With your long blonde hair and your eyes of blue, the only thing I ever got from you was sorrow

 
Hej igen! Försöker komma in i bloggsvängen igen efter att ha varit så apokalyptiskt dålig så länge, så här är jag igen!
 
Idag har jag varit ledig. Hade egentligen velat ha en sån dundersovmorgon idag efter att ha haft så mycket för mig så himla länge, men vid elvasnåret var jag uppe och gjorde mig i ordning since jag behövde hinna till postkontoret i Archway och hämta min julklapp från pappainnan de stängde vid halv ett (HALV ETT alltså HUR kan det vara tillåtet att bara ha öppet 7.30 till 12.30 VARJE DAG jag får panik). Vaknade samtidigt som Josh, och tjabbade runt i huset ett tag innan vi skiljdes åt med en hejdåkram vid hissen innan vi fortsatte på våra separata äventyr för dagen. Jag bestämde mig för att promenera till Archway since det ändå inte är så himla långt, och kändes som en fin grej att spendera min (för att vara jag) tidiga helgmorgon med. Kom till postkontoret, stod i kö i säkert över en halvtimme, och när jag väl kom fram hade de tappat bort paketet ???? Enligt deras system hade det aldrig ens kommit in på lagret, fast jag hade fått en lapp om att det hade det. De skulle undersöka saken och get back to me, så det var bara att vända och gå hem igen. Så himla meningslöst. KUNDE JU HA FÅTT SOVA JÄTTELÄNGE I ALLA FALL. Skandalöst, för fan.
 
Åkte inom Tufnell Park's Sainsbury's på vägen hem och handlade lite frukostmaterial och städgrejer, åkte hem och förtärde asbra ledighetsfrukost i form av frallor och croissanter och några kiwis och te nedbäddad i soffan framför Youtube. Mmmmmmm vill ha såna morgnar alltid.
 
Gonade runt i lägenheten en stund till, och tog sedan tunnelbanan till Oxford Circus för att gå till blodcentralen och ge blod. Har haft uppehåll från blodgivandet nästan hela förra året since jag hade för dåligt järnvärde för att få ge, men har börjat äta mycket bättre och mer regelbundet efter att jag och Josh blivit mer som vuxna människor som äter riktig middag om kvällarna, och så har jag knaprat vitamintabletter med järn i sedan mitt förra blodgivningsbesök, så den här gången fick jag äntligen ge igen!!! Wooo!!! Älskar fan blodcentralen. Alla där är så himla snälla och mysiga och man får äta kakor och mest sitta och slappa och wifiet är gratis och man känner sig som om man gör åtminstone någonting gott för världen. Och så är jag alltid så fascinerad av att se på den där blodpåsen medan de tappar blod och tänka att allt det brukade vara inuti mig innan. Bästa grejen på alla plan, ju.
 
Återvände hem igen vid fem-sex någon gång, och spenderade resten av kvällen med att städa huset och skypa med pappa. Var så himla länge sen jag pratade med honom (eller någon alls därhemma, egentligen, but still), och det var så himla mysigt att få en ordentlig pratstund. Bad honom kolla om vi kan åka upp till Smålandskusinerna när jag är hemma i februari, och blev alldeles sprattig av excitement bara av tanken. Trodde inte jag hade så mycket hemlängtan längre, men ÅH inget går ju upp mot känslan av att veta att man ska hem snart. Hade nästan glömt hur den kändes.
 
Josh kom hem framemot kvällen och jag städade klart det sista av huset medan han Skypade sina föräldrar (måndagar har snabbt blivit en föräldrasamtalsdag i det här hushållet). Josh tog ut alla sopor och all insortering när han pratat klart (och bar även in mig i ett av förrådskåpen på ett äventyr since jag sa att jag hade städat så bra därinne att man kunde vara där nu, och han fick mig omedelbart att hoppa upp på hans rygg och bar in mig i förrådet och stängde dörren och bara "yep. checks out", och sen bar ut mig igen, för why not, antar jag), och alltså ÅH det var så himla skönt att få hela lägenheten back to its intended state och inte i den där superfrustrerande halvstökiga grejen vi levt i sen typ innan jul eftersom vi har varit för upptagna för att jag har kunnat haft tid till en riktig storstädning. Måste fortfarande städa mitt rum, men känner mig redan så mycket lugnare i själen av att ha ordning och reda igen. Mitt femtonåriga jag hade fan inte trott på någon aspekt av min nuvarande personlighet, alltså.
 
När lägenheten var städad och klar bäddade jag och Josh ner oss i soffan igen och spenderade resten av kvällen med att se på Twin Peaks och gosa i en stor hög (Josh bara "varför hade vi någonsin den här soffan INTE som en säng varför levde vi så deprived så länge" och alltså HONESTLY varför har man inte alltid bäddsoffor i sitt säng-stadie det är så himla överlägset??? ju mer sängtid man får på en dag desto bättre, är min filosofi). Gick och borstade tänderna, råkade hitta på en historia om en gubbe som hette Angry Cory som bodde i Joshs mage (since jag petade honom i naveln och gjorde plingljud som lät som en dörrklocka och så gick det därifrån, basically), och därefter tog vi oss i säng till sist.
 
Så, ja. En mysig ledig måndag har det varit, som alltid. Älskar att ha dagar att bara puttra runt och få saker gjorda hemma och gå på ärenden och bara ha en hel dag för mig själv. Nästa måndag ska jag fan maratonsova, det är den enda förbättringen som kan göras (Josh har dessutom precis börjat skissa upp planer om ännu ett houseparty härhemma till helgen så kommer förmodligen behöva lite sömn at that point ändå). Så, ja. Bra ledig dag. Är fortfarande lite trött, men det ska bli fint att återvända till jobbet och de gamla vanliga rutinerna imorrn ändå. Ah.
Kommentera inlägget här: