The set is perfect, nice and sleazy, when it's too touched up, I'm uneasy

Min gamla jobbarkompis Niall's band fortsätter släppa nya singlar som fortsätter vara såna ultimata JAMS. Fan att man lyckats omge sig med så mycket talangfulla människor ändå. Genuint en av mina favoritband atm och det säger jag inte bara för att jag måste.
 
HOWDY. Jag återvänder efter en vecka som återigen mest varit full av fina mysiga grejer. Är så glad att det ändå verkar som om förra årets helvete somehow byggde upp till något värt ansträngningen. Känns som en omtålig känsla, att vara såhär tillfreds och lycklig hela tiden, men honestly om jag inte njuter av det här flytet nu närfan ska jag, egentligen? Man kan ju inte vara en sån som oroar bort allting hela tiden och glömmer bort att bara sitta tillbaka och njuta av the bliss.
 
Hade i alla fall en bra D&D-session i torsdags - den där asridiculous sessionen vi spelade förra månaden där vi alla var ninjor med sjuka krafter tror jag typ låste upp något i mig på något vis? Vågar ta ut svängarna mycket mer sedan den sessionen och ta för mig mycket mer och våga lita på att jag kan tillföra något till storyn i allmänhet och det gör saker så himla mycket roligare och givande. Fan vad jag älskar D&D ändå. Får lära mig så himla mycket om min egen kreativitet på ett sätt jag aldrig ens tänkt på innan. God bless.
 
I fredags åkte jag och Josh ut till Suffolk och hans föräldrar efter jobbet. Har fan sprungit ner dörrarna därborta på sistone, och kunde honestly inte varit gladare över det. Har blivit en sån himla fristad där på sistone? Att ha en mysig fin trygg familj på landet nära tillhands var ju liksom något jag hade hela min uppväxt fram tills jag flyttade till Storbritannien och kunde se min familj typ tre veckor om året, och nu har jag typ fått tillbaka något liknande och insåg inte hur mycket jag har saknat det.
 
Vi var där och firade Joshs fastrar (som för övrigt är två av mina favoritmänniskor jag någonsin träffat - de är så hysteriskt roliga konstant att jag kan börja asgarva bara av att lyssna på dem ha en helt vanlig konversation mellan sig). Spenderade fredagskvällen med att dricka hemgjord jordgubbsgin som Joshs mamma hade gjort (som var så god och nu vill jag börja göra infused gin också alltså MUMS) och se på Coronation Street (som är gammal tradition och som jag sakta men säkert börjar bli gradvis mer emotionellt investerad i ju fler gånger jag hälsar på i Suffolk).
 
På lördagen hade väderleken lovat regn och åska, men istället fick vi strålande solsken, så Joshs familj bestämde sig för att ta med mig ut och introducera mig för lite mer sevärdheter i närområdet. Vi körde ut till en grannby som hette Lavenham och spenderade dagen där, och honestly. Det var helt ORIMLIGT FINT. Om man föreställer sig att någon skulle bygga en nöjespark med "stereotypisk gullig brittisk by" som tema skulle Lavenham se ut EXAKT SÅ. Massa lutande krokiga tusenåriga hus i pastellfärger och med halmtak, snirkliga kullerstensgator och massiva gotiska kyrkor lite här och var. Gick mest runt och gapade åt allting och kunde inte förstå hur alla andra kunde vara så himla casual när jag typ aldrig sett något finare. Som ur en sagobok. Jösses vad jag älskar det här landet ibland alltså. Det kan verkligen vara det finaste stället jag vet när det vill.
Casual bostadshus i Lavenham. Man kan inte se det på kortet men det rosa husets hela högra sida lutade typ tjugo grader rakt ut LIKE IT WAS NO BIG DEAL. Herregud detta actual sagoland hur funkar ens detta.
 
Avslutade äventyret med att snoka runt den gotiska kyrkan där ett bröllop gått snett på något vis (tydligen hade brudtärnan ramlat och slagit sig asmycket påväg in i kyrkan och bruden vägrade gifta sig om hon inte var där och det var maximalt drama let me tell you) och sedan gå till den lokala puben och dricka vin innan vi åkte hem igen. Svidade om och åkte till Shillingford's igen - aka restaurangen Joshs föräldrar tog med oss på förra gången vi var där, där allting är foraged från närliggande skogar och also helt överjordiskt asgott. Åt fyra actual utsökta rätter, fick höra en hel uppsjö helt sjuka anekdoter om alla Joshs familjs konstiga familjesemestrar (de åker tydligen nästan uteslutande till obskyra ställen där typ inga någonsin reser och allt alltid går snett på något extravagant komiskt vis och honestly varenda historia var ett sånt jäkla sitcomsetup om nån jäkla roadtrip i ett berg i Mongoliet eller något att det knappt fanns), och kom till sist hem igen framemot midnatt någon gång. Joshs föräldrar hade köpt en fire pit till trädgården, och eftersom det fortfarande var perfekt ljummet ute tog vi med oss varsitt glas gin och satte oss runt the fire pit resten av kvällen. Släckte alla lampor och Josh lärde mig de engelska namnen på alla stjärnbilder och vi diskuterade politik och livet och världen i stort och ÅH. Sån där kväll som riktigt NÄR en långt in i själen.
 
Joshs syster Maddi väckte oss nästa morgon med varsin kopp te (bästa engelska traditionen få saker gör mig så glad som att se en kopp te ställas ner på mitt nattduksbord), och därefter spenderade vi resten av dagen med att göra vad Joshs familj gör bäst - äta mat, dricka gin, diskutera allt mellan himmel och jord, och avsluta upplevelsen med en promenad ner till byns centrum och puben där Josh brukade hänga som tonåring för några avslutande pints innan jag och Josh hoppade på tåget hem till London igen. När vi satt och väntade på anknytningståget i Marks Tey satt vi på en liten mur som avgränsade ett fält fullt av prästkragar, och helt plötsligt hoppade Josh av muren och gick bort till fältet och bara "I hate when people pick wildflowers, but I'm also a massive hypocrite, so" och så plockade han en jättestor prästkrage och kom tillbaka för att sticka den i knapphålet på min jeansjacka så att jag kunde bära med mig den hela vägen tillbaka hem. Alltså. Hur denna pojk listat ut precis alla mina svagheter och konstant använder dem emot mig är ett mysterium. Sån absolut sötnos.
 
Anyway. Enough of that sort of cheese. (Just kidding, it will never be over).
 
Sedan vi återvände från vår romantic getaway (eller besök hos svärföräldrarna, whatever ya wanna call it), har jag haft min vanliga lediga måndag, som jag till största del spenderade hos frisören. Ville ju få det fixat innan jag åker hem till midsommar, och lyckades få in en modelltid i sista stund. Blev en aning skillnad, kan man väl säga.
Förebilden jag skickade till min frisör när hon ville se hur mitt hår såg ut nuförtiden. Tog den alldeles nyvaken hemma hos Joshs föräldrar för added effect.
 Efter!!! Är rödhårig nu och har aldrig sett mer hipstrig ut i mitt liv men honestly? Älskar det. Är väl en hipster ändå, när allt kommer omkring, oavsett hur mycket det skär i mitt gamla emohjärta att erkänna.
 
Det enda jag visste att jag ville ha var rött hår, och utöver det lät jag frisören bestämma frisyren helt själv. När hon var klar och snurrade runt mig till spegeln insåg jag dock vad som hänt - den här frisyren är EXAKT PÅ PRICKEN EXAKT SAMMA som Joshs bästa kompis Ellie har. Eh. Yeah. En smula pinsamt, you might say. Det är ju inte ens en så himla standardmässig frisyr heller, så härmningen är helt oundviklig. Herregud. Hon tog det dock mer som en komplimang än något annat, men ändå. Så himla pinsamt. Och lite synd att det nu ju finns 0 chans att jag någonsin kan ha den här frisyren igen nu när jag insett detta. Oh well. Får väl enjoy it while it lasts, antar jag.
 
Åkte hem efter hårklippningen och städade huset (efter att ha stannat till på Oxford Street och köpt ny hudkräm och nya lakan eftersom Joshs lakan är asgamla och fula - nu har vi några nya storblommiga som ser ut som fula gamla gardiner och jag är all about it), och spenderade därefter kvällen med att läsa, se på Youtubevideor om Star Wars, och vara extra outhärdligt gosig med Josh. Vet inte om det är för att vi båda insett att vi ska vara ifrån varandra i två hela veckor när jag åker till Sverige, men fan vad gulliga vi varit på sistone. Låg och läste på soffan igår och Josh kom ut från köket och störtdök rätt ner i min famn. Hade den öppna boken i en hand och den andra armen virad runt honom. I'm truly living my very best life här.
 
Anyway. Planerna för resten av veckan är inte så väldigt planerade as it stands. Har inte så himla mycket planer i allmänhet, which is nice. Ska spela D&D imorrn, och i helgen ville vi alla Hitta På Något, så vi får se vad som händer. Håller tummarna lite för att the stars shall align så att vi kanske kan få till någon sorts husfest så att jag kan fira ut London ordentligt innan jag åker härifrån nästa helg. Får se vad det blir.
Anyway. Nu ska jag ta och återvända till min bok och mitt i övrigt allmänt grossly wholesome lilla liv. Må turen fortsätta in i evigheten, alltså.
På återseende!!
Kommentera inlägget här: