Välkomna! Här är vi nu, i 2018! Är så jäkla skönt att äntligen få sätta spiken i kistan på 2017 och få en chans att reboota livet en aning.
Om man kan avgöra något om det kommande årets kvalité baserat på dess första dagar, så verkar det hela lovande, i alla fall.
2018 har hittills varit väldigt wholesome och väldigt mysigt, och fyllt av nästan alla jag älskar allra mest.
Tidigt på nyårsmorgonen väckte Marion mig och sa sina sista avsked innan hon hoppade på ett flyg hem till min lilla Blekingska hemby och sitt nya liv, bort från London. Det har inte sjunkit in än, riktigt, och jag tror inte riktigt att
jag fattat än vilket tomrum hon lämnat efter sig. Kommer ju å andra sidan bli himla smidigt att hälsa på, since mammas hus ligger 10 minuters promenad bort från hennes nya hus, så det är ju alltid nåt.
Vi inledde nyår på bästa sätt, helt i karaktär, med brunch. Josh, Nat och Jago (som bodde här över nyårshelgen för maximal kvalitétstid/eller, well, mest för att få hänga med Nat om vi ska vara helt ärliga) ramlade in i mitt rum vid tolvsnåret till
tonerna av ABBA’s Happy New Year, och vi låg i en hög där och gosade en stund innan vi tog oss samman och gick och åt mexicanskt till brunch. Brunch är fan min bästa storstadsgrej, ändå.
När vi återvände hem dök en av Joshs kompisar upp en sväng och vi blev alla på tok för caught up i att spela ändlösa Jackbox-spel att vi knappt kom ihåg att göra oss i ordning. Framemot sexsnåret fick vi rusa ner till Sainsbury’s i halv panik att
allt skulle tagit slut redan, men som tur väl är Tufnell Park inte direkt något stort partyområde så det fanns fortfarande massvis med supplies. Köpte orimliga mängder alkohol (man vill ju inte bli torrlagd på NYÅR av alla dagar ju), och återvände
hem och spelade mer Jackbox medan Josh tillverkade en onödigt ambitiös räk-kostym till utklädnadsnyårsfesten han skulle på.
När resten av gästerna - aka en av Nats svenska kompisar och några andra token svenskar, plus Mats, Neight och en bunta av Neights rumskompisar - dök upp var vi mitt inne i en intense session av monster-sexting och kunde inte hälsa ordentligt förrän vi
var klara (en av Jackboxspelen går literally bara ut på att skicka sexts till andra spelare som alla är förklädda monster och få poäng för dejter och LET ME TELL YOU det blev väldigt konstigt väldigt snabbt och våra vänskapsrelationer
är för evigt ändrade).
Därefter spenderade vi resten av kvällen med att fira in 2018 in style. Neights rumskompis Miri (som jag träffat några gånger tidigare och som jag blev omedelbart vän med så fort jag insåg att hon gillade både Star Trek och Mary Shelley) bestämde att
vi alla skulle låtsas att festen var ett Star Trek-crew på shoreleave, och vi alla var 100% på (majoriteten av gästerna var Star Trek-nördar och i have never been more alive). Vi pratade om hundratusen dumma saker, dansade till St Vincent, drack champagne
direkt ur flaskan, såg på konstiga youtubeklipp och skrattade så vi skrek. Skålade in det nya året på balkongen med utsikt över fyrverkerierna vid London Eye med en flaska rom i handen och båda kinderna täckta i läppstiftsmärken i minst tre olika
färger. Bättre blir det ju knappt.
Kramade Mats hårt och han snurrade runt mig i luften medan jag bara fortsatte upprepa We made it! We actually made it!
Miri, Mats, och jag. Miri hade även Star Trek-örhängen och ett jättestort halsband som det bara stod ’FUCK’ på i stora bokstäver. Might be a new favourite person, honestly.
Aftermath. Att behöva gnugga bort pussmärken och glitter från ansiktet halv sex på morgonen är världens bästa problem att ha, ändå.
När majoriteten av gästerna gått hem framemot femsnåret var mitt sovrum upptaget, så jag slängde av mig hela nyårsoutfiten i hallen och kollapsade i Joshs säng istället, 100% ovaggad.
När jag steg upp igen var klockan kvart i tre på eftermiddagen, och jag var först upp. Yeah.
Dagen fortsatte på precis det spåret hela resten av dagen. Kan inte minnas senaste gången jag fick så otroligt lite gjort på en dag. När Nat och Jago kom in i vardagsrummet hade jag och Josh redan bäddad ner oss under ett duntäcke i soffan, så
de anslöt sig till oss utan större protester. Vi såg på Frozen och åt Deliveroo-nudlar och efter Jago åkt hem till Manchester igen gosade vi ihop oss i en ultimat cuddle pile i soffan och spenderade resten av dagen med att äta mer hämtmat,
se på den nya säsongen av Good Morning Call och videos om Disney World-karuseller, halvsova och stryka varandra över håret. Sån himla perfekt nyårsdag, ändå.
LOOK AT THESE BEANS. Vill sova på hög och se på japanska romcoms med dem alltid hela tiden.
Det faktum att man kan se samlingen av tomflaskor i bakgrunden i den här bilden gör nyårsdagsvibben ännu mer påtagbar, to be honest.
Liksom. Look at this wholesome bullshit.
Så, ja. Där hade man ju kunnat dö lycklig, to be honest. Vi gick och la oss vid midnatt igen, orimligt trötta med tanke på att vi inte gjort annat än sovit hela dagen.
Och idag har jag varit på jobbet igen. Har fått en massa gjort, och bara generellt förberett affären tills imorrn så Olga inte får slaganfall efter att ha varit borta en hel vecka. Har saknat jobbet, ändå.
Ska hem till lägenheten igen snart. Vi ska laga våfflor och kyckling och förmodligen planera in lite mer soffgos innan dagen är över.
Livet är så fint ibland, ändå.