Are you always this extroverted, I'd like to ask if I could learn it

  Any Port // Dead! 
Dead!'s debutalbum kommer ÄNTLIGEN ut om ett par dagar och med varje ny singel som släpps från det blir jag mer och mer taggad. ÄLSKAR DET HÄR BANDET. Älskar att jag ska se dem live igen om snart exakt en vecka. Ska dansa ihjäl mig till denna.
 
Hej igen! JA JAG VET. Livet, my friends. Det är såhär det är.
 
Sedan vi hördes senast har jag haft en hel bunt med bra dagar med bra människor. Sa ju att årets två första veckor där jag mest låg hemma snart skulle komma till ända. I lördags åkte jag direkt till King's Cross efter jobbet och mötte upp Josh och hans föräldrar. Vi såg på ljusfestivalen (som var rätt cool men en aning underwhelming och även helt orimligt fullspäckad), och var därefter allmänt genomkalla och tog tunnelbanan till Kentish Town och åt kvällsmat på en allmänt mysko restaurang (den såg helt normal ut men det verkade som om alla som jobbade där inte var helt hundra på hur de hamnat där eller vad de var menade att göra) innan vi köpte med oss en uppsjö av vin och fortsatte hem till lägenheten.
 
Gav Joshs föräldrar en tour runt lägenheten (since de inte har sett den innan), och jag och Joshs mamma spenderade ett bra tag med att diskutera böckerna i vår bokhylla (Josh vände sig till mig helt out of the blue och bara "Moa show mum your books" och jag bara ".......what why" men så såg jag och Joshs mamma på varandra i en bråkdel av en sekund och så hade vi båda sprungit bort till bokhyllan och börjat diskutera den nya Mary Shelley-biografin alltså bless), innan Joshs pappa gick och la sig och jag, Josh och Joshs mamma spenderade resten av kvällen/natten med att spela Carcassonne (jag kom jättesist men hela det spelet är så himla roligt att det inte ens gjorde nåt). Josh lyckades även med konststycket att spilla ettt fullt glas vin över hela brädet så nu är alla bitarna helt buckliga och luktar vin vilket to be perfectly honest känns som om det var menat att vara så.
 
Gick och la oss framemot småtimmarna (inget ont mot mina egna föräldrar men ÄLSKAR att Joshs föräldrar också har 0 självkontroll när det kommer till att gå och lägga sig älskar att nattuggla med föräldrar it is the BEST), och steg upp igen framemot elvasnåret på söndagen. Drack te, åt russinkaka som Joshs mamma bakat och tagit med (för man kan inte interagera med henne utan att få med sig en enorm kaka i slutändan, basically) och såg på videor om japanska maskotar innan vi promenerade bort till The Drafthouse (dvs vår nya "lokala pub" som brukade vara 10 minuter från vårt hus men som inte blev vår go-to pub förrän vi flyttade mycket längre ifrån den för VARFÖR SKA VI NÅGONSIN GÖRA NÅT ENKELT EGENTLIGEN).
 
Vi åt Sunday Roast och provsmakade en massa obskyra australiensiska ölsorter och framemot fyrasnåret sa vi hejdå och de åkte tillbaka mot Suffolk medan jag och Josh gick hem och hade D&D-kväll. Storylinen har till sist nått punkten där min karaktär kommer bli introducerad, så jag ska till sist börja spela på torsdag vilket är quite exciting. Har ingen aning om vad jag gör och har verkligen förberett 0 saker, men y'know. Det blir säkert bra.
 
I måndags var jag ledig, men inledde dagen normaltidigt för att åka in till stan och hårmodella. Fick en ascool ny frisyr (ska bifoga bildbevis at some point men jag tar typ aldrig några selfies så bear with) (har lugg nu!!! en jättekort!!! i pastellrosa!!!! blir verkligen mer och mer hipsterklyscha för varje dag som går!!!! hell yeah!!!), och när jag var klar åkte jag hem, åt crumpets och drack chailatte till frukost (inte för att försöka för hårt att integrera men alltså HUR GOTT ÄR CRUMPETS. SÅ GOTT. AAAAH), städade hela huset, och drog sedan direkt vidare ut till Dalston och mötte upp Mats. Såg honom senast kanske förra veckan eller nåt, men det känns som EVIGHETER och i cannot wait att börja göra regelbundna hangouts med honom en grej igen.
 
