Låttiteln matchar datumet OCH hela låten är orimligt relevant för dagens tillstånd i allmänhet. Ultimat ju.
Hej där! Min nuvarande situation är: nyduschad, i min bästa pyjamas, nerbäddad i sängen efter att ha konsumerat precis lagom många drinkar för att världen ska bli perfekt fin och luddig i kanterna. Det är ett fint liv för tillfället, folks.
Har varit en dag full med äventyr, rent allmänt. Jobbade med Olga på stängningsskiftet, och gjorde mest en massa leveranser under dagen. Fick även vad som numera är min favoritgrej i hela världen, aka ett HANDSKRIVET brev skickat till bokaffären FRÅN USA från någon människa som hette Sonya som undrade om vi hade några böcker om hur man fångar enhörningar. Vet inte vad min favoritgrej var - att hon var så desperat efter en bok om att fånga enhörningar att hon HANDSKREV ett FYSISKT BREV till en random bokaffär på ANDRA SIDAN JORDEN, eller det faktum att vi genuint har orimligt många böcker om enhörningar.
Ska sätta upp det här brevet nånstans. Fan bästa grejen någonsin ju.
Nästan direkt efter vi fått enhörningsbrevet hände nästa konstiga grej. Jag stod vid kassan, och någon kom in och frågade efter en bra bokrekommendation. Jag tittade upp, och insåg att den som hade ställt frågan var no other than ACTUAL MOTHERFUCKING DAVID CAMERON. DAVID CAMERON AKA FÖRE DETTA PREMIÄRMINISTER I DET HÄR LANDET AKA DEN ABSOLUTA RÖVHATTEN SOM ORSAKADE BREXIT OCH SOM FÖRSTÖRT HELA JÄVLA LANDET. JAG HAR SÅLT BÖCKER TILL HONOM OCH PRATAT MED HONOM OCH ALLTING. UUUUUUUUUUUUUSCH WHAT TO HELL.
Fick honom att köpa The Essex Serpent (rekommenderade först bara massa böcker skrivna av invandrare bara för sakens skull men CHOCKERANDE NOG ville han inte ha dem), och så fort han försvunnit dök Olga upp igen och jag more or less bara skrek "DAVID MOTHERFUCKING CAMERON WAS JUST IN HERE" och därefter spenderade vi ett bra tag med att fantisera om alla sätt vi vill slita huvudet av honom för allt han gjort mot det här landet. Fint.
Liksom. När enhörningar inte är det mest overkliga som händer på en dag så säger det ju en del.
Stängde affären vid sjusnåret, och tog därefter tunnelbanan ut till Dalston, där jag mötte upp Laura och Mats utanför deras lägenhet. Efter hundra miljoner vändor av en massa lägenhetstrubbel hade de till sist fått tag på en ny bra lägenhet så att allt deras tumult ser ut att vara över snart, vilket var allmänt asskönt. (De bor literally nästan på exakt samma ställe fast typ 3 minuter närmare deras lokala pub bc prioriteringar ju). Vi firade genom att gå till The Victoria (nyss nämnda lokala pub), och spenderade more or less hela kvällen där. Drack whiskey och cola (gillar inte whiskey men gillar whiskey och cola ???? how and also why), mötte upp med Ellie som också var där och catchade upp med henne en stund, och diskuterade alltifrån Battlestar Galactica till bra böcker till resande och lägenheter och allt däremellan. Var så himla mysigt.
Framemot midnatt insåg jag att jag fortfarande var en timme hemifrån (är så van vid att alltid umgås med Mats i Camden och basically redan vara hemma att jag glömde bort att restid är en grej), och vi tog varsin sista drink, och promenerade sedan bort till Dalston Kingsland där jag sa hejdå till Mats och Laura med stora hejdåkramar innan jag tog Overgrounden hem till Camden igen.
Kom hem, insåg att jag var först hemma (älskar att jag kom hem typ halv ett på en torsdagnatt och ändå var först hemma älskar att bo i ett hushåll helt utan rimlig dygnsrytm this is where i BELONG), och passade på att ta en mitt-i-natten-dusch när det ändå inte fanns någon jag kunde väcka. Lagom tills jag var klar och hade tagit mig i en pyjamas kom Josh hem, och vi spenderade ett tag med att diskutera hur vårt liv skulle bli regisserat om det blev omgjort till en film (innan vi skiljdes åt för natten stod jag och Josh i varsin dörr och gjorde högljudda robotljud åt varandra en stund och Josh tittade på mig och bara "but like.... how would you direct this. What would you even put in the script for anything in our life to make sense" vilket kändes som en rimlig fråga ändå), och huruvida Nat är Stanley Kubrick eller inte ("but think about it..... what's Nat's name backwards.... if you add som letters...." "oh my god you're right I can't believe she was Stanley Kubrick this whole time"), innan jag fick min traditionsenliga godnattpuss och vi called it a night till sist.
Och här är jag nu, lite smått dragen men himla nöjd och glad ändå. En lång och jobbig månad ligger framför mig, men en sån här kväll då och då är precis vad jag behöver för att klara mig igenom det. Blev påmind om hur mycket jag älskar den här stan medan jag promenerade längsmed Themsen igår, och idag, sittande under en massa fairylights på The Victoria, blev jag påmind om hur mycket jag älskar människorna i den här stan, också. Mmmm. Mycket fint, indeed.
Nu, däremot, ska jag sova så jag orkar med resten av veckan, eventuellt. På återseende!