Mindes OK Go's existens medan jag städade idag, och nu kommer ju den här låten gå på ständig repeat i minst en vecka framöver känner jag.
 
HOWDY FOLKS. HON ÅTERVÄNDER.
 
Ledsen för min frånvaro, men jag 1) lämnade min laptop i London (pga astung) vilket gjorde bloggning väldigt unappealing i allmänhet, och 2) vi vet ju alla att majoriteten av de som läser den här arma bloggen är folk jag träffade medan jag var borta, så y'know. Inte världens katastrof, ändå.
 
Min vecka hemma har varit fin. När jag var iväg undrade alla varför Josh inte var med mig, och jag svarade att jag mest hade allmän life-admin att göra när jag var där, och att det var lika bra att han inte följde med för hasns egen skull. Tror det var rätt bra - saknade honom massvis, såklart (codependencyn som utvecklas när man umgås varenda vaken minut med någon är ju väldigt hög, rent allmänt), men det var bra att jag fick en vecka själv med familjen. Prata igenom allting, se hur allt hade ändrats, och bo in mig i det nya lite i allmänhet. Känns bättre nu, i allmänhet.Tror att åka hem var den sista biten jag behövde för att kunna stänga lådan om hela den här situationen och inte behöva oroa mig för att den skulle flyga upp igen hux flux närsomhelst. Innan jag åkte hem hade jag liksom mer satt mig på den där lådan och stängt den med våld, men nu har jag kunnat vika ihop allt prydligt och stänga den normalt istället, if that makes sense.
 
Anyhow. Även fast jag var så himla nöjd över att jag inte skulle ha några planer hemma eftersom jag inte åkte över en högtid den här gången, blev jag allmänt uppbokad oavsett.
 
Var ute med Elin i stallet och luktade på varm hästpäls och hjälpte till att bära höpåsar, gosade massvis med Ozzy och Chili, jag och Elin hade vårt traditionsenliga Stefan & Krister-maraton (mamma kom in i vardagsrummet at some point och blev alldeles provocerad när hon såg mig och Elin med en Stefan & Krister-film på medan vi båda låg och scrollade på telefonerna, helt utan att titta på det, och ändå citerade replikerna felfritt hahaha). På tisdagen åkte jag hem och hälsade på Marion hemma hos Hampus, där hon ju bor nu (för att mitt liv är helt orimligt haha), och därefter följde hon med mig hem till mamma, där vi satt halva natten och drack vin och pratade om livet och ömsom grät och ömsom skrattade över hela grejen. Precis en sån pratstund min själ behövde. Följde henne hem framemot morgontimmarna, och passade på att ta mig en promenad runt byn i tystnaden och snön innan jag ramlade i säng med såndär rofull själ som bara mitt-i-natten-promenader kan ge en (also since min gamla säng står hemma hos pappa nu sov jag i Elins gamla säng och OH MY GOD den var fan den bekvämaste upplevelsen någonsin jag vill bo i den för evigt).
Storstadslivet i all ära, men sån här utsikt från köksfönstret går ju inte av för hackor, ändå.
 
På onsdagen åkte jag och Elin hem till pappa för att jag till sist skulle få se hans nya lägenhet. Den var asstor och jättefin (och rätt lik min egen lägenhet tbh), och vi åkte ut till Lyckeby och åt diverse variationer på "kött, pommes och bearnaisesås" (aka livets mat) och drack enorma pints innan vi åkte hem till pappa igen och såg på Youtubevideor och drack mer öl och pratade om allt möjligt, vilket var så himla mysigt. Fick dessutom min julklapp (till sist, efter den fantastiska brittiska postservicen hade tappat bort den), som var en Sprocket (aka en liten printer som gör så man kan skriva ut polaroidkort direkt från mobilen)! Har velat ha en sån hur länge som helst, så är så himla taggad på att fylla hela lägenheten och varenda plånbok med en massa fina bilder på folk.
Invigde min Sprocket med att printa ett par kopior av den här fina selfien. Jag har ett kort och pappa har det andra. Så fint ändå.
 
Sov hos pappa, både för Maximal Kvalitétstid, och för att jag vid halv elva dagen efter skulle möta Ami och Cajsa inne i stan, och vad passar då bättre än en pappa med en lägenhet i stan? Promenerade in till centrum, och mötte upp Ami och Cajsa på Karlskronas enda (?) sushirestaurang, där vi åt världsgod brunch (nog för att det kanske är enda sushirestaurangen men FANIMIG vad god sushi de hade ändå), och gick därefter runt på stan en stund och fönstershoppade och pratade ikapp om vad som hänt sedan sist i allmänt.
Cajsa tog denna bilden under vår brunch, där Ami ser ut som en radiant queen och jag ser ut som något sorts märkligt litet troll. Standard.
 
På eftermiddagen åkte jag hem till mamma igen, och vi spenderade kvällen med att ge varandra manikyr och handmassage och maratona gamla avsnitt av How I Met Your Mother (ser bara på det när jag är hemma och vet inte varför för det är sånt perfekt nostalgiskt lättsamt mys? tror jag har samma relation till How I Met Your Mother som de flesta andra har till Vänner, to be honest).
 
Mötte upp Malin inne på vårt stammiscafé på fredagmorgonen (körde själv in och hade fikadejt och körde hem igen och kände mig sådär vuxen som bara att "köra på ärenden" kan få mig att känna). Hämtade Isabel på dagis (hon såg som vanligt allmänt tveksam ut men höll min hand när jag erbjöd den så det känns ju ändå som en vinst tänker jag), och gick i affärer och luktade på doftljus ett tag, innan det var dags för mig att dra hem och för Malin att fortsätta hem för att fortsätta det allmänna jobbet som småbarnsmamma (och jag åkte direkt hem och krängde i mig en jättestor skål med ostbågar så yeah tänk så olika liv man kan leva ändå).
 
På eftermiddagen dök hela Hulténklanen upp på middag - Suss hade kommit ner från Göteborg och allting, så det var verkligen maximal återförening med hela mitt crew, vilket var så himla fint. Åt asgod mat tills alla trodde de skulle avlida, pratade och tjabbade och hängde halvhjärtat med i curling-OS på TV och det var himla mysigt allting. Det är min favoritgrej med att komma hem, när jag får ha det där tillbaka för en stund. Livet hemma är helt annorlunda än det var när jag flyttade, men när jag kommer tillbaka är det som att alla bara gets together för att återskapa hur det var då, på något sätt. Älskar det.
Josh var i Manchester under fredagen och skickade selfies på hur han hängde med Nat och Jago, så jag, Hampus och Marion tog selfies att skicka tillbaka. Om någon åkt tillbaka i tiden till när jag träffade Marion på ett random hostel i västra London för fyra år sen och visat mig den här selfien vet jag inte om jag trott på den, honestly. LIVET, VA.
 
Tidigt på lördagen kom pappa och hämtade upp mig och Elin, och så åkte vi till Småland för att hälsa på min sista grupp med favoritmänniskor. Fick se Jonas och Malins nya hus till sist (som är HELT ORIMLIGT JÄVLA STORT och jag sörjde ännu en gång att man alltid insisterar på att bo i svindyra storstäder istället för att hyra en enorm jävla villa för en fraktion av priset), pratade en massa skit, åt mat tills vi stod i fyra hörn, you know, den klassiska metoden för båda sidorna av min släkt, basically. Var så himla längesen jag lyckades komma upp till Småland och hälsa på, så det var najs att lyckas pricka in det den här gången. Måste verkligen se till att det blir av fler gånger jag kommer inom Sverige.
Gosade även massvis med Tippen, Jonas och Malins PYTTELILLA ULTIMATBEDÅRANDE hund, och funderade på exakt hur svårt det skulle vara att råka få med sig honom i bagaget.
 
Kom hem framemot lördagkvällen igen, åt kvällsmat allihop, och slappade sedan resten av kvällen, drack vin och såg på hästhoppning på TV. Mmmmmm hell yeah.
 
Här hittade jag Chili efter jag burit ner min resväska innan jag skulle åka. MITT HJÄRTA.
 
På söndagen var meningen att jag och mamma skulle åka tåg till Kastrup tillsammans, eftersom hon ändå skulle på affärsresa till Berlin. Tåget vi skulle ta visade sig dock, i klassiskt SJ-fashion, vara inställt (20 minuter innan avgång liksom THANKS BRO), så istället fick pappa komma och hämta oss och köra ner oss med bilen istället. Tur i oturen, rent allmänt, eftersom det gav mig och mamma lite extra tid tillsammans i Kastrup, och vi åt fish n' chips på en pub mamma gillar, innan hon lämnade mig för att hinna till sitt flyg. Jag hade några extra timmar på flygplatsen (since jag prioriterat att resa med mamma över att komma till flygplatsen precis i tid), så mamma lämnade mig några öl och Leonora Carrington-novellsamlingen jag läser för tillfället (har inte läst något som är såhär uttryckligen surrealistiskt förut och även fast det tog en stund att komma in i så är jag helt frälst nu). Tog mig till gaten några timmar senare, lite allmänt rund under fötterna, och lyssnade på mordpoddar hela flygresan hem till London igen.
 
Vid nio på kvällen kom jag äntligen hem till lägenheten igen. Josh hade både städat lägenheten och diskat och vattnat blommorna och lagat kvällsmat, och lyfte upp mig i världens bamsekram med ett litet it's good to have you back. Sötnos. Har verkligen saknat honom något så orimligt.
Åt kvällsmat, och spenderade resten av kvällen med att prata ikapp om vad vi gjort under vår vecka isär (så ovant att ha såhär mycket att berätta om när man är van vid minutiösa uppdateringar varenda kväll annars), samt ligga på soffan och gosa medan vi såg ikapp på alla Youtubevideor vi inte kunnat se på.
 
Och idag har jag städat huset (Josh hade visserligen städat men, well, man är ju allmänt kontrollfreak och måste göra saker På Rätt Sätt osv), packat upp resväskan och tvättat allting, pratat med Nat i telefon since det ju är hennes födelsedag och allting (och för att vi hade massvis av viktigt skvaller att avhandla), gått och tagit passkort till ID-kortet jag ska beställa, och bara rent allmänt försökt landa lite i verkligheten igen. Var fint att vara hemma igen, men herrejissus, vad jag saknat London, ändå.
 
Nu ska jag ta och äntligen läsa ut His Dark Materials, lyssna på The Spook Schools senaste skiva (som jag fortfarande inte kan få nog av den är så catchy och fin och ÖM på nåt vis jag älskar den) och äta min kroppsvikt i Daim tills Josh kommer hem och kan laga lite redig mat. Livskvalité right there, folks.
På återseende!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress