But darling, most of all, I love how you love me

 
Hej där! Coming at you med den vanliga måndagsrapporten. Och återigen, vilket vecka det varit. Kan inte ens gå in på alla detaljer, men let's just say att den här veckan har varit EN. HEL. DEL. På bästa möjliga sätt, dock. Är helt lyckosprittig i hela kroppen rent allmänt.
 
Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag haft en gig-tät vecka (eller, well, två gig, men med tanke på att jag har typ fem stycken bokade för hela resten av året this far så är det ju en rätt stor portion). I tisdags mötte jag upp Mats, Laura och en av Mats kompisar på Troxy i Limehouse och såg Fever Ray. Kunde typ inga låtar alls, men det var such a good time och vi dansade massvis och Fever Ray var världens coolaste rent allmänt. När giget var slut gick resten av gänget för att dricka shots på en pub, men gudskelov valde jag att åka hem istället (vilket var tur, since jag fick ett sms från Mats dagen efter att han kommit hem typ vid två på morgonen....).
 
I onsdags var det dags för gig nummer två. Jag slutade jobbet tidigt och det första bandet kom inte på förrän vid nio, så jag och Mats möttes på vårt favvohak Scooter Café (som är hypermysigt men som även ligger ända borta i frickin' Waterloo så närhelst jag ska någonstans som ens är vagt i närheten av Waterloo brukar jag lyckas hitta på en ursäkt att gå dit) och drack rödvin och diskuterade livet innan vi strosade ner till närmaste restaurang och åt hamburgare till kvällsmat innan vi köpte med oss varsin miniflaska rödvin och hade som färdkost medan vi promenerade genom centrala London över Themsen och vidare till Heaven (finns det något bättre än att vara lite halvlullig på rödvin och gå runt i centrala London i mörkret när hela stan är upplyst och sådär vår-mild i luften? I THINK NOT. Är så kär i denna staden vid den här tiden på året alltså åh).
 
Första bandet att spela var Whenyoung - aka bandet som min gamla jobbarkompis Niall är med i. Har inte sett dem på säkert ett år eller så, back när de spelade på pyttesmå pubar för typ 50 av sina kompisar, och sedan dess har de blivit rättså kända och turnerar med alla möjliga ascoola band, så det var coolt att få kombinera att se ett av sina favoritband med ett av sina kompisars band. Så himla sjukt ändå. Niall och hans band var i vilket fall asbra, as per always, och därefter gav de väg för the main act Dream Wife. Både jag och Mats var allmänt slutkörda efter Fever Ray dagen innan, så vi var inte speciellt urballade direkt utan stod mest i ett hörn och sjöng med i texterna och dansade lite lugnt, men giget var hur bra som helst. Dream Wife är ett sånt jäkla ROCKBAND liksom, på ett sätt som är svårt att förklara. De känns liksom sådär coola och glammiga som gamla rockband brukade göra förr i tiden med världens charm och pondus, men till skillnad från gamla rockband är de riot grrrl feministpunks istället. Hur mycket mer ultimat kan det bli, egentligen.
Så märkligt att se sina jobbarkompisar spela en tusenpersonsvenue, ändå. Men mest coolt, dock.
Sörjer alla år i mina tonår som jag slösade på att idolisera mediokra killband när det fanns feministpunk där ute hela tiden.
 
När giget var slut åkte jag hem, pratade med Josh om viktiga saker (vi var båda lite allmänt på lyset och honestly ibland finns det inget som är så produktivt som ett late night drunk talk tbh) och gosade i soffan (och på vardagsrumsmattan för den är en generell favoritplats nowadays antar jag), innan vi pallrade oss i säng. 
 
Torsdagen var blissfully obokad, och jag jobbade ett skift själv i affären innan jag åkte inom Westfield i Shepherd's Bush och treated myself lite. Har ju varit en allmänt intense vecka och jag kände att om det var något jag borde göra med min nya improved lön så borde det vara att köpa en massa trevliga materiella ting jag aldrig har råd med annars. Shoppade loss på Lush en smula och fönstershoppade lite i alla andra affärer (varför finns det aldrig något man vill ha när man faktiskt skulle kunna köpa saker ???? fan skandal ju). Så himla sjukt att ha en ordentlig lön nu för tiden by the way ??? Köpte drinkar och betalade middag i onsdags och köpte massa Lushgrejer i torsdags och har fortfarande en helt bekväm summa pengar kvar ??? Är helt sjukt. Är det såhär alla som blir betalda en dräglig lön lever? Galet.
 
I fredags bar det av hem till Olga och Joakim för ett long-overdue work party. Jag och Sophie delade på en Uber dit efter vårt skift var slut, och i slutändan delade vi även på Olga och Joakim's bäddsoffa när vi framemot tre på morgonen insåg att vi nog inte skulle ta oss hem den dagen after all (Josh hade frågat mig på morgonen när jag skulle komma hem på kvällen och jag bara "well jag har aldrig tagit mig därifrån innan fyra på morgonen gångerna jag varit där innan så YA KNOW)". Drack massvis med vin, åt enorma mängder god mat, pratade om högt och lågt och litteratur och politik och våra generella livshistorier och ÅH tänk att man fått bli så blessed att jobba med såna här människor hela dagarna. Can't wait tills det är sommar och jag kan börja åka hem till dem och leta fladdermöss igen som förra sommaren. Such good times.
 
I lördags kom jag till jobbet direkt från Olga och Joakims, iförd gårdagens kläder och med en bakfylla som inte fick mig att må dåligt men mer som att jag var i en annan dimension på något konstigt sätt. Var väl förmodligen baksmälla i vinnande kombination med utmattning, I can imagine. Åkte i alla fall hem tidigt från jobbet och kollapsade med Josh i soffan där vi såg på nya säsongen av Love tills Nat och Jago kom tillbaka från musikalen de varit och sett. Vi såg på Flykten från Hönsgården och mös i soffan och kom as per usual inte i säng förrän framemot småtimmarna (slog ju över till sommartid vid två dock så det var inte helt vårt fel faktiskt).
 
Inledde söndagen på klassiskt vis med brunch - Nat gjorde pocherade ägg (eller whatever de heter på svenska) och jag gjorde scones och vi drack mimosas och åt halvt ihjäl oss as per usual. Eftersom vi skulle spela D&D på kvällen bjöd vi över hela D&D-gänget lite tidigare så att alla kunde träffa Nat och Jago (som ju inte är i stan så himla ofta), och lagom till Nat och Jago åkte iväg för att ta tåget tillbaka till Manchester startade vi D&D-sessionen. Spelade och åt chips och i pausen stod vi på balkongen och såg på när världens finaste solnedgång sänkte sig över Londons skyline i fjärran medan luften luktade vår. London på våren är världens bästa plats, as previously mentioned. Så ljus och vacker och full av liv och folk jag tycker om. Har gått runt med en sån nyförälskad känsla i hela själen hela helgen, liksom. Fyra år senare, och jag älskar det fortfarande så mycket. Behövs bara några bra vårdagar då och då för att påminna en.
 
Har varit ledig idag as per usual, och har gjort en välbehövlig storstädning av lägenheten (jobbade ju i måndags så jag låg två veckor bakom med städningen så det var SÅ SKÖNT att äntligen få städa ur this place properly). Rensade ut bland hyllorna i hallen också (som är vår främsta plats-att-lägga-pryttlar-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av), så känns allmänt FRÄSCHT och NAJS här nu. Mycket najs. Planerna för resten av kvällen är att skypa hem till Sverige en sväng eftersom det, som alltid, har varit jättelänge sen sist, och därefter förmodligen mest se på dumma saker på TV med Josh och äta upp precis alla kakor i hela huset. Känns stabilt tycker jag.
Den här veckan har jag dessutom, hör och häpna, nästan INGENTING planerat??? Ska spela D&D på onsdag, förhoppningsvis lyckas hänga med Francesca och Yen någon kväll, men därutöver är jag typ ledig? Galet, jag vet. Får se hur det går med det nu när jag vant mig av med fritid typ helt, haha.

Oh darling, I see nothing else when I'm stuck on you

   Stuck On You // ARXX 
Upptäckte det här bandet i torsdags när de hade ett gratisgig i bakrummet av The Victoria och vi bestämde oss för att kila inom och se om det var något att ha när vi ändå var där. De var hur coola som helst och jag har lyssnat på den här låten och den här EP:n typ konstant sen dess. Älskar att bo i London och kunna hitta band såhär. God bless.
 
Hej där! Verkar som om den här bloggen håller på att bli en vecklig grej istället för en daglig grej. Antar att det är good news för mitt sociala liv, men lite sämre news för mitt redan bristfälliga minne som nu inte längre har något bra kärl att förvaras i med jämna mellanrum nog för att inte glömma bort precis allting. Här är veckorapporten, i alla fall.
 
Det har varit en smått hysterisk vecka, precis som förutspått, och den här veckan kommer inte direkt bli mycket lugnare. Någon gång i framtiden kommer jag väl få lite gosh darn peace and quiet, men vi får se när det blir, egentligen. Josh är i Alperna hela första veckan i april, så jag får väl passa på då, I suppose. (Egentligen har jag som substitut planerat att ha Mats här precis hela den veckan så, yeah, jag tror nog att jag står i vägen för mina egna chanser till egentid i slutändan. Sån dålig introvert man är, ändå.)
 
Anyhow. Jag har haft min mest sociala vecka på länge, faktiskt. I onsdags spelade vi D&D i vad som var en helt SJUK session. Josh hade lagt ner så mycket jobb på att bygga upp ett mordmysterie och så störtade vi in i en hemlig källare och startade slagsmål med slutbossen DIREKT utan att ha löst någonting av mysteriet ALLS och Josh var allmänt despairing att ingen någonsin gjorde vad de var menade att göra, bless him. Är dock så sjukt imponerad av hans improvisationsskills - vi slänge så jäkla mycket impulsivt och konstigt at him och han bara direkt uppfann en historia och karaktärer runt det som hängde ihop och made sense och var coolt. Jag har problem att snöra ihop en berättelse när mina karaktärer vill göra något oväntat, och då behöver jag bara skriva för mig själv och kan ta hur lång tid på mig att hitta på en lösning som helst. Vetefan hur han bara kan hitta på så himla mycket on the spot. Är en aning avundsjuk, to be honest.
 
I torsdags kom Malin hit, vilket var hur najs som helst. Hon mötte mig på jobbet, och vi åkte mer eller mindre direkt ut till Dalston för vårt överraskningsfirande av Mats, som fyllde år dagen efter. Laura hade låtsats att hon var upptagen hela dagen, och istället mötte vi Mats på The Victoria och överraskade honom med födelsedagspresenter och tårta. Han blev så himla glad och rörd (since han hade sagt att vi inte skulle besvära oss med att fira honom vilket ju såklart bara innebar att vi var tvungna att fira honom ÄNNU MER), och vi spenderade hela kvällen där med att äta asgoda tårtor och dricka whiskey och se på coola band som spelade i The Victorias gigrum (som är gömd bakom en bokhylla som kan öppnas som en dörr för är det hipster-London så är det). Så himla mysigt.
 
Fredagen innebar mer socialiserande. Jag jobbade, och därefter åkte jag och Malin till Euston och hämtade Nat, som kom med tåget från Stoke eftersom hon skulle tatuera sig på lördagen och passade på att hälsa på. Tillsammans åkte vi ut till Joshs kompis Jess' hus (som är ett warehouse i ett coolt halvshady kvarter för alla Joshs kompisar är så oresonabelt coola rent allmänt), där vi hade homecoming party för Ellie, som rest runt i Asien i ett halvår och nu till sist var hemma igen. Insåg inte hur mycket jag har saknat henne förrän hon skrev och sa att hon var hemma igen.
 
Fick hennes bästa anekdoter från hennes äventyr och caught up med lite andra människor från samma kompisgäng som jag inte sett på evigheters evigheter (eftersom jag och Josh gått i ide hela vintern och knappt sett en människa på flera månader), innan jag, Malin och Nat var både trötta och hungriga, och åkte hem och beställde Dominoes till kvällsmat. Köpte två stora pizzor och sa att vi ju kunde spara lite rester eftersom det "inte fanns nån chans att vi skulle kunna äta upp allting" men all pizza var slut by the end of the night, såklart. Alla var helt svältande (speciellt jag och Josh som typ knappt ätit på hela månaden för att vi varit så panka). Spenderade därefter kvällen i en stor gosig hög på soffan och visade Nat och Malin våra senaste favorit-Youtubevideor och pallrade oss i säng framemot tvåsnåret när alla börjat däcka på soffan.
 
Jobbade på lördagen också (as per usual). Svängde inom lägenheten efter jag slutat och åt lite, hämtade Malin, tog på mig en tjocktröja, tjabbade med Josh, och åkte sedan vidare på kvällens äventyr, dvs All Time Low i Alexandra Palace (det faktum att precis ALLA - inklusive venuen själva - kallar Alexandra Palace "Ally Pally" är för övrigt det mest bedårande i hela världen). Visade sig att en av mina Twitterkompisar (som jag aldrig träffat förut since hon är svensk) var på samma gig, och det slutade med att vi mötte upp med henne och hängde tillsammans hela kvällen. Så himla mysigt. I love making friends.
 
All Time Low var i vilket fall som helst the most fun som alltid. Glömmer alltid bort hur mycket jag tycker om att se dem - när jag inte sett dem på ett tag avfärdar jag det alltid som att de bara är ett band jag gillade för länge sen och att jag bara ser dem för nostalgiska anledningar (vilket visserligen också är sant), men alltså. De är fan SÅ bra live. De spelade hela sin första skiva och spelade därefter ett helt vanligt set (alltså spelade de i typ två och en halv timme i sträck och honestly varför gör inte alla band sånt här), och även fast de spelade asmånga av sina nya låtar som jag inte ens gillar så hade jag ändå så himla roligt hela tiden. Såna professionella underhållare, liksom. Hoppade och dansade och skrek halsen av mig till alla tunes och det vara bara a good ol' time, basically. Även fast min musiksmak blir mer och mer obskyr by the minute så älskar man ju ett good old fashion pop-punk-gig emellanåt, ändå.
Alla gamla emoband borde spela sina bästa skivor från det tidiga 2000-talet när de var som bäst, tycker jag. Att höra hela So Wrong It's Right i sin helhet var så orimligt skoj.
Det "riktiga" setet efteråt var typ 1000 gånger mer storslaget och involverade konfettiregn och eldeffekter och hela grejen. God bless.
 
Kom hem igen framemot ettsnåret, såg slutet på en Wes Anderson-film som Nat och Josh sett på, och låg därefter i en goshög i soffan och såg på lite allt möjligt mög vi kom över tills vi blivit för trötta och pallrade oss i säng (konsumerar typ bara media liggande under ett täcke i soffan med huvudet på någon av mina favoritpersoners bröstkorg nuförtiden och honestly vill aldrig göra det på något annat sätt någonsin).
 
Söndagen inledde vi på samma sätt som alla söndagar ska inledas - med brunch. Eftersom vi alla är så panka bestämde vi oss för att göra egen brunch den här gången, och startade dagen med en promenad ner till Sainsbury's i Kentish Town för att köpa supplies. Införskaffade bagles och ägg och bacon och prosecco och lite annat smått och gott, och gick hem och feasted. Josh gjorde breakfast bagels, jag bakade scones och så åt vi en massa gott och drack mimosas och bara levde the absolute best life. Älskar brunch. Definitivt en av mina absolut bästa aspekter av att vara storstadsbo nu.
 
Efter vi ätit klart började folk dyka upp för eftermiddagens planerade D&D-session. Eftersom Malin var här och det kändes som ett lite tveksamt drag att överge sin gäst för att sitta runt ett bord och låtsas vara en druid-gnom i flera timmar, så hälsade jag bara på alla i förbifarten innan jag och Malin hoppade på tunnelbanan till östra London, där vi spenderade några timmar på Spitalfields Market och i Libreria, som är en jättemysig bokaffär precis runt hörnet från marknaden och som var så fin och cool och gjorde mig avundsjuk på folk som får jobba i bokaffärer där de bara säljer riktiga böcker till riktiga människor och ingen någonsin frågar dem om var Hugh Grant är. Var där i säkert flera timmar och bara bläddrade i böcker innan vi begav oss ut i snöstormen igen (ja, SNÖSTORM. Det snöar i London igen och jag är VANSINNIG och vill DÖ) och åkte hemåt igen. Hängde på mitt rum en stund tills D&D var slut, och hängde därefter med D&D-folket och drack öl och pratade en stund innan de drog sig hemåt och vi, återigen, hamnade i en goshög i soffan och så småningom somnade framför någon valfri sorts Let's Play.
 
Idag har det varit måndag, och därmed vanligtvis min heliga lediga housework-och-lyxfrukost dag. Idag var jag dock tvungen att jobba övertid since vi är asunderstaffed (och en av våra deltidare bara stack till Spanien en hel jävla månad utan förvarning så att vi får jobba asmycket hela tiden för att täcka............. THANKS), så jag åkte in till jobbet samtidigt som Malin åkte till Heathrow. Sa hejdå på King's Cross, och fortsatte in till jobbet, där jag och Olga var precis lika utmattade båda två och alla turister verkade konspirera för att vara extra irriterande allihop och jag bara var på allmänt dåligt humör hela dagen tills jag fick stänga och ta mig hem framemot sju.
 
Sa till mig själv att inte bry mig om att städa när jag kom hem (eftersom lägenheten är KAOS efter en hel helg full med folk plus en som alltid notoriskt stökig D&D-session), men blir så orimligt stressad av stök nu att jag inte kunde låta bli. Har inte dammsugit eller dammat eller något sånt, men ställde i alla fall i ordning möblerna och startade en disk och sådär. Tror jag ska dammsuga och sådär på torsdag istället. Så länge jag inte behöver deala med en massa skräp överallt så är det nog lugnt, tror jag. Plus att jag typ knappt ska vara hemma förrän på torsdag, så kommer inte ha någon tid att bli bothered heller.

Läste i To The Lighthouse (som är mitt nya bokprojekt eftersom jag velat läsa Virginia Woolf i EVIGHETER utan att komma till skott) och lyssnade på ARXX tills Josh kom hem. Vi är båda såna helt utslagna, luspanka fallna hjältar för tillfället, och Josh åt potatis och jag åt en upphittad bagel till kvällsmat och så spenderade vi hela resten av kvällen hoptrasslade under ett duntäcke i soffan och såg på Let’s Plays medan vi delade på leftover Digestive-kex och Josh strök mig över håret. Ultimat botemedel för en dålig dag, ändå.

 Gick och borstade tänderna, Josh gav mig en godnattpuss rakt i ögat, det var en brief brottningsmatch på vardagsrumsmattan där vi somehow trasslade in fötterna i ett duntäcke och inte kom loss på evigheter, och så gick vi och la oss till sist. Herrejissus jag vill bara få lön och sen sova i tolv timmar i sträck nu alltså. Det har varit en så lång helg, och min arbetsvecka har redan börjat igen. Hujedamig.
 
Så, ja. Busy busy, all in all. Planerna för den här veckan är också ganska fullspäckade. Allt är skoj, som vanligt, men mycket, som vanligt. Imorrn har Mats bjudit med mig för att se hans favoritperson Fever Ray live (som jag tror kommer bli världens coolaste upplevelse även fast jag typ inte lyssnar på henne och hon honestly är lite ??? läskig typ ??? fast på ett coolt sätt som jag respekterar, if that makes sense), på onsdag ska jag och Mats (min eviga gigpal) se Dream Wife (som jag är SÅ TAGGAD PÅ aaaaah älskar att hoppa runt och vrålsjunga till feministpunk i cannot WAIT) (plus att Nialls band ska öppna för dem vilket är sjukt och jag vet inte om det kommer bli märkligt att se en av sina kompisar i en Actual Gig Situation, men men, det får vi se).
 
På fredag ska jag hem till Olga med alla mina favoriter från jobbet och äta god mat och bli allmänt plakat (älskar att hänga i Olga och Joakims hus och dricka upp allt deras vin och skrika om böcker och politik och konstiga fakta tills mitt i natten jag är så TAGGAD), och därefter ska Nat och Jago bo hos mig och Josh hela helgen och bara ha allmänt wholesome fun. Basically är alla mina planer för den här veckan att 1. dansa och vrålsjunga med favoritpersoner, och 2. mysa och dricka vin med andra favoritpersoner. Starkt schema ändå, måste tillstås.


This morning is softened by a few shots to the neck

 
Hej igen! Coming back at you från en ganska fridfull helg, som kom perfekt lagom med tanke på att resten av mars kommer gå i approximately hundratio kilometer i timmen.
Jobbade lördagsskiftet och åkte därefter hem framemot eftermiddagen och mötte Mats vid tunnelbanan. Handlade vin och frukostmaterial och gick hem, där vi spenderade kvällen med att streama Melodifestivalsfinalen. Mats är generellt rätt investerad i allt som har med skandinavisk kultur, så han behövde knappt ens någon översättning till vad alla sa eller någonting. Drack rödvin och kritiserade hur dåligt allt var, och hade allmänt roligt åt hur chockad Mats var över hur dåligt det var rent generellt. Han bara MEN VINNAREN VAR JU INTE ENS DEN BÄSTA och jag bara SEE THAT'S WHAT THIS IS ALWAYS LIKE. Vi bestämde att vi måste ha Eurovision viewing party nu, speciellt när han har sett the inside workings och allting nu. När Melodifestivalen var slut hamnade vi i en Youtubespiral och spelade våra favoritband för varandra och drack upp precis all alkohol i hela huset (inklusive all Joshs favoritgin som jag nu måste köpa mer av innan han märker nåt hehehe). Jag spelade typ fem Halestormlåtar på raken och hade en lång monolog om min undying love för Lzzy Hale. It was a good time.
 
Vaknade vid halvtiodraget som ett klassiskt bakfullt söndagmorgonvrak, men som genom något sorts mindre mirakel tog jag mig ändå upp och som dagens första aktivitet gjorde jag scones till frukost. I KNOW RIGHT. Vem har jag blivit.
LOOK AT THIS. Fresh flowers och allting också. Vet inte vem den här personen är men det faktum att jag har blivit den är en smärre identitetskris.
 
Såg Youtubevideor och åt massvis av scones och drack te till frukost (smakade clotted cream för första gången och är nu helt och hållet övertygad och my GOD DET ÄR SÅ GOTT), och därefter sa jag hejdå till Mats och åkte till jobbet för några timmars övertid. Var helt slutkörd och allmänt astrött hela dagen, men drack en halvliter kokosnötsvatten och åt choklad och tog mig hemåt framemot sexsnåret seg but alive.
 
Kom hem och skypade med pappa en stund, och låg därefter och läste tills Josh till sist kom hem från Manchester framemot tiosnåret och vi caught up både om våra respektive helger och på generellt soffgos.
 
Anyhow. Idag har jag varit ledig, vilket har varit himla najs. Vaknade som alltid vid tiosnåret till Joshs duschkaraoke, och låg sedan och drog mig i en massa timmar innan jag steg upp, åt resten av sconesen till frukost (och var därefter helt proppmätt precis hela dagen), och städade huset (som var surprisingly rent since, well, Josh inte varit hemma på flera dagar - vilket to be honest är mindre för att han är asstökig - vilket han visserligen också är - och mer för att ingen lagar mat när han inte är hemma).

Därefter spenderade jag några timmar med att skriva lite (minns tiden då jag producerade ett romanutkast i halvåret och skrev tusentals ord om dagen och idag var jag så nöjd att jag lyckats skrapa ihop typ ett A4 alltså how the mighty has fallen) och läsa lite mer i The Search For Mary Shelley (alltså vet att det här är old news men ??? jag älskar Mary Shelley så mycket???? världen behandlade henne så jävla dåligt och alla hon älskade svek henne eller dog eller både och och hon bara fortsatte ge den sitt allt och driva vidare sitt liv och vara ett literary genius alltså jag bara ???  älskar henne så mycket och vill uppfinna tidsresande så att jag kan slåss med alla som någonsin behandlat henne illa) tills Josh kom hem från jobbet. Vi spenderade därefter kvällen med att måla naglarna (jag har målat naglarna så ofantligt mycket längre än Josh och han är SÅ mycket bättre på det och det är frankly offensive), se på videor om myror och ABBA vaporwave och gosa i en hög i soffan innan Josh bar ut mig till badrummet i en graciös crabwalk så vi kunde borsta tänderna och gå och lägga oss. 

En lowkey men väldigt välbehövlig dag, med andra ord. Imorgon har jag inte heller så mycket planer, faktiskt. Ska nog laga lite actual mat, faktiskt (since både jag och Josh är luspanka den här månaden men jag har marginellt mer pengar för tillfället hör och häpna), så det kommer nog ta upp mesta delen av kvällen om jag känner mig själv rätt, heh. 

Därefter startar veckan på riktigt, dock. Onsdag är D&D, på torsdag kommer Malin (!!!!!) samt jag och Laura håller på att konspirera ihop ett överraskningsfödelsedagsfirande till Mats på kvällen, på fredag ska jag förmodligen ha actual birthday drinks med Mats, Nat kommer till London, och Ellie återvänder efter att ha varit i Asien i ett halvår och ska ha homecoming party. På lördag ska jag och Malin se All Time Low, och på söndag ska vi väl, I don’t know. Bruncha och dö av social utmattning, most likely.
Så, ja. Mycket planer som alltid, men allt är ju skoj, så det löser sig nog ändå.
På återseende!!