Det är så fint när en dag kan överstiga ens förväntningar.

 

Idag har varit en trevlig dag. Jag var ledig, och dagen börjat ordinärt nog. Väcktes vid tio av en leverans (intercomsystemets buzzer är cirka det mest stressande ljudet i hela världen herrejissus), och blev därefter kvar i sängen tills typ två på eftermiddagen och scrollade genom twitter, slumrade, och läste Black Butler. Bästa sättet att starta dagen - helt utan något att skynda till. Steg till sist upp, åt flingor och skrev lite på Sectangelus. Fick en släng av inspiration och skrev säkert fem sidor (vilket är rätt imponerande för att vara den berättelsen) innan det började gå trögt igen och jag gick över till att se på slampoetry på Youtube istället. Shit, så coolt det är, alltså. Sån himla fascinerande konstform, som lämnar en med en känsla av att man liksom fått en käftsmäll av hur hårt alla ord träffar, rakt i bröstbenet. Så bra, så bra.

 

Slöade runt på internet en bra stund - cirka hela eftermiddagen - innan jag åt kvällsmat, slängde på mig min favoritklänning (hade basically exakt samma outfit som här) och sminkade mig i webcamen medan jag Skypade med Malin för första gången. Hade känt mig lite låg över min brist på produktivitet under dagen, men så fort hon dök upp på skärmen så blev hela min själ lycklig och jag bara "nej vet du vad idag är bäst". Var så himla fint att prata med henne en stund, och kan verkligen inte vänta tills hon kommer hit i mars (20 dagar kvar för övrigt !!!! omfg). Nivån jag saknar henne på är helt sjuk. Min bästa människa.

 

När jag motvilligt avslutat Skypesamtalet rusade jag runt i lägenheten och fixade eyelinern och målade läppstift och powerwalkade sen till tunnelbanan till Old Street, där Nonta skulle spela ett gig med sitt band (som ni för övrigt kan lyssna på HÄR). Giget hölls i källaren till en jättemysig liten pub (som hade någon sorts "bisarr psykolog"-estetik med stora skinnfåtöljer och persiska mattor och gamla gunghästar och tunga mörkröda tyger och som var HUR FINT SOM HELST), och jag hälsade på Nonta och hennes kompisar innan jag gick och satte mig hos Michael och hans kompis som han tagit med sig. Vi drack öl och applåderade åt Nonta och bandet och småpratade i pauserna, och när giget var över gick vi upp på övervåningen, drack mer öl och pratade sedan i flera timmar om alltifrån politik till matlagning till tequila till gäss. Har knappt haft en ordentlig konversation med Michael sedan hans födelsedagsfirande eftersom våra scheman är typ raka motsatserna till varandra och jag är ledig när han jobbar och tvärtom, så det var najs att bara lyckas ha en konversation, to be honest. Runt midnatt någon gång insåg vi att vi var tvungna att dra oss hemåt om vi ville hinna med sista tunnelbanan. Sa hejdå till Michael's kompis och hoppade av tunnelbanan vid King's Cross och promenerade hem till Camden lite sådär halvlulliga och pratade om böcker och Eddie Izzard tills vi tagit oss hem och Michael gick för att laga pizza och jag tog på mig pyjamas och kröp till sängs eftersom jag är HELT SLUT. Lediga dagar gör mig alltid så himla trött ???? WHY

 

Så, ja. Dagen har inte varit så speciellt extraordinär, men den har varit full av fina människor, skrivande och musik, och då kan jag inte direkt kräva mycket mer. Den har varit fin i all sin enkelhet, precis som de bästa dagarna oftast är.

 

Imorrn ska jag utforska Chinatown för första gången tillsammans med Marion (som jobbade sent idag och inte kunde träffas), och ha lite mer pubhäng med fina människor. Skulle kunna göra det till en livsstil, alltså.