Say my name and his in the same breath, I dare you to say they taste the same

 
Hejhej! Måndag har kommit och gått, och det har varit en allmän mjukstart på veckan. Kanske mest för att jag medvetet valt att inte göra speciellt mycket, men ändå.
 
Jobbade stängningsskiftet tillsammans med Olga, och medan hon sprang runt kors och tvärs på en massa möten ägnade jag mig åt att stockchecka och restocka alla klassiker och hela YA-sektionen (och skrev upp alla de nya YA-böckerna jag tycker vi borde köpa in vilket är den bästa grejen i mitt jobb rent allmänt). Ösregnade större delen av dagen, så jag strosade mest runt i affären med en massa stockcheckningslistor, lyssnade på 50-talsmusik (som är typ ??? the main thing jag lyssnar på nuförtiden jag vet inte vad det här är för fas men jag klagar inte), åt hallon och drack te medan jag lyssnade på regnet. Bokaffärer i ösregn är bästa platsen på jorden, ju. Det faktum att jag får betalt för att vistas där gör det fanimig nästan värt minimilönen, ändå.
 
Slutade framemot sju, åkte inom Westfield för en misslyckad shoppingexpedition efter lite viktigheter, och åkte hem och kollapsade omedelbart i sängen där jag blev kvar tills Josh kom hem. Vi spenderade största delen av kvällen med att se på filmrecensioner, äta M&M's och spela Skyrim (vår karaktär - en ödlekvinna som heter Mr. Discolizard - har äntligen byggt klart sitt hus, så nu fokuserar vi bara på att faktiskt spela spelet ett tag, så att vi kanske kan levla upp en smula någon gång. So far har vi mest fokuserat på att rida runt på ett spöke och bli medlem i en sekt för mörk magi och kannibalism, för att, you know. Prioriteringar). Väldigt wholesome.
 
Ungefär samtidigt som vi började överväga att gå och lägga oss började vi ha dragkamp/utföra en intrikat dans över en galge Josh hittade på sitt golv - en situation som därefter, somehow, utvecklades till att Josh hittade en partyhatt från kräftskivan på sitt golv och tog på sig den över munnen istället. "You're like a party bird", sa jag, och cirka en halv minut senare hade han tagit på sig solglasögon och en regnbågshatt och vi hade startat en sekt i Party Bird's ära.
 
Alltså, antalet gånger mitt sovschema blivit stört för att jag stannat uppe för länge för att skapa en sekt i det här hushållet börjar närma sig smått oroande mängder, känner jag. Det är en himla intressant miljö att spendera sitt dagliga liv i, basically.
Så, ja. Life goes on. Imorrn ska vi trakassera agencyn lite mer, jag ska ha panikångest över detsamma, och därefter hänga med Mats. Det sista mest i någon sorts självbevarelsedrift för att inte bli ett komplett sönderstressat vrak, basically. Tänk när det till sist kommer en tid när allt i mitt liv inte har en ständig underton av panikångest. Det kommer bli en så fin tid. Can't wait.