Varenda år jag sätter mig för att skriva den här krönikan blir antalet gånger jag gjort det förut bara mer och mer absurt. ÅTTA hela år finns nu alldeles färskt summerade precis vid deras slut. Det är så märkligt att ha så mycket av sitt liv liksom fångat i en burk och bevarat från stunden när det var alldeles färskt. Tror det mest är på grund av denna krönika jag fortfarande skriver här alls. Det känns himla värdefullt på något vis. Kanske inte för någon annan än mig, men ändå. Inte alla som kan gå tillbaka i tiden och få se sitt dåtida jag så som man såg sig själv precis då.
Anyway. Jag skulle kunna länka till alla andra år, men frankly tror jag inte någon förutom jag bryr sig så mycket, så gå tillbaka i varje års december om det är av intresse, och annars så kör vi väl bara full speed ahead med kanske den hittills mest deprimerande årsredovisningen so far. STRAP IN LADS.
Att försöka summera ett helt år känns alltid som en något absurd sak att försöka ta sig an, och jag vet inte om 2020 som år har gjort det hela enklare eller svårare. Är väl ingen Hot Take direkt, men fyfan vilket jävla år det har varit. Som jag skrev i ett blogginlägg i mars - jag hoppas verkligen att 2020 är ett år jag kommer minnas väldigt tydligt väldigt länge, inte för att det var hemskt (vilket det var) utan för att det var OVANLIGT hemskt. Att 2020 är en outlier, och inte ett tecken på vad som komma skall. Med Storbritanniens krasch ut ur EU bara några timmar bort, så har jag väl kanske inte jättehöga hopp. Men om 2021 ska vara eländigt också, så hoppas jag i alla fall att jag kan få gå till puben och hänga med mina kompisar medan det är eländigt, istället för i år där allt både sög och allting som är kul också var olagligt.
Läste igenom 2019 års krönika inför denna, och det är ju inte utan att man vill klappa sig själv på huvudet och säga oh my sweet summer child i var och varannan mening. Jag slutade 2019 med hoppet om att jag hade gjort tillräckligt med jobb (mest mentalt, really, men också i livet i allmänhet), för att till sist kunna få casha in lite. Hade äntligen fått mitt liv att hamna på en plats jag tyckte om, och när vi stod på vår balkong och såg på fyrverkerierna och skrålsjöng Auld Lang Syne med alla mina kompisar när 2019 blev 2020, så kände jag verkligen en genuin känsla av att 2020 skulle bli mitt år. OTROLIGT komiskt såhär i efterhand, men jag kände verkligen att grundjobbet var gjort, och nu skulle det äntligen bli lite sköj. TJI FUCKING FICK JAG. Eller, well, så enkelt var det ju inte direkt, men ändå.
Ibland tror jag till och med att jag, typ, orsakade 2020 på någon sorts kosmisk nivå. Inför 2020 ville jag ha mer tid för mig själv, inte behöva komma hem från jobbet helt slutkörd och sleep deprived varenda dag för att jag alltid jobbade helg, kunna hänga mer med Josh eftersom våra hektiska liv betydde att den mesta tiden vi spenderade ihop var när det var fest hemma hos oss, läsa mer, baka, allt sånt. Be careful what you wish for, osv. Om man bara ser det så, så har jag ju fått precis allt jag önskade mig, och till viss del har 2020 trots allt varit ett ganska bra år, tror jag.
Don't get me wrong - har verkligen mått SKIT i långa perioder i år, känt mig isolerad och ledsen och haft hemlängtan och liksom varit LIVLÖS på ett sätt som jag antar att man bara blir när det verkligen inte finns någonting att se fram emot och man bara vaknar varenda dag i flera flera månader i sträck utan att varken få gå utanför huset eller träffa andra människor än de andra ledsna livlösa människorna man råkar bo med (alltmedan gud och alla människor bryter mot alla sorters restriktioner så att a) de får ha roligt genom att vara dåliga människor, och b) din egen isolering och ledsamhet, gjord för The Greater Good, måste dra ut ännu mer på tiden för att ingen följer reglerna).
Det har verkligen sugit så JÄVLA hårt, och för tillfället befinner jag mig i en sinnesstämning som knappt kan vänta på att det här jävla årjäveln ifrån helvetet ska vara över någon gång. Det har varit december i typ ett halvår vid det här laget, och det faktum att vi inte ens fick fira jul har ju inte direkt hjälpt (vilket vi inte borde fått heller, don't get me wrong, men herregud det är ju fan inte mycket kul nuförtiden alltså!!! Literally ALLTING som skulle kunna göra det här mindre miserabelt är förbjudet för att staten är så jävla värdelös jag blir GALEN).
Men trots allt detta, trots att 2020 varit så jävla dåligt på nästan fascinerande många vis, så känns det ändå som om jag har varit bättre. "I don't even see you as 'an anxious person' anymore", sa Josh till mig häromkvällen, och om man känner mig så vet man att det är helt SJUKT stora framsteg jämfört med var jag befann mig under största delen av 2019.
Det har ju inte funnits mycket annat att göra i år än att se inåt, och jag har fått sitta med mina problem och mitt inre ifred i år på ett sätt jag aldrig riktigt haft tid till innan. Har kunnat läsa och pyssla och lägga pussel och gå promenader och allt annat jag tycker om att göra men som det oftast inte fanns tid till, och jag tror det har hjälpt mig liksom hitta tillbaka till mig själv igen, istället för att bara känna mig som ett tomt, ointressant skal som på något vis lyckats lura i alla i sin närhet att det hade något intressant att komma med.
Jag och Josh har literally inte spenderat mer än några timmar isär på typ hela det året, och vi har kommit varandra så mycket närmare och kunnat prata med varandra på ett helt annat sätt än innan, vilket också har hjälpt hur mycket som helst. Har känt mig så stöttad och sedd och ÄLSKAD på ett sätt som känns helt hisnande, och jag vetefan hur jag hade klarat allt det här om jag och Josh inte hade kunnat viska at least we have each other till varandra när allt kändes omöjligt.
Det är fortfarande en hel del fnurror på tråden i mitt kära huvud, men det känns som att jag faktiskt vet vilka de är nu, och mer än det - vet vad jag ska göra åt dem, att det är okej att de är där, och att de inte påverkar mitt personvärde lika mycket som jag alltid trodde det gjorde.
Det låter kanske dramatiskt, men jag känner mig liksom mer hel på något sätt? Som att jag kanske, äntligen, börjat landa i en lite mer vuxen trygghet i mig själv, till sist. Jag hoppas det. Kanske känns det bara så för att hela året basically utspelat sig mellan mitt hems fyra trygga väggar, och det är lätt att känna sig självständig när man inte sett röken av gränsen av sin comfort zone en endaste gång, men ändå. Jag vill gärna hoppas att det här är något mer långvarigt. Jag tror det. Det känns så. Är jag faktiskt vuxen till sist??? Har det äntligen hänt??? Tack gode gud i så fall.
Anyhow. Efter den mindre uppsatsen om Mina Känslor, så kanske vi ska gå vidare till mitt lilla (läs: otroligt stora) bildspel. Så här är mitt 2020, i bilder:
Firade in 2020 på klassiskt 2019-vis, och på bästa sätt: med vår lägenhet proppfull av kompisar, utklädda enligt något bisarrt tema. Det här året var det vår kompis Dan's födelsedag, så alla klädde ut sig till honom. Titta så fint. Känns verkligen djupt surrealistiskt att det var så här livet brukade vara, innan man började instinktivt rygga tillbaka så fort folk kramas på TV.
Jag och Olga gick på museum! De första två månaderna av det här året var helt fullt av saker jag gjorde och sen tänkte "åh det här var ju jättemysigt, det ska jag börja göra mer i resten av året" och så bara (sad trombone noise) blev det pandemi och ingenting kunde göras någonsin igen. När det inte är pest och kolera ute någon gång i en vad det känns som avlägsen framtid, så längtar jag efter att få en museum-tour av Olga igen, avslutat med middag vid Themsen och massa öl. Åh, som man levde en gång, alltså.
Harriet's födelsedagsfest i januari var på samma dag som Storbritannien officiellt gick ur EU. Vi firade med att dricka dålig tequila hela natten sittandes i en hög på Harriet's vardagsrumsgolv, och trodde kanske till och med att det skulle vara det värsta som hände i år. HAHA.
Det var alla hjärtans dag! Paul skrev den här vackra dikten för att fira.
Jobbet, som hade varit helt omänskligt hektiskt hela 2019, började lugna ner sig avsevärt av Någon Anledning (olycksbådande musik spelar i bakgrunden). Gud, vad man hade vant sig av vid att behöva aktivt tjäna in pengar, alltså. Bortskämd var det ju inte utan att man hade blivit. Saknar nästan alla turister som bara kom in för att ta bilder och inte visste hur bokmärken fungerar nu.
Vi visste ju såklart inte det då, men årets allra sista utekväll var Cal's 30-årsfest i februari. Vi skrev ett elaborate kort, som fortfarande är en av mina favoriter, och Josh spelade världens märkligaste DJ-set som gjorde alla Cal's äldre släktingar djupt alienerade och förvirrade.
Joshs systerson Travis föddes i januari! Jag och Josh åkte och hälsade på över dagen mitt emellan två väldigt stormiga helger, och det var så himla mysigt. Han kan i princip gå nu!!! Helt galet.
Dagen jag, Emma och Sara åkte till IKEA och Home Sense och shoppade ser jag ofta som "den sista normala dagen". Vi köpte massa bra saker, åt IKEA-köttbullar, och Emma köpte nästan ett enormt päron för £60. Jag och Emma inledde också världens mysigaste tradition där vi gick och åt brunch tillsammans varannan måndag när Emma var ledig. Förlåt för storstadsbofasoner, men man saknar ju en GO BRUNCH alltså. Och att få actually hänga med Emma i allmänhet.
Vårstädade balkongen lagom till Lockdown 1.0 annonserades ut i slutet av mars. Tyckte det skulle bli ganska mysigt att för en gångs skull få åtta timmars sömn om natten och äntligen ha tid att läsa lite böcker. Det tycker jag visserligen fortfarande, men det hela har ju inte riktigt samma drömska filter som det hade i mars, det får man ju säga.
Fick låna Paul och Emma's Switch ibland och spelade Animal Crossing tills ögonen blödde. Älskar't.
Och skickade hatbrev till en av Animal Crossing-invånarna som vi hatade. Såklart.
Mer eller mindre hela Lockdown 1.0 var vår stora Quiz-Fas. Ser tillbaka på den så himla fondly numera - i våras när allt kändes stort och läskigt var det verkligen en sån life saver, att bara få hitta på konstiga frågor och hänga med sina kompisar i timtal och låtsas att allt var som vanligt en stund.
En av våra många quiz-vinster - ett porträtt av Paul som Emma ritade till en av deras frågor. Har stått på pride of place i vardagsrummet hela året nu, som sig bör.
För en inblick i vilken sorts quiz jag och Josh oftast dök upp med, så är den här PowerPoint-sliden från vårt allra sista quiz en ganska bra insikt, tror jag.
Vi fick också gissa Paul's blodsocker live on camera!!! Väldigt exciting.
Under samma period Zoomade vi också väldigt mycket med Harriet, bland annat för att se på Star Trek tillsammans, men som också oftast förvandlades till ett helkvällshäng där alla bara hängde och drack drinkar och tjabbade om allt möjligt. En av kvällarna stannade vi uppe till, typ, två på morgonen och läste obskyr fanfiction om obskyra saker. Vår favorit var San Soho, en crossover mellan The Young Ones och Black Mirror, som fick oss att skratta så vi grät mest hela tiden. Den innehöll även ovanstående odödliga citat, så pass odödligt att jag broderade det åt Harriet i julklapp. Ska nog göra en åt mig själv också. Få saker gör mig så djupt lycklig som det, i allmänhet, och det är också ett av mina bästa bevis för att 2020 inte var all bad, trots allt. Fick ändå gråtskratta med mina kompisar till två på morgonen ibland, fast allt var som det var. Fint ändå.
I övrigt var 2020 ett VÄLDIGT stort bakår för mig. Har velat baka mer länge nu, så det har varit en av mina bästa underhållningar under mina långa månader instängd hemma. Är genuint rätt bra på det mesta nu, faktiskt. Känns verkligen som en förmåga jag har övat upp, liksom. Inledde med mitt allra första bröd!
Bakade morotscupcakes, som blev SÅ goda. Varenda gång jag ser den här bilden igen blir jag påmind om att jag måste göra dem igen. Fkin delicious.
Gjorde en fikontårta till Joshs födelsedag! Blev så mycket bättre än väntat. Kände mig väldigt stolt tbh.
Kanel-och vaniljbullar till Kanelbullens dag, såklart.
En banoffeepie! Gud, ibland vet engelsmännen vad de gör, alltså.
Gjorde en lemon drizzle cake för att fira att Josh gick på furlough i några veckor i somras. Också mycket god, även fast jag inte gjorde nog med KLÄGG. Nybörjarmisstag.
Under en drunken night i parken råkade jag lova Paul att ta en bit av hans surdegstarter och till sist ge mig på att göra surdeg, som jag varit frestad att göra länge nu. Vaknade nästa morgon av att den här burken stod i köket, och ångrade mig direkt tbh.
Gjorde min första surdeg i somras, och har varit helt övervunnen till konceptet sen dess. Nuförtiden gör jag typ en surdegslimpa i veckan, och det är inte alls så svårt eller tidskrävande och komplicerat som all min research fick det att verka. Min surdeg känns som min son nu. I love him and I shall care for him forever (eller åtminstone tills jag jobbar heltid igen och inte har tid igen).
Gula rutan, med mammas gamla recept! Kändes fint.
Och så lussebullar till jul, såklart!
I maj gjorde vi Mark Watson's första 24-timmars comedy charity stream, där vi byggde en miniatyrby för välgörenhet. Det var typ den första nya saken som hade hänt på hela lockdown, så det kändes lite allmänt spännande. Blev allmänt delirious, men det kändes som en fin bonding experience på något vis. (Och nej, den där klockan i bakgrunden står inte på halv sex på kvällen................ det var en lång natt, basically)
Josh spenderade typ hela tiden med att göra The Natural History Museum i skalenlig miniatyr, och höll på att tappa förståndet mest hela tiden.
Josh gjorde sin första window display när vi gick till jobbet och fixade innan vi skulle öppna upp efter Lockdown 1.0 tog slut. Så stolt, bless.
Vi passade Ellie's båt och fick jättefina blommor!!! Har snöat in på snittblommor nu när jag är hemma hela tiden, to the point att jag och Josh spenderat typ alla våra julklappspengar till varandra på en snittblomsprenumeration. Är helt orimligt taggad.
Byggde A Big Pile!!!
Min stora midsommarfest of dreams blev ju, såklart, inställd, så istället hade vi midsommar på Hampstead Heath, två dagar i sträck för att hålla oss inom restriktionerna. Var kanske inte vad jag hade hoppats på, men var verkligen så himla fint ändå. Att bli lite sådär lagom Proseccolullig på en mild sommarkväll är ju en av de finaste sakerna vi har, ändå.
Under sommarens varmaste vecka byggde Josh en blomlåda till vår balkong, som jag velat ha i evigheter. Känns lite drygt att det här var sommaren när vår balkong såg som allra bäst ut, men jag spenderade ju å andra sidan ganska mycket tid där istället, så det känns rätt värt ändå. Köpte jättemånga fina blommor, och det blev så HIMLA FINT. Älskar dem så mycket, och kan verkligen inte vänta tills våren när vi kan få sätta dit nya blommor igen.
Titta så fint!!!! Älskar dem så MYCKET.
I juni gifte sig Marion med min kusin Hampus, som jag en gång för länge sen parade ihop nästan mest på skoj. Djupt surrealistiskt, men också väldigt väldigt gulligt. Så glad att jag får ha henne i min actual familj nu.
Jag fyllde 25 i juli!! Hade ju velat ha en stor brakfest för det också, men det gick ju inte, inte helt oväntat, men precis som mycket av året så var det mindre än förväntat men fint ändå. Fick de här jättefina blommorna från mamma, Elin och Suss och blev alldeles rörd.
Jag och Josh gjorde egen sushi till kvällsmat och lyssnade på Spiceworld. Toppkultur på alla sätt och vis.
Fick denna fantastiska tavla av Josh, som numera är det första jag ser varje morgon när jag vaknar. Otroligt glad över detta. Such a good weird little boy.
Målade många miniatyrer, här precis efter min födelsedag när hela vardagsrummet luktade helt GUDOMLIGT.
Sen gick vi till parken, och hängde med lilla Maya som var allmänt chill som vanligt.
En fin eftermiddag, som jag spenderade på Ellie's båt med Ellie och Emma när vi hjälpte Ellie slänga massa skräp från sin båt innan hen började köra den hela vägen ner till Bristol.
Har varit väldigt lite båt-times i mitt liv det här året, men det gjorde de få gångerna de hände all the sweeter. Åka nedför Regent's Canal i solen med en öl är fan en DRÖM.
Den korta, fina tiden i somras när man i några veckor fick gå hem till folk började. Jag åkte hem till Olga och Joakim en kväll, hängde i parken och gick sen hem och åt middag och drack en miljard flaskor vin. Var så himla fint. Saknar mina kvällar hos Olga något orimligt.
Kunde fira Emma's födelsedag med middag hos Paul och Emma, vilket verkligen var a rare treat i år. Vi gjorde bland annat våra egna doftljus.
Kanske vår stoltaste achievement på hela året.
Har inte varit i samma rum som mina bästa människor på över tre månader nu. Det är fan SKANDAL.
Har tagit upp korsstygn också, i mitt fortsatta projekt att bli en gammal tant asap. Min nya bästa grej. MYSIGASTE I H E L A VÄRLDEN
Åkte och hälsade på Ellie under hens resa ner till Bristol och gick på vad som definitivt var årets mest fotogeniska promenad.
TITTA!!!! VAFAN!!!!
Jag och Josh åkte och campade för att fira hans födelsedag, och tror helt ärligt att det var årets höjdpunkt. Vi fick se lite nya saker, gå på massa långpromenader, grilla marshmallows och lyssna på podcasts medan det regnade utanför.
Hade den MYSIGASTE FKIN SEMESTERN NÅNSIN. Vill åka och göra det igen så fort det slutar vara vinter alltså.
Åkte och hälsade på Joshs systrar och systerbarn en sväng. Otroligt gulligt.
Hade kräftskiva! Också ett otroligt bra beslut det här året. Så orimligt gott.
Samma dag kom Paul och Emma hem till oss, och frågade om jag ville vara brudtärna på deras bröllop, och om Josh ville fkin VIGA DEM. Josh reagerade som ovan, och det var så himla fint alltihop. ÄLSKAR PAUL OCH EMMA SÅ MYCKET JAG FÅR PANIK.
Sommarens sista helg - och en av de sista helgerna innan restriktionerna skärptes igen - hade vi en liten mini-fest hemma med Paul och Emma. Är helt övervunnen till konceptet, tbh. Hela kvällen var som slutet av en fest när bara ens favoriter är kvar, fast det var HELA KVÄLLEN. Kan ju lika gärna bara bjuda in ens favoriter från början, liksom.
Gungade till sist på vår bakgårds lekplats mitt i natten, och kände mig som om jag var sexton år igen. Mycket fint.
Inte för att skryta, men, honestly: A Look.
Har spelat D&D online i år. Har verkligen saknat att ha alla över och spela i verkligheten, men vi har fått det att funka ändå tror jag. Har bara en handfull sessioner kvar innan vi är klara med vår fyra år långa (!!!!!) kampanj och kan börja på vår nya. Kommer sakna Trakram, min druid, men min nya karaktär är en korp-person som kan göra sig osynlig, så överlag är jag helt orimligt taggad.
Jag och Josh har tagit några utflykter till Epping under året, och det fortsätter vara en av mina bästa grejer. Vi köper Prosecco med skruvkorkar och spenderar flera timmar med att peka på coola träd och prata om livet, och det har varit precis vad jag behövt i år i allmänhet. GUD SAKNAR NATUREN SÅ OTROLIGT.
Hittade en undangömd park på en av våra promenader!! Väldigt fint.
Ännu ett comedy marathon! Den här fick mig verkligen att nästan tappa det helt, när jag satt klockan sju på morgonen och försökte rita ett glad med äggtimers i en swimmingpool och undrade vadfan mitt liv är egentligen. Märkligt mysigt, ändå. Den specifika sortens sleep deprivation är intressant att uppleva, alltså.
Gjorde surdegspizzor under en av våra heliga ensamhelger. Var typ det godaste världen någonsin skådat.
Målade en paint-by-numbers av Nora! Har önskat oss en av Travis i julklapp, så att det ska vara rättvist.
Och så blev det jul, som blev inställd och alla planerna ändrades, men överlag känns 2020 redan som en sån allmän write-off att det nästan inte var så farligt. Om det är något år där man inte ens ska få fira jul, så kan det väl lika gärna vara dethär, liksom.
Och så denna utmärkta bilden, som jag och Josh tog häromdagen och sen gjorde till ett korsstygnsmönster till hans mamma i julklapp. Vi har verkligen bara gett folk saker med våra ansikten på i julklapp. Oklart om det är som straff eller gåva, really.
Och det var 2020, really! I allmänhet, en beprövning som inget annat jag har upplevt innan, ett år som jag verkligen hoppas att jag kommer minnas som någon sorts low point. Det har varit ett bra år för att sakta ner, för att inse vad det faktiskt är jag värdesätter i livet, vad jag saknar nu när jag har varit borta från det så länge. Jag vet att jag sa samma sak förra året, men jag hoppas verkligen att det här året är grunden för ett bra nytt år. Att jag kan få reap some rewards nästa år för allt jag har tagit mig tid att rensa i och tänka på och uppoffrat.
Vill ha mina kompisar tillbaka, vill resa, vill åka hem till Sverige igen, vill gå på gig och svettas och dansa i samma rum som hundra människor i the back room av nån sunkig pub. Vill äta på restaurang och gå på bio och festa till soluppgången med alla jag älskar. Jag känner mig så nostalgisk för tiden innan allt det här, och jag hoppas hoppas hoppas att 2021 kan ge mig tillbaka i alla fall några av sakerna jag saknat så mycket. Mitt liv är så bra nu, och nu vill jag verkligen gå ut och använda det igen. Ta med mig allt som 2020 lärde mig om mig själv, ta med mig alla mina förändrade, förbättrade relationer, och kunna få njuta av alltihop ordentligt, med alla jag har saknat.
Så, basically - 2020, tack, jag fattar poängen, dra åt helvete. 2021 - please bring your very best, på riktigt den här gången.
Nu vill jag fanimig ha lite SKÖJ.
Gott nytt!!!