åka hem istället (vilket var tur, since jag fick ett sms från Mats dagen efter att han kommit hem typ vid två på morgonen....).
 
I onsdags var det dags för gig nummer två. Jag slutade jobbet tidigt och det första bandet kom inte på förrän vid nio, så jag och Mats möttes på vårt favvohak Scooter Café (som är hypermysigt men som även ligger ända borta i frickin' Waterloo så närhelst jag ska någonstans som ens är vagt i närheten av Waterloo brukar jag lyckas hitta på en ursäkt att gå dit) och drack rödvin och diskuterade livet innan vi strosade ner till närmaste restaurang och åt hamburgare till kvällsmat innan vi köpte med oss varsin miniflaska rödvin och hade som färdkost medan vi promenerade genom centrala London över Themsen och vidare till Heaven (finns det något bättre än att vara lite halvlullig på rödvin och gå runt i centrala London i mörkret när hela stan är upplyst och sådär vår-mild i luften? I THINK NOT. Är så kär i denna staden vid den här tiden på året alltså åh).
 
Första bandet att spela var Whenyoung - aka bandet som min gamla jobbarkompis Niall är med i. Har inte sett dem på säkert ett år eller så, back när de spelade på pyttesmå pubar för typ 50 av sina kompisar, och sedan dess har de blivit rättså kända och turnerar med alla möjliga ascoola band, så det var coolt att få kombinera att se ett av sina favoritband med ett av sina kompisars band. Så himla sjukt ändå. Niall och hans band var i vilket fall asbra, as per always, och därefter gav de väg för the main act Dream Wife. Både jag och Mats var allmänt slutkörda efter Fever Ray dagen innan, så vi var inte speciellt urballade direkt utan stod mest i ett hörn och sjöng med i texterna och dansade lite lugnt, men giget var hur bra som helst. Dream Wife är ett sånt jäkla ROCKBAND liksom, på ett sätt som är svårt att förklara. De känns liksom sådär coola och glammiga som gamla rockband brukade göra förr i tiden med världens charm och pondus, men till skillnad från gamla rockband är de riot grrrl feministpunks istället. Hur mycket mer ultimat kan det bli, egentligen.
Så märkligt att se sina jobbarkompisar spela en tusenpersonsvenue, ändå. Men mest coolt, dock.
Sörjer alla år i mina tonår som jag slösade på att idolisera mediokra killband när det fanns feministpunk där ute hela tiden.
 
När giget var slut åkte jag hem, pratade med Josh om viktiga saker (vi var båda lite allmänt på lyset och honestly ibland finns det inget som är så produktivt som ett late night drunk talk tbh) och gosade i soffan (och på vardagsrumsmattan för den är en generell favoritplats nowadays antar jag), innan vi pallrade oss i säng. 
 
Torsdagen var blissfully obokad, och jag jobbade ett skift själv i affären innan jag åkte inom Westfield i Shepherd's Bush och treated myself lite. Har ju varit en allmänt intense vecka och jag kände att om det var något jag borde göra med min nya improved lön så borde det vara att köpa en massa trevliga materiella ting jag aldrig har råd med annars. Shoppade loss på Lush en smula och fönstershoppade lite i alla andra affärer (varför finns det aldrig något man vill ha när man faktiskt skulle kunna köpa saker ???? fan skandal ju). Så himla sjukt att ha en ordentlig lön nu för tiden by the way ??? Köpte drinkar och betalade middag i onsdags och köpte massa Lushgrejer i torsdags och har fortfarande en helt bekväm summa pengar kvar ??? Är helt sjukt. Är det såhär alla som blir betalda en dräglig lön lever? Galet.
 
I fredags bar det av hem till Olga och Joakim för ett long-overdue work party. Jag och Sophie delade på en Uber dit efter vårt skift var slut, och i slutändan delade vi även på Olga och Joakim's bäddsoffa när vi framemot tre på morgonen insåg att vi nog inte skulle ta oss hem den dagen after all (Josh hade frågat mig på morgonen när jag skulle komma hem på kvällen och jag bara "well jag har aldrig tagit mig därifrån innan fyra på morgonen gångerna jag varit där innan så YA KNOW)". Drack massvis med vin, åt enorma mängder god mat, pratade om högt och lågt och litteratur och politik och våra generella livshistorier och ÅH tänk att man fått bli så blessed att jobba med såna här människor hela dagarna. Can't wait tills det är sommar och jag kan börja åka hem till dem och leta fladdermöss igen som förra sommaren. Such good times.
 
I lördags kom jag till jobbet direkt från Olga och Joakims, iförd gårdagens kläder och med en bakfylla som inte fick mig att må dåligt men mer som att jag var i en annan dimension på något konstigt sätt. Var väl förmodligen baksmälla i vinnande kombination med utmattning, I can imagine. Åkte i alla fall hem tidigt från jobbet och kollapsade med Josh i soffan där vi såg på nya säsongen av Love tills Nat och Jago kom tillbaka från musikalen de varit och sett. Vi såg på Flykten från Hönsgården och mös i soffan och kom as per usual inte i säng förrän framemot småtimmarna (slog ju över till sommartid vid två dock så det var inte helt vårt fel faktiskt).
 
Inledde söndagen på klassiskt vis med brunch - Nat gjorde pocherade ägg (eller whatever de heter på svenska) och jag gjorde scones och vi drack mimosas och åt halvt ihjäl oss as per usual. Eftersom vi skulle spela D&D på kvällen bjöd vi över hela D&D-gänget lite tidigare så att alla kunde träffa Nat och Jago (som ju inte är i stan så himla ofta), och lagom till Nat och Jago åkte iväg för att ta tåget tillbaka till Manchester startade vi D&D-sessionen. Spelade och åt chips och i pausen stod vi på balkongen och såg på när världens finaste solnedgång sänkte sig över Londons skyline i fjärran medan luften luktade vår. London på våren är världens bästa plats, as previously mentioned. Så ljus och vacker och full av liv och folk jag tycker om. Har gått runt med en sån nyförälskad känsla i hela själen hela helgen, liksom. Fyra år senare, och jag älskar det fortfarande så mycket. Behövs bara några bra vårdagar då och då för att påminna en.
 
Har varit ledig idag as per usual, och har gjort en välbehövlig storstädning av lägenheten (jobbade ju i måndags så jag låg två veckor bakom med städningen så det var SÅ SKÖNT att äntligen få städa ur this place properly). Rensade ut bland hyllorna i hallen också (som är vår främsta plats-att-lägga-pryttlar-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av), så känns allmänt FRÄSCHT och NAJS här nu. Mycket najs. Planerna för resten av kvällen är att skypa hem till Sverige en sväng eftersom det, som alltid, har varit jättelänge sen sist, och därefter förmodligen mest se på dumma saker på TV med Josh och äta upp precis alla kakor i hela huset. Känns stabilt tycker jag.
Den här veckan har jag dessutom, hör och häpna, nästan INGENTING planerat??? Ska spela D&D på onsdag, förhoppningsvis lyckas hänga med Francesca och Yen någon kväll, men därutöver är jag typ ledig? Galet, jag vet. Får se hur det går med det nu när jag vant mig av med fritid typ helt, haha.

Oh darling, I see nothing else when I'm stuck on you

   Stuck On You // ARXX 
Upptäckte det här bandet i torsdags när de hade ett gratisgig i bakrummet av The Victoria och vi bestämde oss för att kila inom och se om det var något att ha när vi ändå var där. De var hur coola som helst och jag har lyssnat på den här låten och den här EP:n typ konstant sen dess. Älskar att bo i London och kunna hitta band såhär. God bless.
 
Hej där! Verkar som om den här bloggen håller på att bli en vecklig grej istället för en daglig grej. Antar att det är good news för mitt sociala liv, men lite sämre news för mitt redan bristfälliga minne som nu inte längre har något bra kärl att förvaras i med jämna mellanrum nog för att inte glömma bort precis allting. Här är veckorapporten, i alla fall.
 
