And maybe we should just be friends, and maybe the world has got it right

[Bild: Cambridge, UK]
Är inte sjuttonde augusti riktigt än, men den här låten är relateable redan nu, så då måste man ju ändå. Gud som jag älskar The Spook School ändå. Åh.
 
Hej där! Ber om ursäkt för min frånvaro (igen) igår, men det är samma anledning som vanligt. Jobbade en vanlig jobbedag, åkte till lägenheten, åt en massa spaghetti och gick sedan till Colonel Fawcett där jag (ÄNTLIGEN) läste ut Matilda och därefter mötte upp Mats. Vi drack whiskey & coke och letade upp alla de dummaste Buzzfeed-quizzen vi kunde hitta om alltifrån om vi var dåliga människor till vilken viktoriansk vålnad som borde hemsöka oss, och asgarvade åt hur vi konstant svarade exakt likadant på precis varenda fråga (har jag nämnt att vi literally är exakt samma person eller).
 
Satt i ett litet hörn i ett buskage och bara fjantade halva kvällen. Perfekt. Colonel Fawcett's beer garden på kvällarna är fan bästa stället ändå. Titta så mys.
 
Framemot tio-elva gick vi hem igen, hittade Josh och spelade lite mer Jackbox games (som vi mest använde till att skriva Super Mario brothers-fanfic som gick till alla möjliga hemska ställen vi kommer aldrig till himlen när vi dör någon av oss). När Nat kom hem åt vi fudge, drack gin, och såg på Super Mario Brothers-filmen från 1993. Den var bland det sjukaste vi någonsin sett, helt utan sammanhang och allt bara ???? brann hela tiden ??? och framemot tresnåret hade alla mest somnat kors och tvärs över Joshs rum. Jag bäddade ner Josh i sängen och plockade upp Mats från golvet och tog med honom till min egen säng för att däcka istället.
 
Vaknade på morgonen, fick bli övertygad under en längre period av Mats innan jag orkade stiga upp, och tog mig därefter till jobbet. Jobbade ett öppningsskift, var normalt lördagsstressad, blev arg över att Lucys pojkvän hade varit elak (alltså folk dejtar såna jävla STOLPSKOTT till killar honestly ???? 99% av alla gånger någon frågar mig om relationsråd säger jag bara åt dem att dumpa killen för honestly VAD SKA MAN MED DEM TILL OM DE BARA ÄR SKRÄP HONESTLY HITTA EN SNÄLL KILLE ELLER DEJTA TJEJER ISTÄLLET), och gick sedan hem framemot sexsnåret. Åt vitlöksbröd och parmaskinka till kvällsmat (lyxlivet på en pinne här ju), lyssnade på David Bowie, skrev lite, sov lite, hade en evighetslång smskonversation med Josh om Welcome To Night Vale och så framemot kvällen kom Nat hem från jobbet och Josh från Brighton ungefär samtidigt.
 
Nat beställde pizza och vi såg några avsnitt av Unbreakable Kimmy Schmidt innan Nat gick och la sig, medan jag och Josh (som båda är lediga imorrn och därmed genast hade 0 läggdagstankar) såg på en massa coola artsy musikvideor, en massa jätte o-artsy videor om hur Thomas the Tank och ett skelett med en pistol skulle bryta ut Pingu från fängelset (yeah), och så hittade vi en hemsideskapar-sida på nätet där man var tvungen att fylla i var ens business låg och var den hette. Vi använde genast detta som ett nytt party game, och fyllde in random bokstäver och ord och tog det första som dök upp. Råkade klassificera en elektrikerfirma som ett bluesband så att deras introduktion beskrev deras "experimentella sound", vi gjorde en hemsida åt en arkitekt som hette Michael och som vi gjorde om till skåpsbyggare, och såklart karate master-fanclubben på Hawaii som även var ett jazzband:
Gillar även att man kan se örat på Spicy aka den uppblåsbara enhörningen jag sitter på varenda kväll. Perfekt summarisation av vad mina kvällar ser ut som, basically.
 
Var exakt två år sedan jag och Josh träffades för första gången idag (när han kom in till lägenhetsvisningen och jag hade bestämt mig för att den första som kände igen min Mighty Boosh-tröja skulle få rummet och första människan som dyker upp är en söt britt vars första mening innan han ens hälsar var "The Mighty Boosh! I love them!" och the rest was, indeed, history). Perfekt sätt att fira saken, to be honest. Sitta hopkurade i hans rum tills fyra på morgonen och skratta så vi både grät och kved över den senaste absolut ridiculous grejen vi halkat in på. Tänk att det bara gått två år, ändå. Är på den nivån att jag har svårt att förstå att jag har levt the vast majority av mitt liv utan den där människan. Vad gjorde jag ens om dagarna???
A good boy, indeed. En bra årsdag.