1: Vad gjorde du under 2019 som du inte gjort tidigare?
Gjorde en festival ordentligt för första gången och var i USA, bland annat! Och var brudtärna! Skoj ju!
Förra årets löfte var ju att skriva mer och att färga håret grönt, och jag färgade fkin ÄNTLIGEN TILL SIST håret grönt efter att ha lovat i flera år. (Blev fult, dock, så där fick man ju för att man hypeat upp detta i evigheter). Den andra punkten behöver vi väl, ERHM, inte tänka så mycket på. Vill fortfarande skriva mer nästa år, dock. Det är min permanenta sinnesstämning, mer eller mindre.
Josh fick sin första systerdotter när lilla Nora föddes för några månader sen. Är fortfarande allmänt intimidated av bebisar, men att se den bottenlösa lyckan i hela Joshs ansikte när han får gulla med en gör det ju nästan värt det tbh.
4: Dog någon närstående till dig?
5: Vilka länder besökte du?
6: Vad skulle du vilja ha under 2020 som du inte fick under 2019?
Mormor. Fina lilla mormor, som finns i min själ som ett mjukt litet hörn av trygg, varm nostalgi. Jag tänker på mormor och tänker på att äta krusbär på hennes mur och kasta skalen ut på vägen. Doften från sjön mitt emot, hur kallt det var att springa rakt ner i den på en varm dag efter skolan. Solvarma smultron som aldrig smakade så gott som de gjorde i mormors land. Alla oväntade, bisarra kommentarer hon kunde komma på som var så hysteriskt roliga att de kunde få ett helt middagssällskap att bara bryta ihop. Jag sa hejdå till henne på hospicet i augusti, sa att jag älskade henne, och sa att vi skulle ses till jul. Men det skulle vi aldrig göra, och det visste vi nog båda två. Kommer sakna henne på ett sätt jag tror jag inte ens har börjat försöka förstå än.
Tror det här har varit ett av mina största reseår på hur länge som helst! I februari åkte jag, pappa och Elin och latade oss på varsin solstol på Gran Canaria i en vecka, och i juni åkte jag och mamma till USA på en tio dagar lång roadtrip som, såklart, blev ett minne för livet. Och så har jag ju varit i Sverige en bunta, också, däremellan, såklart.
Förra året svarade jag att jag ville känna mig "mer bekväm i mig själv" det här året, not knowing att det jag kände då bara var toppen på isberget av den absoluta krasch jag upplevde av typ, hela min mentala hälsa det här året. KUL VA. Så, well, nästa år så hoppas jag väl mest att jag kommer kunna stabilisera mig lite bättre, hitta lite verktyg för att sluta känna mig så ömtålig. Och lära mig något nytt, helst! Ska börja konceptet "kvällskurs" nästa år, så hoppas att det kanske ska hjälpa mot mitt intellektuella mindervärderskomplex, förhoppningsvis. Och så vill jag resa mer med Josh, eftersom vi somehow alltid lyckas boka separata semestrar med andra människor hela tiden.
7: Vilket/vilka datum från 2019 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
8: Vad var din största prestation under året?
5:e juli, när jag fick se Vickan gifta sig, och sista helgen i augusti, när jag sprang runt på ett enormt fält i en skog med alla mina kompisar på Shambala och var lyckligare än jag kanske varit på hela året. Och dagen mormor dog, såklart. Det finns ju andra datum jag alltid kommer minnas, men de kommer nog summera året, när jag ser tillbaka på det.
Kanske låter konstigt, men jag har lagt ner så mycket JOBB på det här året. Det har varit ett svårt år, men jag har verkligen KÄMPAT med det och med mig själv, försökt komma på varför det varit svårt, vågat prata med folk om det, och verkligen bara tagit mig igenom det, liksom? Väldigt okonkret, men nog ändå ganska viktigt och allmänt svårt.
Har varit så ARG det här året, rent allmänt, på ett sätt jag typ inte kan minnas att jag varit. Misstänker att det är mina p-piller som fuckat upp något hormonellt, men oavsett har jag kommit på mig själv med att skälla och vara otrevlig mycket mer än jag har velat vara (dock varenda gång jag bett om ursäkt till Josh för att jag varit jättearg så säger han alltid att "jättearg" är ett lite starkt ord och att "irriterad" kanske var lite närmare sanningen så, well, antar det beror på vad man har för generella standarder, heh). Nästa år vill jag vara lite snällare, tror jag. Eller i alla fall mindre arg.
10: Vad du sjuk eller skadad?
Hade fkin MATFÖRGIFTNING det här året, vilket jag aldrig haft förut och som kändes som om Gud personligen stigit ner och förbannat mig. Kräktes i flera dagar och låg utspridd som ett tunt blekt skynke i typ en vecka. Fyfan. Aldrig igen, tack!!! Och i höstas hade jag världens hosta i flera veckor och trodde jag skulle dö av det också. Jisses. Mitt immunförsvar som brukade vara så pålitligt.
11: Vad var den bästa saken du köpte?
Vår soffa!!! Kan inte föreställa mig livet innan denna gudagåva kom in i våra liv!!! Titta på de här före-och-efter bilderna bara:
Galet!!!! Galet i tell you!!!
Mycket saker! Som vanligt på den här frågan, så är det mest i de små sakerna. Olga har skickat hem mig när jag varit stressad eller överjobbad, Josh har stått ut med whatever hormonkaos jag gått igenom hela året, Paul och Emma har kommit över flera gånger i veckan för att laga kvällsmat eller bjuda på vin efter en evighetslång dag, och så vidare. Med ett år som varit såhär jobbigt, har jag verkligen uppskattat arbetet folk har lagt ner på mig, if that makes sense.
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?
Någon på cykel puttade mig i ryggen när de cyklade förbi mig för några månader sen, vilket ju var lite taskigt. I övrigt har det nog varit ganska lugnt, dock! Har ljudisolerade hörlurar på mig så fort jag går utanför huset, så slipper ju ganska mycket av det vanliga skriket, som tur väl är.
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2019?
Till samma saker de oftast gör - hyra, böcker, puben, konsertbiljetter, och annat sånt sköj. Spenderade ju en halv förmögenhet på Jordens Dyraste Plats aka New York också. Typ allting i hela den stan kostade 50 dollar oavsett vad det var???? Herregud det var verkligen helt sjukt.
Var både taggad och absolut LIVRÄDD inför vår USA-resa. Har alltid varit en grej jag velat göra, så det faktum att det bara helt plötsligt HÄNDE kändes så himla stort och läskigt på något vis? Som om jag hade prestationsångest, somehow.
Holy Moly and the Crackers rent allmänt kommer nog alltid påminna mig om 2019, tror jag. Hittade dem när jag lyssnade på artisterna som skulle spela Shambala, och nu i december var de min mest lyssnade artist på hela året. De har varit ett sånt soundtrack till året, både för att jag lyssnat på dem nästan varje dag hela året, och för att se dem på Shambala var en sån himla bra start på en av årets allra bästa kvällar i allmänhet.
17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?
a) When it comes down to it antar jag att det är ledsnare, men det känns som en lite orättvis benämning. Är fortfarande väldigt lycklig överlag - min hjärna har bara varit väldigt olycklig fast resten av mig inte direkt varit det, somehow
b) Tbh tror typ EXAKT samma som förrra året! Knappt ett gram mer eller mindre ens!
c) Rikare, tror jag fan. Jobbets konstanta hektiska natur har jag gjort att jag håvat in bonusar like no other, vilket har varit najs som bara den faktiskt. Har inte varit såhär ekonomiskt stabil på fkin EVIGHETER.
Tagit hand om mig själv lite bättre. Lyssnat på mig själv när jag inte orkat, och inte bara låtit tröttheten och ledsamheten köra över mig. Och så önskar jag att jag skrivit mer, och hängt mer med Josh, men båda de sakerna beror ju mest på att jag alltid har alldeles för mycket att göra hela tiden, som den KLASSISKA VUXNA man ju tyvärr blivit.
I slutet av året fick vi literally ha något av ett besöksförbud hemma ett tag, för att vi hade haft folk sovande på vår soffa typ varje vecka i flera månader och höll på att få ett sammanbrott allihop. Älskar mina kompisar och älskar att ha gäster, men önskar att jag hade sett efter mina egna sociala batterier en aning och sagt nej lite oftare. Har behövt så himla mycket ensamtid det här året som jag bara inte prioriterat, liksom.
20: Hur spenderade du julafton?
Like god intended!!! Hemma i Sverige med Kalle Anka, långa debatter om djupa moraliska frågor och Eddie Meduza-singalongs. Bara extremt högt eller extremt lågt, som det ju alltid är i min familj.
Titta så GÖLLIG. Åt så mycket tomtegröt att jag tror jag kommer vara mätt resten av året.
Nope blev bara mer kär i den här OTROLIGT GULLIGA GÅSPERSONEN
Har absolut ÄLSKAT Star Trek: Next Generation det här året (säsong 1-2 var bra men därefter har jag verkligen varit helt ÖVERVÄLDIGAD av hur bra det är???). Unbreakable Kimmy Schmidt, Jane The Virgin och His Dark Materials har också varit stora favoriter. Och den där orimligt självmedvetna Barbie's Dreamhouse-serien som jag och Josh trodde vi kunde gilla ironiskt och sen bara blev besatta av som vanligt.
Alltså att this point tror jag bara att jag hatar samma personer mer och mer för varje år som går. Tills nästa år vill jag bära Boris Johnson's huvud på en påle, thanks.
Har haft ett fkin FANTASTISKT läsår i år!! Så många favvosar!!! Här är några:
Sista delen i en trilogi som jag väntat på slutet på i flera år nu, och trots den enorma hypen jag hade inför den levde den upp till det helt och hållet!!! Älskar den så mycket! Steampunkig, spooky, läskig, sorglig, fin, typ VÄRLDENS intressantaste world building som bara blev mer intressant ju mer man fick reda på, AAAAAAA ett actual masterpiece alltså!!!!! Läs den här trilogin I BEG OF YOU
Klassiker är alltid lite av ett gamble för mig, men den här är en av mina nya favoriter! Literally bara om djävulen som hittar på otyg i Moskva på 20-talet och den är så ROLIG och SMART och jag bara njöt av upplevelsen helt och fullt.
Hade tänkt läsa den här boken hur länge som helst, och så på ren impuls plockade jag upp den i början av året, och föll verkligen HEEEEELT pladask. Var länge sen jag blev så riktigt KÄR i en bok, liksom? (Även fast jag hatade romantiken i den). Handlar om en trollkarl i ett slott som var tionde år väljer ut en ny assistent att komma och hjälpa honom i sitt slott, och därifrån är det klassiska sagoelement med nya twists och den är bara SÅ BRA. Så kaptiverande och känns så magisk och jag ville verkligen aldrig lägga ifrån mig den någonsin. När jag var färdig kändes det som om jag hade förlorat actual friends, vilket ju samtidigt är både den allra bästa och allra värsta bokläsarkänslan.
"Om du inte är ett fan av Patti Smith än så läs Just Kids och så kommer du bli besatt av henne DIREKT" hörde jag från cirka alla håll när jag berättade att jag aldrig riktigt brytt mig om Patti Smith. Så, innan jag åkte till New York läste jag Just Kids till sist. Grät i slutet, och nu är jag (såklart) HEEELT besatt av Patti Smith, aka världshistoriens coolaste person.
Den här boken handlar om ett barn som försvinner i en liten brittisk by, och om hur en mystisk naturvarelse långsamt smyger tillbaka in i byn. Den här boken är nog definitivt på min topp 3 av de bästa böckerna jag läste i år. Så märklig på ett så lättsamt och nästan magiskt sätt. Kändes som att läsa en uråldrig förtrollning, somehow. Den här boken blev nominerad till en massa stora bokpris, och verkligen helt och hållet förtjänt. Heeeelt fantastisk. Fick liksom ont i hjärtat bara över hur vackert skriven den var. Man älskar ju ett BRA HANTVERK, rent allmänt.
Det här är en scifibok som basically handlar om en planet där hela befolkningen är genderfluid och bara får specifika kön när de ska föröka sig. Boken handlar överlag om hur ett sånt samhälle skulle se ut, och den är så SJUKT JÄVLA BRA. Är man som jag svag för bra worldbuilding så är det här en jäkla guldgruva. Kan fortfarande inte sluta tänka på den, och det faktum att den skrevs typ på fkin SJUTTIOTALET och ändå har mer rimlig syn på kön än de flesta har idag????? Ursula Le Guin är ett geni, honestly.
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?
Har varit ett långsamt ny-musik-år i år igen, men här är några favoriter:
Patti Smith, som jag ju upptäckte i samband med att jag äntligen läste Just Kids. ÄLSKAR Horses, och så är hon ju rent allmänt allt jag önskar jag kunde vara, typ.
Ezra Bell har jag bara lyssnat på några låtar av än så länge, men overall verkar han vara precis en sån mysig, fuzzy indieperson som alltid gör en spellista bättre.
Holy Moly and the Crackers - som jag mest kollade upp för att de hade ett roligt namn, men som blev kärlek vid första låt och som nu är en stapelvara i princip varje dag.
Sit Down - ett metalband med en ASARG sångerska som DESSUTOM spelar trummor MEDAN HON SJUNGER kommer ju vinna över mig literally vilken dag som helst, honestly.
Chelsea Wolfe - efter en lång, lång kampanj från Mats sida lyssnade jag till sist på Chelsea Wolfe, och hon var ju the spooky goth queen mitt liv hade saknat, som jag ju anade var fallet.
Confidence Man - föll så intensivt för det här bandet att jag nästan lyssnat sönder dem redan, men GUD jag älskar ju få saker så mycket som självmedveten, dum, dansvänlig pop när allt kommer omkring. SÅ hype på att se dem live nästa år, alltså.
26: Vad ville du ha och fick?
27: Vad ville du ha men inte fick?