Det har varit en smått hysterisk vecka, precis som förutspått, och den här veckan kommer inte direkt bli mycket lugnare. Någon gång i framtiden kommer jag väl få lite gosh darn peace and quiet, men vi får se när det blir, egentligen. Josh är i Alperna hela första veckan i april, så jag får väl passa på då, I suppose. (Egentligen har jag som substitut planerat att ha Mats här precis hela den veckan så, yeah, jag tror nog att jag står i vägen för mina egna chanser till egentid i slutändan. Sån dålig introvert man är, ändå.)
 
Anyhow. Jag har haft min mest sociala vecka på länge, faktiskt. I onsdags spelade vi D&D i vad som var en helt SJUK session. Josh hade lagt ner så mycket jobb på att bygga upp ett mordmysterie och så störtade vi in i en hemlig källare och startade slagsmål med slutbossen DIREKT utan att ha löst någonting av mysteriet ALLS och Josh var allmänt despairing att ingen någonsin gjorde vad de var menade att göra, bless him. Är dock så sjukt imponerad av hans improvisationsskills - vi slänge så jäkla mycket impulsivt och konstigt at him och han bara direkt uppfann en historia och karaktärer runt det som hängde ihop och made sense och var coolt. Jag har problem att snöra ihop en berättelse när mina karaktärer vill göra något oväntat, och då behöver jag bara skriva för mig själv och kan ta hur lång tid på mig att hitta på en lösning som helst. Vetefan hur han bara kan hitta på så himla mycket on the spot. Är en aning avundsjuk, to be honest.
 
I torsdags kom Malin hit, vilket var hur najs som helst. Hon mötte mig på jobbet, och vi åkte mer eller mindre direkt ut till Dalston för vårt överraskningsfirande av Mats, som fyllde år dagen efter. Laura hade låtsats att hon var upptagen hela dagen, och istället mötte vi Mats på The Victoria och överraskade honom med födelsedagspresenter och tårta. Han blev så himla glad och rörd (since han hade sagt att vi inte skulle besvära oss med att fira honom vilket ju såklart bara innebar att vi var tvungna att fira honom ÄNNU MER), och vi spenderade hela kvällen där med att äta asgoda tårtor och dricka whiskey och se på coola band som spelade i The Victorias gigrum (som är gömd bakom en bokhylla som kan öppnas som en dörr för är det hipster-London så är det). Så himla mysigt.
 
Fredagen innebar mer socialiserande. Jag jobbade, och därefter åkte jag och Malin till Euston och hämtade Nat, som kom med tåget från Stoke eftersom hon skulle tatuera sig på lördagen och passade på att hälsa på. Tillsammans åkte vi ut till Joshs kompis Jess' hus (som är ett warehouse i ett coolt halvshady kvarter för alla Joshs kompisar är så oresonabelt coola rent allmänt), där vi hade homecoming party för Ellie, som rest runt i Asien i ett halvår och nu till sist var hemma igen. Insåg inte hur mycket jag har saknat henne förrän hon skrev och sa att hon var hemma igen.
 
Fick hennes bästa anekdoter från hennes äventyr och caught up med lite andra människor från samma kompisgäng som jag inte sett på evigheters evigheter (eftersom jag och Josh gått i ide hela vintern och knappt sett en människa på flera månader), innan jag, Malin och Nat var både trötta och hungriga, och åkte hem och beställde Dominoes till kvällsmat. Köpte två stora pizzor och sa att vi ju kunde spara lite rester eftersom det "inte fanns nån chans att vi skulle kunna äta upp allting" men all pizza var slut by the end of the night, såklart. Alla var helt svältande (speciellt jag och Josh som typ knappt ätit på hela månaden för att vi varit så panka). Spenderade därefter kvällen i en stor gosig hög på soffan och visade Nat och Malin våra senaste favorit-Youtubevideor och pallrade oss i säng framemot tvåsnåret när alla börjat däcka på soffan.
 
Jobbade på lördagen också (as per usual). Svängde inom lägenheten efter jag slutat och åt lite, hämtade Malin, tog på mig en tjocktröja, tjabbade med Josh, och åkte sedan vidare på kvällens äventyr, dvs All Time Low i Alexandra Palace (det faktum att precis ALLA - inklusive venuen själva - kallar Alexandra Palace "Ally Pally" är för övrigt det mest bedårande i hela världen). Visade sig att en av mina Twitterkompisar (som jag aldrig träffat förut since hon är svensk) var på samma gig, och det slutade med att vi mötte upp med henne och hängde tillsammans hela kvällen. Så himla mysigt. I love making friends.
 
All Time Low var i vilket fall som helst the most fun som alltid. Glömmer alltid bort hur mycket jag tycker om att se dem - när jag inte sett dem på ett tag avfärdar jag det alltid som att de bara är ett band jag gillade för länge sen och att jag bara ser dem för nostalgiska anledningar (vilket visserligen också är sant), men alltså. De är fan SÅ bra live. De spelade hela sin första skiva och spelade därefter ett helt vanligt set (alltså spelade de i typ två och en halv timme i sträck och honestly varför gör inte alla band sånt här), och även fast de spelade asmånga av sina nya låtar som jag inte ens gillar så hade jag ändå så himla roligt hela tiden. Såna professionella underhållare, liksom. Hoppade och dansade och skrek halsen av mig till alla tunes och det vara bara a good ol' time, basically. Även fast min musiksmak blir mer och mer obskyr by the minute så älskar man ju ett good old fashion pop-punk-gig emellanåt, ändå.
Alla gamla emoband borde spela sina bästa skivor från det tidiga 2000-talet när de var som bäst, tycker jag. Att höra hela So Wrong It's Right i sin helhet var så orimligt skoj.
Det "riktiga" setet efteråt var typ 1000 gånger mer storslaget och involverade konfettiregn och eldeffekter och hela grejen. God bless.
 
Kom hem igen framemot ettsnåret, såg slutet på en Wes Anderson-film som Nat och Josh sett på, och låg därefter i en goshög i soffan och såg på lite allt möjligt mög vi kom över tills vi blivit för trötta och pallrade oss i säng (konsumerar typ bara media liggande under ett täcke i soffan med huvudet på någon av mina favoritpersoners bröstkorg nuförtiden och honestly vill aldrig göra det på något annat sätt någonsin).
 
Söndagen inledde vi på samma sätt som alla söndagar ska inledas - med brunch. Eftersom vi alla är så panka bestämde vi oss för att göra egen brunch den här gången, och startade dagen med en promenad ner till Sainsbury's i Kentish Town för att köpa supplies. Införskaffade bagles och ägg och bacon och prosecco och lite annat smått och gott, och gick hem och feasted. Josh gjorde breakfast bagels, jag bakade scones och så åt vi en massa gott och drack mimosas och bara levde the absolute best life. Älskar brunch. Definitivt en av mina absolut bästa aspekter av att vara storstadsbo nu.
 
Efter vi ätit klart började folk dyka upp för eftermiddagens planerade D&D-session. Eftersom Malin var här och det kändes som ett lite tveksamt drag att överge sin gäst för att sitta runt ett bord och låtsas vara en druid-gnom i flera timmar, så hälsade jag bara på alla i förbifarten innan jag och Malin hoppade på tunnelbanan till östra London, där vi spenderade några timmar på Spitalfields Market och i Libreria, som är en jättemysig bokaffär precis runt hörnet från marknaden och som var så fin och cool och gjorde mig avundsjuk på folk som får jobba i bokaffärer där de bara säljer riktiga böcker till riktiga människor och ingen någonsin frågar dem om var Hugh Grant är. Var där i säkert flera timmar och bara bläddrade i böcker innan vi begav oss ut i snöstormen igen (ja, SNÖSTORM. Det snöar i London igen och jag är VANSINNIG och vill DÖ) och åkte hemåt igen. Hängde på mitt rum en stund tills D&D var slut, och hängde därefter med D&D-folket och drack öl och pratade en stund innan de drog sig hemåt och vi, återigen, hamnade i en goshög i soffan och så småningom somnade framför någon valfri sorts Let's Play.
 
Idag har det varit måndag, och därmed vanligtvis min heliga lediga housework-och-lyxfrukost dag. Idag var jag dock tvungen att jobba övertid since vi är asunderstaffed (och en av våra deltidare bara stack till Spanien en hel jävla månad utan förvarning så att vi får jobba asmycket hela tiden för att täcka............. THANKS), så jag åkte in till jobbet samtidigt som Malin åkte till Heathrow. Sa hejdå på King's Cross, och fortsatte in till jobbet, där jag och Olga var precis lika utmattade båda två och alla turister verkade konspirera för att vara extra irriterande allihop och jag bara var på allmänt dåligt humör hela dagen tills jag fick stänga och ta mig hem framemot sju.
 
Sa till mig själv att inte bry mig om att städa när jag kom hem (eftersom lägenheten är KAOS efter en hel helg full med folk plus en som alltid notoriskt stökig D&D-session), men blir så orimligt stressad av stök nu att jag inte kunde låta bli. Har inte dammsugit eller dammat eller något sånt, men ställde i alla fall i ordning möblerna och startade en disk och sådär. Tror jag ska dammsuga och sådär på torsdag istället. Så länge jag inte behöver deala med en massa skräp överallt så är det nog lugnt, tror jag. Plus att jag typ knappt ska vara hemma förrän på torsdag, så kommer inte ha någon tid att bli bothered heller.

Läste i To The Lighthouse (som är mitt nya bokprojekt eftersom jag velat läsa Virginia Woolf i EVIGHETER utan att komma till skott) och lyssnade på ARXX tills Josh kom hem. Vi är båda såna helt utslagna, luspanka fallna hjältar för tillfället, och Josh åt potatis och jag åt en upphittad bagel till kvällsmat och så spenderade vi hela resten av kvällen hoptrasslade under ett duntäcke i soffan och såg på Let’s Plays medan vi delade på leftover Digestive-kex och Josh strök mig över håret. Ultimat botemedel för en dålig dag, ändå.

 Gick och borstade tänderna, Josh gav mig en godnattpuss rakt i ögat, det var en brief brottningsmatch på vardagsrumsmattan där vi somehow trasslade in fötterna i ett duntäcke och inte kom loss på evigheter, och så gick vi och la oss till sist. Herrejissus jag vill bara få lön och sen sova i tolv timmar i sträck nu alltså. Det har varit en så lång helg, och min arbetsvecka har redan börjat igen. Hujedamig.
 
Så, ja. Busy busy, all in all. Planerna för den här veckan är också ganska fullspäckade. Allt är skoj, som vanligt, men mycket, som vanligt. Imorrn har Mats bjudit med mig för att se hans favoritperson Fever Ray live (som jag tror kommer bli världens coolaste upplevelse även fast jag typ inte lyssnar på henne och hon honestly är lite ??? läskig typ ??? fast på ett coolt sätt som jag respekterar, if that makes sense), på onsdag ska jag och Mats (min eviga gigpal) se Dream Wife (som jag är SÅ TAGGAD PÅ aaaaah älskar att hoppa runt och vrålsjunga till feministpunk i cannot WAIT) (plus att Nialls band ska öppna för dem vilket är sjukt och jag vet inte om det kommer bli märkligt att se en av sina kompisar i en Actual Gig Situation, men men, det får vi se).
 
På fredag ska jag hem till Olga med alla mina favoriter från jobbet och äta god mat och bli allmänt plakat (älskar att hänga i Olga och Joakims hus och dricka upp allt deras vin och skrika om böcker och politik och konstiga fakta tills mitt i natten jag är så TAGGAD), och därefter ska Nat och Jago bo hos mig och Josh hela helgen och bara ha allmänt wholesome fun. Basically är alla mina planer för den här veckan att 1. dansa och vrålsjunga med favoritpersoner, och 2. mysa och dricka vin med andra favoritpersoner. Starkt schema ändå, måste tillstås.


How can you ever deny it, the golden age of not even trying

(null)

Hej igen! Idag har varit en bra dag. Inledde den med världens mest blissful sovmorgon där jag hade tid att både duscha och måla perfekta eyelinervingar och lyssna på ett helt avsnitt av Hello From The Magic Tavern medan jag tog bussen in till King’s Cross i världens vårigaste solsken.

Jobbdagen gick lite allmänt trögt därefter. Vet inte vilken sorts dipp som uppstod, men både jag och Olga hade verkligen NOLL energi hela dagen. Gick runt som zombies och gjorde allt per automatik utan att tänka och kände mig bara sådär slö och seg som är helt värdelöst.

Hade ett par sega sista timmar på jobbet innan jag stängde vid sju. Susade hem en snabbis för att byta väska och outfit och krama Josh (efter att nästan blivit överfallen med en slev för det här hushållet är fan ett konstant hot </3), och hoppade sedan på tunnelbanan ut till Oxford Street för årets första gig - Dead!.

Varenda gång jag har varit ifrån gig ett tag får jag av någon anledning alltid för mig att jag kanske inte gillar dem så mycket som jag minns. Bokar färre biljetter och tanken på att svettas och frysa och knuffas med en massa folk på för liten yta när man istället kan vara hemma och sova känns allmänt ofrestande. 

Men så, varenda gång jag återkommer och ser ett band live efter pausens slut, får jag världens lyckospritt i hela kroppen som inget annat  och kan inte fatta hur jag någonsin kunde tvivla på att gig är något av det absolut roligaste jag gör i livet.
Samma sak hände idag.  Var trött och seg och ville mest vara hemma och sova, men så klev jag ner i en 300 pers-kapacitets källare under Oxford Street och bara var hemma. 

Dead! var SÅ JÄVLA BRA. De är en av mina favoritband av en anledning, och HOLY SHIT vilket ös det var. Hela publiken var en enda stor moshpit mesta tiden, och jag hoppade runt och skrek halsen av mig till alla texter medan bandet hoppade runt på instrumenten och crowdsurfade och allt möjligt. Deras musik gör sig så himla bra live, och publiken är alltid sån där perfekt balans mellan jätteröjig men ändå respektfull. 

När de sa att det var dags för deras sista låt kändes det som om jag bara varit där i typ 10 minuter. De avslutade med You’re So Cheap (aka VÄRLDENS JAM kan fan inte tröttna på den låten oavsett hur mycket jag försöker), samt en allmänt kaosartad cover av My Generation av The Who där hela publiken stormade scenen (det faktum att majoriteten av publiken fick plats med bandet på scen säger ju typ en del om hur litet det där stället  var), innan det var över och alla gick hem. 
(null)

Strosade nedför ett öde Oxford Street med ringande öron och med världens lyckligaste själ. Den där euforin efter ett riktigt bra gig går fan inte att replicate på något annat vis. Känns som om min själ liksom.... RENATS på något vis? Som att jag skrikit och dansat bort allt dåligt inombords och kan starta om på nytt. Älskar’t.

Åkte hem, tog en dusch since jag var svettig som attan, och spenderade därefter de följande timmarna med att dricka te, läsa lite mer av The Amber Spyglass (vill helst vara klar med His Dark Materials tills vi åker till Sverige nästnästa vecka men jag tvivlar på att det kommer work out tbh), och gosa med Josh i en hög i soffan till Let’s Plays av gamla Spiderman-spel. Ah, livet på en pinne.

Imorrn är det fredag, och jag ska förhoppningsvis endast ägna den åt att äta något onyttigt och ha en quiet night in. Vi får se hur det går.