What stupid poem could fix this home, I'd read it every day

 
Howdy. Idag har det varit söndag, och mest av allt börjar jag mest bli trött på att det där bullshitet Mats sa om att Merkurius och retrograde och allting verkar stämma bättre och bättre ju längre tiden går. Börjar bli allmänt trött på emotionellt drama, to be honest.
 
Anyway. Vaknade vid ettsnåret, gick upp och gjorde french toast till frukost, tjabbade lite med Josh medan han gjorde sig i ordning och åkte iväg för att spela D&D, och spenderade därefter ett bra tag med att se om gamla avsnitt av Brooklyn Nine-Nine och äta upp resten av min Ben & Jerry's-glass. Precis när jag hade börjat vänja mig vid tanken på att ta mig ur sängen och gå och städa lägenheten (för can you believe att den ser ut som HELVETE jag vet det är allmänt chockerande det brukar den ju verkligen aldrig göra) smsade Mats att han var i Camden och undrade om jag ville träffas, och det var ju ungefär tusen gånger mer lockande än att städa, så jag mötte upp honom och vi drack whiskey och cola på Colonel Fawcett innan vi gick hem till mig, beställde pizza och spenderade några timmar hopkurade i min säng och avverkade några fler avsnitt av Dirk Gently's Holistic Detective Agency (alltså den serien blir fan bara bättre ju fler gånger jag ser den honestly), innan Mats åkte hem, och jag därefter hade den absolut värsta jävla kvällen på himla länge. För augusti innehåller ju ingen emotionell paus whatsoever.
 
Smsade Josh och frågade när han skulle vara hemma eftersom jag var ledsen och allt var dåligt, och han kom hem någon halvtimme senare och dumpade genast en armfull av alkoholflaskor i mitt knä (inklusive hans sista gin som han sparat since han är pank och inte kan köpa mer), och spenderade därefter resten av kvällen med att försöka muntra upp mig på sitt typiska Josh-vis. Gick igenom alla D&D-äventyr som hänt under dagen, och hamnade därefter på Youtube (där vi hittade en Youtubekanal med 25 000 subscribers som nästan uteslutande bestod av enminutsvideor på en typ elvaårig pojke som hjulade i en park men som ändå hade helt ORIMLIGA mängder hatkommentarer av någon anledning liksom VEM hatar en hjulande elvaåring såhär mycket ???? what), innan vi gick vidare till Netflix där vi började se på en koreansk dramaserie om spöken (jag var ledsen och Josh playade genast något med spöken i han känner mig så bra).
 
Jag drack cola med för mycket rom i och vi skrattade åt den askonstiga serien (som det visade sig innehåller oväntat lite spöken och mer superextrem matlagning och folk som konstant diskuterar hur gamla de är???? what). Upptäckte även att tydligen betyder ordet poppet (som är ett allmänt gulligt brittiskt smeknamn) även perfect på koreanska, och jag låg med huvudet i Joshs knä och han hade handen i mitt hår och kramade mig lite och sa att han skulle börja kalla mig för poppet från och med nu. Alltså. Sötnos.
 
Hamnade på en mängd andra konstiga hemsidor efter det (insåg inte förrän efter ett långt tag att klockan var långt efter när vi brukar gå och lägga oss och insåg att det var för att Josh hade väntat på att jag skulle känna mig okej nog att gå och lägga mig och inte ville lämna mig ensam innan jag var på bättre humör alltså HONESTLY), och gick därefter till sist och borstade tänderna och pratade om vad vi ska göra med agenturen och när vi ska lyckas flytta ut (jag vill försöka flytta ut innan 24:e september men Josh var tveksam om det ens skulle gå så vi får väl se hur det blir med den saken).
 
Fick en lång godnattkram, och Josh pussade mig på pannan och sa goodnight, Poppet ("Poppet" sagt i en brittisk dialekt är genuint det mest bedårande i hela världen vill literally aldrig bli kallad någonting annat någonsin igen det här är peak smeknamn alltså), och så gick vi och la oss till sist. Jag är fortfarande jätteledsen, men på ett lite mer manageable sätt. Som om någon åtminstone försökt tejpa ihop saker som innan var helt trasiga.
Tack gode gud för den där människan, ändå, som under all sarkasm och allmänt mischief ändå vet precis vad jag behöver när allt är för jävligt. Livet suger, men det finns åtminstone en uppsjö med folk bara några steg bort som får det att suga lite mindre.
 
Anyhow. Imorrn ska jag till sist städa lägenheten, förhoppningsvis åka in till Soho och köpa Joshs sista födelsedagspresent (jag sa att jag skulle in och köpa den till honom och han bara "I know you've already bought me an entire pile of stuff you're TERRIBLE this is AWFUL" hehehe), och därefter åka till Dalston, hjälpa Mats och Laura att börja flytta, och därefter förmodligen dricka en massa vin och gråta lite på Mats också. Livet, va.