Jag återkommer! Alltid trevligt när man förutspår sin egen död och sen får live to tell the story i alla fall. Är inte ens speciellt sent än, men vi har å andra sidan varit igång sedan alldeles för tidigt imorse, så det känns ändå rätt befogat att vara så slutkörda som vi är.
Mamma smög iväg från lägenheten vid åttasnåret, och jag låg och halvslumrade någon extra timme tills klockan blev nio och jag långsamt tog mig ur sängen, klädde på mig, packade upp Hummingbird-cupcaken jag köpt åt Nat igår och kokade te och lyckades efter lite smärre mordhot asa upp Josh ur sängen och gå in och väcka Nat med traditionsenlig Ja må hon leva och presenter och kaka på sängen. Gav Nat ett par hajstrumpor och ett bonsaiträd, och vi drack te och hängde i hennes rum en stund och pratade om lite allt möjligt. Jag och Nat berättade om hur jobbigt svenskan är som språk, och helt randomly sa Josh bara "I know right", och visade oss sin telefon. Visar sig att han har börjat lära sig svenska i smyg och inte sagt nåt???? Alltså ???? Han är redan 6% fluent tydligen, och kunde säga hela meningar mer eller mindre helt felfritt (även fast de meningarna mest var saker som "jag äter inte sköldpaddan" och "kvinnan har vita skor" men det är ju en stark början i alla fall). Han hade hållit det hemligt rätt länge bara så han skulle kunna bli tillräckligt bra för att kunna säga saker till mig och Nat och allting. Liksom ??? Hur bedårande ???
Därefter åt vi tårta till frukost och spenderade more or less resten av morgonen och majoriteten av eftermiddagen med att spela Dungeons & Dragons, som Josh ju utlovat samt skrivit en specialkampanj till endast för tillfället (den hade båt-tema bara för att Nat älskar båtar alltså bless). Har aldrig spelat det förut men har varit asfascinerad av det rätt länge, och OH MY GOD SÅ KUL DET VAR. Är en helt ny sorts storytelling och det var så himla roligt att få sätta ihop ett äventyr och en historia tillsammans med en massa andra människor och få improvisera och försöka få ihop ett bra narrative och lära känna sin karaktär allteftersom och aaaaaaaaaaah hade fan kunnat spela hela resten av dagen om jag kunnat.
Min karaktär var en bard som hette Greg som bara vill spela på sitt dragspel och inte bli indragen i trubbel och rent generellt är ganska överemotionell och ÅH det var så himla roligt att berätta en historia och utveckla en karaktär på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort innan. Är officiellt frickin' besatt alltså. Vill göra det här så himla mycket mer nu. (Josh sa att han kändes sig super-selfindulgent som "tvingade" oss att spendera en halv dag med att spela ett spel han tyckte om men vi bara "alltså vi kommer genuint vilja spela det här 24/7 nu så om någon kommer ångra detta så är det du bro" så ja). Vid tresnåret var vi motvilligt tvungna att sluta och göra oss i ordning inför kvällen innan vi begav oss iväg ut till Covent Garden för Nats födelsedagsmiddag. Gick till en rätt lyxig sushirestaurang som var huuuur bra som helst.
Hade ett najs fönsterbord och en asmysig servitris och maten var HELT GUDOMLIG. Ingen av oss hade ätit något förutom tårta på hela dagen så vi åt halvt ihjäl oss på allt gott. Ah. Himmelskt. Åt all god mat, försmäktade en aning av mättnad, och hoppade sedan på nästa buss ut till Shoreditch och Brick Lane för resten av firandet på det nya bowlingstället jag och Nat var och scoutade på häromveckan. Gick bort till venuen, och det var en aning komiskt hur både Nat och Daniel såg supervuxna och mogna ut där de gick alldeles lugnt nedför gatan, och precis bredvid gick jag och Josh och halvskuttade nedför gatan medan vi pratade om hur coolt arkitektur är och hittade på elaborate sånger om en man som limmat hela sin fru för att bevara hennes skönhet och målat sitt hus blått. Jag och Josh har kallat Nat och Daniel för våra föräldrar ett ganska bra tag nu, och Daniel bara såg på oss och bara "oh my god I really am your dad aren't I?" alltså bless.
Kom till stället där vi skulle vara och hälsade på alla de andra och beställde varsin välkomstdrink. Jag såg den här, och var såklart direkt tvungen att ta den:
Vet inte om det var meningen men Fall Out Boy-referensen som är Detox Just To Retox är ju för bra för att kunna ignoreras. God var den också, dessutom. Bless.
Majoriteten av kvällen därefter spenderades med att bowla. Jag lyckades faktiskt vinna min första runda, även fast jag tror det var mer en fråga om att jag var "minst sämst" än "bäst" (alla i mitt lag missade fler kast än de träffade heja). Slog i alla fall Josh vilket gjorde honom allmänt upprörd, och det är ju allt som räknas. Provade halva cocktailmenyn, jag och Josh grundade en ny välgörenhet (Justice 4 Eva, om hur Eva hade det svårt i världen efter att ha varit en av de första människorna på jorden), hejade på en av Nats kompisar med en ny cheerleadingrutin (som gick ut på att jag dansade 80-talsdiscodans och Josh räknade binärt och ropade ut mer och mer ridiculously höga nummer allt eftersom), såg en burk med plastdinosaurier bakom disken i baren som vi genast ville ha (Josh bad om att få en i sin drink så GISSA VILKA SOM HAR EN NY SAK I HUSET SOM HETER DANIEL WOOO) (jag bara "vi måste köpa en burk med dinosaurier" och Josh bara "om jag hade haft wifi right now skulle jag redan ha köpt ett storpack dinosaurier åt dig" alltså this is the kind of friendship I need in life). Pratade lite med Nats kompisar då och då medan jag och Josh snöade in på mer och mer bisarra konversationer ju fler cocktails vi avhandlade och allt var så himla fint rent i allmänhet.
BOWLIN CREW woooo
Bowlade en massa, tog en hel massa kort i photoboothen, och hängde sedan en stund i ett av båsen och drack öl medan jag och Josh läste tweets från vårt nya favorittwitterkonto (som heter Sextsbot och basically är en dator som slumpar fram olika sexts och det är HELT HYSTERISKT) och Josh övade lite mer på att prata svenska med mig. Fortfarande det märkligaste någonsin så fort han bara droppar en svensk mening i en konversation, och jag är en aning upprörd att mitt hemliga språk inte kommer vara hemligt så mycket längre, men oh my god britter som pratar svenska är ju också även det absolut bästa som finns (Josh sa något på svenska och jag bara "can you just exclusively talk swedish to me from now on because I am LIVING for this" så ja). Låter så himla mysigt på något vis ??? Måste vara den där sydbrittiska dialekten som får svenska att låta som världens mest bedårande språk. Vem vet.
Fler mysbilder från kvällens upplevelser. SÅNT BRA FOLK MAN FÅR HA I SITT ARMA LIV ÄNDÅ.
En bit efter midnatt tog vi en Uber hem (där diskussionen mest kretsade kring hur snabbt man skulle vara tvungen att kunna gå för att gå snabbare än ljudets hastighet), och jag spenderade en liten stund i Joshs rum och såg på Let's Plays och söka på kitschy på Etsy och sedemera vilja köpa allt (Josh föreslog att temat härhemma skulle börja vara 'shady amerikanskt motel från 70-talet' och jag var all about it. Någonstans därefter insåg vi exakt hur utmattade vi var, och borstade tänderna, hade en abundance av godnattkramar, och pallrade oss i säng till sist.
Åh, vilket mysig dag, ändå. En hel dag att bara umgås med mitt bästa Londonfolk, dricka drinkar och äta god mat och hela grejen. Livet är fint när det är på detta viset. Nu är jag dock helt hållet slutkörd och ska sova asap. Hörs då!!