If I made it this far being who I am, maybe heaven's got a back door too

Mina älskade Dead Sara har äntligen återuppstått från de döda med en helt FANTASTISK EP. Lyssnade på den medan jag marscherade genom södra London vid midnatt häromdagen och kände mig så KRAFTFULL. Nu måste de bara asa sig över till London någon godforsaken gång så jag kan få se dem live till sist.
 
Hej igen! Det är måndag, och officiellt veckan jag åker hem till Sverige igen!!!! Åker på fredag och kan inte riktigt fatta att det redan är dags. Har känts så himla avlägset så himla länge, och nu kommer jag få krama hela min familj på frickin FREDAG??? Helt sjukt. Cannot wait.
 
Sedan vi hördes sist har jag mest roat mig med att fira ut min sista junivecka i London på en uppsjö av bra vis. Vi spelade D&D i onsdag, vilket var asroligt som vanligt (en av Ted's kompisar från Australien var och hälsade på och var med under bara en session och hans karaktär var en exakt kopia av honom och som våra karaktärer hittade iförd sina riktiga kläder och omringad av ölburkar som våra fantasykaraktärer obviously aldrig sett förut och det var allmänt perfekt alltihop. Jag fick flyga på en av mina örnar uppför ett berg också, så det var också ett extra plus).
 
I torsdags lagade Josh både middag och efterrätt och vi spenderade hela kvällen med vår nya bästa hobby: att bygga skelett. Olga hade beställt hem ett build-it-yourself människoskelett i papp i naturlig storlek som var för stor för att vi någonsin skulle kunna sälja det i affären, så jag frågade ju (obviously) genast om jag kunde få det. Så sedan dess har jag och Josh spenderat typ varje ledig kväll med att vika ihop ett fullskaligt människoskelett och lära oss en hel massa om hur stora olika sorters skelettdelar är. Är en så himla mysig hobby somehow? Kommer sakna det när vi byggt klart det.
Vår ultimata gameplan är att en av oss viker skelett och den andra spelar på vår gemensamma Simsfamilj och honestly om någon sagt till mig när jag var 15 att det var såhär mitt vuxenliv skulle komma att se ut skulle jag varit betydligt mindre rädd för det.
Jag vek skallen helt själv i fredags och den blev förvånansvärt lyckad!!! En av mina stoltaste prestationer numera tbh.
 
I fredags åkte jag och Josh ut till Oval och Ted's hus efter jobbet, eftersom vi alla klagat på att vi typ aldrig träffas utanför D&D nuförtiden och minsann behövde råda bot på det. Vi hängde mest i Ted's vardagsrum och drack öl och såg på surrealistiska Youtubeklipp och allt annat som vi gör bättre än något annat, och framemot tresnåret kraschade jag och Josh på en madrass på golvet och called it a day. Ah, antalet gånger jag har kommit till jobbet på lördagsmorgonen iförd samma kläder som dagen innan utan att ha kommit hem emellan är verkligen oroande ofta.
 
Anyhow. Jobbade ett lördagsskift utan större incident, och när jag slutat åkte jag hemom lägenheten en snabbis mest för att ta en dusch och byta kläder och äntligen borsta tänderna, och drog sedan ut igen, eftersom Ted och Josh hängt hela dagen medan jag var på jobbet och bara fortsatt på fredagens häng, essentially. Åkte ut till Brixton, där Pop Brixton firade tre år (det är typ som någon sorts? marknad? antar jag att man skulle kunna beskriva det som, där alla popup grejer är i olika containrar och allt är sådär hemmagjort som alla såna hipstergrejer är.
 
Någon delade ut flowercrowns (som jag genast knöt på Josh, obviously), och det fanns en scen i en container där de spelade musik hela kvällen.. Fler och fler av Joshs gäng anslöt sig till oss as the night went by och vi bara hängde i den där konstiga lilla containermarknaden och dansade och åt asgoda hamburgare och turades om att köpa öl tills de literally slängde ut oss för att de stängde. Var så himla längesen hela gänget umgicks sådär sist och ÅH det var så HIMLA mysigt. Så¨glad att jag lyckades infiltrera ett så bra gäng. När det stängde åkte alla hem till Ted och efterfestade.
 
Jag pratade med en amerikansk tjej som jag bondade med över att ha konstiga förnamn (kan inte ens komma ihåg vad hon hette nu men precis som mitt var det typ ingen i hela Storbritannien som kunde reda ut hur man sa det) och råkade hamna i en intensiv debatt om vilken grönsak man skulle vara, och framemot tresnåret började Josh (som ju börjat festa ungefär sex timmar innan jag dök upp) långsamt sjunka längre och längre ner i soffan, så vi sa hejdå till alla och jag släpade hem mitt stackars utmattade skal till pojkvän.
 
Promenerade hem från Camden eftersom Northern Line-branchen som skulle ta oss ända hem inte gick förrän typ om 20 minuter, och vi gick genom Kentish Town fyra på morgonen och såg solen långsamt stiga på sånt där klassiskt sommaridylliskt vis och var båda så trötta att vi höll varandra i handen mest för att kunna hjälpas åt att släpa varandra vidare hemåt.
 
Söndagen därefter var allmänt ultimat. Vi har blivit så himla bra på söndagar på sistone. Helgar alltid vilodagen på de mest perfekta sätten, måste jag ändå tillstå. Låg och drog oss till typ tolv, varpå Josh steg upp och gjorde frukost till oss i form av helt orimligt goda korvmackor med stekt paprika, som vi förtärde i solen på balkongen tills det blev för varmt i solen och vi drog oss in till vardagsrummet. Såg klart den nya säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt, fortsatte se på A Series of Unfortunate Events, byggde på vårt skelett, spelade Sims, och tog en hel del tupplurar däremellan.
 
Var helt sjukt trött, och kände mig ungefär 100 år gammal efter att ha blivit så slutkörd efter att ha lämnat huset typ en enda gång. Gick till Darthmouth Park och hade picknick till kvällsmat (Darthmouth Park ligger precis nedför gatan från oss och har literally typ stans bästa vy över London och ingen vet om att den finns där typ???? love me a good hemligt guldkorn), innan vi gick hem igen och tog varsitt bad, såg på en D&D livestream och fortsatte bygga skelett. Mmmmm gick och la mig så himla harmonisk i hela själen den kvällen alltså.
 
Which brings us to today! Har ju min lediga måndag idag som vanligt, och har spenderat den som jag brukar. Sparkade iväg Josh till jobbet framemot tio (jag bara "go to work" och han mumlade helt invirad runt mig bara "this is my job now" och jag tyckte ändå det kändes som ett helt okej karriärval för min del i alla fall), låg och drog mig ett tag till, steg upp och gjorde french toast till frukost (har inte gjort det på SÅ länge och ÅH så gott det är hade typ helt glömt min djupa kärlek till dem) och såg på youtubevideor tillsammans med en kopp te innan jag satte igång med dagen och städade huset. Dammtorkade och allting av någon okänd anledning. Förmodligen för att det här är sista gången jag städar innan jag åker iväg, och antar att jag inte vill komma tillbaka till ett ALLDELES för stökigt hus om ett par veckor.
 
När jag skrivit klart det här ska jag gå ner till Tufnell Park och möta upp Mats, och därefter har vi planer på att spendera kvällen med att dricka vin och spela Risk, vilket känns allmänt ultimat. Vill verkligen få in lite kvalitétstid med honom innan jag lämnar landet tills juli, liksom. Utöver det ska jag spela D&D på onsdag, panikpacka däremellan, och på fredag åker jag!!!! AAAAAH!!!! Ska bara läsa böcker och gosa med katter och krama alla jag älskar och äta glass och få gräsfläckar på precis allting och dricka flädersaft och bara LEVA THE ABSOLUTE LIFE MY GUYS. Så himla taggad. Återkommer nästa vecka med en rapport från mitt nobla hemland!
'Til then!

And if you remembered me, you could save me from the way I tend to be

(null)

The Way I Tend To Be // Frank Turner
 
Hej där! Jag återkommer för en sedvanlig weekly report. Vet att det gått längre än en vecka. Shhh.
 
Måndag 14/5
Inledde förra veckan med lite quality time med Joshs föräldrar - Josh var på jobbet på måndagen, men eftersom jag var ledig tog jag på mig att vara reseguide, eftersom Josh har tagit hand om mina gäster när jag har haft helgskift cirka hur många gånger som helst så kändes rimligt att return the favour. 

Vi gick runt på Camden Market och drack öl och pratade skit hela dagen innan vi gick till Roundhouse för kvällens underhållning, aka att se Frank Turner. Han spelade ett Best Of-set, vilket passade mig utmärkt som 1. Aldrig sett honom live innan, och 2. Bara lyssnat på honom sen i julas och inte lärt mig så många texter än. 

GUD så bra han var. Sånt där riktigt "stå och vröla ut varenda låttext med all sin kraft tills man är genomsvettig och hes" som jag så sällan upplever nuförtiden ju mer tystlåten indie jag går och ser på. Stod omvirad runt Josh med huvudet på hans axel medan de spelade Be More Kind och The Way I Tend To Be. Var trevligt att få vara That Gross Couple på en konsert för första gången, ändå.
 
Tisdag 15/5
Inte så mycket att rapportera från denna dagen. Jobbade, och åkte hem och städade huset since jag varit out and about och inte haft tid på min Heliga StädMåndag.
 
Onsdag 16/5
Hade inga planer för dagen, så naturally spenderade jag och Josh hela kvällen med att lyssna på vinyler och spela Sims och se på myrvideor. Quiet night in för det pensionärsparet (med nischintressen) vi somehow blivit.
 
Torsdag 17/5
I torsdags var det D&D-kväll som alltid, med undantaget att vi inte kunde spela den nuvarande kampanjen since en av de nya karaktärerna som ska tillkomma inte kunde vara med. Istället uppfann Josh en bootleg-D&D, där man lyckades eller misslyckades med saker beroende på om man vann mot honom i sten sax påse istället för att slå tärningar. 

Alla fick hitta på varsin ninjakaraktär med så ridiculous krafter vi ville, och så spelade vi vad som kan vara något av det mest bonkers jag någonsin deltagit i. Min karaktär kunde tillverka möbler från vad som helst (som hon bara utnyttjade genom att kasta vitrinskåp på sina fiender), Cal's karaktär var en dudebro som hette Dude Chest McBro (literally), Dans karaktär reste runt med sitt framtida jag hela tiden (som fått armar och ben och ett öga ersatt av krokar), och Ted kunde hotwire allting men kunde inte köra. 

Kan inte minnas senaste gången jag skrattat så jävla mycket. Alla skrekskrattade typ konstant i tre timmar i sträck medan ploten blev sjukare och sjukare. Några starka citat inkluderar "I AM HOTWIRING THE ELEVATOR", "'I get off the ship and jump into the ocean.' 'There's no water here, you're in the middle of Havana.'" "I turn the pirate captain into a complete set of garden furniture", samt det faktum att allt slutade med att vi åkte genom en portal i en vulkan till helvetet och slogs mot Karma itself, som vi besegrade när Teds ninja vann över Karma i en slantsinglingstävling och fick alla Karmas krafter. Yeah. Det var fantastiskt.
 
Fredag 18/5
Kommer inte ihåg så mycket av fredagen, vilket innebär att vi förmodligen spelade Sims tills mitt i natten och hittade på fler låtar relaterade till Luigi. Det är det enda vi gör nuförtiden, typ.
 
Lördag 19/5
Mamma kom hit! Vi spenderade kvällen med att dricka vin och mysa och se på andra säsongen av Dirk Gently. All was well.
 
Söndag 20/5
Jag, mamma och Josh åkte ut till Wellcome Collection i Euston som jag har tänkt gå till i evigheter och nu äntligen tog mig till. Vi såg på cool konst om medicin och genteknik och ljud, och spenderade säkert en timme med att gå igenom hela deras utställning om tänder. Så himla intressant alltså ÅH vill gå dit hela tiden nu.
 
Måndag 21/5
Jag och mamma var ordentliga turister for once och åkte ut till Tower of London för dagen (som återigen är ett ställe jag tänkt åka till i evigheter utan att faktiskt komma till skott). Var HUR intressant som helst. Vi gick en guidad tur led av världens mest stereotypiska tjuriga brittgubbe, vilket var allmänt glorious, och fick lära oss massor om gamla kungar och drottningar och brottslingar och alla hemska sätt de dött på. Satt i ett kapell at some point där cirka 2000 avrättade huvudlösa kroppar låg begravda under golvet. Trevligt.
  (null)

Därefter shoppade vi en snabbis på Oxford Street (dvs Primark, mostly), och åt hamburgare medan vi pratade om livet i allmänhet. Var så himla fint med lite alone time tillsammans igen, efter att vi knappt pratat på säkert över en månad. Såg klart på Dirk Gently när vi kom hem, och sa hejdå innan vi gick och la oss since mamma skulle åka med ett astidigt flyg nästa morgon. Så fin helg. Älskar hur mycket allmän föräldratid jag fått den här månaden, alltså. Så bra för själen, detta.
 
Tisdag 22/5
I tisdags såg jag Amanda Palmer igen på vad som utan tvekan var det mest surrealistiska giget jag någonsin gått på. Venuen var pytteliten och inredd typ som ett piratskepp, och medan jag stod vid scenen innan showen började knackade någon mig på axeln, och när jag vände mig om stod Amanda i egen hög person där??? Hon bara "wanna come upstairs?" och jag följde med, såklart, utan att ha en aning om vadfan det var som pågick. 

Jag, i sällskap med en bunta andra utvalda, blev ledda till ett back room på övervåningen, där Amanda öppnade en garderob som stod där, och gick igenom den. Garderoben var, i shit you not, en hemlig dörr in till ett helt tygtäckt utrymme uppdelat i en massa små rum, fulla med coola viktorianska möbler och draperade i tunga tyger, med dörrar som alla var maskerade som bokhyllor eller skåp eller liknande. I alla de här rummen fanns bland annat några drag queens som sjöng dramatiska ballader spelade på dragspel och sjungna på ett hemligt språk, tarotkortläsare, en tjej som spelade folksånger om lesbiska häxor, och massa annat på samma tema. 

Var därinne i över en timme, och kunde inte at any point tro på att det verkligen var på riktigt. Amanda fortsatte kila in och ut ur rummen konstant like det inte var någon big deal??? Vad är mitt liv, honestly.
(null)

Amanda spelade ett vanligt (men fantastiskt, såklart) gig efter det, och jag ramlade hem igen framemot midnatt och berättade allt för Josh som inte trodde på något av det och mest trodde att jag hallucinerat alla mina favoritgrejer på samma ställe. Har svårt att tro på det själv, to be honest, så fair point. Men Amanda Palmer tog mig i handen och ledde in mig i en pillowfort Narnia fullt av påhittade språk och spöklika möbler. Lovar. 100%.
 
Onsdag 23/5
Igår var en dag jag väntat på aslönge. Har räknat ner dagarna i literally över ett och ett halvt år, sedan jag beställde biljetterna. Jag och Nat såg äntligen Hamilton!!!!!! Hade nästan börjat tro att dagen aldrig skulle komma, men så klev vi in på Victoria Palace Theatre och kunde knappt tro på det. 

Hade även glömt vilka jävla BOMB platser jag bokat? Vi kom in precis vid scenen och Nat började gå bakåt och jag bara "nej vänta det här är vår rad" och hon bara "wait really". Vi satt liksom på fjärde raden???? Kunde se varenda svettdroppe på skådespelarna, liksom. Typ bästa platserna i hela stället. Thanks, past me. 

Also var Hamilton SÅ. HIMLA. BRA. Koreografin var SJUK, alla var så jävla talangfulla, och by the end var det fan omöjligt att hålla sig från att storböla när de gjorde It's Quiet Uptown. Jävlar så välgjord hela den produktionen är, alltså. Inte ett ord eller danssteg är där i onödan. Genuint värt väntan, honestly. 10/10.  (null)

Plus att jag och Nat därefter kunde åka hem och krascha i en stor goshög ovanpå Josh, just like the old days. Mycket bra, mycket bra.
 
Which brings us to today. Är påväg hem och ska spendera hela kvällen med D&D, och därefter har jag en hel bank holiday weekend typ helt utan planer????? Helt galet. God bless.


I've got the 21st century survival blues, but to tell you the truth, I just need you

Har lyssnat massvis på Frank Turners nya skiva since jag ska se honom live för första gången imorrn och alltså? Älskar denna man? I have been blind for so long? 
 
Hej igen! Inte ens en vecka sen sist! Det ni! Don't get used to it, men ändå. Josh och hans familj (som är här och hälsar på tills på tisdag), är på gig i någon timme till, så jag passar på att kika in här medan jag inte har gäster att underhålla (vilket börjar vara my natural state of being, to be honest). Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag mest varit inte i London, faktiskt. I torsdags spelade Josh D&D hela kvällen, så jag åt pasta och pratade med pappa en stund och läste en massa i A Vindication of the Rights of Woman och blev arg på hur den boken var skriven 1792 och partiarkatet fortfarande är bullshit.
 
I fredags stängde jag affären tidigt, mötte Josh på Liverpool Street's tågstation, och hoppade på ett tåg upp till Suffolk och den lilla byn där Joshs föräldrar bor. Roade oss hela tågresan med att läsa utdrag ur asdåliga Amazon-vampyrromaner (vår favorit hette Big Crimson. Liksom???? Hur kan man döpa en vampyrbok till BIG CRIMSON och INTE inse hur HYSTERISK ASROLIGT det låter???), samt blev orimligt emotionellt fästa vid en random Amazon-reviewer som skrev bokrecensioner om nyss nämnda trashiga vampyrromaner. Josh gjorde dramatiska uppläsningar från vampyrböckerna för mig med raspig vampyrröst och fick alla som satt runt oss att flytta ifrån oss. Standard.
 
Blev upplockade från tågstationen vid niosnåret, och åkte direkt hem till Joshs föräldrahem där vi blev mötta av varsitt glas vin och fiskpaj till kvällsmat (alltså är så ändlöst glad att jag blivit semi-adopterad av Joshs familj at this point för ÅH som jag saknar att åka hem till skogen och få hemlagad mat och bara bli områdd sådär som man bara blir av föräldrar). Kvällen spenderades därefter med att inta mer och mer vin, skråla med i Frank Turner-låtar på Youtube, och prata om lite allt möjligt (at some point dök Joshs pappa upp med varsitt glas champagne och Joshs mamma sa att vi skulle skåla för att fira att jag och Josh blivit tillsammans och hur glada de var för vår skull och jag bara!!!!!!! HUR GULLIGT).
 
Kom inte i säng förrän typ halv fyra på morgonen, efter att vi alla gett upp på att se klart avsnittet av Coronation Street vi försökt ta oss igenom (eller, well, som Josh varit den enda som framgångsrikt sett since jag och Joshs mamma somnat i soffan typ direkt). Sov i en av Joshs systrars gamla rum (since Joshs pojkrumssäng är PYTTELITEN och knappt har plats för en enda människa). Sov i sängen som stod på exakt samma plats som Joshs vagga stod när han var nyfödd, vilket var så himla fint på något vis. Tycker om att bli presenterad för någons rötter, att se precis exakt var de kom ifrån på ett sånt ingående sätt som man får när man ser var någon växt upp.
 
Lördagen inleddes med frukost i form av te och fruktbröd (britter älskar att stoppa frukt i precis ALLTING och även fast jag var tveksam till att börja med så är jag övertygad nu), och några avsnitt av den nya säsongen av Taskmaster innan vi hoppade in i bilen och åkte till ett jättestort naturreservat några kilometer bort, eftersom de ville visa mig lite actual Suffolknatur nu när jag för första gången var där när allt inte var mörkt och/eller täckt i snö. Skogen var hur fin och mysig som helst, och påminde mig så mycket om skogarna hemma att jag fick hemlängtan, och vi gick en lång promenad runt små stigar och Joshs familj debatterade mellan sig vilka arter alla olika svampar och träd och blommor var, och jag zonade ut konstant för att bara andas så mycket skogsluft som bara fick plats i lungorna. Kom hem igen allmänt trötta och väldigt nöjda, precis lagom tills det började regna.
Liksom titta så fint??? Brittisk natur är ju himla najs när den vill ändå
 
På kvällen gick vi till en restaurang som låg högst upp i en teater, där all mat hade blivit foraged, alltså plockat från de lokala skogarna. Tydligen är den jättepoppis och man måste boka bord flera månader i förtid, och honestly förstår jag det helhjärtat för HOLY SHIT vilken mat???? Fick någon sorts svamppaj till förrätt som kan vara något av det godaste jag någonsin ätit??? Herrejösses.
 
När vi var klara några timmar senare, efter att ha blivit proppmätta på asgod mat och pratat om allt ifrån pirater till Les Miserables, promenerade vi hem. Jag och Josh gick i förväg hand i hand i ösregnet och Josh pekade ut alla ställen han hängt på när han var liten och allt var så himla wholesome och fint.
Såg på Eurovision när vi kom hem (och blev arga på Israel, som sig bör), och stannade uppe alldeles för länge och såg på rouletteprogram (jag och Josh älskade programledaren, som helt uppenbart dragit direkt till nattsändningen direkt efter en utekväll och verkligen couldn't have given less of a shit och det var helt hysteriskt), innan vi till sist pallrade oss i säng.
 
Idag åkte vi tillbaka in till London med Joshs föräldrar framemot förmiddagen (efter att ha börjat dagen med en kopp te och Doctor Who-repriser alltså jag var verkligen gjord för ett liv i det här landet ändå). Mötte upp Joshs storasyster vid vår lägenhet, och drog därefter ut och åt lunch på en pub i närheten innan vi kom tillbaka, såg på alla bilderna från Joshs systers bröllop (de var SÅ HIMLA FINA alltså wow så himla synd att jag inte kan bevisa detta faktum för de var så himla vältagna allihop), försökte lista ut vilken sorts träd som växer utanför vår balkong (vi gick allihop igenom ändlösa trädlistor på internet utan att hitta något och så googlade jag pointy tree leaf och hittade att det var en silver maple direkt ???? alltså i just), skypade med Joshs andra syster som var den enda i familjen som inte var i London, och drack lite mer te innan Josh och resten drog iväg till Roundhouse för att se Frank Turner och jag stannade kvar hemma (det är typ en festival hela helgen och de hade köpt en biljett till mig att följa med imorgon och I AM SO PUMPED). Passade på att storstäda huset när jag ändå hade tid och förmodligen inte kommer ha tid att göra det imorrn. Känns ju rätt najs att ha det fint och städat när man har gäster, oavsett, ju.
 
Så, ja. Imorrn ska jag, Josh och Joshs föräldrar se Frank Turner, och däremellan bara få in en massa najs quality time. Ska baka scones till alla imorrn bitti, är planen. Är så himla mysigt att vara omgiven av familj igen, alltså. Det är inte ens min, men det är close enough att det ska räknas ändå.