And being blue is better than being over it

Den här låtens plats här är bara en shuffle-tillfällighet. I verkligheten lyssnar jag fortfarande uteslutande på St. Vincents nya album om och om igen. Vad ska man göra när det är en sån gudagåva, honestly.
 
Hej igen! Det har, som vanligt, varit en hel massa på gång sedan sist. Spenderade gårdagen med att jobba, försöka göra upp cirka fyrtiosju olika planer samtidigt (och misslyckas fantastiskt med ungefär allihop men det är en annan historia), och i slutändan avsluta dagen med att möta upp med Mats på en pub i Waterloo, dricka öl, diskutera livet och sen gå och se St. Vincent live. Hon var så himla bra, alltså jösses. Min besatthet av henne har ju bara ökat och ökat ju närmare giget har kommit, men hon levde verkligen upp till hypen. Musik är ju alltid live action konst, i någon aspekt, men hon tog det verkligen till en helt ny nivå. Allt var så stylish och vackert och precist avvägt och ascoolt och ÅÅÅÅÅH. Är legitimt kär i henne nu. Honestly.
Så. Cool. Actual life goals.
 
(Also liveversionen av Cheerleader är min nya favoritgrej i hela världen nu tror jag???? Inspelad låter den sådär perfekt uppgiven och desperat, men live är den asarg och har världens tryck och är precis vad som borde spelas när man sparkar in en dörr någonstans och trampar på en massa fuckboys). Hon spelade dessutom hela MASSEDUCTION (aka hennes nya skiva) från början till slut, och bytte neonfärgade outfits och neonfärgade ascoola gitarrer mellan typ varje låt. Sån högkvalitativ underhållning, honestly. Vill att hon ska turnera här alltid. Vill fan se henne igen imorrn ju, men sadly turnerar hon typ aldrig, så istället har jag sen dess fått nöja mig med att bara refuel min besatthet ännu lite mer.
 
Kom hem till mina chefers hus framemot midnatt någon gång, och blev mött av Joakim, som hade ställt fram mat och ett jätteglas med vin till mig som bara stod och väntade. Drack vin och pratade i en timme eller två innan jag till sist pallrade mig i säng. Helt perfekt, honestly.
Hade glömt bort hur najs det är att bo med föräldrafigurer och bli villkorslöst omhändertagen stup i kvarten. Det faktum att samma människor även är samma som betalar ut min lön och kan ge mig sparken at any second är bara en rätt intressant addition, really.
 
Andra saker vi gjorde igår inkludera även:
KONTRAKTSKRIVANDE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JAG OCH JOSH HAR ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN SKRIVIT PÅ VÅRT NYA LÄGENHETSKONTRAKT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har skrivit på och betalat och nu måste vi bara vänta på vår gamla landlords sista godkännande (så att vår nya agency kan få den där sista irriterande lilla checken i den meningslösa lilla lådan), och sen är vi fan ready to go. Känns helt otroligt. Kan inte fatta att vi kommer få bo där. Vi kan visserligen inte flytta in förrän landlorden behagat att svara, så det är inte säkert att vi kommer hinna innan den 23:e, men ändå. Det betyder ju ändå att vi kommer få flytta in så småningom, och bara det kändes allmänt orimligt himla länge.
 
Så, ja. Jag spenderade därmed idag med betydligt mindre ångest, och har som direkt konsekvens blivit mer och mer sjuk under dagen. Har världens rossligaste hosta och var lite allmänt yr med huvudvärk och sådär, så tror jag kommer bli helt och hållet utslagen så fort jag får nycklarna i näven, really. Fick dock ändå en del gjort under dagen och kände mig allmänt produktiv, och slutade därefter framemot kvällen och återvände till mitt tillfälliga East Sheen-hem. Jag och Joakim gick och handlade när han kom hem (och han tappade bort mig i deras jättestora Waitrose och fick nästan panik alltså det är helt hysteriskt hur snabbt han bara har accepterat rollen som min adoptivpappa helt och hållet honestly).
 
Jag köpte massa ingredienser till att baka kanelbullar, since det var det jag hade erbjudit Olga som betalning när jag frågade om jag kunde bo hos dem ett tag, och då får man ju vara a man of your words och allt. Joakim hjälpte mig så gott han kunde (och mamma med, som jag fick smsa i panik när degen vägrade torka så mycket som jag ville), och lagom tills bullarna var klara kom Olga hem och gjorde stir fry åt oss (med ingefära och chili och massa grejer för att motverka min förkylning alltså BLESS de är så gulliga my fairy goth parents).
The preparation............. fick använda Waitrose's askonstiga brittisk jäst som gjorde degen asblöt så var ytterst tveksam på om det överhuvudtaget skulle gå att göra något av den
Men titta! Blev bullar av dem till sist ändå! Både Olga och Joakim åt halvt ihjäl sig på dem. Känns som en succé.
 
Åt kvällsmat framför Star Trek och åt kanelbullar till efterrätt. Blir ju knappt bättre än så. Ska stanna en natt längre här än vad jag planerat. Har inte pallat packa än, och vill to be honest stanna här lite extra ändå. Det är så himla mysigt. Den här veckan har varit så himla bra att se hur många i mitt liv som är så totalt villiga att hjälpa till helt villkorslöst. Så himla mycket fint folk jag blivit blessed med, ändå.
 
Så, ja. Imorrn är det torsdag, och vi ska förmodligen spendera kvällen med att jaga fladdermöss och äta mer bullar. Ah, livet på en pinne, indeed.

Oh, what a bore to be so adored

St. Vincent släppte äntligen sin nya skiva, och, surprise surprise, det är cirka det bästa som hänt mig på hela året.
 
Hej igen! Tänkte be om ursäkt för att det tagit så lång tid för mig att kika in här igen, men det är ni väl vana vid at this point. Mitt liv är något av ett allmänt pussel för tillfället. Det går väl över snart.
Komiskt hur jag i förra inlägget lovade att jag skulle veta tills dagen efter, men här är vi nu, måndag kväll, och vi har fortfarande inte fått någon gosh darn bekräftelse från vår askassa gamla agency som vägrar göra sitt jobb. Vår nya agency har dock skickat ut vårt kontrakt nu, och så fort vi har fått alla dokumenten ska vi skriva under och betala in allting och sen är åtminstone det set in stone. Tack gode gud för att de också tröttnade på att vänta på vår gamla agency, to be honest.
 
Så, ja. Sen vi hördes sist har det varit fullt ös, som vanligt. Jag och Josh spenderade hela fredagen med att packa ihop hela lägenheten - vilket kändes som ett helt hopplöst ändlöst uppdrag men vi blev ändå klara framemot ettsnåret vilket var betydligt tidigare än jag räknat med - och hela lördagen flyttade vi in alla våra grejer i den nya lägenheten. Vi gick dit en sväng efter vi plockat upp nycklarna (vi hade varsin väska med oss när vi hämtade nycklarna mest så att vi skulle få en ursäkt att gå dit och hänga en stund), och gick mest runt och fnissade förtjust för oss själva.
 
Det är fan inte klokt hur det där stället kan bli bättre och bättre för varje gång vi är där. Insåg att vi har en vinhylla i köket, att man kan se London Eye från vår balkong, och att mitt sovrum har ett hörnfönster vilket gör att min fönstersmyg är PERFEKT bekväm storlek att sitta och läsa i (kunde gråtit när jag insåg detta alltså ULTIMATA GOALS hela mitt jäkla liv att ha en läsvänlig fönstersmyg ju). Stod i köket och såg ut över utsikten från köksfönstret, och Josh gick bara upp bakom mig och gav mig världens hårdaste lyckligaste kram medan vi halvdansade runt i köket för oss själva. Kunde inte sluta le på evigheter efter vi gick därifrån. Älskar det där stället alltså. Kan inte fatta att vi kommer få bo där om en vecka, if all goes well.
 
Resten av lördagen spenderade jag, Josh och Joshs kompis Cal med att flytta in våra grejer. Vi hade lite allmän tidspress since vi var tvungna att lämna in både skåpbilen och lägenhetsnycklarna innan fem, och det var astungt och svettigt och världens jobbigaste grej (älskar att flytta men hatar det också ungefär lika mycket det är väldigt konstigt alltihop), men när vi var klara och hade sagt hejdå till Cal (som varit en allmän stjärna och hjälpt oss asmycket alltså bless his soul) var det precis lagom att ställa det sista i ordning och sen gå och lämna nycklarna hos agencyn.
Vår mest dyrbara ägodel - renen Daniel - var den enda saken som fick åka med oss i framsätet mellan lägenheterna. Josh matade honom med bananmjölk för att vår älskade son skulle klara sig utan oss i en hel vecka.
Våra livs alla ägodelar instuvade i mitt blivande sovrum. Ska vara byggarbetare i lägenheten hela veckan, och jag och Josh var allmänt underhållna av tanken på att de skulle bli övervakade av Daniel hela tiden.
 
När vi hade lämnat nycklarna hade Josh köpt på sig en flaska Prosecco, och tog med mig till parken som ligger närmast vår nya lägenhet. Den har en asbrant kulle, som dessutom ger en perfekt utsikt över Londons skyline, vilket kändes som ett ypperligt ställe att fira vår inflytt på. Satt på en parkbänk och drack Prosecco rätt ur flaskan och pratade om allt möjligt och hann även med att ringa hem till Joshs mamma en sväng och uppdatera henne om senaste nytt (also ska nu definitivt hem till Josh igen över jul och jag ska förhoppningsvis lyckas få en dag ledigt så jag kan följa med på pantomimen och jag är så excited!!!!).
Inte en helt fy skam utsikt, ändå. Önskar att bilder kunde gjort det här rättvisa, to be honest.
Josh halvsovande på en parkbänk lutad mot en halvt urdrucken Prosecco-flaska är ju trots allt den bästa illustrationen av vår generella sinnesstämning at that point.
 
När Proseccon var slut promenerade vi upp mot Kentish Town medan vi pratade om livet och vart vi vill bo i framtiden (den nuvarande planen är att vi bor i den nya lägenheten tills kontraktet går ut och sen flyttar till Manchester vilket känns läskigt men exciting - antingen det eller Amsterdam since vi båda var rätt sugna på det också).
 
Åt kvällsmat på Wahaca (Kentish Town är på perfekt gångavstånd från oss och vi blev allmänt taggade på alla bra söndagsbruncher vi kan ha tillsammans efter vi flyttar), och gick sedan hemom, delade på ännu lite mer Prosecco, badade (mitt sista bad i den gamla lägenheten var ISKALLT since boilern nog gått sönder vilket kändes perfekt på något vis - så bra att lägenheten börjat falla samman ordentligt först när vi sticker till något mycket bättre hehehehe), och åkte därefter hem till Joshs kompis Ted, som skulle ha fest. Temat var crossdressing (vilket Josh såklart inte berättat för mig förrän EFTER jag packat precis alla mina kläder så jag fick låna ett par asnajs manchesterbyxor från Ted istället vilket var himla najs det med), och jag och Josh drack för mycket gin och hittade inte varandra igen förrän runt sex på morgonen efter vi båda somnat på olika ställen i huset. Kom till sist hem igen vid åtta på morgonen någon gång.
 
Vaknade vid två på eftermiddagen någon gång, betydligt mindre bakfull än jag nog förtjänade men trött som ett as, och även fast vi hade haft storslagna planer för vår söndag (såsom att åka till IKEA och/eller se den nya Blade Runner), så orkade vi inget av det och spenderade istället vår sista heldag i lägenheten med att spela Sims 4 och äta glass i Joshs säng. Helt perfekt, to be honest. Vår Sim fick en fru och ett barn, och vi avslutade dagen redan framemot midnatt någon gång, när jag började somna mitt på tangentbordet medan Josh fortfarande försökte spela. Lyssnade på ett sista avsnitt av Liftarens Guide Till Galaxen (kommer honestly sakna den godnattrutinen SÅ mycket alltså det är fan det mysigaste NÅGONSIN), och somnade i en gosig liten hög, som jag motvilligt trasslade mig ut från vid sjudraget nästa morgon.
 
Spenderade morgonen hos frisören där jag fick håret omfärgat (det är grått och pastellrosa nu och jag ÄLSKAR DET), och kom hem framemot eftermiddagen, när jag städade undan det sista i lägenheten (aka tog ut 100000 ton sopor som samlat på sig medan vi flyttade) innan jag till sist lämnade 39a Agar Grove för allra sista gången. Kändes lite vemodigt precis när jag stängde ytterdörren för allra sista gången, men i övrigt är jag mycket mindre ledsen över det än jag trodde jag skulle vara. Antar att det finns något bra i att det varit så ändlöst mycket krabb med det här. Gör det lite lättare att släppa, if nothing else.
Mina nycklar, lämnade i de tomma resterna av vad som varit mitt hem sedan 25:e november 2014. Så himla märkligt.
 
När jag sagt hejdå till lägenheten åkte jag direkt ut till där jag befinner mig nu - East Sheen och mina båda chefers hus. Har varit här sedan fem i eftermiddags eller något, och det har redan varit the absolute best of times. Är väldigt frestad att stanna här en extra dag, bara för att Olga och Joakim är så himla mysiga. De har tagit på sig rollen som mina adoptivföräldrar väldigt allvarligt (Joakim fick reda på att jag skulle på gig imorrn och smsade Niall - som han hört skulle dit också  - och förmanade honom att se till att jag inte blev involverad i något trubbel. Bless. Utöver det har vi ätit lamm, druckit asgott rödvin, pratat om allt från patriarkatet till toxic masculinity till traktorer och deras hemmagjorda OTROLIGT hemsökta gosedjur (de bad mig ta med den läskigaste av dem på mitt St Vincent - gig imorrn så yeah that's a thing that's happening nu), och bara rent allmänt ätit massa god mat och hållt massor av märkliga diskussioner. Så himla bra. Skulle kunna bo här alltid.
 
Så, ja. Imorrn kanske vi äntligen får skriva på det där kontraktet, och därutöver ska jag hänga med typ alla mina bästa människor - ska på gig med Mats och Nat kommer från Stoke för att äta middag med Josh och vi ska gå och dricka drinkar innan och all is so great, jobba ett skift och rent allmänt bara njuta av det ljuva hemlösa livet.
På återseende!

Come kiss me stupid, come kiss me sore

Har lyssnat på Los Ageless oavbrutet i flera veckor och tänkt att SURELY är det den bästa låten någonsin för tillfället. Och så släppte St. Vincent en ny låt från samma album. Och nu har jag en ny favorit. It never ends. We are all so blessed.
 
Hej där! Idag har det varit onsdag, och en överlag ganska trevlig sådan. De nya tenantsen är mitt inne att fylla i sina referenspapper (som måste vara inlämnade inom 24 timmar så om 24 timmar vet vi hur det blir I suppose aaaaaaaaaaaaaaaaaaa får man be till Gud när man inte har varit i kyrkan på flera år om det är nödfall), och det är en hel massa problem  och om de går igenom referenserna är det ett mindre mirakel, men y'know. Jag är så sönderstressad nu att jag verkligen inte behöver jaga upp mig i förväg därutöver, så ja. Vi får se om 24 timmar och ta itu med det då. Känns konstigt att packa när man inte ens vet om vi får komma iväg. Oh well.
 
Förutom det sedvanliga lägenhetstjafset har det varit en ganska vanlig dag. Jobbade med Olga hela dagen, och störde oss på att det var så mycket kunder att vi inte kunde Halloweenpynta, för, well, det är den sortens affär vi driver för tillfället. När det lugnade ner sig framemot kvällen hängde vi upp en massa pappersbollar i färgglada höstfärger i hela taket, vilket blev huuuur mysigt som helst. Ska klä in typ hela barnavdelningen i fejkmurgröna och fairylights också är planen. Kommer fan bli världens mest Instagramvänliga ställe när vi är färdiga med det, och då är det redan ett himla mysigt ställe if I may say so myself.
 
Slutade vid sexsnåret allmänt trötta efter en eftermiddag full av inredning, och tog mig ut till Tottenham Court Road, där jag mötte upp Mats. Vi gick till en restaurang i Soho och drack öl och delade på en pizza, innan vi irrade oss in till Hippodrome (som är ett jättestort casino i Leicester Square - tror det genuint var första gången jag någonsin vistats i ett casino to be honest ??? varför luktar det så gott ??? är förvirrad), för kvällens aktiviteter. Jag och Nat bokade för evigheter sen biljetter till att se Al Pitcher live - som är rätt känd i Sverige för att han är en britt som gör standup på engelska om svensk kultur - men eftersom Nat är iväg på skolresa för tillfället kunde hon inte fly Stoke för en kväll i London, så jag tog med mig Mats istället som honorary svensk.
 
Var osäker på 1. om Al Pitcher var så rolig som jag mindes från det där enda avsnittet av RAW jag såg på TV för typ sex år sen, och 2. om Mats skulle förstå någonting av det eller bara bli allmänt alienated av alla insidersvenskskämt. Som tur väl var var Al Pitcher precis lika rolig som jag mindes (hans imitation av hur skräckinjagande det känns att bli väckt astidigt på morgonen av Ja må han leva på sin födelsedag utan att ha någon uppfattning om vad det är var HELT HYSTERISKT och jag och Mats skrattade över det typ hela vägen hem), och han var allmänt bra på att förklara de lite mer obskyra referenserna för de andra britterna i publiken (jag och Mats spionerade lite på de andra i publiken innan det började och det är helt sjukt hur man helt utan fel kan se PRECIS vilka av dem som var britter och vilka som var svenskar).
 
När giget var slut tog vi tunnelbanan hem, gick till Colonel Fawcett för en sista drink (och för att ta farväl av världens bästa local - kommer bli svårt att hitta en värdig ersättare i vårt nya ställe alltså </3) och för att göra upp planer om vad vi ska hitta på medan jag ska bo hemma hos honom (får typ nästan en hel vecka av konstant quality time!!!!! vi ska se klart på Review och gå på charity shops och handla billiga kläder och äta pizza från haket runt hörnet och allt möjligt!!!! är så taggad!!!), innan vi skiljdes åt och jag gick sista biten hem och gjorde ett håglöst försök att packa ihop lite (städade mest undan tomflaskor ur badrummet och la ner alla våra plastdinosaurier i en påse så yeah). Är allmänt dödstrött, så känns inte som att det skulle bli så mycket vettigt gjort oavsett. Torsdag och fredag kommer bli intensiva packningsdagar (om den där jävla referencingen faktiskt går igenom, vill säga, vilket känns tveksamt men LET'S HOPE OKEJ), så tror jag bara ska lägga det extra arbetet till då istället.
 
Imorrn ska det därmed avgöras hur mycket av ett helvete mitt liv kommer utvecklas till under resten av veckan (antingen maximalt avgrundsdjupa värsta ångeststresshelvetet, eller inget helvete alls utan utflyttad utopi så yeah det är lite av eller på rent allmänt, det där. INGEN PRESS), och utöver det ska jag jobba ett öppningsskift på jobbet, packa lägenheten lite mer (beroende på om vi får flytta ut eller inte, that is), och fika med Marion och få the full scoop om hennes vecka hemma hos mig i Sverige. Och om hur kär hon är i min kusin nu, I guess????? Mitt liv alltså.