MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2018

  1. DET ÄR DAGS IGEN GÄNGET! DET KOMMER ALDRIG BLI MER INTRESSANT! Alas, mitt enda tillvägagångssätt för att någonsin minnas någonting jag gör är tillbaka ännu en gång! Herrejösses så länge jag har gjort det här nu. Sex gosh darn år. Jissus.
 
Anyhow, här kommer genomgången på året från min mest narcissistiska vinkel ännu en gång!
Vill ni (av någon bisarr anledning) jämföra format hittar ni föregångna år här:
 
2012   2013   2014   2015   2016   2017
 
Alright, nog med prat. OFF WE GO.

 
Så. 2018, va.
När jag såg fyrverkerierna explodera över London Eye från min balkong förra nyår var min enda tanke "please be kind to me". 2017 var ett omtumlande år, där mycket tog slut och ändrades och jag flera gånger fann mig stående i ett tunnelbanetåg om morgnarna och tänkte att jag måste nog börja gå i terapi nu såhär kan jag ju fan inte må hela tiden. 2017 var ett nödvändigt år, men det var fan inte snällt mot mig. 2018 har varit snällt mot mig. Mer än någonting annat, så är det det bästa sättet att sammanfatta det på.
 
2018 har varit lugnt, och fint, och jag har varit upptagen nästan hela tiden, men inte på ett sätt som gjort mig stressad, direkt. Mer som på ett sätt som Riktiga Vuxna är upptagna. 2018 har varit ett himla uppväxandets år, basically. Vi bor i en riktig lägenhet nu, i en lägenhet där jag skulle kunna bo resten av livet, en lägenhet där det känns meningsfullt att städa varje vecka och där vi äter hemlagad middag varje kväll vid middagsbordet som vi har tillräckligt mycket plats för att ha (vilket inte låter som så himla mycket men några år i London ger en himla låga standarder vill jag lova). Vi bjuder hem våra kompisar på en lördagkväll, ibland för att supa oss redlösa och springa runt i natten, men oftare för att dela på ett par flaskor vin och spela brädspel.
 
Jag har aldrig kunnat föreställa mig hur mitt liv som Riktig Vuxen skulle se ut, men det här året har gett mig ett förslag. Jag är fortfarande inte en Riktig Vuxen, såklart (herregud det tvekar jag enormt på att jag någonsin kommer bli), men jag kan se hur det skulle se ut. Kanske har jag kommit så nära jag någonsin kommer komma. I så fall gör det mig himla glad. Jag var så himla rädd för att bli vuxen när jag var liten. Jag visste inte att man kunde få vara vuxen så som jag har känt mig vuxen det här året. Jag har haft så roligt. Jag har blivit vuxen och börjat gilla tråkigare saker och blir exalterad över bra tvättmedel, men jag har haft så himla roligt, somehow. Jag och Josh har levt hela året i vårt nya lilla låtsasvuxna liv men däremellan spelat tvspel och köpt alla de konstigaste sakerna vi hittat i affärer för alldeles för mycket pengar och legat vakna halva nätterna och fnissat över något dumt påhittat scenario som två tioåringar på sleepover.
 
Dåliga saker har ju hänt under året, såklart. Det gör det ju alltid, och speciellt hösten har jag varit omotiverat deppig lite då och då, men all in all har det här året varit tryggt mer än något annat. Jag har inte fått jättemycket gjort, direkt, på ett utvecklingsstadie, men jag har fått vara lugn och trygg och slå ner mina rötter ordentligt och liksom landa på ett sätt jag inte riktigt haft ro att göra förrän nu. Sedan jag flyttade till London har det alltid varit någon aspekt av mitt liv som varit osäkert eller kortvarigt eller för nytt för att våga lita på - det här året har varit första gången det känts som om min omvärld har en solid grund, liksom.
 
Konsekvensen av det här, såklart, är att jag inte har gått utanför min comfort zone jättemycket, och jag har knappt skrivit något alls. Det här är nog första året som jag inte ändrats dramatiskt som person från slutet av förra året till nu, vilket nog förmodligen är för att jag inte behövt kasta mig ut i något läskigt och okänt. Och det borde man ju, då och då, men you know what, det har varit så jävla skönt att ha fått ett helt år där saker och ting bara har varit bra. Där jag inte behövt ha avgrundsdjup ångest eller inte vetat vad jag skulle ta mig till eller vart mitt liv var påväg. Där jag bara spenderat majoriteten av min tid med att göra roliga saker med folk jag älskar, och skrattat otroligt mycket mer än jag gråtit och gått hem så himla många gånger med sådär lätt lyckligt hjärta. Det har varit fucking fantastiskt, faktiskt.
 
Anyhow: Här är ett bildspel över detta most wholesome of years:
 
Inledde året såhär på nyårsdagen. Jag spenderade precis hela dagen med Joshs hand i mitt hår och med huvudet precis i den där lilla gropen över hans nyckelben och mindes då hur mycket jag hade saknat att vara precis där.
I januari hade jag och Olga ett sent skift på jobbet där vi städade hela affären, drack tre flaskor vin och pratade om intensivt personliga saker tills två på morgonen och det var genuint en av de finaste kvällarna på hela året. Förutom det faktum att någon stal min plånbok samma kväll, men oh well. You win some you lose some, osv.
I februari skulle jag hem till Sverige, och passade på att svänga inom Stockholm över en helg för att träffa Juni och få visa Josh lite actual sights.
Hade varit så exalterad över att få bevisa för Josh att Sverige är hemskt på vintern, och så kom vi till Stockholm över den ENDA HELGEN på HELA VINTERN när det var perfekt vinterväder hela tiden. Förjävligt. Fina vyer, dock.
British boy meets Scandi views. Sötnos.
Vi spenderade en dag på Skansen, och även fast det inte var jättemycket snö skrapade vi ändå ihop tillräckligt för en snögubbe. Josh var väldigt excited.
Ah. Så fint med detta utbyte av kultur.
Strosade runt på Stockholms upplysta gator, gick och värme oss på caféer när vi blev för kalla, gick i fancy lampaffärer och jag försökte komma ihåg så mycket sightseeingfakta jag bara kunde från mina skolresor i högstadiet.
Vi bodde hos Juni och åt vår vikt i rostbröd och såg på Melodifestivalen och gosade en massa och det var så himlans fint. Det faktum att vi inte är i samma land alltid är fan skandal.
Vår sista dag i Stockholm åt vi våffelfrukost på Junis favoritcafé. Titta så söta vi var allihop.
Efter vår helg i Stockholm var jag någon vecka i Sverige och fick my fair share av snö och kyla och hästar utanför fönstret.
Och träffade Marion igen för första gången sedan hon flyttade! Har saknat henne i mitt Londonliv det här året, alltså.
Under våren åkte vi upp till Manchester för första gången. Det var himla fint, vi såg ett ascoolt bibliotek, och jag blev kaosfull på ett sätt jag inte varit sedan jag var arton. Stark visit, ändå.
I april gifte sig Joshs syster och jag gick därmed på mitt första brittiska bröllop! Och köpte en superfancy klänning! Och Josh såg mig komma nedför trappan och lutade sig mot sin mamma och sa she's ridiculous, isn't she? vilket på Joshspråk är den allra högsta sortens komplimang.
Titta så söta! Det här kan för övrigt vara den enda vettiga bilden som någonsin tagits på oss båda in the history of the universe.
När Josh bjöd in mig till sin systers bröllop sent förra året tänkte jag på konceptet att vi skulle dela hotellrum och att precis hela hans familj skulle tro att vi var tillsammans, och var all in all ganska excited över hela konceptet. Vad som ended up actually happening var att när bröllopet väl ägde rum var vi redan tillsammans, men vi var bara två veckor in och låtsades som ingenting under bröllopet. Joshs brother in law rättade alla han pratade med och sa att vi inte var tillsammans, och typ tre dagar senare var vi facebook official. Vet inte riktigt var jag ska börja med hela den här grejen, ärligt talat. Hela vår historia har så himla många twists and turns, och så många gånger har jag bara tänkt att min bästa vän gör mig lyckligare än någon annan oavsett vilken roll han har i mitt liv, och att vi inte behöver vara tillsammans bara för att potentialen finns där.
 
Men så varenda gång jag försökte gå vidare stannade jag alltid vid samma slutsats - att jag inte kunde föreställa mig någon annan i hela världen som jag skulle vilja spendera mer tid med än jag skulle vilja spendera tid med Josh. Jag visste det, och visste att vi var varandras bästa vänner, och att vi höll varandra i handen lite för ofta för att bara vara kompisar och att jag flera gånger kommit ut från någon immig pub sent på kvällen och fysiskt fått hindra mig själv från att kyssa honom. Jag trodde bara inte det var något som hände. Jag trodde inte att man bara hittar världens bästa person, och får ha dem som sina egna hursomhelst. Surely får man bara nöja sig med någon rätt bra, och ens bästa vänner är ens true loves man alltid vill vara med egentligen, som det alltid varit innan. Som ett par år tidigare, när jag alltid gick hem från min dåvarande pojkväns lägenhet tidigare om jag visste att Josh var hemma. Jag visste det inte då, men det här har pågått så himla länge.
 
Turns out att man kan få både och. Man kan få vara kär i sin absoluta favoritperson, och inte behöva settle, och istället få ha dem alldeles för sig själv hela tiden, och sova i den där gropen under nyckelbenet till långsamma sovande hjärtslag och vakna av att någon kysser en i håret eller ett tyst I love you so much och det bara? Finns? På riktigt? Det låter kanske en aning överdrivet (men jag har å andra sidan bara varit i det här förhållandet i lite under ett år så det ska väl vara såhär oavsett antar jag), men jag visste inte att det är såhär det kan kännas? Gud. Att ingen insåg innan jag gjorde det, att universum bara LÄT MIG få världens roligaste, finaste, intressantaste, märkligaste, smartaste, mest solskeniga människa utan att någon innan mig insåg vad de gått miste om. Helt skandal, men himla tur.
När Josh åkte till Budapest på svensexa åkte jag hem och bodde hos Olga och Joakim ett par dagar. Vi firade bland annat Lord Byrons 144:e dödsdag med att återskapa honom av en palsternacka och kasta honom i floden medan vi var ute och letade efter fladdermöss. Otroligt fint. Så glad att jag fått hänga så mycket med Olga i år alltså.
Pappa kom till London och hälsade på framemot våren. Vi åkte upp högst upp i The Shard och drack vin och såg solen gå ner över Londons skyline och fick så himla mycket bra father-daughter time och det var så himla bra.
Spenderade så många sommarmorgnar såhär: asade ut vårt (alldeles för stora) köksbord på balkongen och åt frukost i den gassande solen. Det var också här jag som mest snöade in på att baka scones. Den som inte har smakat ugnsvarma scones med clotted cream har fan inte levt, alltså.
Såg vad som kan vara ett av mina allra mest magiska gig när jag gick på Amanda Palmers superexklusiva Patreon-gig på en liten 100-personsvenue. Alla satt på golvet och grät medan Amanda sjöng, och innan giget börjat dök Amanda upp, tog mig i handen och tog med mig in i en garderob som, och jag lovar att det här genuint hände, ledde in till ett rum fullt med tunga tyger och gamla viktorianska möbler där två drag queens satt och sjöng sånger för oss på dragspel. Typ det absolut mest surrealistiska som någonsin hänt, tror jag.
Såg äntligen Hamilton efter att ha bokat biljetterna typ tidigt 2017. GUD SÅ BRA. Trodde det skulle förstöras av hur väl jag kunde soundtracket innan, men det går verkligen inte att förstöra den musikalen. Helt perfekt alltså. Vill se den igen cirka nu på en gång.
Jag och Josh fick äntligen till det där sommarbesöket i Suffolk som vi alltid har pratat om men aldrig tagit oss för (har för övrigt spenderat så himla mycket tid med Joshs familj i år och det har varit så himla fint? De har verkligen helhjärtat adopterat mig som en av sina egna och jag kan verkligen inte beskriva hur fint det har varit att ha fått en extra familj när min egen alltid är så långt borta). Vi åkte bland annat till den här byn, där flera av husen var tusen år gamla och lutade hejvilt åt alla håll och kanter och jag blev störtkär direkt. Så drömbrittiskt på alla plan, ju.
Jag köpte ett "bygg ditt eget människoskelett"-set från jobbet och jag och Josh spenderade många sommarkvällar i soffan med att vika ihop olika ben av vad som senare skulle bli Adrian Brody Jr, vår adopterade skelett-son. Han har gått sönder nu efter att ha hängt i taket i flera månader, men hans olika skelettdelar är utspridda lite sådär lagom disturbing i huset. Huvudet händer kvar mitt i vardagsrumstaket. Fint så.
Åkte hem i juni för mitt sedvanliga midsommarbesök hemma i Sverige. Min första dag spenderades med en Pina Colada i en hand och en hund i den andra och så tycker jag att jag borde få leva varenda dag i mitt liv i allmänhet.
Firade midsommar med världens bästa syster och historiens kortaste, mest orangea lugg (för övrigt kommer detta året alltid vara i mitt minne som året då jag såg exakt likadan ut som Ellie skitlänge och var allmän underhållning för precis alla vi kände)
Min andra Sverigevecka spenderades här: I Kvibille. Åh. Kan verkligen inte formulera hur mycket jag älskar det här stället. En liten stuga mitt ute i en perfekt lummig skog, med en flod porlande precis bakom huset, broar som går i sicksack över små bäckar och en lång grusväg långt från all befolkning. Vi hade varit här på semester när jag gick i högstadiet, och det hade alltid varit en av mina favoritsemestrar någonsin. Var lite rädd att det inte skulle leva upp till mitt minne, men det var verkligen som att hela stället bara stått i en bubbla och väntat på att jag skulle återvända till magin.
Kutade runt över denna gräsplanen och barfota genom skogarna som ett litet barn och det kan vara en av de finaste veckorna på hur länge som helst, all in all.
Satt här och läste bok typ varje dag??? Liksom???? LYXEN??? VILL VARA HÄR ALLTID!!!!!!
Actual paradiset, alltså. Vill åka hit nästa sommar igen. Och varje sommar efter det för evigt.
Man kan ju inte vara i närheten av Göteborg utan att åka till min favoritplats på jorden - Liseberg!!!! Återigen ett ställe som bara bevaras i en bubbla och är lika fantastiskt och magiskt varje gång jag kommer tillbaka.
Samma dag som England slog Sverige i fotbolls-VM var det dags för årets andra brittiska bröllop, när våra kompisar Ciara och Dan gifte sig (de första i Joshs vänskapsgrupp som gjorde det, vilket såklart gav alla världens livskris). Jag hade på mig min bästa klänning och kände mig rent allmänt som quite the snack.
Spenderade hela bröllopet med att make maximum use av den fria baren, äta bröllopstårta och dansa i flera timmar till det inhyrda funkbandet hand i hand med Josh som, i vanlig ordning, spenderade hela kvällen täckt i glitter och iförd mantel och två ballonger med konfetti i. Gick till efterfesten i den ljumma sommarnatten och ramlade in i en Uber framemot morgontimmarna. Sån himla bra dag.
När jag kom hem från jobbet på min födelsedag hade Josh förvarnat mig att han hade en överraskning som var, quote, "equal parts nice and equal parts horrendous". Jag gick igenom alla möjliga skräckscenarion hela vägen hem, tills jag kom tillbaka och det visade sig att han spenderat hela dagen med att baka en jordgubbstårta till mig, eftersom mamma alltid gjorde det när jag bodde hemma. Efter vi hade ätit upp tog han mig till IKEA resten av dagen. Absolut drömprins, ju.
Joshs tendenser till väldigt hemmagjorda presentkort är ljuset i mitt liv, honestly.
På min födelsedagshelg åkte vi till Thorpe Park. Det var stekvarmt och vi svalkade oss i vattenkarusellerna och åt glass och gick en timme tillbaka till tåget i solnedgången för att torka och honestly det var allt jag kunde kräva av en födelsedag, ändå. Så himla mysigt. Jag och Josh åker verkligen inte på tillräckligt mycket äventyr, alltså.
Ännu en idyllisk sommarkväll. Ett pintglas med gin och tonic och en bok på balkongen och tända ljus. Fan vad vi levde i somras, alltså. TAKE ME BACK.
Efter alla (utom jag, som jobbade) varit på Brighton Pride kom alla hem till oss för efterfest. Våra skyltdockebarn var en stor succé hos alla gäster.
Book och Dice har verkligen blivit en del av det här hushållet i år på ett sätt som skyltdockor förmodligen aldrig borde vara, men OH WELL.
Ellie tog den här dagen efter Brighton Pride påväg ut till brunch. Söt, ändå.
Annalisa kom och bodde hos oss i en vecka när hon jobbade i London ett tag!!! Det var hur mysigt som helst!!!! Varför är inte Annalisa i London alltid!!!! (Also RIP till Joshs lila hår som jag älskade mer än allt och som varade i precis två dagar </3)
Framemot hösten träffade Mats en massa coola nya goths som tog med oss hit - till en gömd private members club i Dalston, full med viktorianska möbler och uppstoppade isbjörnar och ett helt rum fullt med fjärilar. Otroligt bisarrt, men också himla coolt (någon raggade för övrigt på mig på den här klubben för första gången på jag vet inte hur länge - since jag aldrig är ute på klubbar längre - och min respons var genuint att skaka hans hand och säga ett artigt "no thank you" ????? Alltså???? Vem gör så???? Vem har jag blivit egentligen)
Började spela och föll pladask för Blades In The Dark - ett goth steampunk rollspel typ som D&D där jag spelar en viktoriansk demon baserad på Mary Shelley och vi mest springer runt och rånar folk och spränger folks hus. Har varit så himla kul, även fast vårt weekly spel har varit på paus ett ganska bra tag nu. Vill verkligen get back into it nästa år igen. Miss me som steampunk adventures. D&D är bäst, men det finns inget så kul som att jaga demoner i en spökstad i konstant natt, ändå.
Fick lite quality time med mamma också när hon svängde inom London på diverse jobbresor. Känns så himla lyxigt att få träffa henne så ofta även fast jag så sällan kommer hem.
 Dungeons & Dragons har varit en av mina nya största kärlekar det här året. Jag är fortfarande inte speciellt bra på det, men för en gångs skull spelar det typ ingen roll för mig? (Vilket för att vara mig verkligen är helsjukt och typ aldrig händer). Älskar att få samla en bunta av mina kompisar varje vecka och bara??? Gå på äventyr och berätta en historia tillsammans? Det jag saknat med skrivandet i år har jag ändå fått tillbaka genom D&D, känner jag. Har varit så himla roligt. Älskar Trakram, och kan inte vänta på alla äventyr han kommer ge sig iväg på nästa år. Gah, att det tog mig såhär lång tid att komma in på old school nördkultur. Skandal. Älskar det ju.
Några månader på hösten blev vi himla bra på att samla folk hos oss för Sunday Roasts. Här är en vi hade innan vår D&D-session. Typ godaste roasten jag någonsin ätit, OCH en väldigt framgångsrik session om jag minns rätt. 10/10. Så fint att ha nåt sånt här att göra med sina kompisar, också? Älskar ju att kolla på Netflix i varandras sällskap as much as the next guy, men det blir liksom något speciellt när man möts upp och bara GÖR någonting ihop. Även om detta någonting oftast är att springa runt i en fantasyvärld och kasta besvärjelser på troll, men ändå.
Var hemma på blixtvisit i oktober för Elins tjugoårsdag. Ända sedan jag flyttade har jag alltid velat bara DYKA UPP en dag som överraskning, men sånt är ju oftast ganska svårt att anordna, så jag har aldrig tagit mig för det förrän mamma föreslog det till Elins födelsedag. Hennes min när jag kom in i hennes rum var verkligen värd all den sömnbristen jag hade efter att ha kommit till Karlskrona fyra på morgonen samma dag. Så himla gråtigt och så himla fint. Älskar verkligen den människan mer än allting.
Juni kom och hälsade på en vecka över Halloween för att se världens bästa band (Dresden Dolls) och bara göra andra allmänt spooky saker. Vi gick på gothklubb, till exempel, och jag ångrade bittert att my grand goth days were over och att jag fick tillhandahålla med rödbrunt hår och en basic sammetsklänning.
A goth never gets cold, som vi bestämt sa till oss själva innan vi gick ut såhär i minusgrader.
Åt min första afternoon tea på ett asmysigt café i en vintageshop i Camden!!! Så gott!!! Återigen - scones med clotted cream är livet!!!!!
Träffade vad som kan vara min allra största förebild i livet - Markus Zusak. Hans böcker har betytt så oändligt mycket för mig i så himla många avgörande skeenden i mitt liv, så när han skulle komma till London och signera sin nya bok (som är ett mästerverk, för övrigt), så fanns det inte en chans att jag skulle kunna säga nej. Berättade för honom att Jokern var den enda boken jag tog med mig när jag flyttade till London för att det var den viktigaste boken jag ägde, och att allt han gjort har inspirerat mig till att skriva och vara den jag är. Och han lyssnade och ställde frågor och även fast han signerat i två timmar i sträck at that point verkade han fullt intresserad fast han omöjligt fortfarande kunde vara det och han var bara rent allmänt typ??? Den charmigaste trevligaste människan någonsin??? Älskar honom fan mer än någonsin nu, om det ens är möjligt.
Jag och Josh blev besatta av Addams Family-serien från 60-talet för några år sedan, och vår passion har bara växt, så till Halloween såg vi vår chans och anordnade en Addams Family-temad Halloweenfest. Var det bara för att vi anser Morticia och Gomez vara jordens bästa relationship goal och den enda målbilden vi strävar efter både som par och som individer och vi ville inget mer än att vara dem för en kväll? Absolut hundra procent. Jag köpte en Morticiaklänning och en lång svart peruk och folk kände knappt igen mig när jag öppnade dörren för dem.
Detta är den absoluta målbilden, ändå. Vi valsade halva kvällen och levde vårt allra bästa spooky liv och varenda dag sedan dess är jag upprörd över att jag inte kan få vara Morticia Addams varenda dag.
De flesta hade följt Addams-family temat vi hade bestämt. Emma kom utklädd till krabba. Hon är fantastisk.
 Och så sista bilden, som vi tog till vår stundande nyårsfest. George flyttade in för några månader sen, och passar in mellan mig och Josh helt perfekt. Vi täcker upp för alla våra brister perfekt mellan oss, och det har varit så himla mysigt att vara så omringad av människor man älskar precis hela tiden.
 
Det har verkligen varit något av ett tema i år. Att jag känt mig så supportad av folk, att jag äntligen vågar lita på min egen roll i deras liv och att jag har en plats i den här världen jag ibland känner att jag bara haphazardly ramlade över när jag träffade Josh. 2018 har haft sina plus och minus, som vilket år, men det kan ha varit en av de bästa åren i mitt liv. Vet inte om jag någonsin varit så konstant lycklig, trygg och bekväm i livet jag lever. Sån här frid varar ju sällan, vet man ju, men jag har bestämt mig för att inte försöka tänka så mycket på det, och bara njuta av den här sinnesfriden så länge den varar. Till nästa år hoppas jag att jag kan få vara lika glad och trygg, lika kär och lycklig och bekväm med livet jag lever. 2019 har redan en massa nya upplevelser och äventyr bokade, och jag tror det kommer bli ett perfekt nästa steg efter ett år som detta. Jag behöver komma ut lite, göra något jag aldrig gjort förut och kanske vara lite, lite rädd igen. Grundtrygg, men lite rädd, är ju där man gör mest framgångar, känner jag. Men vad vet man. Om någon sagt till mig i slutet av förra året vart jag skulle sluta 2018 för någonstans, så vet jag inte om jag hade trott på dem. Kanske för att det mesta hade låtit lite för bra för att vara sant. Hoppas att 2019 blir så också. Hoppas det slutar någonstans oväntat, men någonstans bra. Tack för allt, 2018, och jag hoppas att 2019 kan vara lika snällt som detta året varit.

2018 SUMMED UP

1: Vad gjorde du under 2018 som du inte gjort tidigare? 
 Hmm... Jag vet inte, faktiskt. Mycket av det här året gick mest åt till att landa och settle down i allmänhet, så jag vet inte om jag hade så många helt nya upplevelser, direkt, faktiskt. Åkte ju dock hem till Sverige i hemlighet för första gången för att överraska Elin på hennes tjugoårsdag, vilket jag aldrig lyckats göra innan, så det var definitivt en highlight. Och så gick jag på ett brittiskt bröllop för första gången också! Och lärde mig spela Dungeons & Dragons! Och fick äntligen veta hur det är att vara kär på riktigt! Se där, det finns ju lite nytt ändå även under ett så harmoniskt år som detta.
 
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år? 
Tittade precis tillbaka och såg att mitt nyårslöfte vad att skriva mer. Aj aj aj. Har verkligen inte skrivit mer (i år kan nog vara året jag skrivit allra minst i typ? Hela mitt liv? Vilket har varit en aning skräckinjagande), men bestämde mig istället för att gå tillbaka och börja redigera gamla böcker, vilket känns som en bra kompromiss. Vill ändå skriva mer i 2019, så tänker nog lova det igen och se vad som händer. Och kanske till sist färga håret grönt, fast jag lovat det varje år i fem år utan resultat.
 
3: Fick någon närstående till dig barn? 
 Fick ett nytt kusinbarn i asgulliga Randi bara för några veckor sen! Verkligen sjukt hur man kan bli lika chockad varje gång över hur otroligt små människor det kan tillverkas.
 
4: Dog någon närstående till dig? 
 Tror mina mänskliga nära och kära klarade sig undan det här året, men min älskade son, ljuset i mitt liv och världens bästa spooner Ozzy fick en hästhov i bäckenet och fick avlivas typ bara en månad innan jag skulle få träffa honom igen. Älskade älskling. Saknar honom så mycket.
 
5: Vilka länder besökte du? 
Bara Storbritannien och Sverige, as per usual. Prickade in en hel del mysiga semestrar inom de två länderna, dock, så är rätt nöjd på det stora hela ändå. Plus att jag redan vet att jag kommer resa hejvilt nästa år, så då kan det ju få balansera ut sig, det här.
 
6: Vad skulle du vilja ha under 2019 som du inte fick under 2018?
Hmmm. Skulle nog gärna vilja känna mig mer bekväm i mig själv, om möjligt. Har haft en period av så himla mycket dåligt självförtroende lately (förmodligen för att ganska många av mina kompisar är ganska nya och precis allihop känns som hästlängder mycket smartare och roligare och intressantare än jag känner mig), och även fast jag vet att allt sånt inte direkt är baserat i verkligheten har det tagit en himla massa jobb att övertala min hjärna det. Skulle vara himla najs om man kunde komma över det tills nästa år, faktiskt. Det, och så vill jag fortfarande ha ett akvarium, och ett balkongbord. Vill resa mer också, men det vet jag redan att jag kommer göra nästa år, så det är ju trevligt med omedelbar framgång sådär.
 
7: Vilket/vilka datum från 2018 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud? 
 21:a mars, utan tvekan. Jag stod på Heaven och såg på när Dream Wife sjöng sin låt Let's Make Out och kunde bara tänka på en enda person under hela låtens gång, och så åkte jag hem till min bästa vän och tittade honom djupt i ögonen där vi låg i en hög på vår lurviga gröna vardagsrumsmatta, sa If you never try, you'll never know, och gjorde precis som Dream Wife hade föreslagit.
 
8: Vad var din största prestation under året?
 Är himla stolt över hur VUXEN jag känt mig/varit i år? Både det faktum att jag och Josh bor i en riktig lägenhet och det faktum att vi är faktiska sambos nu och inte bara flatmates har nog spelat in en del i det hela. Att skaffa en ordentlig rutin med veckostädning och hemlagad middag på kvällen och weekendresor för att hälsa på svärföräldrarna och att bli orimligt exalterad över riktigt bra tvättmedel har verkligen fått mig att känna mig lite mer som en riktig människa med ett riktig liv och inte bara någon vag apparition som svävar omkring och äter för mycket chicken nuggets, if that makes sense. Trodde aldrig jag skulle kunna känna mig som en riktig vuxen någonsin, än mindre GILLA DET såhär mycket, så det känns som en rätt stor prestation för att vara mig, i alla fall.
Titta så vuxet och harmoniskt vi åt frukost under året! Färska blommor och allting! Helt fantastiskt!
 
9: Vad var ditt största misslyckande?
 Har varit så himla UPPTAGEN typ hela året? Vet inte ens vad jag gjort med all tid, men så mycket av året har jag absolut ingen ANING om vad jag gjort med? Jag och Josh klagade över hur vi inte gjorde någonting med hela den långa härliga sommaren, men jag minns också att vi inte gjorde något för att vi alltid var fullbokade, somehow? Vet inte vad jag gjort av en stor del av året, även fast allt jag varit upptagen med oftast varit skoj, så ska nog försöka lugna ner mig lite tills nästa år. Eller åtminstone försöka minnas någonting jag gjort, i allmänhet, heh.
 
10: Vad du sjuk eller skadad?
Inte direkt, faktiskt! Tror tvärtom att jag varit mer hälsosam än på länge. Äter riktiga måltider nästan varje dag, har börjat göra yoga så ofta jag hinner och försöker promenera så ofta som möjligt, så känns snarare som om min kropp finally presterar som den borde, typ?
 
11: Vad var den bästa saken du köpte?
 Sånt himla tråkigt vuxet svar, men jag och Josh köpte nattduksbord när vi officiellt flyttade in i samma sovrum i somras (att flytta ihop blir ju ofantligt mycket mindre dramatiskt när ens gamla sovrum var vägg i vägg men ändå), och det har varit en allmän gudagåva. Klart bättre än de två flyttlådorna Josh hade använt til that point (HUR kan det fortfarande vara ungkarlslya i det här hemmet när jag bott här hela tiden jag begriper inte). Och så har jag köpt en hel del starka skjortor med djurtryck på, vilket känns som en viktig start på någon sorts ny era.
 
12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira? 
 2018 har varit ett lågmält och fint år i allmänhet. Paul gav mig en födelsedagspresent trots att vi bara varit kompisar några månader (med ett födelsedagskort med en grävling på för att matcha min D&D-karaktär alltså det var så HIMLA gulligt), varje gång Mats presenterade mig för nya människor med storslagna fraser som this is my best friend eller this is Moa she's my essential human med en sån rättframhet. Är så fint att få känna sig så säker i sin plats i någons liv, liksom? Och så min födelsedag i juli, när Josh spenderade en hel eftermiddag med att baka en jordgubbstårta till mig trots att han hatar att baka bara för att han vet att mamma alltid bakade jordgubbstårta till mig på min födelsedag när jag bodde hemma. Har känt mig himla älskad i år, i allmänhet, och gud så fint det har varit.
 
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig? 
 Ja, jo, det går det väl aldrig ett helt år utan att någon gör, direkt, men rent generellt har jag blivit himla bra på att veta hur jag ska kunna unvika jobbigt folk så mycket som möjligt. Har enorma hörlurar så att jag inte kan höra catcalls och pratar inte med konstiga gubbar som kommer in i affären, och så vidare. Äkta self care.
 
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen? 
 Samma ställe som den oftast gör - till konsertbiljetter, alldeles för många fina böcker och alldeles för mycket öl. Allt det bästa i livet, basically.
 
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför? 
 Vår vecka i Kvibille i juni, bland annat. Vi var där en magisk vecka typ 2012 och jag minns den semestern fortfarande som en av de bästa någonsin, och så det här året hade mamma och min moster fått tag i samma stuga igen och vi åkte tillbaka för en favorit i repris och stället var PRECIS så perfekt och orimligt magiskt som jag mindes det. Satt vid en flod i solen och läste böcker och sprang barfota i skogen och åkte linbana i en hel vecka och bara NJÖT. Ville fan flytta ut i skogen permanent efter det.
 
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2018?
 
Let's Make Out av Dream Wife, förmodligen, av samma anledning som i fråga 7. Den reflekterar min musiksmak i 2018 himla bra, och kommer därutöver aldrig kunna relatera den till nåt annat än den dagen varenda gång jag hör den, basically.
 
17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?

a) GUD, så mycket gladare. 2017 var ett jävla skitår, och 2018 har varit så otroligt perfekt i så sjukt många avseenden att jag knappt vågat tro på det.
 
b) Tjockare, skulle jag tro, men tror det är mer en fråga om att jag äter så mycket som jag borde för första gången på rätt länge istället för att hela min diet är chicken nuggets och rostbröd, ya know.
 
c) Rikare, faktiskt! Ett mindre mirakel, men det är ju fantastiskt vad en rejäl löneförhöjning och en rimlig budgetering kan göra, ändå. Kommer till och med förhoppningsvis ha nog med sparpengar för att åka till USA nästa sommar, vilket hade varit helt och hållet otänkbart vid den här tiden förra året, så det känns rätt bra måste jag ändå tillstå.
 
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare? 
Skapat, i allmänhet, tror jag. Saknar skrivandet och känslan av att ha något som bara är mitt, vilket förmodligen kommer med att vara nykär och egentligen inte vilja göra mycket annat än att stirra varandra djupt i ögonen, men jag värdesätter också att ha mina egna grejer going on och ett separat liv som inte influeras av Josh, if that makes sense, även fast han är min favoritperson i alla avseenden. Har en sån himla tendens att bli helt uppsluppen i folk och älskar att vara en halva av en hel, rent allmänt (vilket är varför jag typ bara har bästisar och väldigt få casual vänner), så försöker verkligen lägga lite band på den där codependencyn vi är så bra på, så det önskar jag nog att jag försökt göra lite oftare. Eldat på mitt egna inre liv lite mer, typ. Och så saknar jag att skriva böcker, rent allmänt.
 
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?
 Gjort upp en massa planer, tror jag. Det har alltid varit roliga planer, men hade nog verkligen behövt lite mer lediga helger, på det stora hela. Eller åtminstone lediga helger to the point att man kanske kunde hänga med ut spontant någon gång när någon frågar istället för att ha varit fullbokad sen tre månader tidigare, y'know.
 
20: Hur spenderade du julafton?
 HEMMA!!!! För första gången på fem hela jäkla år!!!! Åt svensk julmat och fick äntligen se Kalle Anka på TV igen och se alla jag älskar allra mest och blev emotionellt tårögd över precis ALLTING och det var så himla himla fint. Måste verkligen se till att göra det här fler jular, alltså.
(null)

 
21: Blev du kär under 2018?
 Vet inte om BLEV är rätt ord, direkt. Blev lyckligt kär, mer exakt. Fan, rekommenderar verkligen att bli kär i sin bästa vän. Fkin 10/10 alltså.
 
22: Vad var ditt favorit-tvprogram? 
 Några nya favoriter det här året är bland annat Bojack Horseman, Fallet, Norsemen, och The Good Place. Föll därutöver pladask för Lovesick när George introducerade mig till den för någon månad sen. Var länge sen jag såg något där jag blev SÅ emotionellt engagerad i precis ALLA karaktärer direkt, samtidigt som det var något av det roligaste jag någonsin sett. Redig guldklimp, det där (också perfekt portrayal av två bästa vänner som blir kära alltså varför har all min mediakonsumtion blivit såhär uppenbar DET ÄR INTE ENS MED MENING I SWEAR). Se den på Netflix pronto. Och så YG Future Strategy Office, den allmänt bisarra mockumentaryn om en kpop-promoter som jag och Josh bingewatchade på typ ett par dagar för att vi inte kunde få nog. Blev såld på Star Trek: Discovery också, efter att ha varit allmänt tveksam till de första två avsnitten.
 
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året? 
 Har nästan uteslutande spenderat min tid med bra människor som får mig att må bra i år, så tror inte det? Förutom idiotiska politiker och that sort of stuff, men dem finns det för många av nu för att göra en lista av, känner jag.
 
24: Vad var den bästa boken du läste? 
 
 Gud, det har varit mycket bra böcker i mitt liv i år! Slog förra årets rekord och läste tjugosju och en halv! Himla stolt (även fast bokmänniskor oftast brukar sätta sitt mål på 50 men shhhh I'm a busy lady).
 
His Dark Materials-trilogin, Philip Pullman
Efter att ha helt missat den när jag var liten läste jag till sist His Dark Materials, och herrejösses så bitter jag är att mitt tioåriga jag aldrig blev besatt av det här. Det kan vara den bästa boken skriven för barn jag någonsin läst. Den är knappt ens skriven för barn - den är mörk och storslagen och unik och har SÅ intressant world building och karaktärer och plottwists och herrejösses om jag hade lika mycket talang som Philip Pullman har i ena lillfingret så hade man ju kunnat dö lycklig alltså.
 
The Debutante, Leonora Carrington
Olga sålde in mig på i stort sett bortglömda surrealistkonstnären och författaren Leonora Carrington i början av året, och gud ju mer jag får reda på om henne desto mer säker blir jag på att hon är den absolut coolaste personen någonsin. Den här är en novellsamling, och precis som Leonora är den unapologetically askonstig, kreativ och helt olik allting jag någonsin läst innan. Är så upprörd att fler inte vet om att hon finns och att inte fler har läst den här boken.
 
In Search of Mary Shelley, Fiona Sampson
2018 var exakt tvåhundra år sedan Frankenstein publicerades första gången, så därför gjorde jag året - halvt medvetet halvt omedvetet - till ett år dedikerat till Mary Shelley. Den här biografin var ett perfekt sätt att göra det på. Vet redan alldeles för mycket om Mary Shelley i allmänhet since jag är obotligt besatt av henne, men den här fyllde i lite luckor och typ reflekterade lite över fakta som finns att tillgå och drog lite intressanta röda trådar mellan olika saker som var himla intressant. Plus att jag träffade författaren när hon hade ett föredrag på British Library och vi pratade om hur underskattad Mary var och så signerade hon min bok och det var himla bra hela grejen faktiskt.
 
Sandman, Neil Gaiman
Efter att ha sakta men säkert arbetat mig igenom majoriteten av allt Neil Gaiman någonsin skrivit, kände jag till sist att det var dags att kolla upp det som gjorde honom känd till att börja med - aka hans ganska enorma graphic novel-serie Sandman. Har arbetat mig igenom ungefär halva serien nu genom att läsa lite varje kväll innan jag ska sova, och det är så intressant att se var han började och se en massa idéer födas som han senare skulle utveckla i andra böcker. Rent allmänt är Sandman ett solklart bevis på att Neil Gaiman är ett gosh darn geni och ingen bygger världar och intrig och magi som han kan. Gud, om det fanns en människa jag skulle vilja byta liv med, ändå.
 
The Gentleman's Guide To Vice And Virtue, Mackenzi Lee
Läste den här på min telefon till och från under året, och GUD som jag älskade den från början till slut. Boken handlar om Henry, som är arvtagare till en adlig familj och ska åka ut på sin tour i Europa innan han måste settle down och ta över familjeaffärerna. Han åker iväg med sin syster samt sin bästa vän Percy (som han för övrigt är askär i), och så blir de indragna i en massa äventyr kors och tvärs över Europa som involverar en massa alkemi och pirater och korrupta kungar och allt sånt juicy. Det här var precis en sån bok som jag vill att mina böcker ska kännas att läsa, basically. Perfekt avvägda, engagerande äventyr, en huvudperson som är världens rövhatt men så charmig och dum och awkward att man vill ge sitt liv för honom, och GUD om det är något jag älskar så är det böcker där man liksom blir kär i hur två personer blir kära. Sån här perfekt slow-burn romance har jag inte fått lyxen att uppleva sedan mina fanfiction-dagar. Helt perfekt (och som en extra bonus SÅ himla många spot-on citat om exakt hur det känns att vara kär i sin bästa vän som var HIGHLY RELATEABLE let me tell you)
 
Bridge of Clay, Markus Zusak
 Min absoluta favoritförfattare och en de högsta på listan över förebilder och Personer Som Förändrat Mitt Liv släppte ÄNTLIGEN, efter genuint typ tio års väntan, en ny bok!!!! Jag hade skyhöga förväntningar eftersom jag älskar Markus Zusak SÅ mycket och var orolig att nytt material inte skulle kunna leva upp till det, men herrejösses så glad jag var att ha så himla fel.
 
Boken handlar om fem bröder, the Dunbars, som bor i ett hus i Sydney och har en mamma som är död och en pappa som övergav dem efter deras mamma dog. En dag dyker dock deras pappa upp igen och frågar om de kan hjälpa honom bygga en bro vid hans nya hus så att det inte ska bli översvämning. Bara den näst yngsta brodern, Clay, går med på att hjälpa till, och hela boken är basically bara flashbacks till saker som hände innan deras pappa försvann och deras mamma dog, och följer the Dunbars nuvarande liv och deras band till varandra och saker som händer dem.
 
Händer knappt så mycket i boken alls, men HOLY SHIT älskade den så mycket. Den är så VACKER och så sorglig och så hundraprocentigt Markus Zusak på allra bästa sätt. Att läsa den var som att träffa en gammal kompis man inte sett på aslänge och inse att man fortfarande kan umgås och prata som om ingen tid passerat. Var tårögd typ en gång per kapitel bara över hur jävla poetisk och VACKER den här jäkla boken är. Älskar den så mycket. Och så träffade jag ju Markus Zusak i verkligheten förra månaden också, och han signerade min absoluta favoritbok och den enda boken jag tog med mig när jag flyttade till London och visade sig vara typ världens mysigaste trevligaste människa? Kommer höja den mannen till precis alla skyar för evigt alltså.
Mitt livs viktigaste bok, nu signerad. Mitt fjortonåriga jag is absolutely losing her mind och det gör tbh jag också.
 
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
Har varit dålig på att upptäcka ny bra musik i år, men det nya som tillkommit har varit så JÄKLA bra.
Några exempel är:
 
ARXX (som jag och Mats hittade randomly när de spelade längst bak i The Victoria en kväll och de var gulliga och glittriga och gjorde arg feministrock och jag älskar dem)
  Bildresultat för fever ray
Fever Ray (som Mats tog med mig och såg live i början av året och GUD hon är ju så cool att hon nästan är läskig)
 
First Aid Kit (som jag vetat om skitlänge men aldrig kollat upp och jag tackar ju aldrig nej till lite mer wholesome folkindiemusik i mitt liv)
 
Bildresultat för diane cluck Diane Cluck (magiskt!!!! alla hennes låtar + hennes röst låter som en förtrollning som långsamt smyger sig på en medan man dansar på en frostig äng i soluppgången)
 
Hazel Iris (en av Mats kompisar som gör PRECIS EXAKT min favoritsorts folkmusik - aka sagoinspirerat med mycket mord och dragspel i)
 
Illuminati Hotties (förutom att de har bästa bandnamnet någonsin så klassificerar de sin genre som TENDERPUNK vilket ju, honestly, är precis exakt min aesthetic)
 
Anna Calvi (hittade henne genom, you guessed it, Mats, och GUD hon är ju också cirka världens coolaste. Har varit besatt av Don't Beat The Girl Out Of My Boy sen första gången jag hörde den)
 
Faux Real (de enda männen på den här listan och FOR GOOD REASON - jag och Mats hittade dem av en händelse när de spelade The Victoria och insåg direkt att de var det bästa vi någonsin sett, och har sedan dess spenderat en hel massa tid med att ta reda på var de spelar härnäst så vi kan gå och se dem. De har inte ens släppt någon musik på internet än, så nya är de. Får man räkna oss som deras allra första groupies då, kanske? Anyhow. De spelar fransk, sultry 70-talsdisco som involverar interpretativ dans och tvärflöjt och vita matchande cowboyjackor och det är det bästa jag någonsin upplevt. OBSESSED.)
 
26: Vad ville du ha och fick? 
 En sak jag saknade förra året var mer hemmafester och rent generellt att hänga med mina kompisar mer, och det har jag absolut uppfyllt. Vi har haft en hel bunt med fester i lägenheten som alla har varit sådär perfekt mysig hemmafestvibb där alla bara sitter på golvet och pratar skit och inte kan sluta proklamera ut hur alla i hela rummet är deras BÄSTA VÄNNER. Har verkligen känt mig som en del av något det här året, vilket känns himla fint.
Titta så gölligt!! Vem vill INTE sitta i en hög i soffan med roliga hattar och en massa av ens favoritmänniskor varje helg egentligen?
 
27: Vad ville du ha men inte fick? 
 Vill ju skriva "en utgiven bok" här igen som alltid, men honestly, har verkligen inte gjort någonting alls för att få det att hända i år, så känns väl inte direkt som något jag har någon rätt att vara offended över att jag inte fått, direkt. Annars tror jag typ att jag? Har fått allt jag kunnat drömma om det här året? Är det outhärdligt cheesy? Förmodligen. Oh well. Ville visserligen börja med teater igen, vilket jag inte har, men det är ju inte heller så mycket om "fick" och mer om att jag bara aldrig tog tag i det. Mer produktivitet för 2019 kanske hade varit något, ändå?

28: Vad var din favoritfilm i år?
 Har ärligt talat knappt sett några filmer i år - vilket jag är notoriskt dålig på typ alltid - men jag, Josh, Paul och Harriet gick och såg Mandy på bio häromdagen och den var om något det mest underhållande jag sett på hela året. Pretentiös arthouse film som halvvägs igenom eskalerade till Nicolas Cage som sprang runt och högg ner demoner med motorsåg täckt i blod. Helt fantastiskt. Såg Black Panther i början av året också som var himla bra, och inte bara för att Michael B Jordan är världens absolut vackraste människa.
 
29: Nämn en sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
Skriver alltid om mina vänner och familj under den här frågan, och det fortsätter vara sant, obviously, men ett nytillskott som gett mig liv en hel massa bra saker (och, to be honest, en hel massa nya kompisar också), är det faktum att jag spelar asmycket brädspel nuförtiden? Josh önskade sig en massa brädspel i julklapp förra julen, och sedan dess har vi bara blivit mer och mer investerade, köpt okontrollerbara mängder med expansionpacks (Carcassonne ska ta 35 minuter att spela men sen köpte vi literally fjorton expansions och nu tar det typ tre och en halv timme), och gjort det till tradition att bjuda hem folk för en hel kväll av att spela spel, dricka vin och bara UMGÅS. Låter som en sån himla DAGENS UNGDOM-grej, men med tanke på hur mycket av livet i allmänhet som bara spenderas framför allehanda skärmar, så känns det extra bra att vi har skaffat oss en hobby där vi bara kan sitta i varandras sällskap och lyssna på vinyler och småprata i flera timmar i sträck. Tror det varit himla bra för själen att ha något helt oteknologiskt att underhålla sig med ibland.
 
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2018? 
 Ami beskrev mig häromveckan som "your cool wine aunt", vilket jag tror generellt har varit ett mål jag jobbat mot. Det, eller någon sorts sån där lite halvmärklig konstlärare. Stora konstiga skjortor med olika djurmönster, stora runda glasögon, långa kjolar... hela grejen.
 
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet? 
 Låter kanske konstigt, men, typ... min känsla av sammanhang? Ända sedan vi flyttade till den här lägenheten och blev mer som riktiga vuxna människor har det känts ännu mer som om jag har en familj, och utöver det har Joshs kompisgäng blivit mer och mer mitt eget kompisgäng, och därutöver har vi varit hos Joshs familj jättemycket och jag och Mats har varit på egna äventyr med vårt egna lilla gäng, och så vidare. Oavsett vad som varit jobbigt under året har det verkligen känts som om jag har ett mycket säkrare och större skyddsnät än jag haft tidigare år, som om jag äntligen inte bara är en gäst utan har ett riktigt vuxet liv här med sammanhang att ingå i. Hemma i Sverige har allting ändrats sedan länge och så många av mina gamla Londonkompisar har stuckit från stan, så det har varit en sån himla trygghet att ha fått en ordentlig grund i det här landet.
 
32: Vilken kändis tyckte du mest om? 
 Mina klassiska svar på det här är alltid Lzzy Hale, Noel Fielding och Amanda Palmer, och jag kan inte riktigt se en framtid där det kommer ändras speciellt mycket, direkt.
 
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
 Herrejösses, var ska man ens börja, egentligen. BRYR SIG OM är nog fel ordval ändå - skriker och lider ändlöst över, är väl snarare rätt. Brexit har ju varit ständigt närvarande, samt det faktum att Sverige bara (?) inte brytt sig om att skaffa någon regering på typ tre månader? Josh har börjat prata om politik på samma sätt som man återberättar senaste avsnittet av Paradise Hotel och jag tror honestly det är den nivån mitt engagemang har börjat landa på också.
 
34: Vem saknade du?
 Den här frågan har ett rätt förutsägbart svar när man bor utomlands - men basically alla hemma i Sverige. Är ju så bortskämd nu med att typ alla mina kompisar är en halvtimme bort på tunnelbanan at all times så det är ju bara de därhemma som saknas mig, nu. Att sakna dem är ju typ ett grundtillstånd numera.
 
35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2018. 
 KOMMUNIKATION LÖSER (TYP) ALLA PROBLEM. Herrejösses. Är fortfarande chockerande pinsamt dålig på att lyckas säga exakt hur jag känner eller prata om jobbiga grejer eller dra gränser när något inte är okej, men varenda gång jag vågat har det ALLTID hjälpt. Någon gång ska jag väl lära mig. Stay tuned.
 
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
 
Some moments last forever, but some flare out with love, love, love
Love, Love, Love - The Mountain Goats
 
Den här låten, även fast hela texten inte passar direkt, är en perfekt representation av hur största delen av det här året har känts. Lågmält, mjukt, fint. 2018 har verkligen mest fått mig att känna mig älskad och trygg, precis samma känsla som den här låten ger mig när jag lyssnar på den. Är inte det fint, så säg. Mer av den sorten nästa år, tack.

2017 SUMMED UP

1: Vad gjorde du under 2017 som du inte gjort tidigare?
 Flyttade "på riktigt" för första gången - aka med flyttlass och möbler och hela grejen - som en riktig vuxen och allt. Lärde mig baka, också! Tror 2017 var året jag började göra en massa tråkiga vuxengrejer för första gången, helt ärligt.
 
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år?
 Gav inte något direkt löfte förra året (förutom att färga håret grönt vilket FORTFARANDE inte har hänt vilket är upprörande och måste rådas bot på). 2018 ska jag nog försöka lova att börja skriva mer. 2017 var det första året sedan typ 2010 som jag inte skrivit klart ett utkast till en roman under. Skandalöst, fan. Det måste det bli ändring på. Och såklart det vanliga supervaga löftet att "göra året så bra som möjligt" eller vad det nu är för annan bullshit jag oftast brukar lova mig själv för att inte behöva göra actual work.
 
3: Fick någon närstående till dig barn?
 Ärligt talat var det fan knappt något STOPP på antalet folk jag känner som fick barn i år. Det enda jag fick upp när jag öppnade Facebook ett tag var en till bild på ett jäkla ultraljud. Honestly. Hälften av folket jag gick i högstadiet med går på uni nu, och andra hälften fick barn i år, typ. Får panik.
 
4: Dog någon närstående till dig?
Jag.... tror inte det? Herregud tänk om någon dog och jag glömde bort det. Det här är den värsta frågan, alltså. 
 
5: Vilka länder besökte du?
 Jag har återigen spenderat ett år på minimilön, så det blev inte så överväldigande många resor, direkt. Var faktiskt bara i Sverige en enda gång, till och med, vilket är det minsta antalet gånger jag varit hemma över ett år. Så, yeah. Inget väldigt överväldigande på den fronten, I'm afraid. Vill dra iväg Josh till Amsterdam nästa år till min födelsedag, och jag och Nat har planerat en eventuell roadtrip till Edinburgh i mars någon gång. Vi får se vad som händer på minimilönsfronten först, dock.
 
6: Vad skulle du vilja ha under 2018 som du inte fick under 2017?
Lite GODDAMN STABILITET. Spenderade så mycket tid under året i ett konstant tillstånd av osäkerhet, hjärtekross och olika grader av fullskalig panikångest. Skulle vilja ha lite lugn och ro, tack så mycket. Och en publicerad bok, obviously, men det vill jag ju å andra sidan alltid.
 
7: Vilket/vilka datum från 2017 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
 Definitivt 23:e oktober. Dagen jag och Josh äntligen, äntligen fick flytta in i vår nya lägenhet. Efter så många månader av stress och ångest fick vi äntligen nycklarna till världens finaste ställe. Har varit så himla lycklig sedan vi flyttade in här. Har blivit mycket mer ordningsam, har börjat baka, och jag och Josh har kommit varandra mycket närmare i allmänhet. Det har varit bäst. 23:e oktober räddade hela resten av året, pretty much.
Skulle kunna bo här resten av livet. Älskar det här stället så mycket.
 
8: Vad var din största prestation under året?
 Att jag klarade det, tror jag. Har haft ett sånt jävla år, och tycker faktiskt att jag ändå har tagit mig igenom det med relativt mycket sense i behåll.
 
9: Vad var ditt största misslyckande?
Har varit dålig på att ta itu med och hantera saker, tror jag. Någolunda relaterat till frågan ovan så tror jag mest att jag försökt klara mig igenom allt som hänt så smärtfritt som möjligt, vilket ju kan vara fair enough som självbevarelsedrift, men vissa saker måste man prata om och deala med och ha ont över för att man ska kunna släppa dem. Ska prata och gråta ikapp allt jag tryckt undan det här året tills nästa år, känns som en bra plan.
 
10: Vad du sjuk eller skadad?
Var sjuk oftare under 2017 än jag brukar vara om jag minns rätt? Väldigt irriterande med tanke på att mitt immunförsvar brukar vara en av mina främsta skryt-grejer vanligtvis.  Är väl förmodligen en stressgrej, som allt annat som pågått det här året.
 
11: Vad var den bästa saken du köpte?
 Antar att vår nya lägenhet inte direkt räknas som något jag "köpte", men jag betalade trots allt en jävla massa pengar för den och den är en av de bästa grejerna i mitt liv nuförtiden, så den borde få inkluderas i listan oavsett. 
Annars har jag köpt lite nya fina kläder, tågbiljetter till roliga ställen, konsertbiljetter till bra band. Joshs julklappar (aka en jättestor fin poster och vår child-mannequin-son Dice) kommer nog också med på listan - det är the perk med att köpa grejer man vill ha till den man bor med, heh.  (null)
Vår vackra son som inte är hemsökt alls.

12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira?
 Om det är något det här året och alla dess ups and downs gjort klart, är det det faktum att mitt support network är så himla bra. Så långa perioder som jag smsade alla mina problem till Juni och hon gav mig råd eller stöd eller ett roligt meme, beroende på vad som behövdes mest. 
Alla gånger Mats bjöd hem mig och köpte drinkar och pizza när jag var pank. 
Nat som sjöng Eurotrash med mig när jag var ledsen och fick mig att ta mig samman när jag inte visste hur. 
Marion som alltid fick mig att rycka upp mig på det där mamma-aktiga sättet hon har. 
Olga och Joakim som lät mig frickin’ BO I DERAS HUS i typ en vecka innan vi flyttade. 
Josh som, efter han fick reda på att mina föräldrar skulle skiljas, skyndade hem med mat och snacks och sa dåliga skämt, kallade mig fina smeknamn på koreanska och strök mig över håret tills allt kändes lite mindre hemskt.  
Har så himla mycket fina människor runt mig hela tiden, och de fina sakerna folk gör för mig är ofta saker de knappt ens tänker på. De är bara där när korthuset faller samman, och hjälper till med röran, så att säga. Älskar dem.
 
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?
 Vår GODFORSAKEN EX-AGENTUR som försökte scamma oss på pengar, inte hade en aning om vad de höll på med och mer eller mindre single-handedly förstörde sex månader av mitt liv. Antalet mordplaner som har planerats upp för dem på sistone är exceptionellt.
 
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?
 Samma som det alltid gör i den här stan - hutlös hyra, puböl och konsertbiljetter, pretty much. Har börjat köpa mer böcker på sistone också sedan vi köpte en större bokhylla, vilket definitivt har varit mitt bästa nya inköp varje gång.
 
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?
 Känns som en broken record att säga vår inflyttning i lägenheten här också, så istället ska jag säga min födelsedagshelg i Brighton. Hade skyhöga förväntningar på hela den helgen, och de levdes upp till med råge. Att ta med sina favoritpersoner till en vacker seaside town mitt i sommaren kan ju knappt misslyckas, egentligen.
(null)
Från vår favoritpub i Brighton, som nästan alltid var tom och konstant fylld av fairylights. Helt perfekt.
 
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2017?
 Spicy Boyfriend av Shawn Wasabi. Den var både min och Joshs mest spelade låt det här året, och förutom att vi döpt vår uppblåsbara enhörning efter den så har den låten varit ett allmänt soundtrack till nästan allt vi tagit oss för i 2017, och oavsett vad som hänt har vi alltid kunnat dansa runt tillsammas i hallen och skriksjunga I love you so so so so much  i refrängen, och då kan ju livet aldrig vara alltför illa, ändå.
(null)
Jag och Spicy är min nuvarande profilbild på Facebook, och har svårt att se en dag när jag lyckas ta en bättre bild att ersätta den med.

17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?

a) Tror det här är första året på otroligt länge som jag tror jag är ledsnare. Eller, well, inte LEDSNARE, kanske, men med tanke på att jag förra året var deliriously happy vid den här tiden och jag nuförtiden har lite för tungt emotionellt bagage för att uppnå de höjderna för tillfället, så antar jag att det får räknas som en decline. Oh well.
 
b) Ungefär samma, skulle jag tro. Josh har börjat laga mer mat sedan vi flyttade dock, så jag kanske till sist har börjat lägga på mig lite igen nu när jag äter actual måltider igen och inte består av 99% rostbröd hela tiden.
 
c) Rikare, faktiskt!!!!! Helt fantastiskt vilket underverk en rejäl semesterersättning och en försenad deposition kan göra för en stackars underbetald stadsråtta, ändå.
 
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare?
 Tråkigt vuxensvar, men önskar att jag hade budgeterat oftare. Knäckte inte koden till hur jag skulle styra upp min ekonomi för att klara mig igenom varje månad förrän ganska sent på året, och då var det ungefär samtidigt som vi flyttade och min ekonomi föll som ett korthus oavsett. Hade ju vart himla bra om jag hade hållt på lite längre och fått ihop en sparpott, eller så. Oh well. Hade velat gosa mer, också, rent allmänt. Gosa är alltid bra. Nyårslöfte right there.
 
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?
Honestly - överreagerat? Har märkt på sistone att det oftast har varit grunden till så himla mycket av vad som fått året att vara dåligt. Mycket faktiskt dåliga saker har ju såklart hänt, men jag har låtit små saker och kommentarer och grejer get to me SÅ mycket mer än de förtjänade eller var intended och det är bara ett sånt himla slöseri med energi och generellt välmående honestly. Och så hade jag väl kunnat låta bli att gå ut typ ALLA dagar i veckan och spendera en massa pengar jag inte har, men you know. Det kommer ju aldrig hända.
 
20: Hur spenderade du julafton?
  (null)
(null)
Här! För andra året i rad spenderade jag julhelgen i Suffolk med Joshs familj och åt otroliga mängder mat, spelade brädspel hela nätterna och lyssnade på Frank Turner på vinyl och drack vin. Var, återigen, världens finaste dagar och jag hoppas att jag kan få en ursäkt att hälsa på igen asap to be honest.
 
21: Blev du kär under 2017?
Se förra årets svar på den här frågan. Väldigt lite har ändrats, to be honest.
 
22: Vad var ditt favorit-tvprogram?
 Star Trek, Community, The Mighty Boosh och Dirk Gently's Holistic Detective Agency fortsätter ha topplatser på den här listan, som alltid. Red Dwarf är också en ny favorit som jag upptäckte under året, efter att ha haft den sparad på min Netflix-lista i literally flera år. Den är som The Young Ones i rymden. Det är allt jag någonsin kunnat kräva i underhållningsväg.
 
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året?
 Har definitivt ett större hat för lägenhetsagenturer än jag haft innan och vill generellt att de alla ska dö a firey death, men i övrigt tror jag hatlistan är more or less intakt.
 
24: Vad var den bästa boken du läste?
Har varit ett himla bra läsår för mig rent allmänt (mitt läsmål för året var 25 böcker och nådde det redan i november woooo). Har läst så himla mycket bra. Några favoriter inkluderar:
 
- Ett Kort Uppehåll På Vägen Från Auschwitz av Göran Rosenberg
(Läste den här under min sista uni-termin och herregud den är SÅ tung och SÅ upprörande men så välskriven och berörande på ett sätt jag inte läst på himla länge. Det faktum att allting han skriver om, och det faktum att sättet tidningar skrev om judar på 30-talet är samma sätt folk skriver om muslimer nuförtiden, är så skrämmande och så verkligt och HERREGUD LÄS DEN HÄR BOKEN OMEDELBUMS)
 
The Motherless Oven The Can Opener's Daughter av Rob Davis
(Tekniskt sett är de här graphic novels men shhh. Världsbyggandet i den här serien är HELT sjukt bra??? Steampunkigt och mörkt och intrikat och så himla få saker förklaras och ÅH kan inte vänta på den sista boken i serien alltså)
 
The Notebook, The Proof & The Third Lie av Agota Kristóf
(Mats köpte den här boken till mig tidigt på året och den är en bok om andra världskriget satt i en by i typ Ungern någonstans och inte alls något jag brukar läsa men HOLY SHIT så bra den var??? Läste hela grejen på bara några dagar och kunde inte sluta tänka på den på flera månader efteråt. Tror det här kan vara årets bästa bok, to be honest. HEEELT fantastisk).
 
How To Be A Normal Person av T.J Klune
(Alltså ni vet såna böcker man läser där man liksom blir kär i hur två personer blir kära i varandra för att allt är så gulligt och fint och BRA? Det här var precis en sån bok. Läste den hemma i Sverige i somras mestadels i en hammock i solen och det kunde inte varit en bättre miljö. Sådär perfekt bisarr och så söt att man fick hål i tänderna på allra bästa sätt. Also the main love interest var canonically asexuell???? Har literally ALDRIG läst en bok med en karaktär jag kunde relatera till så här mycket och det var så fint att jag nästan blev lite tårögd emellanåt).
 
The Beginning of the World in the Middle of the Night av Jen Campbell
Fick den här boken skickad till jobbet som en proof copy några månader innan den publicerades. Läste ut hela boken i ett sträck sittande på ett torg i King's Cross för att den var så bra att jag inte kunde släppa den. Önskar att jag hade skrivit den. Den är PRECIS den sortens bok jag vill skriva, fast tusen gånger bättre än jag någonsin skulle kunna pull off. Älskar den och hatar den i equal measures för det.
 
Lincoln in the Bardo av George Saunders
Den här vann The Man Booker Prize det här året, så jag läste den mest för jobbrelaterade orsaker, men ÅH så bra den var. Borde väl inte vara så himla överraskande när den vann en av de mest prestigefyllda litteraturprisen som finns, men ändå. Den lyckades balansera så perfekt mellan att vara rolig och konstig och samtidigt så vacker och berörande och jag älskade den så mycket. Allting som kretsar kring spökens äventyr på en kyrkogård är ju up my alley rent allmänt, ärligt talat.
 
The Brief and Frightening Reign of Phil av George Saunders
Läste den här efter Lincoln in the Bardo var så bra och jag ville begrava mig lite djupare i George Saunders' verk. Den här är bara typ 80 sidor lång, men lyckas ändå vara något av det mest bisarra jag läst. Den är jätteabsurd, helt hysteriskt rolig, lite vagt steampunkig, och samtidigt en perfekt politisk satir. Vetefan hur man får till en sån balans, men den här boken gör det HELT perfekt. Tror George Saunders är en av mina nya favoriter rent allmänt, nu.
 
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
Kom in på Riot Grrl och arga tjejband rent generellt rätt tidigt på året, och om det är något jag är svag för så är det ju coola arga tjejer med gitarrer. Coola kvinnliga musiker har rent generellt stått för det mesta av all den nya bra musiken jag upptäckt under året (vilket är till stor del tack vare min vänskap med Mats, vars favoritmusik oftast har de två gemensamma nämnarna att den är asbra och nästan aldrig gjord av män, vilket alltid är de bästa riktlinjerna för så gott som allt i livet to be honest).
 
Några nya favoriter inkluderar: 
The Coathangers - så arga, så coola. Nosebleed Weekend är BÄST
 
Paloma Faith - som är allmänt magisk och som jag önskar jag kunde få ha som witch-like moster eller något  
 
St. Vincent - som jag tror är årets bästa upptäckt alltså DENNA KVINNA jag skulle låta henne döda mig på vilket sätt hon ville hon är ett GENI och jag AVGUDAR henne. MASSEDUCTION är årets (livets?) bästa album och you can all fight me about it
Bildresultat för st vincent
Alltså ??? Älskar henne så mycket?????? Skriker ändlöst över hur bäst St.Vincent är på allting tbh
 
Against Me! - som jag visserligen lyssnat på länge men som jag inte blev properly besatt av förrän det här året - har lyssnat på  Shapeshift With Me och Transgender Dysphoria Blues om och om igen SÅ många gånger och KAN liksom inte tröttna??? får inte NOG??? Also är Laura Jane Grace en allmän gåva och jag vill att hon ska adoptera mig
 
-  Dream Wife - ännu ett band Mats fick in mig på, och som jag gillade en hel del från början och sedan såg live och därefter ÄLSKADE alltså ÅH vill gifta mig med precis alla i hela bandet
 
-  Geneva Jacuzzi - som jag såg live för bara någon månad sedan och därefter varit allmänt besatt av även fast hennes musik inte låter som vad jag normalt sett lyssnar på. Å andra sidan, att se någon dansa runt i en uppblåsbar plastboll och sjunga om kannibalbebisar förändrar en, antar jag
Relaterad bild
Icon. Legend. 10/10.
 
Därutöver har några highlights varit: 
 
-  Shawn Wasabi -  wholesome Youtubeboy som jag och Josh lyssnar på mer eller mindre konstant - hans Spicy Boyfriend låt är 1. ikonisk, och 2. mer eller mindre en psalm med närmast religiös status i det här hushållet numera
Bildresultat för shawn wasabi
Also, sidenote: Shawn Wasabi har alltid mitt drömhår at ANY GIVEN MOMENT och det gör mig FÖRBANNAD
 
-  HMLTD som är en av Nialls kompisars band och som han rekommenderade till mig i en taxi fyra på morgonen och som jag därefter inte mindes förrän några dagar senare i en drastisk flashback
Bildresultat för hmltd
HMLTD vinner även på bra aesthetic, to be honest. 
 
-  Republican Hair - deras High and Tight-album var fan hela sommarens största soundtrack alltså SUCH TUNES
 
-  King Gizzard and the Lizard Wizard - Joshs nya favoritband och som jag by association (och på grund av vilken JAM Hot Wax är) nu också snöar in på mer och mer för varje dag som går.
 
 
Har varit himla inne på David Bowie senaste tiden, också, men det är mest för att det är omöjligt att vara vän med Mats och INTE hamna i en enorm Bowie-fas, to be honest.
 
26: Vad ville du ha och fick?
 En ny lägenhet!!! Vi trodde inte det var möjligt, men mirakel händer!!! God bless!!
 
27: Vad ville du ha men inte fick?
EN PUBLICERAD BOKJÄVEL. JÖSSES. NÄR SKA MAN FÅ UPPFYLLA THIS HUMBLE LIVSDRÖM EGENTLIGEN. Ville även se Halestorm live igen för det var typ 3 år sedan sist och jag saknar mitt livs kärlek och my actual rock n roll mother Lzzy Hale.
 
28: Vad var din favoritfilm i år?
 Eega, helt tveklöst. Malin visade den för mig och Josh när vi var i Sverige i somras. Den är en Bollywood-musikal/psykologisk thriller om en kille som blir mördad och återfödd som en hämndlysten fluga, och det var flera gånger medan vi såg den som jag och Josh bara SKREK rakt ut för att vi inte kunde hantera hur hundraprocentigt mindblowing allting var. Kan genuint vara min favoritfilm genom alla tider. Ett cinematiskt mästerverk utan dess like.
 
29: Nämn en sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
 Såklart är mina vänner och min familj alltid en given på den här listan, men ett bidrag värt att inkludera här är faktiskt också detta:
(null)
Mitt jobb! Det är väl ingen direkt hemlighet att jag älskar mitt jobb, men åh som det här stället har varit bra för mig i år. Har blivit befodrad till en position där jag literally är en av de tre högsta cheferna i företaget, har fått massvis med nytt ansvar och bra saker att lägga till på CV:t, och därutöver har det bara varit ett så bra jobb rent allmänt. Älskar att jag får betalt för att vara i en bokaffär varenda dag, och när livet hemma varit svårt har det varit så himla skönt att ha ett sånt här ställe att spendera nio timmar om dagen på tillsammans med världens mysigaste kollegor som allihop är några av mina närmaste vänner och alltid är villiga att hjälpa och skvallra och lyssna på livsproblem. Att ens jobb kan vara en av ens favoritplatser i världen är fan den ultimata lyxen, ändå.
 
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2017? 
Ända sedan jag skaffade mina glasögon i somras har jag märkt hur jag börjat sikta på hela "sexy librarian"-vibben mer och mer. Lårhöga strumpor och propra skjortor eller rött läppstift eller korta kjolar eller all of the above. Det, eller standard grunge-ig hipster. Eller båda, om man får drömma.
 
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet?
 Att bingetitta på saker på Netflix har varit en av mina allra mest effektiva coping mechanisms det här året. Har ett så kristallklart minne av någon gång sent i september/tidigt i oktober mitt när allt lägenhetsstrul var som värst och jag spenderade en hel helg liggande invirad i ett duntäcke i Joshs säng och bingewatchade typ 3 hela säsonger av Jane the Virgin helt oförmögen att ta mig för någonting annat eftersom hela mitt liv gav mig panikångest. Ah, good times.

Därutöver är nog Josh en rätt stor anledning till att det här året inte helt tog allting ur mig. Speciellt de sista månaderna kändes det väldigt mycket som oss två mot världen, och att inte behöva gå igenom allt det själv var nog verkligen min räddning. När man är så angsty som jag kan bli ibland är det himla bra att bo tillsammas med världens solskensmänniska.
 
32: Vilken kändis tyckte du mest om?
 Det kommer aldrig finnas någon som kan mäta sig med Lzzy Hale och Noel Fielding, let's be real. Amanda Palmer kommer väldigt nära, dock. (Throwback till den gången Josh såg mig titta ner på min telefon, sucka drömskt och mumla I love her, och han direkt bara "what did Amanda Palmer do now?"). Få saker gör mig så lycklig som att se Amanda Palmer spöa upp ett piano, alltså.
 
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
 Brittisk politik rent allmänt har ju varit en shitshow i evigheter nu, så definitivt det. Deras regeringsval i juni, när the Tories trodde de bara skulle kunna valsa ut med all makt och blev HELT spöade och svagare än någonsin var första skymten av hopp det här landets politik någonsin gett mig, tror jag.
 
34: Vem saknade du?
 Saknade min familj och alla hemma i Sverige en hel massa, som alltid. Vet inte om det finns något alternativt svar när man bor utomlands, to be honest.  Saknade Nat en massa också, nu när hon har ÖVERGIVIT OSS och flyttat till NORR. Skandal.
(null)


35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2017.
 Att saker kan falla samman och ta slut ibland. Stora epoker av ens liv kan ta slut på en halv sekund och det är aldrig speciellt kul, men livet fungerar så, och förändring är vad som får jorden att snurra, och så vidare. Det viktigaste kommer i slutändan alltid att stanna. Det, och att lägenhetsagenturer är den mest ondskefulla företeelse på denna jord och borde utrotas utan medlidande.
 
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
 
"I'm gonna make it through this year
If it kills me"
 
Den här låten dök upp på shuffle häromdagen och jag insåg att det här varit ett väldigt starkt mood under stora delar av 2017. Det har väldigt mycket varit den sortens år man bara måste ta sig igenom och försöka överleva oavsett all skit som fortsätter läggas på hög. Inte så väldigt upplyftande, direkt, men sant nonetheless. Håll tummarna för något lite mindre deprimerande in this space nästa år, basically.