Hej igen! Ännu en vecka är till ända (eller, well, har precis börjat, beroende på hur man ser det, antar jag), och jag har varit rätt busy och ganska ledsen till och från men ändå haft det rätt bra, strangely? Vet inte riktigt hur de faktorerna kan samexistera så väl som de gjort, men det har dem. All in all tror jag det nog mest är min traditionsenliga novemberdepp som kommit förbi återigen (kom bara undan från den förra året literally för att månaderna innan november hade varit så hundraprocentigt fruktansvärda att november var en lättnad i alla avseenden basically).

 

Har bara känt mig dålig och meningslös och tråkig och dum och som om jag inte bidrar någonting till någonting, och det faktum att jag varit så lycklig det här året gör de känslorna känns jättefrämmande och freakar ut mig en aning, även fast jag vet att det här pågår varenda november och det bara är en fas jag kommer över så småningom. Skillnaden mellan mitt vanliga humör och min novemberdepp har ju blivit ännu mer tvär det här året, basically, så det är väl mest det som har spelat in, tror jag (och det faktum att Ozzy's död verkligen har påverkat mig mycket mer än jag trodde det skulle göra). Oh well. Får väl bara rida ut den här stormen som vanligt och hoppas att man redar till sig så småningom.

 

Anyhow. Utöver att mitt generella humör har varit lite all over the place så har veckan varit full av bra grejer. I tisdags var det Lauras födelsedag, så jag spenderade hela kvällen på The Victoria ihop med alla mina bästa Dalstonfolk och drack öl, åt världens bästa cheesyfries, såg på indiegig och pratade en massa strunt. Varenda gång jag nämnde att jag nog borde dra mig hemåt köpte Mats ännu en tequilashot åt mig, och när jag till sist ramlade hem framemot ettsnåret snurrade hela sovrummet. Att vara bakfull på en onsdag borde ju verkligen vara olagligt, ärligt talat. Drack svartvinbärssaft under hela D&D-sessionen på onsdagskvällen och somnade i soffan mer eller mindre omedelbart efter alla gått hem. A mood.

 

Hade en blissful sovmorgon på torsdagen och stängde på jobbet, och åkte därefter direkt ut till Dalston igen, där jag, Mats och George såg Faux Real, som är mitt och Mats nya favoritband och cirka det bästa som finns i hela världen. Fransk sultry sjuttiotalsdisco med interpretive dance och flöjtsolon och vita cowboyjackor och historiens mest catchy låtar (jag och Mats hade bara sett dem en gång innan och kunde redan sjunga med i alldeles för många refränger). Var lite orolig att de inte skulle vara lika bra som första gången jag såg dem, men det var verkligen ingen fara. De var verkligen EXAKT så fantastiska som min hype hade kommit ihåg dem som. Efteråt tog vi med oss George tillbaka till The Victoria medan vi högljutt skrek refrängen till Faux Real's sista låt om och om igen och skrämde alla förbipasserande. Bless. Hade några fler öl på The Victoria, pratade med det vanliga gänget (det faktum att The Victoria är min local pub där jag känner alla stammisar och all personal fast puben ligger typ 45 minuter från mitt hus säger ju något om hur ofta jag är där), och ramlade återigen hem framemot ettsnåret. Har varit en väldigt sån vecka, basically.

 

Fredag var Cat Empire-dag, och jag mötte Josh, Meghan och Hannah på The Roundhouse efter jobbet (och efter att ha stått i historiens längsta kapprumskö i hundra år alltså ÅÅÅÅÅH hatar att gå på gig under vinterjacka-säsongen och vara tvungen att gå till kapprummet som nån sorts AMATÖR). Giget var lite mer rörigt än det förra vi var på (aka i april för två år sen, heh), men GUD vad Cat Empire är bra ändå. Har inte dansat så mycket på hur länge som helst. Tror de hade två lugna låtar i hela setet, och hela resten var non stop dansjams. Så himla bra. De spelade All Night Loud som en av sina sista låtar och Josh la armen om mig och jag mindes förra gången vi såg dem, typ åtta månader in i vår vänskap, och hur när raden he who shares his sweat with me will be my friend eternally, from this day to the ending of the world spelades hade Josh helt plötsligt vänt sig mot mig och gett mig världens kram och hur det tekniskt sett hade varit första gången jag accepterade att han såg mig som sin kompis och att vi var in it for the long run. Och så två år senare så tryckte jag hans hand och hand tryckte min tillbaka och allt kändes full circle och bara himla fint i allmänhet. Mmmm love me some nostalgic emotional bullshit, ju.

 

Anyhow. Efter ännu en evighetslång kapprumsväntan sa vi hejdå till Meghan och Hannah och promenerade hem till lägenheten, där vi tog några högst nödvändiga duschar (SÅ SVETTIGT var som om jag har varit på ett jäkla gympass ju), och kurade ihop oss på soffan under en filt med några dåliga Youtubevideos tills jag hade somnat till typ tre gånger om och vi called it a day.

 

Under fredagen hade vi insett att vår helg var, blissfully och helt otroligt nog, helt utan planer. Halvvägs genom mitt lördagsskift, medan jag funderade på vad vi skulle ägna kvällen åt, smsade Paul och undrade om vi ville komma hem till dem och spela boardgames och dricka vin, och GUD om det var exakt precis vad vi ville. Åkte hem till Paul, Cal och Emma (eller Palmas, som vi kallar dem kombinerat), och spenderade kvällen med alldeles för många flaskor vin och vad som kan vara historiens mest komplicerade spel.

 

Inte nog med att instruktionerna var helt omöjliga att förstå och inte ens förklarade allt - när vi väl hade listat ut hur det funkade visade det sig att spelet i sig inte funkade oavsett och var HELT omöjligt att vinna?? Vi spelade ett par rundor (efter att ha slitit vårt hår över instruktionerna i literally säkert tre-fyra timmar i sträck), och även fast vi förlorade så var det faktiskt ett rätt kul spel? Tror inte någon kommer uppbåda psykisk styrka nog att vilja spela det igen, dock, men ändå. Känns ändå som a good waste of an evening. Kom hem framemot tresnåret, efter att ha suttit uppe i flera timmar med Paul och gråtskrattat över alla konstiga saker vi ska köpa till varandra i julklapp från Amazon, och kollapsade allmänt ovaggade rätt i säng.

 

Söndagen var också allmänt ideal. Fan, vi är så himla bra på söndagar, ändå. Tog lång sovmorgon, och spenderade en lång stund med att bara gosa och sakta men säkert vakna till liv innan jag gick upp och handlade och gjorde french toast till frukost. Därefter åkte vi in till centrum och gick på The Wallace Collection, som basically är ett jättefancy hus 10 minuter från Oxford Street som någon rik gubbe fyllt med en massa konst och vapen och antika möbler och annat skoj. Var som en labyrint full med tunga gardiner och sammetstapeter och guldbeklädda stolar och galet intrikata små skulpturer och dekorerade vapen och en massa Rembrandt-tavlor, och det var hur intressant som helst. Har tänkt gå till Wallace Collection HUR länge som helst men aldrig kommit för att gå dit, så det var himla najs att kunna spendera några timmar med att peka ut alla dåligt målande hästar och hur perfekt en målning av jungfru Maria himlade med ögonen åt Jesus.

 

Efter vi kände oss klara med all konst och allmän lyx gick vi vidare till Lush och köpte vår nya årsförbrukning av duschtvål (aka ett kilo Snow Fairy- som bara kommer ut runt jul och luktar det ABSOLUT GODASTE i hela världen) och fick händerna insmörjda av en Lushmänniska innan vi gick vidare upp på Oxford Street och spenderade någon timme med att springa mellan H&M Home, TGR och Primark i jakt på, som Josh beskrev det, this year's Christmas Vibe. På TGR hittade vi en snögubbe bestående av tre discokulor ovanpå varandra, och bestämde att precis det var årets Christmas Vibe. Är så himla taggad på allt pyntande. Narnia Rave, är de generella ledorden. Kommer bli så himla bra och så HIMLA överväldigande tacky. Så taggad.

 

Åkte hem till Tufnell Park igen, och gick till vår actually local pub, som ligger precis runt hörnet och som vi varit inne i exakt en (1) gång, men som vi fortfarande är fast beslutna att göra till vårt fasta häng en vacker dag. Köpte varsin onödigt dyr pint IPA, och spelade Battleships i ett hörn av puben i någon timme tills ölen var slut och vi vunnit varsin runda och blivit hungriga. Gick hem, Josh lagade kvällsmat (jag sa att allt jag ville ha till kvällsmat var någon form av hysteriska mängder pasta och Josh bara "pasta bake maybe?" och jag blev allmänt överväldigad av hur mycket jag ville ha det och bara det för evigt amen). Såg på fler Youtubevideor, jag avverkade några fler avsnitt av Lovesick medan Josh tog sitt söndagsbad (alltså Lovesick kan vara det bästa jag sett det här året?? Det är SÅ roligt, och gör en SÅ emotionell och jag är redan SÅ investerad i precis alla karaktärer alltså det faktum att det bara finns tre säsonger gör mig djupt upprörd), och så gick vi eventually och la oss och pratade om konstiga saker i flera timmar och låg och fnissade i mörkret som ett par tolvåringar på pyjamasparty.

 

Sån perfekt söndag, återigen. Kände mig verkligen så utvilad och glad, och som om jag fått något gjort utan att behöva överanstränga mig. Var så himla längesen jag och Josh bara hade en dag för oss själva, och det var så himla mysigt. Älskar my soft lil' brit och att jag får spendera så mycket tid med att bara springa runt och prata strunt och hitta på hyss med honom hela dagarna. Så truly blessed alltså.

 

Och så idag har det varit måndag, och precis en sån måndag som jag lever för. Asade mig upp ur sängen framemot eftermiddagen, med sovränder över hela kroppen och håret på ända och typ tolv timmars sömn i bagaget. Tog en dusch, och skypade därefter med Elin i typ en och en halv timme för lite välbehövlig catchup vilket var himla mysigt, och har sen dess mest lyssnat på ABBA, städat huset och kört en massa maskiner tvätt. Perfekt hushållsmåndag, basically. Nu är huset rent, det finns mer pastabakerester från igår, och jag ska bara spendera resten av kvällen med att se på Lovesick och kanske spela Ultimate Carcassonne (aka med alla expansions som tar typ tre och en halv timme totalt) med Josh. Vi får se.

 

Och nästa vecka har jag typ inga planer heller? Ska spela D&D på torsdag, kanske försöka se om jag kan hänga med Mats någon gång i veckan, och så fira Ellie på lördag. Ah. Måste väl kanske börja köpa julklappar också, antar jag, men oh well. Det är ett senare problem, surely.