St. Vincent släppte äntligen sin nya skiva, och, surprise surprise, det är cirka det bästa som hänt mig på hela året.
Hej igen! Tänkte be om ursäkt för att det tagit så lång tid för mig att kika in här igen, men det är ni väl vana vid at this point. Mitt liv är något av ett allmänt pussel för tillfället. Det går väl över snart.
Komiskt hur jag i förra inlägget lovade att jag skulle veta tills dagen efter, men här är vi nu, måndag kväll, och vi har fortfarande inte fått någon gosh darn bekräftelse från vår askassa gamla agency som vägrar göra sitt jobb. Vår nya agency har dock skickat ut vårt kontrakt nu, och så fort vi har fått alla dokumenten ska vi skriva under och betala in allting och sen är åtminstone det set in stone. Tack gode gud för att de också tröttnade på att vänta på vår gamla agency, to be honest.
Så, ja. Sen vi hördes sist har det varit fullt ös, som vanligt. Jag och Josh spenderade hela fredagen med att packa ihop hela lägenheten - vilket kändes som ett helt hopplöst ändlöst uppdrag men vi blev ändå klara framemot ettsnåret vilket var betydligt tidigare än jag räknat med - och hela lördagen flyttade vi in alla våra grejer i den nya lägenheten. Vi gick dit en sväng efter vi plockat upp nycklarna (vi hade varsin väska med oss när vi hämtade nycklarna mest så att vi skulle få en ursäkt att gå dit och hänga en stund), och gick mest runt och fnissade förtjust för oss själva.
Det är fan inte klokt hur det där stället kan bli bättre och bättre för varje gång vi är där. Insåg att vi har en vinhylla i köket, att man kan se London Eye från vår balkong, och att mitt sovrum har ett hörnfönster vilket gör att min fönstersmyg är PERFEKT bekväm storlek att sitta och läsa i (kunde gråtit när jag insåg detta alltså ULTIMATA GOALS hela mitt jäkla liv att ha en läsvänlig fönstersmyg ju). Stod i köket och såg ut över utsikten från köksfönstret, och Josh gick bara upp bakom mig och gav mig världens hårdaste lyckligaste kram medan vi halvdansade runt i köket för oss själva. Kunde inte sluta le på evigheter efter vi gick därifrån. Älskar det där stället alltså. Kan inte fatta att vi kommer få bo där om en vecka, if all goes well.
Resten av lördagen spenderade jag, Josh och Joshs kompis Cal med att flytta in våra grejer. Vi hade lite allmän tidspress since vi var tvungna att lämna in både skåpbilen och lägenhetsnycklarna innan fem, och det var astungt och svettigt och världens jobbigaste grej (älskar att flytta men hatar det också ungefär lika mycket det är väldigt konstigt alltihop), men när vi var klara och hade sagt hejdå till Cal (som varit en allmän stjärna och hjälpt oss asmycket alltså bless his soul) var det precis lagom att ställa det sista i ordning och sen gå och lämna nycklarna hos agencyn.
Vår mest dyrbara ägodel - renen Daniel - var den enda saken som fick åka med oss i framsätet mellan lägenheterna. Josh matade honom med bananmjölk för att vår älskade son skulle klara sig utan oss i en hel vecka.
Våra livs alla ägodelar instuvade i mitt blivande sovrum. Ska vara byggarbetare i lägenheten hela veckan, och jag och Josh var allmänt underhållna av tanken på att de skulle bli övervakade av Daniel hela tiden.
När vi hade lämnat nycklarna hade Josh köpt på sig en flaska Prosecco, och tog med mig till parken som ligger närmast vår nya lägenhet. Den har en asbrant kulle, som dessutom ger en perfekt utsikt över Londons skyline, vilket kändes som ett ypperligt ställe att fira vår inflytt på. Satt på en parkbänk och drack Prosecco rätt ur flaskan och pratade om allt möjligt och hann även med att ringa hem till Joshs mamma en sväng och uppdatera henne om senaste nytt (also ska nu definitivt hem till Josh igen över jul och jag ska förhoppningsvis lyckas få en dag ledigt så jag kan följa med på pantomimen och jag är så excited!!!!).
Inte en helt fy skam utsikt, ändå. Önskar att bilder kunde gjort det här rättvisa, to be honest.
Josh halvsovande på en parkbänk lutad mot en halvt urdrucken Prosecco-flaska är ju trots allt den bästa illustrationen av vår generella sinnesstämning at that point.
När Proseccon var slut promenerade vi upp mot Kentish Town medan vi pratade om livet och vart vi vill bo i framtiden (den nuvarande planen är att vi bor i den nya lägenheten tills kontraktet går ut och sen flyttar till Manchester vilket känns läskigt men exciting - antingen det eller Amsterdam since vi båda var rätt sugna på det också).
Åt kvällsmat på Wahaca (Kentish Town är på perfekt gångavstånd från oss och vi blev allmänt taggade på alla bra söndagsbruncher vi kan ha tillsammans efter vi flyttar), och gick sedan hemom, delade på ännu lite mer Prosecco, badade (mitt sista bad i den gamla lägenheten var ISKALLT since boilern nog gått sönder vilket kändes perfekt på något vis - så bra att lägenheten börjat falla samman ordentligt först när vi sticker till något mycket bättre hehehehe), och åkte därefter hem till Joshs kompis Ted, som skulle ha fest. Temat var crossdressing (vilket Josh såklart inte berättat för mig förrän EFTER jag packat precis alla mina kläder så jag fick låna ett par asnajs manchesterbyxor från Ted istället vilket var himla najs det med), och jag och Josh drack för mycket gin och hittade inte varandra igen förrän runt sex på morgonen efter vi båda somnat på olika ställen i huset. Kom till sist hem igen vid åtta på morgonen någon gång.
Vaknade vid två på eftermiddagen någon gång, betydligt mindre bakfull än jag nog förtjänade men trött som ett as, och även fast vi hade haft storslagna planer för vår söndag (såsom att åka till IKEA och/eller se den nya Blade Runner), så orkade vi inget av det och spenderade istället vår sista heldag i lägenheten med att spela Sims 4 och äta glass i Joshs säng. Helt perfekt, to be honest. Vår Sim fick en fru och ett barn, och vi avslutade dagen redan framemot midnatt någon gång, när jag började somna mitt på tangentbordet medan Josh fortfarande försökte spela. Lyssnade på ett sista avsnitt av Liftarens Guide Till Galaxen (kommer honestly sakna den godnattrutinen SÅ mycket alltså det är fan det mysigaste NÅGONSIN), och somnade i en gosig liten hög, som jag motvilligt trasslade mig ut från vid sjudraget nästa morgon.
Spenderade morgonen hos frisören där jag fick håret omfärgat (det är grått och pastellrosa nu och jag ÄLSKAR DET), och kom hem framemot eftermiddagen, när jag städade undan det sista i lägenheten (aka tog ut 100000 ton sopor som samlat på sig medan vi flyttade) innan jag till sist lämnade 39a Agar Grove för allra sista gången. Kändes lite vemodigt precis när jag stängde ytterdörren för allra sista gången, men i övrigt är jag mycket mindre ledsen över det än jag trodde jag skulle vara. Antar att det finns något bra i att det varit så ändlöst mycket krabb med det här. Gör det lite lättare att släppa, if nothing else.
Mina nycklar, lämnade i de tomma resterna av vad som varit mitt hem sedan 25:e november 2014. Så himla märkligt.
När jag sagt hejdå till lägenheten åkte jag direkt ut till där jag befinner mig nu - East Sheen och mina båda chefers hus. Har varit här sedan fem i eftermiddags eller något, och det har redan varit the absolute best of times. Är väldigt frestad att stanna här en extra dag, bara för att Olga och Joakim är så himla mysiga. De har tagit på sig rollen som mina adoptivföräldrar väldigt allvarligt (Joakim fick reda på att jag skulle på gig imorrn och smsade Niall - som han hört skulle dit också - och förmanade honom att se till att jag inte blev involverad i något trubbel. Bless. Utöver det har vi ätit lamm, druckit asgott rödvin, pratat om allt från patriarkatet till toxic masculinity till traktorer och deras hemmagjorda OTROLIGT hemsökta gosedjur (de bad mig ta med den läskigaste av dem på mitt St Vincent - gig imorrn så yeah that's a thing that's happening nu), och bara rent allmänt ätit massa god mat och hållt massor av märkliga diskussioner. Så himla bra. Skulle kunna bo här alltid.
Så, ja. Imorrn kanske vi äntligen får skriva på det där kontraktet, och därutöver ska jag hänga med typ alla mina bästa människor - ska på gig med Mats och Nat kommer från Stoke för att äta middag med Josh och vi ska gå och dricka drinkar innan och all is so great, jobba ett skift och rent allmänt bara njuta av det ljuva hemlösa livet.
På återseende!