I wanna show you my hidden tattoo that nobody ever gets to see but you

Alltså Halestorms nya singel är ALLT jag bryr mig om i hela universum för tillfället????? I have never felt more blessed and less straight honestly.
 
HOWDY FOLKS. Har inte ens varit så länge sen sist??? Helt otroligt. Don't get used to it.
Anyhow. Har fortsatt varit en väldigt wholesome tillställning sedan förra inlägget. Känns orimligt att ha en såhär hög baselevel av lycka och förr eller senare kommer ju något såklart komma och bryta det, men känner väl mest att man får hålla sig fast vid det medan det är här. Om jag nu måste bli miserabel igen någon gång i framtiden så skulle jag ju bli asirriterad på att minnas hur jag inte lät mig själv njuta fullständigt när allt faktiskt var så löjligt tillrättalagt och fint.
 
Anyhow. I torsdags hade vi Carcassonnekväll här hemma tillsammans med Cal, Emma och Paul. Vi kunde inte spela klart hela spelet (för att vi har literally 13 expansionpaket nu och det tar typ mer än 3 timmar varje gång nu hehehe), men det var tillräckligt för att jag och Josh skulle ha hamnat i femton olika komplicerade landskonflikter samt att de andra skulle ha tid att lära sig reglerna tills nästa gång så att vi kan get straight into it. Mmmmm älskar Carcassonne.
 
Fredag var en rätt lugn och fin dag - jobbade med Sophie på dagen, och spenderade kvällen med att spela Humans Fall Flat med Josh eftersom vi inte gjort det på länge och tror att vi börjar närma oss slutet (efter att bara ha spelat i typ två fkin år eller nåt). Jag hade hunnit glömma bort precis alla kontroller och var lika dålig på logiska pussel som vanligt (vilket är vad typ hela spelet går ut på), så kvällen bestod mest av att vi arbetade oss igenom mer och mer vin och Josh slet sitt hår över hur jag ramlade av banan hela tiden och inte förstod något av vad som hände, medan jag skrattade så jag grät mest hela tiden. Ramlade i säng framemot tre på morgonen någon gång, efter att till sist ha gett upp om att klara oss igenom nivåns sista steg.
 
Lördagen spenderade jag på ett stängningsskift på jobbet - Fernando slutade på jobbet rätt nyligen för att flytta hem till Spanien och en del av hans skift har inte blivit täckta än, så det var bara jag och Sophie och en oupphörlig hord av turister hela dagen. Var helt och hållet slutkörd när jag till sist pallrade mig hem och låg blickstilla på soffan i säkert en timme innan jag ens kunde forma ordentliga tankar igen, varpå jag more or less direkt fräschade till mig och åkte ut till Bermondsey för Emmas födelsedagsfest. Var en hel bunta folk där, både som jag redan kände och som jag aldrig träffat förut, och alla var precis lika mysiga. Pratade typ halva kvällen med en tjej som jobbade i publishing om hur folk alltid ser ner på kvinnocentrerade böcker, spionerade på grannar från Cal, Paul och Emmas excellenta people-watching-balkong, skrev en massa surrealistiska dagboksinlägg på Emmas skrivmaskin (vill ha en skrivmaskin SÅ MYCKET nu???? vet inte vad jag ens skulle ha den till men oh my god jag vill ha en omedelbart), och ramlade sedan hemåt framemot fyra på morgonen. Efter en sån lördag har jag knappt ens dåligt samvete över hur länge vi tog sovmorgon på söndagen, faktiskt. Låg och gosade till långt in på eftermiddagen innan vi bestämde att vi var tvungna att göra åtminstone något med dagen, och därmed gick direkt till vår bästa plan när vi vill göra något utan att faktiskt behöva planera något speciellt, och köpte med oss lite proviant och gick till Hampstead Heath för en brunchpicknick. I ett lusthus mitt i parken upptäckte vi att ett liveband spelade jazzcovers, så vi, som de äkta söndagsproffs vi börjar bli, spenderade därmed några timmar liggande i en hög i gräset i solen, dricka cider, äta frukt och lyssna på mysjazz. Fan vad vi har knäckt koden till livet i allmänhet, alltså.
 
Vid fem lämnade vi parken, sa hejdå vid tunnelbanan, och så åkte jag in till Shepherd's Bush för att träffa Francesca och se Mamma Mia 2. Vi drack bubbelte och catchade upp om allt som hänt (jag bara "yeah allt har varit rätt lugnt tbh du har inte missat något" och Francesca bara "här är alla 40000 livsomvälvande grejer jag har gått igenom lately" så YEAH), och såg därefter den ultimata feelgoodupplevelsen som är Mamma Mia. Den nya filmen var en total röra från en storytelling-perspektiv (typ hälften av allt som hände hade ingen betydelse för storyn och massa karaktärer hade inget syfte och det var bara A Series Of Unconnected Events), men ÅH den gjorde mig ju precis lika romcomigt cheesily glad som jag önskade. (Also Cher's cover av Fernando var HELT OTROLIG???? Kan inte Cher släppa ett ABBA-coveralbum typ OMEDELBUMS????). Sa hejdå till Francesca och fortsatte hemåt där jag och Josh kollade på vår nya bästa youtubekanal med ryska lifehacks innan vi gick och la oss.
 
Idag har, as per usual, varit min lediga måndag, och jag har varit i full gång hela dagen, pretty much. Steg upp typ så fort Josh gett sig iväg till jobbet vid elvasnåret och åt en otroligt mättande och allmänt lyxig frukost (belgiska våfflor och maple syrup och äggröra MMMMMMMM GOD BLESS SÅ GOTT), skypade med Elin en stund om senaste nytt (är alltid så mysigt att få catcha upp lite med henne jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg att skypa folk), och åkte sedan in till Soho för att ge blod. Blodcentralen var superbusy, så jag var där i typ två timmar totalt (vilket är typ dubbelt så länge som det brukar ta), men de har kakor och saft överallt så jag led inte något särskilt. Efter att ha tappats på lite blod och känt mig duktig och bidragande till samhället åkte jag hem igen och städade lägenheten och lyssnade på hela ABBA's The Visitors-album (som är SUCH A WILD RIDE för övrigt alltså herrejösses de borde varna för all the emotions it's gonna put you through). Blev precis färdig, och nu ska jag nog ta och spendera resten av kvällen tillsammans med Josh och kanske se om vi kan bli klara med sista nivån av Humans Fall Flat någon gång. Tills han kommer hem tror jag dock att jag ska fortsätta med redigerandet av Secret Star Service. YEAH YOU HEARD RIGHT. Har ingen inspiration till att skriva nytt men saknar ändå att skriva, och tänkte att till sist ge Secret Star Service den totalrenovering den förtjänar kunde vara den perfeka ursäkten att få skriva utan att behöva hitta på nytt. Plus att jag saknat karaktärerna SÅ MYCKET??? Älskar att vara tillbaka tbh. Håll tummarna att jag lyckas actually göra klart det, bara. Heh.
Kommentera inlägget här: