Baby, all I want for Christmas is you

Den bästa jullåten framförd på allra mest angsty vis. Ultimat kombo, ändå.
 
Hej igen! It's been a while. Igen. God jul i efterskott, och så vidare. Jag har spenderat de senaste fyra dagarna i Sudbury i Suffolk hemma hos Joshs föräldrar för andra året i rad av brittisk jul, och åh, det har varit precis lika mysigt som det var förra året. Har inte haft ordentligt ledigt på hur länge som helst, och det här var verkligen pausen jag behövde.
 
Har mest bara spenderat tiden med att äta tonvis med asgod julmat (Joshs mamma är världens mästerkock och varenda måltid sa hon alltid "åh men det här är jätteenkelt att göra" men så fort man frågade hur man faktiskt gjorde det var det alltid superambitiös och komplicerat och nåt hon hållt på med sen typ en månad), gå massvis med promenader längsmed grusvägar, över stora fält och genom Sudbury's små kullerstensgator förbi stora gotiska kyrkor och små tusenåriga trähus (ÄLSKAR brittiska småbyar ??? de är det mysigaste på cirka hela jorden), spela ändlösa rundor med allsköns sällskapsspel (jag och Josh fick massvis med board games i julklapp - Josh hade tydligen önskat sig det så att han och jag kan börja ha spelkvällar och bli ännu mer wholesome i allmänhet - och det var SÅ HIMLA ROLIGT vill göra det här alltid), bli arga över hur dåligt julavsnittet av Doctor Who var (när det var klart tittade Josh på mig och bara "imagine how sad this episode would make you if it was good" och HONESTLY SANT är så arg att tolfte doktorn fick ett så dåligt avsked ???? my sneaky grandpa deserved better och jag är bitter), vara så gott som konstant alkoholpåverkad (Joshs föräldrar hade spenderat £400 på BARA alkohol och jag tror aldrig jag har sett så mycket vin på ett och samma ställe förut?? HELA deras garage var FULLPROPPAT och ändå var det nästan slut by the time att julen var över alltså jösses den här familjen är dålig för min lever) och prata om alltifrån språk till politik till en massa helvilda familjehistorier (är så himla bra att vara relativt nytillkommen i en familj som Joshs för det finns SÅ många underhållande familjeanekdoter kvar att få berättade för mig och det är the absolute best).
 
Här är några highlights, återberättade i en allsköns röra av bilder:
Josh och hans pappa hämtade mig på tågstationen efter jag slutat jobbet, och därefter åkte jag direkt hem till all wholesomeness som var vin och kortspel framför en brasa.
Juldagens frukost bestod av alla näringsämnen som krävs: russinbröd och apelsinjuice med Prosecco. Börja dagen som you mean to go on, antar jag.
Under juldagens middag upptäckte Josh roliga selfiefilter på sin telefon, och därefter översvämmades alla gruppchatter vi visste över av vackra bilder som dessa.
Det här filtret var en klar favorit, as you can see from hur jag inte kunde sluta skratta på flera minuter.
Hittade även detta inspirerande rymdfilter. Notera även hur täckt  i glitter jag är efter att Joshs fastrar tog med sig kroppsglitter till juldagen och jag och Josh gick allmänt bananas med hela konceptet (hittar fortfarande glitter precis ÖVERALLT)
Josh var stiligt uppklädd till julfirandet som vanligt.
Boxing Day-morgonen bestod mest av detta: Doctor Who-repriser på TV och frukost vid julgranen. Ah. (Jag och Josh såg även Planes 2 men we shall never speak of that experience ever again)
Tog en promenad runt Sudbury som slutade som sig bör - med en pint och korsord i solnedgången
Alltså ???? Detta stället ???? Är kär ????
Gick förbi här och jag fick Josh att säga "anka" om och om igen since det ordet med en brittisk dialekt är något av det mest bedårande världen någonsin åskådat.
Lite fler sällskapsspelsrounds någon av kvällarna. Jag och Josh fick sällan vara på samma lag när vi spelade spel i lag för att vi var ett för starkt team (med andra ord vi umgås för mycket och har morphed into en enda person och han kunde gissa alla mina Pictionary-teckningar för snabbt), men vi spelade Carcassone tillsammans en av kvällarna och spenderade mesta tiden med att sitta hoptrasslade i en hög på golvet med varsitt vinglas och viska konspirationer om hur vi skulle vinna över Joshs syster och hennes fästman. De vann stort med fult spel och vi var bittra hela resten av kvällen, men ändå.
Jag och Josh fick i uppdrag att dekorera the Christmas Cake en av dagarna. Det var en total katastrof och jag och Josh försökte mest övertyga alla om att det var modern konst utan större framgång.
Joshs familj ger varandra ungefär fem miljoner julklappar varje år. Hela julklappsceremonin tog över två timmar även fast vi skyndade oss. Här pictured: Josh i the aftermath.
Jag och Josh, täckta i glitter och allmänt hoptrasslade, och Joshs fastrar som, well, är precis som Joshs fastrar alltid är. Har skrattat så orimligt mycket de senaste dagarna. Älskar min adoptive brittiska familj så himla mycket alltså. Bless.
 
Så, ja. Det har varit så himla, himla fint alltihop. Har druckit massvis med te, tjabbat med Josh i mörkret i hans rum när vi egentligen skulle sovit som om vi var tioåringar på ett slumber party, gråtskrattat åt konstiga charader, väckts på morgonen av Josh som kraschade tvärsöver mig i sängen från hög höjd och annonserade ut att det snöade innan vi spenderade dagens första minuter vid hans sovrumsfönster och såg stora snöflingor singla ner, jag och en av Joshs systers fästmän som försökte göra dåliga magitrick för varandra och hur Joshs syster casually kallade mig för "the latest addition to the family" när hon skypade sin fästmans föräldrar på juldagen.
 
Det är alltid jobbigt att inte kunna åka hem på jul - speciellt det här året - men det faktum att jag har blivit så himla helhjärtat välkommen av Joshs familj och att de bara har välkomnat en främmande unrelated människa till sitt hus två år i rad och aldrig varit annat än några av de roligaste, mysigaste, intressantaste och all round asbra människorna jag någonsin stött på är så himla fint. Jag och Josh har redan gjort upp massvis med planer om när vi ska hälsa på hans fastrar och åka till hans syster i Sheffield och åka till Sudbury igen när det är sommar, och honestly I cannot wait.
 
När min egen familjesituation har varit så himla kaosig och osäker på sistone finns det inget finare än att få en plats i något såhär, som om det är helt självklart. Vi pratade om när vi ska på Joshs systers bröllop i april som om det var no big deal, och visserligen blev jag inbjuden för jättelänge sen, men ändå? Jag blev inbjuden ändå, som om det var helt självklart?
Josh är ju bra och sådär i allmänhet, men det faktum att han har gett mig en plats i sin familj såhär är nog bland det finaste han någonsin gjort för mig, honestly. Det här året speciellt har det varit precis vad jag behövt.
 
Anyway. Ursäkta the overflowing emotions. Det är väl så det blir på jul, antar jag.
 
Så, ja. Brittisk jul fortsätter vara en av mina nya favoritgrejer, och jag känner mig fulladdad både fysiskt och emotionellt och är allmänt redo för resten av årets sista vecka. Bring it on, osv.
Kommentera inlägget här: