There will be no replacements, you better get your gun

Spotify släppte hela Joan Jett and the Blackhearts' diskografi för första gången någonsin häromveckan, så gissa vem som fallit right back i en enorm Joan Jett-fas igen. Såna TUNES ju. Och GITARRERNA. Ah.
 
Hej igen! Välkommna tillbaka för ännu en sedvanlig veckorapport. Jösses, remember när jag brukade ha tid att göra det här varenda kväll? Vemfan var man ens. Anyhow. Tänker tillbaka på veckan som ganska lugn och avslappnande, även fast jag haft saker planerat typ varenda dag. Classic. Känner mig dock ganska utvilad all in all så måste ju betyda att det hela inte var alltför ansträngande i alla fall.
 
Anyhow. I tisdags hade vi vår enda hemmakväll utan planer - Josh lagade kvällsmat när han kom hem från band practice, och därefter tog jag ett bad, och så spenderade vi resten av kvällen i en hög i soffan och såg på myrvideor. Livskvalité right there ju.
 
På onsdagen var jag hemma hos Paul, Cal och Emma och spelade Blades in the Dark (är alltid lika roligt varenda gång jag lyckas stjäla ännu en av Joshs kompisar och bara börjar åka hem till dem utan honom alltså bless hans stackars själ som får stå ut med det här hela tiden). Eftersom Josh var på band practice typ varenda kväll hela veckan var D&D inställt, så istället var George och Ted med på Blades istället, vilket såklart omedelbart resulterade i en hel massa katastrofer och generella blodbad. Deras grupp var verkligen doing so well ända tills jag och de andra D&D-folken började dyka upp och nu är de superefterlysta och har sprängt skepp hit och dit och herrejissus. Var i alla fall en asrolig session as per usual, och hängde kvar i lägenheten med alla någon timme efteråt och bara catchade upp en stund, innan jag stack tillsammans med Ted och George och kom hem lagom tills Josh hade gett upp dagens pianoövningar.
 
Torsdagskvällen spenderade jag med att se en liveshow av Within the Wires på London Podfestival - det är en av min och Joshs favoritpoddar, och jag hade från början köpt biljetterna till hans födelsedag, vilket ju var en prima idé tills det visade sig att Joshs band skulle ha sitt stora gig precis samma dag. Oh well. Bjöd med mig Mats istället (som i slutändan blev caught up på jobbet och inte kunde komma heller, vilket faktiskt var lugnt considering att jag också var sen från jobbet och basically bara fick flänga in i lokalen när de redan hållt på i typ tio minuter haha).
 
Var himla bra i alla fall - de hade Q&A's med skaparna som var himla intressant, och när det var klart mötte jag Mats i King's Cross och vi spenderade därefter kvällen med att driva runt mellan diverse pubar i området och prata om PJ Harvey och alla våra känslor om livet och döden och kärleken och allt däremellan. Sån pubkväll som jag älskar mest av allt, basically, när man bara sitter och vräker ur sig alla sina svåra känslor och problem och har världens mysigaste lilla terapistund mellan sig. Ah. Fan vad jag älskar bästisar ändå. Kom hem framemot midnatt, kraschade i säng, och morgonen efter när jag skulle pussa Josh hejdå innan jag gick till jobbet (efter att han ramlat hem framemot morgonsnåret någon gång) fick jag glitter i hela ansiktet, vilket jag tolkade som att giget hade varit någon sorts succé i alla fall (alltså det faktum att en av de säkraste sätten att se om jag varit i närheten av Josh är att se om jag har glitter på mig är ju fan ridiculous ändå? who authorised den här absoluta manic pixie dream boy).
 
Efter jobbet på fredagen åkte jag till King's Cross och mötte upp mamma, som hade varit och jobbat i Wales och svängde inom London på vägen hem. Vi åkte hem och såg på skräptv och åt fish n chips och drack vin och mös en hel massa. Josh kom hem framemot kvällen och bestämde sig för att mamma var tvungen att bli introducerad till äkta brittisk kultur aka Coronation Street, och så spenderade vi resten av kvällen med att försöka lista ut vem som var vem och hur allt hängde ihop och mamma satt mest och bara skakade förundrat på huvudet mest hela tiden, vilket ju är den enda rimliga reaktionen på Corry ändå.
 
På lördagsmorgonen åkte Josh upp till Sheffield för att fira sin storasysters födelsedag, och efter jag tagit mig igenom ett lördagsskift på jobbet gick jag och mamma och åt halvt ihjäl oss på Wahacas innan vi promenerade hem, mötte upp med Mats, och spenderade kvällen med att se klart på Fallet (som är så JÄVLA ridiculous och dumt och helt fantastiskt och jag älskar det), skratta så vi dog, och dricka rödvin i massor. Ah. Väldigt wholesome indeed.
 
Söndagen var mammas sista dag i London, så vi spenderade det på bästa sätt, aka med en shoppingspree. Brunchade på vårt nya bästa café, och åkte därefter ut till Westfield i Stratford där jag investerade i en jättedyr (men JÄTTEFIN) översizad skjorta med tigrar på, och köpte ansiktsmasker på Lush bara för att. Åkte inom Spitalfields Market en stund efter det eftersom jag insåg att jag inte visat mamma det förut och jag älskar en ursäkt att åka dit. Åt tiramisutårta till fika, och köpte lite roliga småpryttlar innan vi åkte hem, beställde pizza till kvällsmat, skypade med Elin och spenderade resten av kvällen med att se precis alla dåliga svenska tv-program vi kunde hitta, lägga ansiktsmask och vräka i oss chips. Mmmm livet på en pinne ju.
A Look.
 
Mamma skulle upp rövtidigt för att flyga hem, så vi sa godnatt lagom tills Josh kom hem från Sheffield runt midnatt någon gång (alltså han smsade mig och bara "kan jag be dig om en tjänst som skulle cement your status som världens snällaste flickvän?" och jag trodde genast att det skulle vara någon stor konstig omständig tjänst och så smsade han några sekunder senare och bara "jag är hemma om en halvtimme kan du börja tappa upp ett bad till mig" som att det var historiens största tjänst alltså???? sötnos).
 
Han kom hem lagom tills badet var fyllt och det var precis ett glas vin kvar i flaskan, och han kastade sig huvudstupa i min famn och låg där och mumlade "my lovely lovely lovely" ett tag innan han gick och badade och jag nästan exploderade av tillgivenhet till den där märkliga bedårande lilla människan.
Var rätt bra timing att han var iväg hela helgen så att jag fick en massa ensamtid med mamma, men herrejösses vad orimligt jag saknade honom? Han har varit borta i typ en vecka utan att jag saknat honom såhär mycket? Who knows. Var ju lite fint att han i alla fall verkade ha saknat mig typ lika mycket, haha.
 
Sov konstigt hela natten (var asvarmt idag så tror det bara var oväntat svettigt och obehagligt hela natten tbh), och försökte somna om igen efter Josh hade gått till jobbet utan större framgångar. Och för att jag bestämt mig för att spendera dagen med att till sist flytta över alla mina grejer från mitt (gamla) sovrum till Joshs (eller, well, vårt, numera) sovrum. Josh har två enorma garderober och garderoben i mitt rum var för liten redan när jag skaffade den, så jag har varit allmänt pumped för att äntligen ha lite plats hur länge som helst. Tog typ hela förmiddagen att sålla bort gamla kläder jag inte använder längre och skapa någon sorts ordning i det hela, men det blev himla bra i slutändan ändå måste jag nog säga. Ska bli så himla najs att inte behöva smyga in i gästrummet varje morgon och sno med sig lite kläder varenda gång vi har gäster. Måste bara lista ut vartfan jag ska ha mitt smink nu när jag inte har nåt sminkbord längre, bara. Oh well. Fönsterkarmen får funka sålänge.
Före - eller, well, efter att jag rensat ut de få saker Josh hade därinne, vilket mest inkluderade saker som olika sorters djurhattar, en hjälm, några ponchos och en enorm sektliknande robe med huva som jag har en hel del frågor om vad den egentligen använts till.
Efter! Har en riktig garderob nu! Och PLATS ÖVER och allt!!! Hallelujah!!!
Att hänga mina korsetter på dörren kändes mest rimligt, och är honestly himla nöjd över att få ha dem lite mer på display numera. De är ju himla fina, ändå. (ALSO, can you spot den där tigertröjan jag köpte i lördags som jag pratade om? COOL VA)
 
Därefter städade jag huset på historiskt lättdistraherat vis (lägenheten var inte så stökig vilket var himla tur för jag kunde VERKLIGEN inte fokusera överhuvudtaget), och tvättade sofföverdraget och bordsdukarna och lite annat (mest för att jag är beroende av Vanish nu sen jag insåg att det tar bort typ alla historiens fläckar och det är världens jäkla HIGH att se hur rent allt blir).
 
Så, ja. Det har varit en mysig vecka rent allmänt, tycker jag nog. Lagom mycket action och ganska mycket har bara varit generellt mys med folk jag tycker om, så mer kan man ju inte kräva, direkt. Verkar som att den här veckan kommer innehålla lite av båda - ska ha board game night med Paul Cal och Emma på onsdag, spela D&D på torsdag, och så på lördag kväll ska jag ta tåget upp till Stoke och hälsa på Nat och universitetsfesta (och förmodligen se på allsköns dåliga hästserier för det är vår bästa grej). Har inte haft en redig RÖJARHELG på länge, så det kan nog vara skoj, även fast jag har en känsla av att universitetslivet kommer komma som något av en överväldning för någon som jag som numera mest lever sitt liv som någon sorts pensionär som mest odlar örter och blir exalterad av tvättmedel. Pray 4 me.

It's much less picturesque without her catching the light, the horizon tries but it's just not as kind on the eyes

Hörde den här låten live igår (more on that later) och honestly om inte det här har triggat vad som förmodligen kommer vara min långt försenade Arctic Monkeys-fas så vet jag inte vad. Arctic Monkeys är ju SÅ bra??? Varför har ingen SAGT NÅT.
 
HOWDY. Jag återkommer från ännu en busy vecka. Känns som jag knappt varit hemma OCH knappt sett Josh på hela veckan, och kan inte riktigt avgöra vilken av de två aspekterna som varit värst. Eller, well, VÄRST och VÄRST, det känns ju lite orättvist när allt jag hållt på med varit roligt, men ändå. Ibland vill man ju bara ligga hemma, ändå.
 
Anyway. Låg hemma och såg på Community och målade naglarna med Josh i tisdags (honestly det faktum att måla naglarna tillsammans är en så stor del av det här förhållandet gör mig så djupt lycklig like? killar utan minsta respekt för könsroller är honestly my entire type och jag älskar det). I övrigt har den här veckan har till största delen bestått av rollspel för min del, som jag ju nämnde förra veckan. I onsdags var min första Blades session hemma hos David, där vi kidnappade två adliga tonåringar och utpressade deras föräldrar på sjuka summor pengar samt råkade döda sju av tonåringarnas kompisar i en vild häst-och-vagn-jakt. Vi är så efterlysta nu att om polisen får tag i oss kommer de avrätta oss. Hehe. Live fast die young, och så vidare.
 
I torsdags hade jag stängningsskiftet på jobbet och åkte därefter direkt ut till Bermondsey och Las Palmas (som är vad vi döpt Paul, Cal och Emmas lägenhet since vi tyckte det var för jobbigt att säga tre namn på raken och inte ville prioritera bara två av dem och Palmas är en kombination av alla deras namn) för veckans andra Blades-session, den här gången med Paul som spelledare. Var väldigt intressant att ha en session i en annan grupp eftersom spelledaren gör så stor skillnad, och hade verkligen ASKUL och fick äntligen känna mig cool och erfaren eftersom jag spelade med min karaktär från min andra grupp som har rätt mycket mer poäng i färdigheter än den här gruppen hade. Paul ledde spelet så att det fick ganska mycket D&D-vibb, vilket jag verkligen gillade (aka han fick oss ofta att sakta ner och beskriva vad som hände och hur vi gjorde olika saker och hur våra karaktärer upplevde saker vilket jag verkligen gillade och kändes som om jag utvecklade min karaktär en hel massa i en helt ny riktning på bara den sessionen eftersom spelsätten var så olika mot hur jag vanligtvis brukar spela henne? så najs). Plus det faktum att han hade gjort en enorm spellista med "spooky boat noises" eftersom sessionen ägde rum på ett skepp, tände ljus och bad Emma lägga fram "the spooky knife" för added effect. Så himla roligt from start to finish, basically. Älskar Blades in the Dark. Vet inte om jag nämnt det förut.
Spooky karta och en spooky kniv. Vad mer kan man någonsin kräva, tbh.
 
I fredags hade George (i sin eviga roll som hela kompisgruppens konstanta administratör) dragit ihop en pubkväll i Camden (som jag anslöt mig till framemot nio efter att ha legat raklång på soffan ett par timmar efter jobbet). Träffade lite folk från gänget jag bara hört om tidigare (och hade en lång intensiv diskussion om hur man egentligen definierar vad "fabric" är), drack en massa god öl, pratade med George om det faktum att han ska flytta in hos oss snart (han har fått jobb typ runt hörnet och eftersom vårt extrarum står tomt ändå så var det ju ett himla smidigt sätt att get some extra ca$h) och han var så himla taggad och kramade oss massvis och bara I CANNOT WAIT TO LIVE WITH YOU GUYS och alltså det var så GULLIGT. Ska bli så himla mysigt, plus att vi kommer behöva betala typ £300 mindre i hyra månaden, vilket ju också är allmänt ultimat (och bra timat considering att vi måste köpa en ny soffa typ omgående since vår nuvarande håller på att falla i beståndsdelar.........). George lovade dessutom att han gillar att städa, så jag ser fram emot lite support på städfronten också, haha (George bara "jag vill ju liksom ta hand om huset väl så att jag kan imponera på er" och Josh bara "det är inte mig du måste imponera på I'm not in charge of that place", vilket, tbh, är mycket sant). Jag insåg framemot morgontimmarna att jag fortfarande hade jobb dagen efter, och jag och Josh lyckades ta oss ifrån puben vid någolunda resonabel tid, men stannade därefter uppe alldeles för sent och tittade på Community och sov inte förrän vid tre på morgonen ändå. Suck. Att man aldrig kan lära sig.
 
Var för en gångs skull bara trött och inte bakfull under lördagsskiftet, vilket är en trevlig överraskning varje gång, och hade ett rätt mysigt lördagsskift med Ivelina och Sarah (alltså jobbet har varit SÅ bra på sistone? turistsäsongen börjar ta slut och det märks så himla tydligt att folk börjar komma in och fråga efter actual böcker istället för bara efter Hugh Grant alltså GOD BLESS), innan jag pallrade mig hem vid fyra och gosade ner mig i soffan med Josh en stund innan D&D-gänget dök upp och vi hade en förvånansvärt framgångsrik session där vi bland annat fick ett skelett att krypa in i ett jättelitet hål genom att släpa sin egen skalle med en lösryckt arm och jag assisterade skelettet genom att förvandla mig till en jätteliten apa. Slutade sessionen med att vi var totalt omringade av fiender, dock, så vi får väl se hur det går nästa gång, heh.
 
På söndagen pallrade vi oss upp framemot elva, gjorde oss i ordning, städade undan efter D&D, och var klara lagom tills Hannah och Tony (aka Joshs syster och hennes man) dök upp. Vi gav dem en tour runt i lägenheten och Josh lagade omelett till lunch, och så åkte vi in till stan och gick ett par timmar på Tate Modern och såg mest på cool cement (som är en av Joshs stora passioner i livet för han är en jävla NÖRD) och cool konst, och därefter på den (coola) utsikten från högsta våningen, som är typ den näst bästa utsikten över London som går att få (med undantag av The Shard). Himla najs. Framemot kvällen hoppade vi på Jubilee Line till O2 Arena för kvällens överraskning och Joshs födelsedagspresent, vilket visade sig vara att se Arctic Monkeys???? Har alltid avfärdat Arctic Monkeys som ett band som jag aldrig skulle få tillfälle att se live since jag 1. inte har lyssnat jättemycket på dem i allmänhet, och 2. därmed inte skulle få för mig att betala tonvis med pengar för en massiv arenashow, men nu hade Hannah och Tony lyckats få tag i två biljetter mer än de räknat med och tog med oss som en överraskning vilket ju var det cirka bästa någonsin. Herrejösses vad Arctic Monkeys är bra, alltså. Är ju ingen unik åsikt, direkt, men jag fattar verkligen varför Malin var så besatt av dem hela gymnasiet. Alex Turner är en sån jävla SHOWMAN och låtarna är såna jävla TUNES alltså herrejösses. Så himla bra kväll (och himla skönt att vi hade sittplatser för övrigt för genom min utsikt över den stående sektionen kunde man se vilket jävla KAOS det var därnere så jag var rätt glad att slippa det tbh). Känns en aning orättvist att jag nu sett Malins absoluta favoritband och hon inte har det, men ändå. Är ändå himla glad att jag kunde gå, även fast jag kände mig som något av ett fake fan som bara kunde de största hitsen.
 
Sa hejdå till Hannah och Tony på tunnelbanestationen, och åkte därefter hem till lägenheten, såg på lite Youtube och ramlade därefter i säng, allmänt färdiga efter helgens övningar.
 
Idag har det varit min Heliga Måndag, och jag har spenderat den ungefär som vanligt - fått Josh att bli sen till jobbet (since han är så spoiled att jag alltid sticker först och får honom att vakna i lagom tid), tagit en lång dusch, yogat, ätit lyxfrukost, städat huset, och avslutade med att baka vad jag misstänker är en synnerligen misslyckad Oreo-cheesecake. Det är ju det som är bra med bakning i alla fall - även när det blir fel är det ändå asgott. Det gillar vi.
 
Planerna för den här veckan är rätt lösa, faktiskt. Ska gästa Paul's Blades in the Dark-spel på onsdag, se Within the Wires med Mats på torsdag, och så kommer mamma och hälsar på i helgen för lite good ol' fashioned mother-daughter time!!!! Ah ska dricka så mycket vin och bara SKVALLRA. Gud så mysigt.
 

The one who insists he was first in the line is the last to remember her name

Är typ bara några månader kvar tills jag ska se Dresden Dolls live nu???? På ACTUAL Halloween???? Helt galet???? Lever mitt ultimata goth dream life?????
 
HOWDY FOLKS! Har varit en späckad vecka återigen. Har träffat nästan alla mina favoriter i landet, OCH sett två av mina absoluta favoritband. Bästa sortens produktivitet, ju.
 
Anyhow. I tisdags var det dags för favoritband nummer 1, aka SWMRS. Känns som om det var evigheter sen jag såg dem senast - eller gick och såg ett favoritband live i allmänhet nu när det inte varit gigsäsong sen typ maj - och somehow hade jag börjat inbilla mig att jag höll på att växa ifrån konceptet och inte var lika into it som jag brukade. Turns out att jag bara inte hade sett ett favoritband på länge, basically. Eller kanske bara SWMRS specifikt. Holy SHIT de är fan alltid den bästa liveupplevelsen jag någonsin haft. Kan inte ens beskriva stämningen i publiken på ett rättvist sätt? Det är liksom klassiskt punkigt rowdy med en massa moshpits och crowdsurfs överallt konstant, men jag kände mig literally så trygg och säker hela tiden??? Det låter som en klyscha men det var verkligen som att alla i hela lokalen var en bunta kompisar som kommit dit tillsammans för att ha kul men också se efter varandra? Sångaren i SWMRS pratade om feminism och vikten av att se efter andra mellan låtarna, och det var bara som att jag var på en fest med en massa kompisar där alla låtarna var precis allas favoritlåt. Hoppade och skreksjöng så högt mina stämband kunde precis hela kvällen. Fick liksom inte NOG. Åh vilken perfekt re-introduction till giglivet, alltså. Vill se dem igen nu nu nu.
 
I onsdags var Josh iväg, så jag spenderade kvällen efter jobbet med att städa undan i lägenheten en aning (since jag inte hade tid att göra det på måndagen så hela mitt LIVSSCHEMA var helt FEL och allt var HEMSKT), och redigera lite mer på Secret Star Service. Har verkligen älskat att återvända till den berättelsen och skrivandet i allmänhet, men herrejissus jag hade verkligen glömt bort det konstanta tvivlet som kommer med att försöka göra något kreativt. Varannan session går jag mellan DET HÄR ÄR DEN BÄSTA BOKEN NÅGONSIN och DET HÄR ÄR DET VÄRSTA SOM NÅGONSIN SKAPATS OCH DET BORDE BRÄNNAS och herrejösses det är a bit much. Var lite bättre när jag skrev utkastet since allt jag inte gillade då kunde jag bara avfärda som att jag skulle "fixa det sen", men nu är det redigeringen så det är NU jag ska fixa allting??? Så många plotholes och så mycket detaljer jag borde ändra och aaaaaaaah varför skrev jag hela den här boken utan att ha en aning om vad som eventually skulle hända i den varför GÖR jag alltid såhär mot mig själv.
 
Anyhow. I torsdags spelade vi D&D och lyckades somehow inte bli dödade omedelbart som vi hade väntat oss (vilket på sistone alltid är en stor vinst alltså vi har typ HELA maffian efter oss nu och JÖSSES we've been doing so badly), vilket ju var himla trevligt. 
 
I fredags var det äntligen dags för veckans main event: KRÄFTSKIVA! Finns ju tillräckligt med svenskar i London för att man ska kunna anordna såna här saker, så precis som förra året släpade jag och Nat med oss några av våra bästa o-svenskar och introducerade dem till the glory of our culture. Tog med oss Josh, Jago, George och Nat's franska kompis Yasmine, och ÅH vilken kväll det var. Kräftskiva är fan alltid en av årets höjdpunkter ändå. Fick äkta potatismos och köttbullar och lingonsylt till förrätt (som smakade SVENSKT och RÄTT och jag blev nästan tårögd har inte ätit redigt potatismos på jag vet inte hur länge), och åt därefter ett berg av kräftor medan vi drack mer och mer vin och jag och Nat blev mer och mer aggressiva i vår singalong till alla svenska hits de spelade över högtalarsystemet (alltså honestly de fick fan med ALLA jams??? Fångad Av En Stormvind och Hooked on a Feeling och Oooa Hela Natten och typ alla Gyllene Tider-låtar alltså jag LEVDE).
Är för övrigt alltid något vackert i att se en utlänning se en bunt svenskar skriksjunga Helan Går och se hur de bara INSER något fundamentalt om hela Sverige som nation. 
Det legendariska Agar Grove Crew BACK TOGETHER AGAIN. Mina FAVORITER JU.
 
Framemot midnatt någon gång hade alla druckit för mycket snaps och de hade börjat spela ABBA och folk dansade på borden och vi vinglade så småningom hemåt (efter att ha dansat till och sjungit med i alla ABBA-låtar obvs man kan ju inte lämna en fest när de fortfarande spelar ABBA liksom), och kom hem och lämnade våra gin & tonics odruckna för alla simply var FÖR long gone.
 
Vaknade på lördagen med en sån där baksmälla som gör en askonstigt SVAG och darrig, ramlade in på jobbet med en Pepsi i ena handen och en banan i den andra, och försökte catcha upp med Lucy men kunde inte riktigt samla hjärnkapacitet nog att ha en konversation. Ingen rast ingen ro, dock, för efter jobbet åkte jag direkt till Dalston och mötte Mats och Ruben på The Victoria för att se mina älsklingar The Spook School headlina ett gig där. Åt cheesy fries och drack öl en stund innan det började, och hade därefter en väldigt wholesome night med världens bästa indiepop. Ah älskar The Spook School så himla mycket ju. Det är något med deras musik som får det att kännas som om de har skrivit musiken speciellt för mig??? Den sortens musik som, om den varit en person, skulle suttit uppe med en klockan fyra på morgonen och lyssnat på en prata om alla sina livsproblem och gett en kramar och lovat att allt kommer bli bra. ÄLSKAR DEM. Lyssna på The Spook School för guds skull.
 
Kom hem vid midnatt efter Nat och Jago redan gått och lagt sig och Josh var ute och rände på någon klubb i Brixton och jag var alldeles för trött för att ens överväga att joina dem, så jag läste lite i Sandman och kraschade sedan i säng, helt färdig på typ alla plan.
 
Söndagen spenderade vi på bästa sätt - Nat och Jago väckte mig och Josh på morgonen med födelsedagscupcakes och försenade födelsedagspresenter till oss båda (jag fick egna exemplar av läppstiftet jag alltid stal från Nat när vi bodde ihop och Josh fick två superfancy whiskeyglas som vi definitivt kommer ta sönder cirka omedelbart), och därefter gjorde vi oss i ordning och stack iväg till ett café på Tufnell Park Road för lite good ol' fashioned Sunday brunch tillsammans med Nat's syster som precis också flyttat till London.
 
Åt Eggs Benedict med rökt lax och en vaniljmilkshake och levde mitt absolut bästa liv medan vi pratade om lite allt möjligt i några timmar tills Nat och Jago behövde börja köra hemåt mot Manchester igen och vi sa hejdå till hela gänget och fortsatte hem, där jag och Josh drack fruktvatten på balkongen (vi köpte en fancy glasflaska på IKEA när vi var där senast och har börjat ställa in den i kylen med vatten och frukt i och det får oss att känna oss så ORIMLIGT vuxna) medan jag målade naglarna och Josh hade en dramatic reading från den surrealistisk erotikboken om en helikopter och en miljardärdinosaurie som jag köpte åt honom i födelsedagspresent.
 
Framemot eftermiddagen dök Paul upp och vi åt massvis av chips och spelade brädspel (Paul tog med sig ett av sina spel som heter Galaxy Trucker och essentially går ut på att man bygger varsitt rymdskepp och därefter måste överleva i rymden och det var SÅ KUL och jag byggde SÅ MÅNGA dåliga rymdskepp). När Paul gått hemåt framemot kvällen fortsatte jag och Josh på brädspelsspåret och spelade en tre timmar lång Carcassonne-session och drack rödvin (vi var jättejämna typ hela spelet och sen fick Josh fkin HUNDRASEXTIO poäng precis innan slutet det var fan skandalöst), och tog paus för att äta sötpotatis med mozzarella till kvällsmat och se på lite Youtube innan vi pallrade oss i säng.
Fan vad vi är bra på söndagar, ändå.
 
Idag har det ju varit måndag, och jag har varit ledig som vanligt. Steg upp tidigt för att hinna till postkontoret och hämta min födelsedagspresent från mamma (postkontoret har öppet mellan halv åtta på morgonen och HALV ETT PÅ EFTERMIDDAGEN alltså??????? FEM FKIN TIMMAR????? VARFÖR????????).  Fick mig därmed en mysig liten promenad till och från Archway, så det var ju alltid trevligt. Kom hem, och jobbade lite med att organisera PR för vårt jobbevent med Lily Allen vi ska ha i slutet av månaden (det faktum att vi ska ha ett event med en Actual Famous Person har fortfarande inte sjunkit in tbh herregud), och åt därefter frukost, gjorde lite yoga och städade huset. Så skönt att få lite ordning häromkring igen, i allmänhet, speciellt eftersom jag inte kunde städa ordentligt förra veckan.
 
Vet inte riktigt vad jag ska spendera resten av dagen med, men förmodligen ska jag försöka redigera lite mer bok, och kanske äta lite choklad tills Josh kommer hem och kan laga kvällsmat. Känns som en lagom nivå.
Nästa vecka verkar mest innehålla roleplaying games för min del - ska spela Blades in the Dark både på onsdag och torsdag (Paul erbjöd mig att gästa Blades-spelet han är spelledare för since hela spelet äger rum i samma stad och jag är SÅ taggad), och därefter blir det D&D på lördag och så ska vi träffa Joshs syster och hennes man på söndag och äta middag och UMGÅS i allmänhet (och äntligen visa dem vår lägenhet since de inte har sett den än). Känns som en rätt wholesome plan i allmänhet, tbh. Ju fler dagar i veckan jag kan spendera med att låtsas vara en cool gotisk spökviskande bankrånare ju bättre, liksom.
 
Anyhow. Återvänder med en full rapport nästa måndag på all these riveting things! Hype!