And if you close your eyes we’ll still be dancing till the end of time

(null)

Hej igen! Ännu en vecka har gått, och än en gång pusslar jag ihop det här inlägget halvt på bussen och halvt på lunchrasten eftersom jag återigen har fyra miljoner grejer på gång konstant. Antar att det här är livet nu, och kan egentligen inte ens klaga since allting som tagit upp min tid varit roliga grejer. Anyhow. Har varit en jättebra vecka oavsett. Maj är ofta en av mina bästa månader på hela året, och denna verkar också vara himla lovande so far.
 
Sedan vi hördes sist har Mats tagit med mig på ett asmysigt folkgig förra onsdagen som därefter slutade i att vi hängde på världens mysigaste dragbar och drack gratis Prosecco tills de stängde. Är så sällan på pubar nuförtiden, och även fast det förmodligen är bra för min plånbok och alkoholkonsumtion så är det ju himla mysigt, ändå.
 
I torsdags var D&D inställt, så istället spenderade jag och Josh hela kvällen hopgosade i soffan, lyssnade på vinyler och spelade Sims (vi har skapat oss själva som simmar och var konstant underhållna av hur in character våra simmar alltid var dvs Nat's sim jobbade konstant och min och Josh’s simmar mest lagade pannkakor, sov halva dagarna och dansade i underkläder i vardagsrummet). Livskvalité right there, ju.
 
I fredags kom pappa till London för första gången på evigheter, och hade världens myshelg här. Vi inledde vistelsen med att gå och se Kinky Boots (som vi båda hade cirka 0 aning om vad den faktiskt handlade om, och så visade det sig att den var full av drag queens och världens popjams!!! Full pott ju), innan vi ramlade hem och jag gav pappa en long overdue house tour innan vi beställde pizza till kvällsmat.
 
Inledde lördagen med ett skift på jobbet. Pappa kom och hämtade mig lagom till mitt skift var slut, och vi åkte tillsammans ut till Hampstead Heath, där vi mötte upp Josh och hade parkpicknick, som det ju är lag på när vädret är såhär fint (also det faktum att pappa lyckades pricka in den absolut BÄSTA helgen att hälsa på? Vädret var konstant fantastiskt, och stan var halvtom since massor med folk rest iväg för att det var Bank Holiday Weekend. Ultimat turistläge, ju).

 Promenerade hem igen, och var därefter helt utslagna på soffan ett bra tag därefter. När pappa gick och la sig framemot kvällningen stack jag och Josh till vår stammispub i Camden och drack förvånansvärt god ingefärsöl och pladdrade om lite allt möjligt tills det var stängningsdags och vi strosade hem igen. Klockan var typ efter midnatt, och vi gick hem utan jackor utan att frysa, hand i hand och turades om att se vem som gav upp och släppte den andres hand först när vi gick på varsin sida om lyktstolpar. Har jag nämnt hur wholesome och töntigt och totalfint mitt liv är för tillfället, or.
 
Söndagen inleddes, like God intended, med brunch. Vi gick till ett nytt café i Kentish Town Josh sett på vägen hem från jobbet, och åt vad som kan vara topp tre godaste french toast jag någonsin konsumerat. Efter denna starka start åkte vi in till centrala London och gick längsmed South Bank för att njuta av the sights en smula. Kilade inom Tate Modern en sväng också och introducerade pappa till lite modern konst samt gick i en miljon trappor upp till utkikspunkten högst upp (Josh annonserade ut att vi skulle gå tio våningar upp i trappor och jag och min undermåliga kondition har aldrig hatat honom som jag gjorde under det projektet).
 
Stannade till på en mysig pub i Borough efter vi insett att Borough Market är stängt på söndagar (vilket var vår egentliga plan för dagen), och gick sedan vidare till Shoreditch, där Josh stack iväg för en get together med sina kompisar, och jag och pappa kollade på massa pryttlar i Brick Lane Market och åt asgod fudgeglass innan vi gick tillbaka genom ett öde City of London, vilade fötterna vid en extra idyllisk St Paul's Cathedral, och fortsatte sedan vidare till dagens slutmål.
(null)
London på sommaren går inte av för hackor ändå

The Shard! Pappa hade bokat biljetter åt oss som ett litet lyxigt treat, och även fast det verkligen kostade mer än det behövde, så var det verkligen hur coolt som helst att se London så högt uppifrån. 
(null)
Tower Bridge for scale

Vi hittade snart perfekta platser att sitta vid där man kunde se solen gå ner över Themsen, och satt där i flera timmar och drack vin och pratade om både högt och lågt och det var bara rent generellt en så himla himla fin kväll.
(null)
Liksom titta??? Helt sjuk vy detta ju
(null)
MMMMM LIVET DETTA JU
 
När solen gått ner åkte vi hemåt, stannade till vid vår stammispub igen, och beställde därefter fish and chips på Deliveroo så att det skulle levereras lagom tills vi promenerat hem. Drack upp, och kom hem precis lagom tills maten blev levererad. Älskar att leva i framtiden.
Päste därefter stenmätta på soffan och såg på roliga serier tills vi called it a day och kraschade i säng. Så himla lyckad turistdag ändå, om jag får säga det själv.
 
När jag och Josh vaknade till liv på måndagsmorgonen hade pappa redan behövt ge sig av eftersom tågen, både i klassisk bank holiday och klassisk brittisk tåg-anda krånglade massor. Var ledsamt att inte hinna ge honom en ordentligt hejdåkram innan han åkte, men jag kommer ju i alla fall hem snart igen, så det får vi ju ta igen då istället.
 
Vädret fortsatte vara fantastiskt, så jag och Josh inledde dagen som sig bör. Josh gav balkongen en välbehövlig städning, jag bakade scones, och så åt vi världens mysigaste frukost ute på balkongen i solen medan vi lyssnade på alla The Cat Empires somrigaste låtar. Bättre sätt att starta dagen finns ju knappt.
  (null)
Solig balkong och gullig pöjk är ju livet det
 
Framemot eftermiddagen kom Ted och George och spelade D&D i några timmar. Vi är ju oftast minst typ fem spelare, så det var ovant att vara så få, men himla mysigt, faktiskt. Kändes som om jag hade lite mer tid på mig att tänka och lära mig, liksom.
 
Vi var klara framemot sexsnåret, sa hejdå till Ted och George igen, Josh lagade omelett till kvällsmat och vi åt chokladglass till efterrätt innan vi bestämde oss för att make use of de sista solstrålarna och promenerade ner till Caledonian Park (eller The Spaceship Park som vi kallar den, baserat på en diskussion för några somrar sen om hur tornet mitt i parken ser ut som ett maskerat rymdskepp). 

Låg i gräset med huvudet på Joshs mage och hade en lång konversation om en ny livsfilosofi involverande byggkranar som faller på en när det är ens tur att dö, och skrattade så vi grät.  När det började bli mörkt skiljdes vi åt och jag promenerade till King’s Cross, där jag såg mina älskade The Spook School live på en pubvind. Feministisk indiepop är fan vad jag lever för, ändå. De var lika mysiga och roliga som alltid, och jag dansade och sjöng och kände det rent allmänt som om jag var i ett rum fullt av kompisar fast jag gått dit själv. Så fint. 
(null)

Gick hem när giget var slut, lyssnade på glad musik och njöt av den ljumma sommarkvällen, och spenderade resten av kvällen i Joshs knä medan vi spelade Sims.
Kan man spara en helg i en burk hade det  varit denna, alltså.

Igår var jag på gig med Mats och Laura och drack vin i en park och gick genom centrala London i mörkret efteråt, och på fredag ska jag och Josh åka till Suffolk och hälsa på hans föräldrar. Ska bli så himla fint att få lite landsbygdsluft i sig (och kvalitétstid med svärföräldrarna för första gången sedan de fick reda på att de numera är mina svärföräldrar). Ska bli så himla mysigt.
Fan vad maj är bra ändå, folks.

Kommentera inlägget här: