Come kiss me stupid, come kiss me sore

Har lyssnat på Los Ageless oavbrutet i flera veckor och tänkt att SURELY är det den bästa låten någonsin för tillfället. Och så släppte St. Vincent en ny låt från samma album. Och nu har jag en ny favorit. It never ends. We are all so blessed.
 
Hej där! Idag har det varit onsdag, och en överlag ganska trevlig sådan. De nya tenantsen är mitt inne att fylla i sina referenspapper (som måste vara inlämnade inom 24 timmar så om 24 timmar vet vi hur det blir I suppose aaaaaaaaaaaaaaaaaaa får man be till Gud när man inte har varit i kyrkan på flera år om det är nödfall), och det är en hel massa problem  och om de går igenom referenserna är det ett mindre mirakel, men y'know. Jag är så sönderstressad nu att jag verkligen inte behöver jaga upp mig i förväg därutöver, så ja. Vi får se om 24 timmar och ta itu med det då. Känns konstigt att packa när man inte ens vet om vi får komma iväg. Oh well.
 
Förutom det sedvanliga lägenhetstjafset har det varit en ganska vanlig dag. Jobbade med Olga hela dagen, och störde oss på att det var så mycket kunder att vi inte kunde Halloweenpynta, för, well, det är den sortens affär vi driver för tillfället. När det lugnade ner sig framemot kvällen hängde vi upp en massa pappersbollar i färgglada höstfärger i hela taket, vilket blev huuuur mysigt som helst. Ska klä in typ hela barnavdelningen i fejkmurgröna och fairylights också är planen. Kommer fan bli världens mest Instagramvänliga ställe när vi är färdiga med det, och då är det redan ett himla mysigt ställe if I may say so myself.
 
Slutade vid sexsnåret allmänt trötta efter en eftermiddag full av inredning, och tog mig ut till Tottenham Court Road, där jag mötte upp Mats. Vi gick till en restaurang i Soho och drack öl och delade på en pizza, innan vi irrade oss in till Hippodrome (som är ett jättestort casino i Leicester Square - tror det genuint var första gången jag någonsin vistats i ett casino to be honest ??? varför luktar det så gott ??? är förvirrad), för kvällens aktiviteter. Jag och Nat bokade för evigheter sen biljetter till att se Al Pitcher live - som är rätt känd i Sverige för att han är en britt som gör standup på engelska om svensk kultur - men eftersom Nat är iväg på skolresa för tillfället kunde hon inte fly Stoke för en kväll i London, så jag tog med mig Mats istället som honorary svensk.
 
Var osäker på 1. om Al Pitcher var så rolig som jag mindes från det där enda avsnittet av RAW jag såg på TV för typ sex år sen, och 2. om Mats skulle förstå någonting av det eller bara bli allmänt alienated av alla insidersvenskskämt. Som tur väl var var Al Pitcher precis lika rolig som jag mindes (hans imitation av hur skräckinjagande det känns att bli väckt astidigt på morgonen av Ja må han leva på sin födelsedag utan att ha någon uppfattning om vad det är var HELT HYSTERISKT och jag och Mats skrattade över det typ hela vägen hem), och han var allmänt bra på att förklara de lite mer obskyra referenserna för de andra britterna i publiken (jag och Mats spionerade lite på de andra i publiken innan det började och det är helt sjukt hur man helt utan fel kan se PRECIS vilka av dem som var britter och vilka som var svenskar).
 
När giget var slut tog vi tunnelbanan hem, gick till Colonel Fawcett för en sista drink (och för att ta farväl av världens bästa local - kommer bli svårt att hitta en värdig ersättare i vårt nya ställe alltså </3) och för att göra upp planer om vad vi ska hitta på medan jag ska bo hemma hos honom (får typ nästan en hel vecka av konstant quality time!!!!! vi ska se klart på Review och gå på charity shops och handla billiga kläder och äta pizza från haket runt hörnet och allt möjligt!!!! är så taggad!!!), innan vi skiljdes åt och jag gick sista biten hem och gjorde ett håglöst försök att packa ihop lite (städade mest undan tomflaskor ur badrummet och la ner alla våra plastdinosaurier i en påse så yeah). Är allmänt dödstrött, så känns inte som att det skulle bli så mycket vettigt gjort oavsett. Torsdag och fredag kommer bli intensiva packningsdagar (om den där jävla referencingen faktiskt går igenom, vill säga, vilket känns tveksamt men LET'S HOPE OKEJ), så tror jag bara ska lägga det extra arbetet till då istället.
 
Imorrn ska det därmed avgöras hur mycket av ett helvete mitt liv kommer utvecklas till under resten av veckan (antingen maximalt avgrundsdjupa värsta ångeststresshelvetet, eller inget helvete alls utan utflyttad utopi så yeah det är lite av eller på rent allmänt, det där. INGEN PRESS), och utöver det ska jag jobba ett öppningsskift på jobbet, packa lägenheten lite mer (beroende på om vi får flytta ut eller inte, that is), och fika med Marion och få the full scoop om hennes vecka hemma hos mig i Sverige. Och om hur kär hon är i min kusin nu, I guess????? Mitt liv alltså.