16 november 2017
So take me to the paradise in your eyes, green like american money
Hej där! Min vecka av aktivitet har kickstartat. Har ändå känts som en rättså avslappnad dag, ändå. Grejen är väl kanske inte att jag är konstant stressad och har mycket att göra, direkt, utan mer att jag har någonting planerat varje dag och inte har en hel kväll att bara göra vad jag vill med, y'know. Fan vad man gnäller, egentligen. Allt jag är upptagen med är askul grejer, ju. Oh well. Aldrig är man nöjd.
Har inte jättemycket att rapportera, direkt. Jobbade tillsammans med Olga, och spenderade större delen av dagen med att packa upp leveranser, kila till banken, dammsuga affären och lite sånt där smått och gått. Generell maintenance, basically. Mysigt så. Tycker om jobbdagar där man har hela dagens aktiviteter och måsten utlagda för sig, så man slipper bara stå där helt meningslöst i flera timmar och vänta på att något ska hända.
Slutade framemot eftermiddagen, och tog bussen hem, där jag åt kvällsmat (äggröra och parmaskinka för det är min nya staple verkar det som) och ägnade en liten stund åt att plocka undan i köket, sätta igång en maskin tvätt och en maskin disk och till sist slänga ut allt skräp i hallen som stått där typ sedan vi flyttade in och bara blev värre efter allt skräp vi samlade på oss efter IKEA-leveransen. Vill ju helst att det ska vara någolunda städat tills housewarmingen på lördag, men eftersom jag har stuff on varenda kväll så har jag tagit städningen i etapper, typ. Slängde allt skräp och sa åt Josh att ta itu med de sista kartongerna, sen är vi fan helt och hållet uppackade. Så jäkla nice. Ska bara sätta upp de sista planscherna och fairylightsen och lite sådär, sen fan.
Åt kvällsmat, såg på Red Dwarf och såg på Let's Plays tillsammans med Josh när han kom hem, innan jag hoppade på bussen till King's Cross framemot nio för att se kvällens event - BØRNS. Han levde upp till mina förväntningar - allt var sådär najs och fint indiesvävigt, med inslag av den där 80-talsvibben han har som fick alla att börja dansa (alltså Electric Love blev ett sånt jävla PARTY alltså god bless den låten), och jag kände min inneboende svaghet för spensliga indiekillar med halvlångt hår återkomma med full force rent allmänt (han ser ut som ett sånt jäkla SAGOVÄSEN i am WEAK), och det var bara rent allmänt ett himla najs sätt att spendera en vanlig jäkla onsdagkväll på. Älskar gig. Efter Amanda Palmer-giget imorrn har jag inga gig inbokade tills i februari. Kommer fan få abstinensbesvär.
Han hade en pastellrosa elgitarr också, like I wasn't already 110% on board.
Tog bussen hem igen (hej kan alla mitt livs gig vara på Scala från och med nu jag behöver gå literally en minut utomhus för att ta mig till och från en buss som tar mig till lägenheten på en kvart ÄLSKAR DETTA), tjabbade lite med Josh och hängde upp tvätten medan jag tappade upp ett bad (de två sakerna jag tänkt obsessively på hela dagen idag var att ta ett bad, och hur sugen jag var på stuvade makaroner. Och eftersom jag inte pallade lista ut hur man gör stuvade makaroner, så fick jag checka av den andra fixeringen, i alla fall). Badade, lyssnade på Hello From The Magic Tavern och smörjde in mig med en massa kroppsskrubb så jag är len som en bebis, innan jag och Josh gick och kollapsade under filtar i soffan, läste roliga uppdateringar från Joshs twitterbot och såg på Youtubevideor, drack chaite och åt Gobstoppers innan det var dags för läggdags.
Mer kan man ju knappt kräva av en dag, ändå. Imorrn är det i alla fall torsdag, och jag ska ha ett stängningsskift och sedan direkt rusa över halva stan till Union Chapel och se Amanda Palmer live tillsammans med Mats och en hel bunta folk till. Är så excited redan. Ska gråta massvis.
På återseende!