MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2016

Välkomna tillbaka till femte året i rad när jag ägnar alldeles för mycket tid och energi till att sammanfatta året som gått och alla mina Stora Fantastiska Äventyr och så vidare. Ah, narcissism är ju en så trevlig grej, ändå.
Anyhow. Om ni har lust att catcha upp på hur jag sammanfattade 2012, 2013, 2014 och 2015 så kan ni bara click away och så vidare. Men nu - vidare till årets sammanfattning. HOLD ONTO YOUR HATS.
 

 
MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2016
 
2016, va. Det var ju............... en upplevelse, det där.
Vilket jävla år det varit, på många sätt och på många plan. Alla pratar om hur hemskt det var, hur världen fallit samman, politiken blivit än mer rasistisk och fientlig och rent allmänt katastrofal, hur kändis efter kändis dött, hur världen rent generellt verkar ha rensat ut goda saker för att låta allt det mörka breda ut sig. Det har varit läskigt att leva i världen i år, på ett sätt det inte varit förut. Det har varit ett dåligt år, rent objektivt. Internationellt, katastrofalt. Jag har spenderat så mycket tid det här året djupt intrasslad i politiska diskussioner som gjort mig trött och rädd, och så mycket tid allmänt avtrubbad, helt överväldigad av bara den enorma mängden skit som bara fortsatte hända. Brexit, Trump, SD, flyktingkrisen, hela grejen. Det har varit ett tungt år för världen.
 
För mig, not as much. Tvärtom har det nästan känts oförskämt att jag haft ett så bra år, när världen stått i lågor omkring mig.
Bilder från min 21:a födelsedag, när Marion överraskade mig med att samla några av mina favoritmänniskor på min favoritpub och jag fick Happy Birthday sjungen för mig på sju olika språk. Such good beans, these.
 
Jag tror jag pratade med någon på jobbet i kanske augusti eller något, när jag minns att jag sa något i stil med 2016 really is the year of change, isn't it?, och ju längre tid som gick desto mer insåg jag att om det fanns någon sorts röd tråd som band samman mitt liv med vad som pågått i världen, så var det det. Både på gott och ont, så har 2016 varit ett förändringens år. Så mycket har hänt under året som, om jag fått något av det spoilat för mig förra året, inte skulle trott på.
 
Jag spenderade våren 2016 med att jobba som ett djur, gå på massvis av konserter, och ha en pojkvän. Relationer är alltid en smått surrealistisk upplevelse för mig, och varenda gång jag och Oli hade ett skift på jobbet tillsammans minns jag hur jag såg bort mot honom på andra sidan affären och upprepade that's my boyfriend om och om igen för att få mig själv att förstå. Det var några fina första månader av året - jag fick Alla Hjärtans Dag-middag lagad till mig och en halsgrop att sova i och spenderade timtal liggande hand i hand i sängen, pratandes om böcker vi ville skriva. Det var fint. Det tog slut några dagar in i maj, och det var okej. Hela konceptet hade känts så overkligt att det faktum att det tog slut inte riktigt gick in, heller.
Jag och Oli tog aldrig några bilder tillsammans, men jag tog den här framemot småtimmarna på hans födelsedagsfest, när huset var fullt av halvtomma vinglas och tobaksflingor och jag om jag minns rätt satt i något hörn och pratade skrivande med någon, och det känns som en rätt bra sammanfattning, ändå.
 
Mitt jobb ändrades en del under året, också. Många av mina kollegor slutade på jobbet och många nya började, jag tog ordentligt tag i att verkligen bli bättre på mitt jobb, och fick löneförhöjning och en fast plats i Notting Hill-affären. Gjorde så himla mycket skillnad att bara vara på samma plats varje dag. Bara sedan jag började jobba där permanent för några månader sen har jag blivit så mycket bättre på mitt jobb - jag vet oftast precis vad som pågår, beställer böcker och tar hand om kunder och är numera genuint en av the main driving forces i hela affären, under min chef. Var manager i en hel vecka, helt själv, något som under 2015 hade varit helt otänkbart när allt jag gjorde var att försova mig och klanta mig stup i kvarten.
 
 
Jag har fått totalt ansvar över en hel avdelning av affären, mina kollegor kommer till mig och frågar om de inte vet något, och till våren ska jag förmodligen bli social media manager och få ännu mer ansvar. Jag älskar det. Jag älskar att få så mycket tillit och att dessutom kunna göra mig förtjänt av den. Jag älskar att veta precis var en bok står, huruvida vinnaren av The Man Booker Prize är så bra som folk säger (det är den, för övrigt) och när nästa leverans av Barnes & Nobles leatherbounds kommer in. Jag känner mig så mycket vuxnare i min arbetsroll, som om jag verkligen gör skillnad med min närvaro, och åh det är så roligt. Har verkligen rekindled my love för mitt jobb under året, och om det inte var för det faktum att man blir långt ifrån rik av att jobba i en bokaffär, hade jag nog kunnat stanna där för evigt.
 
Det här året började jag även plugga igen, en kurs i litteratur och kreativt skrivande på ett universitet i Skellefteå, och även fast det bara var distans, halvtid och bara ett år, så har det förändrat en hel del. Började känna mig redo att återvända till skolan så smått efter att ha varit dödligt skoltrött efter studenten, och det har varit så himla utvecklande att få respons på mitt skrivande från faktiska lärare, analysera böcker och diskutera skrivande med andra skrivarmänniskor. Det har varit svårt, och jobbigt att möta deadlines ibland och en del respons har svidit en del i mitt lilla skrivarego, men det känns verkligen som att jag har lärt mig en hel massa om skrivandet, hur jag skriver och hur jag kan bli bättre. Jag har aldrig riktigt haft någon som utmanat mig i skrivandet förut eftersom det alltid varit något jag gjort helt för mig själv, och att behöva skriva dikter och noveller från svåra perspektiv eller helt utan adjektiv har varit väldigt svårt men så himla utvecklande.
 
Det här var från min allra första "skoldag", när jag drack toffeefrappuchino's i en fåtölj och skrev om aliens och Markus Zusak. Sån himla skillnad det blir när man får lära sig något man faktiskt är intresserad av, ju. Tänka sig.
 
I år var ju också året när jag fick det där overkliga mejlet från ett förlag med orden vi skulle väldigt gärna vilja publicera din bok. Min allra högsta dröm, närmare än någonsin, och även fast deras publiceringskö var full och det fortfarande inte är säkert att någonting kommer hända, så var den bekräftelsen ändå så enorm. Någon jag inte kände, som inte hade någon som helst skyldighet att varken mejla tillbaka eller tycka om vad jag skrivit, som tyckte att det jag skapat var bra nog att dela med resten av världen. Det är så stort att jag knappt kan ta in det. Möjligheten att Dimidium blir en bok till nästa års krönika är fantastiskt liten, men den finns där, för första gången någonsin. Om inte det är det sjukaste någonsin, så säg.
 
 
Så världen i stort har ändrats, mitt jobb har ändrats, mitt skrivande och vad jag kan göra med det har ändrats, men den största delen av mitt liv som ändrats är nog ändå mina vänner. Min familj är fortfarande densamma, fantastisk och fin men för långt bort, och jag blir fortfarande konstant överraskad över hur nära jag fortfarande kan stå Klanen trots att vi träffas kanske en gång i halvåret (varje gång jag träffar Malin är det som om ingen tid passerat och Juni är fortfarande den första jag smsar när jag är ledsen). Jag är så glad att människorna jag älskar i Sverige fortfarande finns kvar, trots all tid som passerat. Vår relation är annorlunda, anpassad till avståndet, men fortfarande så fin.
 
Min bekantskapskrets i London har under året genomgått flera renässanser (osäkert hur man stavar det på svenska men just bare with me okej) under året, och jag tror det är första gången den faktiskt gjort det under min tid i London. Antar att jag varit här så länge nu att mitt sociala liv börjat anpassa sig efter mitt faktiska liv lite mer än att bara vara jag som hängde med vem som helst som kind of came along.
 
Mina vänskaper har börjat bli riktigt långvariga ting nu - jag och Marions vänskap är nästan två och ett halvt år lång nu, och jag har träffat Josh nästan varenda dag i över ett år - och det känns som att det hela har solidifierats lite mer. När Marion blev utkastad ur sin lägenhet under sommaren bodde hon hos oss i nästan en månad, och jag tror verkligen att den där månaden band samman oss på ett helt nytt plan. Vi står varandra så himla nära nu, på ett mycket mer självklart sätt än vi gjorde innan, på ett sätt som får mig att inkludera henne i min framtid, oavsett var den skulle ta plats och hur den skulle se ut, utan att ifrågasätta det hela så mycket. Hon är självklar. Älskar henne så mycket.
Den här bilden togs efter jag hade haft en svindålig dag på jobbet, och Marion spontansmsade mig och bjöd med mig på middag och bio, mitt i veckan, bara sådär, och gjorde dagen bra igen. Värd sin vikt i guld, den där människan.
 
I min förra krönika skrev jag "och så Josh, som jag bara känt i några månader men som redan blivit en hörnsten i mitt vardagsliv". Förra december hade vi bara känt varandra i knappa tre månader, och jag hade redan börjat spendera nästan all min lediga tid i hans sällskap. Det har inte direkt ändrats över året. Snarare eskalerat åt alla möjliga håll. När Nat flyttade in hos oss i augusti var det nästan en fråga om att lära henne ett nytt språk, så otroligt många interna skämt och konstiga uttryck hade vi utvecklat mellan oss, att det knappt gick att förstå hälften utan att först fått höra en lång backstory om den gången vi läste Youtubekommentarer på dåliga Harry Potter-videos tre på morgonen eller den där obskyra detaljen i den där obskyra B-filmen vi snubblat över eller något konstigt vi börjat prata om en gång och sedan bara spunnit vidare på. Det är nästan omöjligt att prata om mitt liv numera utan att nämna Joshs namn i samma mening, så mycket har han med det hela att göra.
Efter jag, Josh och Nat hämtat årets julgran och Nat insisterade på ett familjefoto.
 
Vi har gått på konserter och skrikit halsarna av oss och dansat tills vi blivit alldeles genomsvettiga, hittat på backstories till grannarna, suttit ute i trädgården och pratat om livet och på vilket sätt vi helst skulle vilja dö om vi fick välja, tjabbat om vem som egentligen borde ta ut soporna, spenderat en bisarr ändlös helg i Bristol i maj när allting blev annorlunda men samtidigt inte alls, hängt på pubar och båtar och i badkar, sovit i högar i varandras sängar eller soffor eller vad vi kunde hitta när vi var för trötta för att gå tillbaka till våra egna rum, turats om att bjuda in varandra till att fira högtider med varandras familjer, skrattat åt dåliga filmer mitt i natten och bara rent allmänt haft such a good time. Har inte för vana att dränka honom i komplimanger, direkt (för är det något hans ego inte behöver så är det bränsle), men det är galet hur nära man kan komma en människa som för inte alls länge sedan var en total främling, och det är galet hur snabbt man kan gå från att inte känna någon till att inte kunna föreställa sig att det funnits ett förflutet utan dem. Han är fin, trots allt, den där brittiska jäveln. Don't tell him that, though.
Antalet bilder som tagits på mig och Josh sittande i ett badkar tillsammans, alltså.
 
När Juni var här och hälsade på i mars presenterade hon mig för Chloe och Bree, som jag visserligen inte träffar så ofta men springer på då och då på gig eller allehanda cabarets. Har casual aquaintances i den här stan nu, och är ett sånt fan av hela konceptet.
Från när Chloe och Bree bjöd med mig att se Melanie Martinez. Good times. Good peeps.
 
Medan Juni var här fick hon även till sist para ihop mig med en av sina kompisar som tydligen också bodde i London - en tjej från Stockholm som hette Nat.
 
Jag och Nat kände inte varandra förra året.
Jag och Nat kände inte varandra förra året.
 
Jag säger det igen för att verkligen påpeka hur galet bisarrt det är. Vi träffades i slutet av mars tillsammans med Juni, drack bubbelte och pratade svensk nostalgi, och någon månad senare smsade Nat igen och frågade om vi skulle ses. Vi träffades på en halvshady mexicansk restaurang i Mornington Crescent, åt revbensspjäll och drack frozen margaritas och trots att vi bara träffats en enda gång innan dess kunde vi inte få slut på samtalsämnen. Var där i flera flera timmar, och pratade som om vår vänskap var flera år gammal. Påmindes om den där första dagen i ettan på gymnasiet, när våra icebreakerlekar fick mig att fråga Malin om hon hade en katt, och hur vi därefter var oskiljaktiga för evigt. Sån där omedelbar kemi, som nästan aldrig händer men som är the actual best thing.
Innan vi skiljdes åt den kvällen sa jag att vi borde ta en selfie för "det känns som om vi borde commemorate this". Är glad att jag gjorde det. Inte varje dag man har fotobevis från den exakta dagen man blev kompis med nån, ju.
 
Jag träffade Nat för första gången i mars, och i augusti var hon den första jag ringde när Michael sa att han skulle flytta ut och "om jag kände någon som ville ha ett rum i Camden så kunde jag ju säga till dem". Förra året var hon en främling, och nu står våra sängar vägg i vägg och vi borstar tänderna tillsammans varje kväll och sitter på golvet och dricker dåligt rosévin och sjunger eurotrash och pratar ändlöst och jag kan, precis som med Josh, verkligen inte fatta att hon inte funnits i mitt liv längre (vet även att hon läser den här bloggen så HEJ NAT I LOVE U). Juni tar väldigt mycket personlig cred för att hon fick den här vänskapen att hända. Fair enough, känner jag. Kan inte riktigt formulera hur mycket Nat förbättrat mitt Londonliv, inte bara för att hon kommit in och förändrat det runt sig själv, utan tagit mitt gamla liv och bara liksom.... blåst liv i det igen, typ? Det var inte ens utblåst till att börja med, men nu är det bara ännu bättre, fyllt med mer ljus och bra saker och tillgivenhet. Åh. FRIENDS, MAN. Att man kan få vara så orimligt jävla lyckligt lottad att få omringa sig med människor som får en att må så orimligt bra hela tiden.
Nat + julklappen Josh gav henne på vår husjul häromdagen. LOOK AT THIS ABSOLUTE BEAN THOUGH.
 
När mamma kom och hälsade på mig i jul, efter att inte ha varit hemma hos mig sedan april förra året, sa hon att min lägenhet till sist verkligen blivit ett hem, inte bara någonstans där jag bor. Jag och Josh la grunden till det så fort han flyttade in, men det cementerades verkligen när Nat flyttade in och hela mitt hus bestod av favoritmänniskor. Förstår verkligen inte folk som säger att man inte ska bo med sina vänner för att man alltid börjar hata dem. Känns mest som om jag bor i ett ändlöst pyjamasparty med mina bästa vänner. Har inte fått en ordentlig natts sömn på flera månader bara för att det är så mycket roligare att vara vaken. Vi har gjort lägenheten mysigare, stökigare och väldigt konstig (såsom den enorma Babies & Candles-postern som hänger i hallen och hur vårt hus fylls mer och mer av rådjur som heter Daniel).
Några av de många väldigt vackra bilder som tagits på vårt vackra hushåll de senaste månaderna. Here included: natten vi klädde på oss varandras kläder och sminkade varandra, samt natten vi sköt upp att gå till en klubb för att vi grundat ett band kallat Hillary and the Clintons som var undercoverspioner och hade coola hattar. As you do.
 
Allas sovrumsdörrar står alltid öppna, och jag blir fortfarande lite lycklig i själen när jag hör nyckeln vridas om i låset, för att jag vet att det alltid kommer innebära något bra. Det är den där klichén man alltid pratar med sina kompisar om i skolan, att man ska leva som i Vänner tillsammans i en lägenhet och hitta på konstiga äventyr och aldrig sova och alltid vara tillsammans. Trodde alltid att en del i att växa upp var att inse att Vänner-klyschan aldrig faktiskt händer på riktigt. Det har varit en fin liten trend i mitt liv på sistone, att så fort jag avfärdar en idé eller en möjlig framtid för att den är "för najs och för klyschig", så har den en tendens att hända i verkligheten. Som att universum vill motbevisa min cynisism, somehow.
Älskar these dweebs så himla mycket. Not sure if I've mentioned it before.
 
Tänk att jag i förra årets krönika skrev om hur jag skulle flytta ifrån London under andra halvan av 2016. Vet inte hur jag någonsin kunde tro att det skulle kunna hända. Hade alltid tänkt mig att flytta hem igen den 28:e maj i år, eftersom det skulle ha gjort att jag bott i London i exakt ett och ett halvt år innan jag flyttade. Istället för att flytta hem den 28:e maj, dock, var jag och Josh i Bristol och hade vad som förmodligen är några av våra allra bästa dagar ihop, och det var som att världen återigen bara pekade med hela handen var det var meningen att jag skulle vara. Är så glad att jag stannade. Det här året har varit tumultartat, med tonvis av känslostormar av alla slag och ett nytt smått oroande inslag av self doubt som jag inte haft på det här sättet sedan tonåren (tror jag börjar ta mig ut på andra sidan så smått, men det tar tid), men det har aldrig funnits några tvivel om huruvida jag gjorde rätt i att stanna. London kommer alltid vara hemma på ett sätt ingenting annat kan vara, men än mer än så kommer människorna jag träffat här vara det, också, på ett betydligt viktigare sätt.
Från vår Hillary and the Clintons-natt. Jag bytte därefter hatt till en stråhatt som passade bättre till min identitet i bandet - Beekeeping Hillary.
Den där natten Daniel försökte embrace vår hushållskultur och jag och Josh satt i badkaret och skreksjöng en De Staat-cover utan uppehåll och förmodligen fick Daniel att ångra alla livsbeslut som lett honom till det ögonblicket.
 
Jag vet inte vad som kommer hända nästa år. 2017 kan bli ännu ett stort förändringsår (eller kanske året då vi alla försmäktar i ett kärnvapenkrig - det känns inte alltför orimligt). Det verkar som att det kan bli det. Spenderade en stor del av 2016 med att slå ner rötter här, både i London och i människorna runt omkring mig, och det känns som att 2017 kanske kommer sätta de där rötterna på prov. Marion vill flytta till New York, lägenhetskontraktet går ut i november, och jag vill börja närma mig någon sorts faktisk karriärplan efter jag avslutat min kurs i juni. Jag vet inte vart någon av de här aspekterna kommer ta mig eller göra med mig. Jag vet inte om det kommer bli som 2015 års krönika, där jag hoppades att jag skulle avsluta året på en plats som gjorde mig lycklig, utan att veta att det skulle komma att bli samma plats jag avslutade 2015 på, fast bara större och bättre, eller om allt kommer vara annorlunda på helt nya sätt.
 
Så mycket har hänt under året som jag aldrig kunnat föreställa mig. Det händer varje år, så jag antar att det är ganska meningslöst att försöka förutspå något. 2017 kommer innehålla så mycket överraskningar, så många saker jag aldrig skulle kunnat ens drömma om. Jag hoppas bara att nästa år kommer göra mig lika surrealistiskt lycklig som 2016 gjorde, göra världen kanske något mindre hemsk i stort, och att jag, oavsett varifrån jag skriver nästa års krönika, gör det från en plats som gör mig lycklig. Säkert på något oväntat, plottwistigt 2017-aktigt vis. Jag är taggad.
Bring it on, 2017.

2016 SUMMED UP

1: Vad gjorde du under 2016 som du inte gjort tidigare?
 Gjorde inte en hel massa nya coola grejer i år, faktiskt. Såg massa band live som jag aldrig sett innan, började plugga och besökte brittiska platser som inte var London. Så rätt najs, ändå, faktiskt.
Okej men HUR GULLIGT är inte Bristol though???
 
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år?
 Hade samma vaga nyårslöfte som alltid - aka att "göra året så bra som jag kan". Det är perfekt, since ingen direkt kan motbevisa huruvida man lyckats eller inte. Ska göra samma försök det här året. Har ju funkat rätt bra hittills, menar jag. Övervägde även förra året att färga håret grönt men slutade med att jag blev pastellrosa istället, så kanske får föra över grönt hår-planerna till nästa år istället.
 
3: Fick någon närstående till dig barn?
 Min andra halva, min bästa människa, the Sherlock to my Watson, är mamma sedan i januari och ingen del av mig är riktigt redo att ta in den här informationen fortfarande. Isabel är cirka världens sötaste dock, so it's okay. Overkligt, men fint.
 
4: Dog någon närstående till dig?
Jag........tror inte det....? Om någon gjorde det så var det antingen någon långväga släkting eller så är jag bara världens värsta människa och har helt förträngt traumat.
 
5: Vilka länder besökte du?
2016 var ett väldigt intense år och jag höll mig faktiskt mest på hemmaplan, så Storbritannien, Sverige och Köpenhamns flygplats, basically. Om någon vill donera en resekassa till en stackars behövande, så let me know.
 
6: Vad skulle du vilja ha under 2017 som du inte fick under 2016?
EN PUBLICERAD BOK FÖR I SWEAR TO EVERY GOD OM JAG INTE FÅR UPPFYLLA DET HÄR LIVSMÅLET SNART BLIR JAG TOKIG. Någon sorts riktning i livet hade inte heller varit helt fel, ärligt talat.
 
7: Vilket/vilka datum från 2016 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
 Har alltid varit allmänt dålig på att minnas datum, men händelser som alltid kommer ha en hedersplats i mitt huvud från året inkluderar mitt första Marianas Trench-gig, dagen jag och Nat blev vänner på en liten shady mexicansk restaurang, dagen Malin smsade mig och sa att hon blivit mamma till en dotter, helgen jag och Josh spenderade i Bristol med att dricka öl på båtar och omdefiniera vår vänskap en smula, dagen min kusin gifte sig, och dagen jag fick mejlet från ett förlag att de ville publicera min bok, förmodligen. Och mitt första bad med en Lush-badbomb. Definitivt. Life changing stuff, that. 
 
8: Vad var din största prestation under året?
Fick ett mejl från ett faktiskt riktigt förlag som genuint gillade Dimidium och tog mig ett litet bekräftelsesteg närmare min största livsdröm. Tror det var ett av de allra största, to be honest. Har även blivit ganska mycket bättre på mitt jobb, och även fast det egentligen inte är ett så väldigt svårt jobb så är det ändå en viktig prestation i min lilla värld och värt att uppskatta likväl tycker jag nog.
 
9: Vad var ditt största misslyckande?
Är det väldigt cheesy om jag säger något i stil med att "inte tro på mig själv"? Förmodligen. But still. Går igenom någon konstig sorts ny identitetskris för tillfället och har inte alls gett mig själv så mycket credd och förtroende som jag faktiskt nog skulle förtjänat ibland. Trodde man slapp sånt här efter man tagit sig ur högstadiet. Vafan. Har varit katastrofalt dålig på att få ihop vettiga matvanor också, men det har ju varit ett återkommande problem hela mitt vuxna liv så det räknas knappt.
 
10: Vad du sjuk eller skadad?
Hade några förkylningar här och var och hade lite ont i ryggen ett tag efter att jag lekt surfbräda på en fest en gång (lång historia), men i övrigt har jag varit rätt okej, tror jag (vilket med tanke på min generella diet och livsstil verkligen är helt 100% oförtjänt men ändå).
 
11: Vad var den bästa saken du köpte?
Den blommiga secondhandklänningen Juni övertalade mig att köpa när vi var på Beyond Retro i mars och som var början på utvecklingen av min subtila ändring av klädstil. Har även införskaffat i en väldigt fin Mighty Boosh-bok och ett fint Mighty Boosh-skal, och är allmänt nöjd av införskaffningen av vårt hushållsrådjur Daniel samt den lilla BMO-plushien som jag egentligen köpte till Josh i födelsedagspresent men more or less adopterat själv at this point.
Life changing outfit, honestly. 10/10.
Vår actual son och allas vår högsta kärlek, Daniel the deer.
 
12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira?
 Massvis med grejer. Oftast småsaker, såna som man inte tänker på i efterhand eller bryr sig om att skriva ner. Saker som att Juni alltid smsar när hon ser att jag skrivt ledsna tweets bara för att kolla så att jag är okej fast hon är i ett annat land och egentligen inte kan göra något, att Josh aldrig vet hur han ska trösta när jag är ledsen men alltid lagar mat och säger dåliga skämt istället, att Nat införde att ge oss godnattpussar varje kväll och hur hon ibland bara påminner oss om att hon älskar oss även fast inget speciellt har hänt, att Marion samlade alla mina favoritmänniskor till min födelsedag, att mina kollegor alltid gör mitt jobb så mycket bättre, enklare och roligare bara genom att vara allmänt A+ människor, att mina föräldrar konstant ger mig villkorslös uppmuntran oavsett vad jag väljer att göra med mitt liv, och så vidare. Så många småsaker, som alla adderas upp till så himla mycket. Ah.
 
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?
Förutom the casual catcalling och lite generella trakasserier från kunder på jobbet så har det varit rätt lugnt med hemskheter i år, faktiskt. Kanske för att jag mer eller mindre givit upp på att interagera med främmande män och alltid har hörlurar på mig när jag går utomhus, men ändå. Vad gör man inte. Skulle väl vara hur alla världens politiker verkar gå samman för att göra allas liv så sämst som möjligt. Det var rätt upprörande.
 
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?
Till samma saker som den gått till hela tiden jag bott i London: till på tok för många konsertbiljetter, öl, biobiljetter, hyra, flanellskjortor och konstiga små pryttlar från TGR, typ.
 Har redan spenderat alldeles för mycket pengar på det här stället, och tror inte nästa år kommer bli mycket bättre, direkt.
 
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?
 Var supertaggad inför att se Panic! At The Disco i januari (well worth the wait, too - de är så orimligt jävla bra live), och nyss nämnda Marianas Trench. Var taggad varje gång jag fick åka hem till Sverige och gosa med katter och träffa min familj, var taggad inför Bristolresan och Nats inflyttning, bokpubliceringsmöjligheter och allt annat fint som jag redan nämnt i typ varenda fråga. Variation is not one of my strengths. Soz.
 
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2016?
2016 har varit väldigt set to music i allmänhet, men den här tar nog hem titeln i slutändan trots allt. Tror aldrig jag kommer kunna lyssna på den här utan att direkt transporteras till när jag och Josh var i Bristol och låg i en hög på Atlas' soffa mitt i natten efter flera flaskor vin och skreksjöng med i den eller gick in till stan och turades om att sjunga varannan strof eller hoppade runt på en svettig klubb någonstans och tävlade i vem som kunde sjunga "with a little daring do, I'll fall in love with you" högst. Den har varit en sånt allmänt soundtrack to good times hela året. Älskar't.

17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?

a) Det har varit något av en emotionell rollercoaster of a year med närapå pubertala emotionella humörsvängningar all over the place, men på det stora hela är jag definitivt lyckligare. Så lycklig att det nästan skrämmer mig, ibland.
 
b) Med tanke på att min diet varit apokalyptisk på sätt den aldrig varit förr och jag glömt bort måltider all over the place så skulle det väl kännas som en rätt logisk konsekvens att jag blivit smalare, och tror jag gått ner en del sen jag vägde mig sist. Lägger inte så mycket värde i det där längre, dock. Perks med att aldrig ha brytt sig om att skaffa en badrumsvåg i lägenheten, antar jag.
 
c) Har till och med fått löneförhöjning flera gånger det här året och är ÄNDÅ fattigare än någonsin tidigare. Är så himla dålig på att vara en vuxen ansvarstagande individ alltså. Jösses.
 
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare?
 Det är världens största klyscha, men önskar att jag berättat för folk hur mycket jag tycker om dem oftare. Jag tänker tanken så himla ofta att det inte känns mer än rimligt att jag skulle faktiskt säga det till dem också. Kan inte garantera att jag kommer bli bättre tills nästa år, men ska i alla fall försöka. Önskar även att jag hade haft pengar nog att kunna resa mer - både hem till Sverige och till andra ställen, och så önskar jag att min hjärna kunde sluta vara en sån emotionellt kaosartad plats och bara ta det lite lugnt och leave me be ibland.
 
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?
Precis som jag skrev förra året så borde jag väl förmodligen spenderat mindre pengar i allmänhet. Hade kanske inte NÖDVÄNDIGTVIS behövt spendera så himla mycket tid i olika diverse pubhörn med overprized öl eller i allehanda £20-moshpits någonstans, men also så har båda de situationerna varit grunden till många av årets allmänna höjdpunkter, så you know what JAG TÄNKER MINSANN INTE SLUTA FÖR DET. WOOOO LA DOLCE VITA
 
20: Hur spenderade du julafton?
Blev medbjuden till Suffolk för att spendera tre hypermysiga dagar i Joshs föräldrahem tillsammans med hela hans familj. Fick massa fina julklappar, drack på tok för mycket, åt massa god mat och ville knappt åka hem när julen väl var över. 10/10 would festive again.
 
21: Blev du kär under 2016?
Därom tvistar di lärde, som mormor skulle säga. Har väl mer upptäckt att det är väldigt svårt att avgöra när man älskat någon så länge och så fundamentalt att "kär" känns som ett alldeles för litet ord. Den här låten var ju dock å andra sidan genuint en av mina mest spelade låtar på hela året, så ja. Make of that what you will.
 
22: Vad var ditt favorit-tvprogram?
The Mighty Boosh, The Young Ones, Skins, Danger Five, Torchwood och Community. Och så Dirk Gently's Holistic Detective Agency, som kom in som en allmän överraskning i december och överväldigade både mig och Josh med hur intensivt vi älskade den omedelbart.
 Bildresultat för dirk gently holistic detective agency gif
(Vet ju egentligen att jag hade velat döda Dirk Gently om han funnits i mitt liv i verkligheten men samtidigt är han ju en söt witty britt med fina kläder och jag vill very much marry him ändå............hmmm knivigt detta)
 
(Alla koreanska pojkbandsdraman jag och Josh konsumerat under året räknas inte in här även fast de också varit some pretty life changing experiences, just FYI).
 
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året?
Tror väl det mest är politiker som jag inte fått upp ögonen för förra året och som sedan dess gjort sitt bästa för att fucka upp hela världen och allt jag bryr mig om, så typ Donald Trump och (Actual Satan) Theresa May, antar jag. Good stuff.
 
24: Vad var den bästa boken du läste?
Alltid.
(Var dock även ett stort fan av Welcome To Night Vale av Joseph Fink och Jeffrey Cranor, All My Friends Are Superheroes av Andrew Kaufman, More Than This av Patrick Ness, Allt Det Där Jag Sa Till Dig Var Sant av Amanda Svensson, Grief Is The Thing With Feathers av Max Porter och Milk and Honey av Rupi Kaur så there's also that)
 
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
Har lyssnat på dem sen typ 2010, men min kärlek till SWMRS återupplivades en hel del under 2016 och är numera en av mina generella favoritgrejer i hela universum (LYSSNA PÅ SWMRS OKEJ DE ÄR THE ACTUAL LOVES OF MY LIFE ALLT DE GÖR ÄR VÄRLDENS BÄSTA).
Bildresultat för swmrs
(SWMRS aka en actual blessing from our actual god allvarligt)
 
Fastnade även en hel del för poppunk-mysiga The Dollyrots, mina nya punkrockiga faves Dead!, världens mysindie BØRNSoch The Spook School (som är historiens gulligaste bandnamn, för övrigt), och har spelat PWR BTTM's Ugly Cherries-album på ändlös repeat för att det är ett sånt allmänt mästerverk.
Bildresultat för pwr bttm
(PWR BTTM är så glittriga och magiska och jag älskar dem)
 
I övrigt har Josh också jobbat hårt under året för att sälja in mig på hans favoritmusik, så tack vare hans hjärntvättningsskills (och vår alldeles för lika smak om det mesta och det faktum att han sjungit dem i duschen varenda morgon) har jag under året dedikerat allt större del av mina spellistor åt band som The Correspondents (som jag både hunnit bli ett fan av och sett live två gånger bara under det här året get on my level alltså), The Broken Family Band, Childish Gambino (för att allting Donald Glover gör är oresonligt flawless och jag är arg) och The Cat Empire. Pretty solid soundtrack right there, tycker jag nog.
 
26: Vad ville du ha och fick?
 DET HÄR.
Har skrivit in "se Marianas Trench live" på årsdrömmar-sektionen i den här listan i bokstavliga ÅRATAL, och så, det här året, fick jag till sist andas samma luft som Josh Ramsay på en pytteliten klubb en kvart från mitt hus och dansa livet ur mig till All To Myself och det var så galet värt väntan. Ah.
 
27: Vad ville du ha men inte fick?
 EN PUBLICERAD BOK I SWEAR TO GOD JUST LET ME TAKE THIS FUCKING THING OF THIS FUCKING LIST NÅGON JÄKLA GÅNG HERREJÖSSES.
 
28: Vad var din favoritfilm i år?
 Vill åka tillbaka i tiden så att jag kan se Swiss Army Man för första gången igen för den filmen var helt jävla ORESONLIGT FLAWLESS och jag trodde aldrig jag skulle känna så här mycket känslor inför en vänskap mellan en galen skeppsbruten kille och ett pruttande lik but HERE WE ARE.
 
29: Nämn (en) sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
De här människorna, mest. När jag i början av året till sist gav in och insåg att jag inte kunde lämna London som planerat berodde det till väldigt stor del på dem, och en stor del till varför den här staden gör mig så oresonligt lycklig fortfarande beror på dem också. På att jag inte kunde eller ville föreställa mig en verklighet där jag inte fick höra Marion kalla mig hennes "little beeeeeean" med sin superfranska brytning varje gång jag ser henne eller ramla hem efter en lång dålig dag och bara behöva se att ljuset är tänt i Joshs rum för att må bättre igen eller att sitta på Nats sovrumsgolv, dricka rom och sjunga eurotrash alldeles för högt och glömma precis allt som är hemskt i världen. Är så oresonligt mushy cheesily fond av de här människorna. Bästa delen av 2016, helt klart.
 
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2016?
En väldigt lyckad secondhandshoppingtripp tillsammans med Juni i mars någon gång introducerade mig till långa klänningar och för stora flanellskjortor och numera är jag mitt uppe i att försöka få tillbaka 90's grunge på alla sätt jag kan. Will på jobbet beskriver mig konstant som "the grunge sidekick in a 90's high school tv show", vilket känns som ett livsmål rent allmänt.
 
 
 
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet?
 Det faktiska svaret är främst min familj, Marion, Nat och Josh och Klanen, som fått fungera som mitt första responseteam närhelst jag krisat, men andra bra metoder jag också upptäckt är att lyssna på roliga podcasts, skriva hyperangsty poesi till skolan och ta en massa bad i svindyra Lush-produkter. Höjden av selfcare, ju.
 
32: Vilken kändis tyckte du mest om?
 Det här ändras väldigt sällan. The actual loves of my life är fortfarande Lzzy Hale och Noel Fielding. Känns som om det kommer bli svårt för någon att någonsin lyckas knuffa bort dem från toppen. Har dock varit väldigt såld på SWMRS, både som musiker och personligheter på sistone, så de förtjänar ett honorable mention, ändå.
My beautiful loves som gör bra musik, är uttalade engagerade feminister, är hysteriskt roliga och har världens mysigaste fanbas. Love 'em.
 
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
Har varit ett sånt hyperpolitiskt år och jag har mest varit arg och upprörd och ledsen över alltihop, mest. Har brytt mig mest om feminism rent i allmänhet as per usual, men har mest suttit med ansiktet i händerna över den senaste världsförstörande politiska katastrofen på listan. Tack för alla dessa gåvor, 2016. Ta tillbaka Trump och May och Åkesson och Farage nu, tack. I am very tired.
 
34: Vem saknade du?
Har haft en allmän abstinens efter husdjur i allmänhet det här året, men det här är ju egentligen inte någon svår fråga när alla ens bästa människor konstant befinner sig i två olika länder och det alltid finns någon man saknar. Alla mina Sverigemänniskor, är väl det enkla svaret.
Finaste människor.
 
35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2016.
 Den här läxan återkommer, eftersom det verkar som jag är rätt dålig på att faktiskt lära mig den, men det faktum att jag förtjänar att ha fina människor i mitt liv och att alla jag älskar förmodligen inte kommer get up and leave me helt plötsligt var en viktig en. Lärde mig väl en hel del om mina egna brister, och att det måste få vara okej för mig att vara lite sämst ibland, och att jag inte förtjänar mindre bra saker bara för att jag inte är bäst på precis allting hela tiden. Folk älskar mig ändå, och det är precis så det ska vara.
 
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
 
"This be a declaration
Written about my friends
It's engraved into this song
So they know I'm not forgetting them
See maybe if the world contained
More people like these
Then the news would not be telling me
About all this warfare endlessly
"
 
 
2016 har rent internationellt varit en sån jävla shitshow på så många olika plan och på så många olika sätt - från en massa döda ikoniska kändisar till fucking Brexit och fucking Trump och fucking SD och allt däremellan, och jag tror att en av de starkaste anledningarna till att jag nog ändå inte kommer se tillbaka på 2016 som ett dåligt år för mig personligen är för att jag genom alla dessa jävla grejer var konstant omringad av människor som tagit hand om mig och gjort mig glad och kunnat lugna ner även de värsta ångestpeakarna bara med sin generella närvaro. Världen behöver fler människor som de jag har lyckats få inkludera i mitt liv, och hade den bara haft det hade världen nog rent generellt varit mycket better off. Insåg att detta var sant redan när jag såg The Cat Empire live i våras och Josh svepte in mig i världens björnkram i folkhavet så fort den här strofen började spelas. Blir ju inte mycket mer uppenbart än så. Bra sagt, Cat Empire. Good work.

IT IS A LIST

Hittade en lista on the webz. Har inte gjort en lista på ett tag och är på ett synnerligen narcissistiskt humör, så THEREFORE HERE WE ARE.
 
1. Could you go the rest of your life without smoking a cigarette?
Högst antagligen yeah
 

2. Are you single/taken/heartbroken/confused?

Alltså who frickin knows at this point
 

3. What if I told you that you were pretty?

Hade väl tackat antar jag...? Och gjort den där OH YOU-minen för man är ju ödmjuk obv.
 

4. Ever been told "it's not you, it's me"?

Tror snarare jag har sagt det till andra mer än de sagt det till mig, heh.
 

5. Are you interested in anyone right now?

WELL
 

6. What are you looking forward to in the next week?

Att Nat förhoppningsvis ska flytta in, att jag kanske lyckas mobba Josh till att följa med till IKEA och att jag ska träffa mitt Londoncrew och gå på bio på onsdag!!! Good things!!!
 

7. Do you want to be single?

Har väl more or less come to terms med att man kommer sluta med femtio katter och en massa konstiga personlighetsdrag i en stuga någonstans så yeah det kan jag väl leva med
 

8. Did you go out or stay in last night?

Satt hemma och pratade brittisk politik och försökte förstå mig på string theory för man är väl Hipp och With The Times
 

9. How late did you stay up last night?

TILL FUCKING FEM PÅ MORGONEN SOM EN IDIOT
 

10. Can you recall the last time you realised you liked someone a lot?

Det kan väl ha haft nåt att göra med den där semestern jag var på i maj. Maybe.
 

11. Last three things you had to drink?

Vatten och cola och te, I guess?
 

12. Have you pretended to like someone?

Typ....? Är en dålig person sorry bout it
 

13. Have you ever told somebody you loved them and not actually meant it?

Nääääe den nivån tror jag inte ens jag hunnit sjunka till än tbh
 

14. Honestly, has anyone seen you in your underwear in the past 3 months?

Uh-huh. Det här hushållet är inget större fan av kläder rent i allmänhet.
 

15. Is it hard for you to get over someone?

Det..... beror väl på? Kan vara världens mest långsinta människa när det kommer till emotionella band men om det liksom har Reached Its Natural Ending så är jag mest bara lättad så y'know. Vem vet.
 

16. Think back five months ago, were you single?

Så typ.... april, then? ACTUALLY NOPE. Var fortfarande ihop med Oliver och hade en grand ol' time. 
 

17. What were you doing at 12.30 this afternoon?

Var på jobbet och blev översvämmad av japanska turister och tävlade med Will och Lucy om vem av oss som var tröttast, pretty much
 

18. Hold hands with anyone this week?

Jag och Josh har ett vinnande koncept som är en highfive som övergår i handhållande (eller tumkrig lite beroende på dagsformen) så tror there was some of that häromkvällen innan jag skulle gå och lägga mig om jag minns rätt
 

19. Could you go the rest of your life without drinking alcohol?

Jorå det tror jag väl. Går ju att ha kul utan alkohol men är ju också dumt att chansa y'know.
 

20. What would you name your future daughter?

Har alltid haft en liten soft spot för Trixie? Gillar dock Delilah lately, även fast det förmodligen skulle vara höjden av self involvement att döpa sin egen avkomma efter en huvudperson i ens egen bok så kanske inte.
 

21. Do you miss anyone?

SVERIGE ÄR SÅ HIMLA LÅNGT BORT OCH JAG ÄR ARG ÖVER DETTA PÅ EN DAGLIG BASIS.

 
22. Have you kissed three or more people in one night?

Tror mitt personliga rekord är två tbh men det var å andra sidan en väldigt lång rörig natt så vem vet really
 

23. Did your last kiss take place in/on a bed?

YES morning makeouts i sängen är ju livet på en pinne let's be real
 

24. Are you good at hiding your feelings?

Är så himla bra på detta. FÖR BRA
 

25. Have you ever cried from being so mad?

Kan genuint inte vara arg utan att gråta det är helt omöjligt i am a small crybaby please don't upset me
 

26. Who did you last see in person?

Förutom de sista turisterna på jobbet och folket på bussen så var det väl Lucy innan hon gick hem i eftermiddags tror jag nog
 

27. Are you listening to music right now?

För en gång skull näe - har lutat min telefon mot min datorskärm och multitaskar listskrivande med ett avsnitt av Danger Five. Good times.
 

28. What is something you currently want?

ATT NAT SKA FÅ SKRIVA PÅ LÄGENHETSKONTRAKTET honestly hela den här flyttprocessen is killing me. Och att vi hade lite mer köksattiraljer för herrejösses Michael tog med sig ALLT när han flyttade hjälp
 

29. What is the last thing you said out loud?

Har en tendens att mumla jisses för mig själv lite då och då när jag är hemma själv, så probably det. Har samma ordförråd som en chockad gammal sextiotalsdam, honestly.
 

30. How is your heart lately?

Förmodligen typ konstant två slag från en hjärtinfarkt från mängden rostbröd jag konsumerat på sistone.
 

31. Do you wear the hood on your hoodie?

Förmodligen mer än jag borde. Hoodies är ju så DRAMATISKA jag älskar dem.
 

32. Are you wearing socks?

HAR STRUMPBYXOR RÄKNAS DET. Har ett hål på en tå som driver mig till vansinne. More news at four.
 

33. What do people call you?

Det vanligaste är Moe, since engelsmän har en hel del problem med mitt namn trots att det bara är tre bokstäver. Fler och fler av mina loved ones har börjat kalla mig bean också, så det är ju rätt trevligt om än smått överanvänt på internet i allmänhet.
 

34. Will you talk to the person you like tonight?

Probs?
 

35. Are there any stressful situations in your life?

Genuint hela mitt liv är bara ett ångestfyllt meltdown efter det andra it's just how i live my life
 

36. Who did you last share a bed with?

Nat och jag hade sleepover i min säng förra veckan och life was beautiful
 

37. Did you do something bad today? 

Tog en titt på den öppna fliken på min webbläsare som har alla mina läxor uppe och bytte sedan flik till Netflix. Sorry. 
 

38. When was the last time a member of the opposite sex hugged you?

Kramade Michael hejdå imorse innan han flyttade till Isle of Wight och ska bli en galen hermit :(
 

39. Do you get stressed out easily?

OOOOOOH BOY DO I
 

40. Will you sing today?

Pausade Spotify mitt i Halsey's Young God så förmodligen i cirka samma sekund som jag playar den igen
 

41. Have you ever wanted to tell someone something but didn't?

Vilja berätta saker för folk men inte göra det ?????????? Aldrig ens hört TALAS OM such a concept WHAT A CRAZY CONCEPT I WOULD NEVER obs sarkasm jag kan inte kommunicera om livet så hängde på det
 

42. Who do you go to when you need to talk to someone?

Oftast brukar jag bara sitta och gnälla på Joshs soffa en stund och sen gå och skypa mamma och pappa, basically. Krishantering 101
 

43. Have you ever been taken to the emergency room in an ambulance?

Är ju THE EPITOME OF HEALTH så näe. (Watch me trilla ner från en stege och slå ihjäl mig nu bara för denna jinxen)

44. What are you listening to right now?
 
Lyssnar på karaktärerna i Danger Five som får instruktioner att döda Hitler av deras organisationskapten som är en humanoid örn. Kvalitétstv right there.
 

45. What is wrong with you right now?

ALLTING, give or take. Mest prominent att jag inte orkat sminka av mig och mina ögon gör ont
 

46. What is on your wrists right now?

Tog precis av mig mina två beloved nitarmband som jag köpte på Shock i Stockholm som sextonåring så för tillfället är det bara this darling som sitter på vänsterhandleden (och aldrig kommer därifrån):
 

47. Where did you get the shirt you're wearing?
ACTUALLY har jag ingen tröja på mig utan en lång dramatisk svart klänning som får mig att se superclassy ut men som egentligen kostade £5 på Primarks reahylla. Good stuff.
 

48. What do you like better: hot chocolate or hot apple cider?

VARM CHOKLAD ALL DAY EVERY DAY BRO
 

49. Do you make wishes at 11:11?

Näe men är ju lite casually superstitious så borde kanske börja?
 

50. Are you a good artist?

Det vill man väl gärna tro. Vem vet, though.
 

51. Love really is a beautiful thing huh?

...........Yeah? Typ? Lite drygt ibland? Men rätt bra? I guess?
 

52. Do you miss the way things were six months ago?

Det beror väl på i vilket avseende, men på det stora hela så är livet rätt najs för tillfället så tror inte det
 

53. Ever been on a golf cart?

NEJ OCH DET ÄR SKANDALÖST SOMEONE GET ME A GOLF CART
 

54. Do you have trust issues?

Jag tror det? Kom inte till denna insikt förrän rätt nyligen men nåt sorts issue ligger nog där och skramlar i alla fall. Osäkert vart det kommer ifrån, dock, men men.
 

55. Ever stayed up all night on the phone, with who?

Ringer oftast inte till folk men har väl betat av en och annan maratonskype-ing sen jag flyttade methinks
 

56. Do you own something from Hot Topic?

Var nära att köpa en jättefin All Time Low-tröja därifrån back in the day men frakten kostade typ 50 dollar så nådde aldrig upp till den emo-nivån. En sann tragedi.

57. Do you use chap stick?

Lypsyl is my one tru love
 

58. Have you ever slapped someone in the face?

Slog en kille i min klass i nyllet med en jättetjock NO-bok en gång i åttan? Räknas det? Har förmodligen råkat smälla till Elin i sömnen någon av alla gånger vi delat någon bäddsoffa i Danmark, också.
 

59. Do you have a little sister?

 Lillasyster, terroristdvärg... whatever you wanna call it

60. Have you ever been to New York?

NEJ men ska dit typ så fort jag har pengar till en godforsaken flygbiljett that is a promise
 

61. Think of the last person who said I love you, do you think they meant it?

Var först med att gratta Juni på födelsedagen, så det hoppas jag väl att hon menade när jag var ute i så god tid och allt.
 

62. Have you hugged someone within the last week?

Yes!!! Nat och Marion och Josh och Jev och Mai och en hel massa folk!!! All my pals!!! Kramar är bäst!!!!
 

63. What were you doing at midnight last night?

Var i köket och jag och Josh invigde Michael till de multipla dimensionerna i Spice Girls-filmen och skrek på varandra om koreanska pojkbandsdraman medan jag åt rostbröd med marshmallowfluff sittande på diskbänken. Det var najs.
 

64. Have you ever regretted kissing someone?
 
Kissing is great så nej det har alltid varit en rätt bra idé på det stora hela.
 

65. Is there one person in your life that can always make you smile?

En klyscha, men den där brittiska tönten jag bor ihop med är ju som ångestdämpande medel i mänsklig form så, ja. Josh, probably. Och Juni och Nat och Malin och Marion och Elin och en hel massa annat folk. Tänk så blessed man har fått vara med allt bra folk i sitt liv, ändå.
 

66. Were your last three kisses from the same person?
 
Någon halvkonstig stammis på jobbet pussade mig på handen häromkvällen men om man räknar bort det så är det nog fan nyss nämnda brittiska tönt som ligger bakom även detta
 

67. Have you kissed anyone in the last five days?

Tror fan inte det? Skandalöst? I want a refund?
 

68. Would you rather sleep with someone else or alone?
 
Det beror väl på vem det är känner väl jag. Elin är rolig att sova med eftersom hon hatar det så mycket och Josh är rätt mys men är ju ett stort fan av att sova som om jag korsfäst mig i madrassen så sova själv är ju ett vinnande koncept i allmänhet känner jag.
 

69. Will next Friday be a good one?

Ingen aning??? Har inget planerat förutom att vara på jobbet men det får man väl hoppas?