Vi hängde på vår stammispub med Laura en stund, innan vi fortsatte till en kyrka i Bethnal Green för att se Myrkur. Hon var. SÅ BRA. HERREJÖSSES. Kolla upp Myrkur i beg of you. Hon spelar gamla nordiska folksånger (kände igen massa gamla vaggvisor och blev helt emotionell) och spelar piano och nyckelharpa och verkar rent allmänt bara vara någon sorts överjordisk älva som kommit till jorden för att göra den lite mer magisk. Var SÅ stämningsfulllt och vackert och magiskt. Var helsåld. Har lyssnat på hennes Mausoleum-album hela dagen idag. Är helt besatt.
Liksom???? Detta på en måndagkväll????? Älskar den här stan så himla mycket.
 
Vi följdes åt till Old Street efteråt medan vi hade en lång konversation mest om hur mycket vi betyder för varandra (jag bara "my first thought the first time I saw you was that Josh's friends are way too cool for me" och Mats bara "THAT'S WHAT I THOUGHT ABOUT YOU TOO" liksom HUR FINT). Sa hejdå, bestämde att han ska komma över igen på lördag (så att han äntligen kan få träffa mamma vilket har varit ett projekt länge in the making), och åkte därefter hem till Josh, som visade mig sina nya uppdateringar på twitterboten han håller på med innan vi hade brottningsmatch i hans säng och han därefter bar ut mig i badrummet på det i särklass farligaste sättet någon någonsin burit mig (hängde typ uppochner med benen runt hans hals??? vet inte hur jag ens tog mig ner men hela mitt liv passerade revy flera gånger), innan vi till sist tog oss i säng.
 
Which brings us to today! Jobbade med Olga hela dagen, gjorde massvis av leveranser, och åkte efter jobbet ut till Westfield i Shepherd's Bush där jag mötte upp Francesca och Yen för lite hangouts (de är några av mina äldsta Londonvänner och vi umgås så olagligt sällan och this must change). Vi drack bubbelte och åt sushi och pratade om jobb och livet och allt däremellan, innan vi bestämde oss för att se Coco på bio (aka den nya Pixar-filmen). Bestämde oss för att se den sittande på Itsu klockan 19.37, och filmen började i Vue på en annan våning tvärsöver gallerian 19.40. Vi hann genom något sorts mirakel perfekt lagom, fick förvånansvärt bra platser längst bak, och hade världens myskväll. Coco var hur fin som helst, både på ett estetiskt och på ett emotionellt plan, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte gråta i slutet. Gråter typ aldrig när jag ser på film, men här var det fan nära. Så himla fin och mysig och öm på något sätt. Fick mig att vilja ringa hem till mina föräldrar bara för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Would recommend.
 
Åkte hem därefter, och kollapsade omedelbart i en hög ovanpå Josh och spenderade några timmar med att utforska vår nya bästa Youtubekanal (som är en tjej som gör jättespekulativa Disney-teorier-videor med världshistoriens bredaste franska dialekt och det är the purest content on this earth och vi älskar henne ändlöst), innan vi tog oss i säng till sist.
 
Så, ja. Äventyren fortsätter, osv. Imorrn är det onsdag, vilket också är typ enda dagen den här veckan jag itne har något planerat. Tror jag bara ska äta glass, kanske skriva lite, övertala Josh att låta mig färga hans hår lila (färgen han beställde kom hem häromdagen och det är den mest frestande synen i världen), och förhoppningsvis binge:a Familjen Addams-serien från 60-talet som jag beställt alla säsonger av och som borde komma imorrn. Är så taggad på att börja min och Joshs resa till att helt och fullt bli Morticia och Gomez. Wholesome goth är ju allt jag vill ha av livet, ändå.

And the way you tilt your head I know I won't, it's true, crawl back in with you


HOWDY. Comin’ at ya från min lunchrast idag. Vet inte när jag fick så svårt att pricka in bloggning i min vardag, men here we are. Skrev typ ett helt inlägg igår, men så var det fredag och jag kom i säng på tok för sent as per usual, och here we are. Oh well. Here’s what you missed i mitt som alltid överväldigande äventyrliga liv:
 
Spenderade torsdagen med att vara på jobbet, till största delen allmänt uttråkad. Olga var på Book 66, som är ett jättestort varuhus fullt av asbilliga böcker som vi brukar plocka ut lite fynd på då och då, och jag var själv i affären större delen av dagen. Var heldött på jobbet, så jag var inte direkt överstressad av all min ensamtid, utan satt mest och finkulerade och väntade på att få tiden att gå. Inte superspännande, direkt. Avslutade kvällen med några mysiga öde timmar innan stängning där jag hade fullt upp med att packa upp alla grejer Olga tagit med sig från Book 66 (att ha något att pyssla med om kvällarna när affären är öde och spela någon mysig musik är min BÄSTA GREJ aaah älskar det här jobbet ju), innan jag stängde vid sju och drog mig hemåt.
 
Kom hem till lägenheten samtidigt som Joshs kompis Ted dök upp - det var egentligen D&D-kväll här som vanligt på torsdagar, men typ alla utom Ted hade fått förhinder, så han dök upp en stund ändå bara för lite allmän kvalitétstid. Vi såg på gamla Star Trek-avsnitt och drack öl och upplyste Ted om Star Trek: Beyond (som han 1. inte hade sett fast det är den bästa Star Trek-rebooten, och 2. inte ens VISSTE OM existerade??). Åt upp den sista cheesecaken och såg typ den första halvtimmen, och Ted bara satt där och om och om igen bara "men HUR kunde jag inte veta om att den här fanns???? vafan????" alltså bless.
 
Vi hade bara sett början av filmen när klockan redan hunnit bli elva, och Ted drog sig hemåt för att hinna med tunnelbanan. Jag och Josh, som så sent som igår kom överens om att börja gå och lägga oss tidigare eftersom vi har blivit så himla nattuggliga på sistone, bröt genast det här löftet till oss själva, och såg klart på hela filmen (och fnissade förtjust och klappade i händerna som exalterade barn under hela Sabotage-scenen för DEN ÄR SÅ HIMLA BRA. I CANNOT BELIEVE WE HAVE BEEN THIS BLESSED), innan vi called it a day och tog oss i säng till sist.
 
Fredagen var, till skillnad från torsdagens utdragna, långtråkiga upplevelse, full fart från början till slut. Alla Olgas ordrar har börjat komma in nu, och vi fick typ en hel pall's worth av böcker på förmiddagen (invoicen man ska checka av alla leveranser på var fan lång som en uppsats det var intense), och jag sprang runt som en skållad råtta och checkade av böcker och försökte organisera bordsdisplayerna och prismärka allting och omorganisera hyllorna och göra allt pappersarbete och gå till banken och allt möjligt. Jag och Fernando var dock ett bra team, och vi fick alla lådorna gjorda på bara några timmar, och när Fernando kom tillbaka från sin lunch framemot eftermiddagen var vi typ helt klara. Det ligger lite bokhögar här och var i några sektioner, men det borde jag kunna sort out imorrn bitti innan lördagsrusningen dyker upp, så det ska nog ordna sig. Ah, älskar dagar där man har precis lagom mycket att göra. God bless 'em. Får mig att känna mig så himla produktiv och bra.

Kom hem, plockade undan lite, och spenderade sedan några timmar med att skriva. JAG VET. Jag är chockad jag med. Mitt nyårslöfte för 2018 var ju att get back into skrivandet, men nu när jag varit ifrån det så länge har hela mitt självförtroende för mitt skrivande bara kapsejsat en aning, och jag ville inte börja skriva förrän jag hade någon sorts perfekt första rad. Insåg dock att jag aldrig skulle börja om jag inte kom över min panik över att kanske inte vara bra längre, och bara började. Vet ju egentligen att det är det enda som funkar. Post-Apocalyptic Post Office (som är arbetstiteln) finns nu på riktigt! Skrev bara några sidor, men det finns karaktärer och en värld att sätta dem i, och även fast jag inte är supernöjd med början än, så har jag i alla fall börjat. Det får vara dåligt. Det viktigaste är ju att man håller på, y’know.

Josh kom hem framemot kvällen och lagade kvällsmat och berömde mig för att jag överkommit min skrivkramp till sist (han har varit en sån himla motor bakom hela det här projektet alltså tack gode gud att jag har tillgång till någon med så mycket fantasi  och kreativitet som de inte skriver böcker av själva och som jag därmed bara kan sno). Spenderade därefter kvällen med att se andra säsongen av HarmonQuest, som är en tvserie gjord från en D&D-kampanj, pretty much. Andra säsongen är HELT fantastisk. Vi skrattade hysteriskt genom typ vartenda avsnitt. Insåg inte hur mycket jag har saknat den serien alltså. 

Framemot två började vi börja säga att vi skulle sova, men at that point hade Josh druckit en hel flaska vin och ville inte göra något annat än att se på liveframträdanden av Les Miserables-låtar. Någon gång framemot tre (mitt i en singalong av On My Own) låg han med huvudet i mitt knä och använde min hand till att dirigera musiken hejvilt och den andra till att precariously
hålla ett vinglas och han bara "it’s three am and i’m trashed on wine and watching les mis videos on repeat. i’m turning into my mother" och honestly 100% sant. (Joshs mamma är dessutom asbra så jag stödjer helhjärtat den här utvecklingen). Till sist lyckades vi  i alla fall slita oss, och avslutade dagen med en brottningsmatch i soffan och tandborstning i badrummet medan Josh konstant headbuttade mig i magen.

Har inte sovit så väldigt mycket inatt, kan man väl säga. Att dyka upp till lördagsskift med 4 timmars sömn i bagaget är ju närmast tradition vid det här laget, let’s be real.

Anyhow. Planerna för resten av dagen är att jobba klart det här skiftet, och därefter åka in till Soho någonstans och möta upp Josh och hans föräldrar, som är i London över helgen. De skulle gå på ljusfestivalen som är uppe nu (och som verkar ascool), och därefter ska vi nog förmodligen äta middag och hitta nån bra pub att hänga på resten av kvällen. Ah, bless. Älskar att umgås med britter. Alltid de bästa dagsplanerna.

I am a rock with eyes to the sky

 
Hej igen! Mitt liv fortsätter vara ganska oäventyrligt. Kan inte avgöra om jag börjar bli trött på det eller om jag fortfarande älskar att ha såhär mycket tid att läsa, men vem vet. Livet kommer börja sätta igång i sin vanliga hysteriska takt snart nog ändå (har typ tre resor inplanerade de närmaste tre månaderna och ska ha husgäster minst varannan vecka de närmaste veckorna så ska nog ta och embracea lugnet medan jag kan tror jag). Igår hade jag en ganska standardmässig jobbdag med Olga, och spenderade därefter kvällen hemma med Josh, där vi åt cheesecaken jag gjort (är bra på cheesecake nu!!! hell yeah!!!!) och gosade i soffan medan vi såg klart på första säsongen av Twin Peaks och väldigt lite därutöver, really. Började titta på Skins igen, since vi slutade mitt i en säsong, vilket var världens throwback. Har nog inte sett den serien på typ ett halvår minst.
 
Idag har följt ungefär samma spår. Jobbade öppningsskiftet med Olga igen, och hängde mest i affären och höll ställningarna medan Olga svarade på femton tusen mejl och försökte beställa tillräckligt med böcker för att återhämta affären efter jul (alltså ALLTING är slutsålt vi kommer få såna otroliga mängder leveranser de kommande veckorna alltså JISSUS). Slutade lite efter fem mest eftersom affären var heldöd, och åkte hem och låg på soffan och lyssnade på musik och läste The Subtle Knife en stund. Älskar fan His Dark Materials. Sån himla bra bingeläsningsserie. Har inte läst en hel bokserie på huuuur länge som helst, och det är något himla nostalgiskt över att bara få begrava sig helt och hållet i ett universum och en massa fantastiska äventyr. Ah. Är taggad på att läsa ut serien också, dock, since jag har en hel hög med Mary Shelley-relaterade böcker att läsa därefter, men ändå. Att få ha en sån bra to be read-lista är ju nöje i sig självt, faktiskt.
 
 Josh kom hem framemot kvällningen, och vi spenderade några timmar med att bara lyssna på musik tillsammans  i vardagsrummet medan vi gjorde våra egna små projekt - aka jag läste min bok och Josh skissade D&D-plotlines. Vi har lite såna små projektkvällar då och då, och det är något så himla wholesome över det. Att bara sitta och jobba på varsitt håll och bara pausa för att uppdatera om ens senaste framgångar eller för att sjunga med i nån bra refräng. Inget får mig att känna mig som en riktig vuxen som det gör, strangely enough. 

När vi båda tröttnat på våra Produktiva Projekt™️ hamnade vi i soffan as per usual, och efter att ha misslyckats med att börja se på True Detective såg vi några fler avsnitt av Good Morning Call istället (lite annan ton, men ändå), awww:ade över hur gulliga huvudpersonerna är (första säsongen såg vi på för att den var helt galen och bisarr men andra säsongen är bara ??? typ heartwarming  och full av hälsosamma relationer och karaktärsutveckling och jag bara ??? i didn’t sign up for this WHOLESOME ADORABLE CONTENT VAFAN), och försökte mig på att fläta Josh’s hår (som efter vår förra misslyckade färgningseskapad nu tydligen fått mersmak och köpt lila hårfärg???? är taggad beyond belief på det här alltså), innan vi called it a day. Borstade tänderna, slemmade tandkräm på varandra och jag släpade runt Josh i hallen en stund för att se hur svårt det skulle vara att göra sig av med hans lik om han skulle råka dö nån gång (det var jättesvårt så får låta bli att ta död på honom helt enkelt), innan vi gick och la oss till sist.

Så ja. Allt fortsätter på sitt fina wholesome lilla tema. Tror inte jag någonsin kommer tröttna på det, riktigt, ärligt talat. This is the life.