The Correspondents släppte till sist sitt nya album efter ungefär 2000 års väntan, vilket innebär att jag till sist kan spela sönder den här låten på Spotify om och om igen. Jag och Josh blev fan besatta av den här låten när vi var i Bristol i fucking MAJ 2016. SÅ jäkla länge har jag väntat på detta. Skandalöst fan. Tur att låten är enough of a jam to make up for it.
 
Hej där! Idag har till största del varit en ganska händelselös dag. Cirka alla som skulle kunna komma och underhålla mig är upptagna eller out of town (BÅDE Josh och Mats är hemma hos sina föräldrar den här helgen alltså VAFAN ÄR DET FÖR STIL), så jag har mest spenderat dagen i mitt eget sällskap, vilket är najs. Lite ovant, at this point, när mitt liv verkar lyckas vara konstant fullbokat även fast jag aldrig direkt siktar på det. Anyhow. Startade dagen med att pallra mig upp och ta mig till Blenheim för ett öppningsskift (har varit lättare att vakna på morgonen sedan jag började sova inne hos Josh och jag har ingen aning om varför?? borde vara jobbigare med tanke på att hans säng är 1000% mer bekväm än min säng men WHO KNOWS). 
 
Jobbade med Fernando och Lucy i några timmar och åt pretzels och pratade om politik as per usual, tills klockan blev halv ett och jag var tvungen att ge mig av för resten av dagens äventyr. Tog tunnelbanan till Holloway för vår andra lägenhetsvisning - själv, eftersom, som tidigare nämnt, Josh är hemma hos sina föräldrar (vilket jag sidenote är allmänt avundsjuk på för holy shit om det är något mitt emotionella tillstånd hade behövt för tillfället så hade det varit lite tid hemma i lugn och ro men men det är väl sånt man får leva med när man utvandrar).
 
Och alltså. DEN DÄR JÄVLA LÄGENHETEN. Om jag tyckte den första lägenheten vi såg var fin var det ingenting emot hur sjukt fin den här lägenheten var - den hade trägolv och var nyrenoverad och var mycket mysigare än annonsen fick det att se ut, och hade badkar och stora rum och VÄRLDENS STÖRSTA TRÄDGÅRD alltså seriöst bara trädgården var lika stor som hela vår nuvarande lägenhet. Helt sjukt. Kan inte fatta att ett sånt ställe är i vår price range (visserligen preciiiiis i vår price range och egentligen lite för dyr, men ändå). Problemet är att inflyttningsdatumet förmodligen är för sent, men men. Bokade in en visning för en annan lägenhet som också verkar asnajs, eftersom den var med samma agentur, så förhoppningsvis ska jag se den på måndag, vilket jag är allmänt taggad på. Den har ingen massiv trädgård, men en himla fin balkong, i alla fall, och ett mycket tidigare inflyttningsdatum. Ju snarare vi kan komma ur den här lägenheten desto bättre, pretty much.
 
Mina various internet-arkiv är bevis på att jag har som gammal tradition att alltid vara ganska ledsen och må ganska dåligt i september, men fan alltså, den här september har varit helt jävla meningslös. Har inte kunnat ta mig för någonting alls. Har inte skrivit på hela månaden. Har mest bara försökt ta mig igenom månaden. Känns så himla meningslöst. Vill att den här månaden ska vara över och vill att jag och Josh ska få en ny jäkla lägenhet och äntligen få börja leva igen. Ska skriva klart min bok och börja baka och vi ska laga riktig mat igen och bjuda över gäster på dinner parties för vi kommer kunna göra det då och vi ska ha danspartyn i köket igen och alltid ha det fint och inreda asfint med en massa fairylights och uppblåsbara pooldjur. Måste bara undvika att förgås av ångest tills dess.
 
I alla fall. När visningen var klar gick jag till Camden och jobbade resten av dagen tillsammans med min chef. Delade lägenhets-war stories och efter jag berättat om hur jävligt allt varit gick Joakim och köpte en hel kokosnöt till mig som tröst. Det var ju...........snällt, antar jag???
 
Slutade framemot eftermiddagen, och gick hem och åt köttbullar och har sedan dess mest ägnat mig åt att ha en lördagkväll som jag brukade ha när jag bodde hemma. Åt upp precis allt godis i hela huset, såg klart andra säsongen av Jane the Virgin och kom en bra bit in på tredje, och såg ikapp på både Buzzfeed Unsolved och The Great British Bake-Off (och blev upprörd över hur jävla bra Noel Fielding ser ut alltid hela tiden liksom HUR HOW WHAT WHY). Meanwhile har mamma och pappa snapchattat från en bar i Spanien. Ah, livets kontraster.
 
Anyhow. Imorrn är det söndag, och jag är ledig, ska försöka att inte dö av ångest medan jag måste försöka få de nya tjejerna att välja en fucking tredje person någon gång. Har ungefär 0 motivation att faktiskt göra någonting - genomgående tema för månaden, som sagt - så ska nog bara försöka lämna lite kläder i någon bra charity shop och kanske läsa en bok, eller något. Gå till en park kanske. Vi får se vad min trötta ledsna stackars hjärna orkar ta sig för. Stay tuned.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress