Kan det ens vara Internationella Kvinnodagen på riktigt om man inte firat den med att lyssna på den här låten? Ytterst tveksamt. Bästa Halestorm. Bästa Lzzy. Bästa tjejer i allmänhet. Åh.
Finns ju inget annat sätt att fira Kvinnodagen på än att spela Halestorm så högt som det går, ändå. Hade på mig lämplig outfit för dagen i form av min fina julklapp från päronen:
God bless den tröjan alltså. Tänk att det fortfarande finns folk som inte hänger med på detta faktum. Tänk att det är år 2016 och vi fortfarande lever i en patriarkal skräpvärld där vi ens behöver en Internationell Kvinnodag. Jisses.
Anyway. Har spenderat denna halvregniga tisdag på jobbet - hade stängningsskiftet i Blenheim Crescent tillsammans med Felix, som jag inte jobbat med på evigheter, så det var najs att prata lite med honom igen. Diskuterade allt från favoritböcker och serier till att prokrastinera skapande. Lyssnade på Iron & Wine hela dagen (eftersom Felix tydligen också gillar honom ayy), drack te och hittade några förskrämda Jaffacakes i en påse som vi genast konsumerade. Felix slutade vid sexdraget, och jag var kvar i affären ännu en timme och läste i den illustrerade, helt sjukt vackra Harry Potter-boken vi har på jobbet och som jag får gå igenom världens maktkamp mot mig själv för att inte köpa varenda gång jag jobbar i den affären. Ska vara i Blenheim hela resten av veckan nu, så ska sikta på att läsa ut den under den veckan så att jag kan låta den vara sen, förhoppningsvis. Kanske. Förmodligen inte. Oh well.
Letade fina + billiga Camden-lägenheter till Juni och hittade nästan tjugo stycken (hittade en som bokstavligen var på min gata - man kunde bokstavligen se mitt hus från fönstret på kortet det var helt galet. Sadly var rummet pyttelitet och såg rätt shady ut så jag fick välja bort det). Att ge mig in i lägenhetsmarknaden igen gör mig verkligen tacksam över vilken löjlig jäkla bonnatur jag hade när jag fick tag i den här lägenheten (även fast jag hade massa trubbel med allt pappersarbete och var tvungen att vänta typ en och en halv månad innan jag fick flytta in). Betalar relativt låg hyra för ett relativt stort rum i en relativt fin lägenhet (säger "relativt" på grund av Londons rent generella tveksamma bostadsstandarder - en sketen etta i Sverige är som ett kungadöme i jämförelse med vad folk hyr för tusen pund i månaden i den här stan det är inte klokt alltså), tillsammans med rätt få människor (de flesta lägenheterna har typ 5 pers i dem eller nåt) på en väldigt lugn gata som ändå är hur central som helst. Vet inte vilken sorts högre makter som ordnade min nuvarande bostadssituation, men de är en true bro.
Stängde affären vid sju (var en kund kvar i affären tre minuter innan stängning och jag behövde bara gå till dörren och vända skylten till "closed" så gick han iväg ????? det hade ALDRIG hänt i någon av de andra affärerna - där får man typ kasta ut de sista människorna tio minuter efter stängning för att de vägrar fatta en hint jag älskar fan Blenheim). Tog bussen hem och läste i Sabriel och lyssnade på setlisten De Staat ska spela nästa vecka (ska se De Staat om nästan exakt en vecka i en pyttevenue och det finns inget slut på hur excited jag är alltså det här kommer definitivt bli bästa julklappen ever - om man bortser från den julen vi fick en hund, obviously). Är fortfarande lite smått upset att de inte ska spela All Is Dull eller Baby, men de ska spela Sweatshop och The Fantastic Journey of the Underground Man, så då klarar jag nog mig ändå. Såna jams ändå. Kommer dansa sönder. Är lite lagom taggad, kan man väl säga.
Kom hem till lägenheten och var mästerlig multitaskare och värmde pommes i ugnen medan jag duschade. Åt kvällsmat framför Youtube och spenderade sedan resten av kvällen med att skriva svarsbrev till Linnéa (skrev brev åt Vickan igår och Linnéa idag - har snart slut på frimärken och kan genuint inte minnas senaste gången jag hade det problemet ??? lite fint och old school ändå), och börja se om femte säsongen av Doctor Who eftersom jag under min och Joshs rewatch av slutet av säsong 9 insåg hur mycket jag saknar Eleven och Amy och hur mysig och fin säsong 5 var.
Säsong fem och Eleven var ju den första kontakten jag någonsin hade med Doctor Who (klockan fyra på morgonen hemma hos Malin på en madrass som jag delade med Linnéa och Gabriel som redan hade somnat alltså jag minns det så himla tydligt åh the good ol' days), och var själva anledningen till att jag blev såld på den serien, så har alltid en permanent liten svaghet i min själ för den. Hade glömt bort hur mycket jag älskar den säsongen. Såg om andra avsnittet, det med stjärnvalen, och HERREJISTANES det avsnittet alltså. Så fint och sorgligt och vackert och intelligent och åh. (Alltså Amy som säger "all that pain and misery and loneliness and it just made it kind" och tittar rakt på Eleven jag hade ärligt glömt hur mycket den scenen FÖRSTÖR MIG).
Tittade på Doctor Who alldeles för länge, gjorde ett försök att se det första avsnittet av den nya säsongen av Rupaul's Drag Race som äntligen återkommit from the void men det är alltid världens hassle att få tag på en stream om man inte befinner sig i USA, så jag tror jag återkommer till det om några dagar när det kommit upp lite bättre streams. VILL SE ALLA NYA QUEENS JU VAFAN HÄNGER JU INTE MED I SNACKET ALLS NU JU URHG.
Därefter har jag mest ätit kakor och lyssnat på Halestorm, och imorgon ska jag till Blenheim igen, den här gången för ett öppningsskift, och med tanke på att det är en timmes färdväg ut dit så antar jag att jag borde gå och sova nu så att jag orkar med ännu en okristligt tidig uppstigning. Så får det bli. Hörs imorrn!