Hej igen! Ber om ursäkt för min brief frånvaro, men återigen är det ju mest min familj som spenderar någon avsevärd tid på den här stackars bloggen och de var ju med mig hela tiden, så ja. Ingen större loss, tror jag nog. Anyway. Under min frånvaro har jag och familjen varit på äventyr i Göteborg och en av mina allmänna favoritställen i världen, aka Liseberg. Brukade åka dit minst en gång om året från jag var typ tre tills samma år jag flyttade till London, men har inte varit där sen dess så har haft världens abstinens. Vaknade astidigt på söndagsmorgonen och hoppade i bilen och började köra upp till Göteborg. Jag satt i baksätet och försökte lyssna ikapp på Alice Isn't Dead men var för trött och sov igenom typ två hela avsnitt innan jag gav upp och sov till musik istället. Kom fram till Liseberg lite efter de hade öppnat, och jag, Elin, pappa och Adde gick och började åka direkt. Kickstartade dagen med att åka Kanonen eftersom vi ändå hade tidigt expresspass till det, och HERREGUD hade ju genuint glömt hur roligt det är att åka bergochdalbana. Skrattade rakt ut varenda gång vi åkte någonting hela dagen bara för att jag hade så genuint askul. Kände mig som om jag var typ åtta år igen. Sån himla pure sorts glädje. Åh.

 

Vid ettsnåret nån gång kom Suss, Anders, Hampus, Emil och Elias till Liseberg efter de hade varit och åkt gocart, så efter det åkte vi tillsammans med dem, vilket var hur najs som helst. Jag i synnerhet har ju inte direkt fått så mycket quality time med mina kära kusiner på ett bra tag, så att få spendera en hel dag tillsammans och bara ränna runt på en av mina favoritställen och ha askul var ju allmänt bäst. Vi åkte alla våra favoritkaruseller om och om igen (Helix var bäst alltså kunde genuint inte få nog), satt och blev genomdränkta på Flumeride och Kållerado (och jag skrattade så jag grät alltså ÅH) och gjorde fula miner åt varandra i Spinrock och tävlade om vem som kunde snurra mest i Virvelvinden. Åt mjukglass och spelade upp alla mina överblivna svenska mynt på chokladhjul (och vann inget, unsurprisingly), och åt middag på järnvägsrestaurangen som vi alltid gör och avslutade dagen med en tur på Lisebergsbanan i solnedgången.

Sån himla bra dag i allmänhet. Kan knappt ens minnas senaste gången jag var så totalt genomlycklig i hela kroppen. Ville liksom bara skratta rakt ut hela tiden för att jag bara var så sprängfylld med glädje och tillgivenhet över alla som fanns runt omkring mig och hur magiska omgivningarna varit. Känns alltid som att återvända till någon slags magisk bubbla varje gång jag kommer till Liseberg, som att tiden stått stilla därinne och jag fortfarande är elva och springer runt tillsammans med Vickan utan ett problem i världen. Kan liksom glömma allt som pågår utanför i verkligheten och bara springa runt och bli hög på sockervadd och bli snurrig av negativa g-krafter like there's no tomorrow. Gör mig glad att det fortfarande finns platser i världen som kan få mig att känna så. Hoppas det aldrig ändrar sig.

Gick hem någon halvtimme innan stängning, sa hejdå till alla och gick och hängde på hotellrummet ett tag och åt chips och slöglodde på TV innan vi gick och la oss. Sov lite allmänt si och så eftersom 1. det var cirka två miljoner grader varmt i vårt rum, och 2. extrasängen jag sov i knakade ASMYCKET så jag fick ligga blickstilla hela natten för att inte väcka hela Göteborg typ, så yeah. Var lite lagom trött när vi vaknade, återigen rätt tidigt på morgonen, och gjorde oss i ordning, åt najs hotellfrukost (det är ju livet ändå vill ha hotellfrukost varje morgon kan någon ordna detta), sa hejdå till Adde som skulle åka med Hampus hem, och körde sedan inom Ullared eftersom vi behövde lite smågrejer (men mest för att vi bara ville dit i allmänhet).

Blev ändå en rätt resonabel runda - jag hittade lite små bra att ha-saker (köpte ett riktigt decilitermått till sist eftersom det av någon outgrundlig anledning inte är en grej som existerar i Storbritannien och det faktum att det var det inköpet jag blev mest exalterad över gjorde mig lite matt över min egen vuxenhet) som en ordentlig visp (eftersom ballongvispen jag har hemma i lägenheten visserligen är fin men rätt värdelös), någon vårdande olja för håret (since mitt är sönderblekt och nära döden och behöver lite allmän omtanke) och en massa svenskt godis som jag kan ta med mig tillbaka till London.

 

Kände oss rätt färdiga rätt snabbt eftersom vi hade cirka 0 energi efter massvis av långa dagar, och åkte hem framemot eftermiddagen. Sov hela vägen hem igen, och spenderade kvällen med att äta pizza tillsammans med mormor eftersom det var tio år sedan morfar dog idag. Pratade lite om honom och vad jag och Elin mindes av honom och så (since vi ju var rätt små när han dog), vilket var lite fint. Tänker alltid att det skulle vara den optimala situationen efter man har dött. Folk minns en och pratar om en men sörjer en inte på sånt där jobbigt evigt film-klyschigt sätt. Bara minns en med tillgivenhet, liksom. Önskar att han fortfarande var här, dock. Minns honom inte så mycket i detalj, och det är så konstigt att tänka på hur den enda versionen av mig han någonsin visste om var mitt elvaåriga jag, som är ungefär så långt ifrån den jag eventually blev man kan komma. Har ju så mycket jag ville ha hunnit visa honom, på något sätt.

 

Så, ja. Vi pratade lite om morfar en stund innan mormor åkte hem, och jag smsade med Josh om klyschiga 90-talsband och det faktum att 1. alla blommorna fortfarande lever hemma (enligt honom i alla fall, får väl se hur sant det är när jag kommer hem), och 2. att han höll på att storstäda lägenheten så den kommer vara alldeles nystädad lagom tills jag kommer hem (inte för att han städar bara för att jag skulle komma hem utan mer för att vår agentur ska inspektera lägenheten imorrn men whatever works ju). Ultimat situation att komma hem till, ju. (Eller, well, ultimat om inte hela landet precis kraschat sig självt, men y'know).

 

Därefter fick jag en sista ridtur på Lallie i skogen medan mamma och Elin gjorde sitt bästa för att släpa med sig en supertjurig Tiffany på rundan (hon stannade typ en miljard gånger och var världens mest stereotypiska tjuriga shettis men hon kom runt hela rundan till sist i alla fall så 1-0 till oss). Jag hade dock en allmänt good time och Lallie var på bra humör och vi galopperade en lång bit i skogen (galopp på skogsväg i solnedgången går ju knappt att slå överhuvudtaget ju) och det var en asbra sista runda innan jag återvänder till 0 skog och 0 djur igen. Efter jag ryktat av Lallie tog jag mig in, drack lite vatten och hängde tvätten (since jag passade på att tvätta kläderna jag använt så jag slipper göra det första dagen hemma igen), och har sedan dess mest slappat i soffan och gjort upp planerna för min sista hela dag i Sverige.

Kommer bestå till största delen av fika, vilket ju passar mig allmänt utmärkt. Ska träffa Malin och Linnéa vid två och säga our last goodbyes, och vid sex ska jag möta upp ingen mindre än Vickan och catch up en aning eftersom vi missade att kunna fira midsommar ihop. Med tanke på att ingen av oss varken bor i Sverige eller ens i samma världsdel längre så är det rätt imponerande att vi lyckats ordna att mötas upp i vår hemstad samtidigt, haha. Ska bli väldigt najs att bara spendera en hel dag med en massa favoriter och massa fika innan jag återvänder till mitt kära London.

Hörs imorrn!!!