Med tanke på min nyfunna relativa ekonomiska stabilitet har jag faktiskt kunnat köpa ganska mycket grejer som jag velat ha efterhand, vilket har känts SUPERLYXIGT. Fick ju dock Amanda Palmers nya fotobok i julklapp av Josh, vilket jag ju velat ha hela året och aldrig riktigt kunnat motivera mig att faktiskt köpa.
Hade VERKLIGEN velat ha en ny telefon, men har velat göra så många andra dyra saker i år att det nog får vänta till 2020, tror jag. Och så ville man ju ha en publicerad bok som alltid, men det måste man ju eventuellt lägga in lite jobb för att få till, så, well.
28: Vad var din favoritfilm i år?
Jag och Josh såg Trolls, en film om en trolljägare, på Halloween, som var himla bra. Klaus, som jag, Josh och Juni såg häromdagen, var himla gullig också. I övrigt har vi varit dåliga på att se på film som vanligt tbh, men tidigare på året betade vi av ett par avantgardefilmer på våra möten med vårt hemliga sällskap vi hade ett tag. Ah, those were the days. Minns dock bara att de var bra, inte vad de faktiskt hette, så vet inte om det räknas, ändå.
29: Nämn en sak som gjorde ditt år betydligt bättre.
Paul och Emma! De har bott nedför gatan halva det här året, och det har bara rent allmänt varit en blessing att kunna hänga helt kravlöst med någon som vi kan nu. Det behöver liksom inte vara en GREJ att de kommer över längre, de kan bara vara här i ett par timmar, dricka lite te och gå hem igen, och det känns så enkelt och fint. Precis såna vänskaper som jag har längtat efter att odla lite fler av i den här stan, så jag är så himla glad att vi har fått hit dem.
Bibliotekariestilen lever och frodas fortfarande starkt här, alltså. Har knappt ens färgat håret det här året, vilket ju är sjukt i sig. Köpte en stor, tung kjol i grön sammet häromveckan som jag tror kommer ändra modegamet på ett stort sätt inom kort.
Inte för att vara sån, men verkligen 100% Josh. Har verkligen KÄNTS som om jag varit påväg att förlora förståndet stundvis det här året, och varenda gång det känts som för mycket och som att inget någonsin kommer ordna sig någonsin igen, så har han varit där, och hållt mig när jag gråtit nätterna igenom av ingen anledning och gjort upp planer för hur jag praktiskt skulle kunna lösa situationen och bara låtit mig vara precis hur stor röra jag behövt vara. Ingen annan kan få mig att känna det som om saker och ting kommer lösa sig, så som Josh gör, och med tanke på hur konstant stressad och orolig jag alltid är, så är det verkligen värt sin vikt i guld. Det har varit läskigt att vara såhär sårbar med någon, men han har alltid fått det att kännas värt det. Älskar den jäveln så mycket.
Samma som vanligt, typ! Amanda Palmer, Lzzy Hale, och den där killen som gör myrvideor på youtube. Samma som alltid, basically. Och så Jeremy Corbyn, trots allt, faktiskt. Fina socialistfarfar som bara ville oss alla så väl :(
POLITIK ÄR EN MARDRÖM OCH FÅR MIG UTESLUTANDE ATT VILJA DÖ NUFÖRTIDEN I DO NOT WANT TO TALK ABOUT IT
34: Vem saknade du?
Saknade mormor, mest. Överrumplar mig fortfarande ibland att världen numera inte har henne i sig.
Det är okej att säga nej! Man får vara besvärlig om man vill! Det är BRA att vara lite mer besvärlig ibland!!!! Då vet man vem som är villig att stå ut även när det är trist!!!!! Embrace besväret!!!!
I've been waiting outside for what seems like years
When I finally get inside I'll give in to the fear
Of finally having what I want
When I finally get inside I'll give in to the fear
Of finally having what I want
I'll finally know
If this really will fix me
If my problems will all sail away
If this really will fix me
If my problems will all sail away
- Try To Be Hopeful, The Spook School
För det första är den här videon från sista gången jag någonsin såg The Spook School i september i år, och för det andra är de ett band som alltid förstått mig på en nästan läskigt personlig nivå som ingen annan musik någonsin gjort. Har lutat mig på dem mycket i år när det varit svårt, och den här låten är så bra på att beskriva hur det har känts, den där bräckligheten och hur allt bra känts som om det alltid varit påväg att försvinna. Att ändå försöka vara hoppfull, fast det inte känts lönt. Att ha allting man någonsin skulle kunna önska sig, och ändå vara ledsen och rädd att man inte förtjänar det. Åh. Made myself sad över att Spook School inte finns mer, igen.
Men, ja. Refrängen till den låten är ju trots allt "I'll try to be hopeful" och det, mer än något, är ju vad jag ska försöka ta med mig till nästa år. Håll tummarna!!!