moixa - I don't need to win but I'm tired of losing

Gud så länge sen det var sedan SWMRS - kanske ett av världens bästa band - släppte ett nytt album, men NU ÄNTLIGEN. Inget krossar mitt hjärta som det faktum att jag inte kan gå och se dem när de spelar i London nästa månad. Kan typ inte föreställa mig något bättre än att absolutely lose my shit till den här låten ju.

HEJ IGEN! Ursäktar min frånvaro, men, well, det har varit ett par upptagna veckor rent allmänt. De har gjort rätt gott tror jag, dock. Tror mycket av mitt dåliga mående var D-vitaminbristrelaterat. Ända sen jag kom hem från Gran Canaria har jag verkligen varit i SÅ mycket bättre skick rent i allmänhet. Hjälpte ju verkligen att London varit fjorton grader varmt och vårsoligt hela veckan också, to be honest. Väldigt skönt att kunna känna sig som sig själv igen, oavsett.

Anyhow. Här är en generell rundown av mina äventyr sen sist:

Tidigt som satan på den första lördagen i februari hoppade jag på ett flyg till Köpenhamn, och tog tåget hem till Blekinge, som var peak Sverigevinter med ett tjockt lager kramsnö och stora långsamma snöflingor som inte ens jag - snöns största motståndare - kunde bring myself att hata. Det här var min vy från sovrummet. Mmmm väldigt idylliskt 10/10.

Återsåg alla mina svenska favoriter, inklusive Elin. Vi spenderade en hel kväll med att gå igenom allt roligt vi har skickat till varandra de senaste månaderna och skratta åt hur roliga vi är.

Och Elin gav mig ett nytt smeknamn som vi redan glömt bort den roliga anekdoten till. God bless.

Och så, rövtidigt på måndagmorgonen, åkte vi till Växjö, och framemot eftermiddagen var vi här! Dumpade våra grejer på rummet, tog av alla stora tröjor och jackor och bytte om till bikini och flipflop, gick och letade upp Kicki och Anders ute vid poolen, och let me tell you att låta ens vintertrötta, resesvettiga kropp sjunka ner i en trettio grader varm pool var kanske den bästa känslan jag någonsin upplevt.

För att uppehålla någon sorts illusion om produktivitet hade jag tagit med mig den här boken, eftersom jag tyckte det var hög tid att jag listade ut vafan rymden handlar om. Var verkligen HUR intressant som helst, och när veckan var slut kände jag mig både mer insatt i hurfan världen funkar, plus hade fått min länge bortglömda kärlek till fysik återupptäckt. Himla fint. Är lite besatt av kvantummekanik nu, tbh.

Jag skojar inte när jag säger att det här var min vy precis varenda dag hela veckan. Vi hade bestämt oss för att ha en 100% vilosemester, och vi verkligen stuck to it. Vi började varje dag med att stiga upp klockan 7, ta en promenad ner till ett litet köpcentrum där de sålde öl för en euro, tog dagens första öl vid halv åtta, och gick sedan tillbaka till hotellet för frukost. Vi var ute vid poolen vid typ 9-halv 10 oftast, åt lunch vid två, badade när vi blev för varma, och avslutade dagen med någon halvtimme i hotellets saltpool, som såg ut som en underjordisk grotta och där salthalten var så hög att man kunde flyta helt fritt i vattnet. Var hur avslappnande som helst, plus att min hy nog aldrig varit i så bra skick någonsin tror jag. Och så hade kvällsmaten ett enormt efterrättsbord OCH en jäkla chokladfontän. Vill tacka gud och jesus och pappa för att jag fick tillgång till precis allting min själ had been craving, to be honest.

Och så fick jag ju massa kvalitétstid med pappa och this tiny goblin, vilket ju alltid är världens bästa koncept.

Hotellet hade en egen katt (antar jag, since den var där hela tiden och ingen verkade bry sig om att schasa bort den), och den levde verkligen sitt absolut bästa liv precis hela tiden.

Alltså hotellet var verkligen orimligt bra på drinkar??? Både deras pina colada och mojito var cirka det godaste jag någonsin konsumerat?

Lunch varje dag bestod av en cocktail och en hel tallrik med pommes. Viktigt att bättra på salthalten i kroppen, ju. Saknar.

Så, ja. Spenderade en hel vecka med att sova nio timmar om natten, ta tidiga morgonpromenader, konsumera min kroppsvikt i öl och efterrätter, bada bubbelbad och vara varm och gosig och inte göra ett jota hela dagarna, och det var det absolut bästa någonsin. Var rätt färdig med konceptet efter en vecka och redo att komma hem igen, men gud så gott det gjorde, ändå.

Kom hem på måndagkvällen till ett hus som trots allt inte var alltför stökigt och Josh som lagat ett enormt berg med ris och curry till kvällsmat, och var allmänt glad att vara tillbaka.

Veckan som följde var en perfekt första vecka tillbaka i London, rent allmänt. I tisdags skulle jag, Josh och Joshs föräldrar gå på ett folkmusiksgig inspirerat av en ascool bok om bortglömda brittiska naturord, som jag fick i födelsedagspresent förra året (älskar ju en present som man kan få njuta av ett halvår senare, tbh). Joshs föräldrar hade dock blivit jättesjuka och kunde inte komma, så istället tog vi med oss Ellie.

Åt kvällsmat och drack vin, och blev allmänt berörda av hur bra giget var (allting lät så himla ?? somrigt somehow?? ville ut och ta en promenad i en sommarskog typ omedelbart), och Josh och Ellie nördade ihjäl sig över akustiken i konserthallen, as per usual. Vi åkte hemåt framemot tiosnåret, och det var all in all en himla mysig day out i allmänhet. Var fint med en ursäkt att åka in till South Bank på min första dag tillbaka. Såg London Eye lysa några hundra meter nedför gatan när jag stod och väntade vid Themsen, och fick det där lilla hjärtsnörpet som jag brukade få konstant mitt första halvår i den här stan men som minskat ju mer van jag blivit, det där att herregud det här är ju världens bästa vackraste stad och jag får BO här. Fint att jag fortfarande kan bli lite överväldigad av tanken, faktiskt.

I torsdags var det Alla Hjärtans Dag, och Josh gav mig detta vackra kort dagen till ära:

Vi hade bestämt i förväg att vägra fira Alla Hjärtans Dag, så det faktum att vi hade en helt vanlig kväll fast med bara ett smått skrämmande, surrealistiskt hemmagjort kort var verkligen perfekt. Love me a guy som kör på surrealism istället för romantik, ju. Så mycket mer heartwarming än något av de mer rimliga alternativen, liksom.

Anyhow. I fredags började jag kolla på Umbrella Academy och åt glass tills Josh ramlade hem framemot kvällen och vi drack vin och tjabbade om superhjältar en stund innan vi gick och la oss. Viktiga debatter i det här hushållet, som alltid.

I lördags jobbade jag stängningsskiftet, och därefter åkte jag den 80 minuter långa (!!!!) resan ut till Zoe's hus, där hon hade haft brunch som därefter utvecklats till houseparty. Drack en massa gin och spelade uteslutande 90-talspop och jag och Josh hade långa utläggningar om ABBA och The Ark till vemsomhelst som ville lyssna (oavsett vad Josh har för motsättningar till mitt hemland i allmänhet så är han i alla fall ett fan av de aspekter som verkligen betyder något), tills vi tog oss i kragen och åkte den lika långa vägen hem relativt tidigt så vi inte skulle komma hem mitt i natten. Kom hem, drack överblivet gin och somnade framför Let's Plays (eller, well, som alltid var det bara jag som, som vanligt, somnade så fort jag nådde en horisontell yta) innan vi called it a day till sist.

Igår gjorde vi, som vanligt, söndagen på allra bästa sätt. Låg i en hög i sängen och morgnade oss med lite sköjiga twittermemes några timmar innan George väckte oss och sa att han höll på att göra stir fry till frukost till oss allihop. Pallrade oss upp, gjorde oss i ordning, åt asgod stir fry, och tog därefter bussen till British Library för eftermiddagens underhållning, aka deras utställning om Anglo-Saxons. Joshs föräldrar hade rekommenderat den till oss, och vi lyckades boka biljetter till typ dagen innan utställningen stängde, vilket var himla najs. Det är så ofta som vi bara säger att vi ska på någonting och sen aldrig tar oss för det, så bara det faktum att vi kom iväg var ett mindre mirakel.

Visste nästan ingenting om Anglo-Saxons innan utställningen, så det var verkligen hur intressant som helst att lära sig om alltifrån hur den brittiska kartan utvecklades till vilka städer som var störst till hur de såg på utbildning och språk och kultur (alltså Anglo Saxon-England var SÅ HIMLA diverse med så många olika kulturer och språk och det var lite fint att se att England verkligen alltid har varit så mångkulturellt). Såg så himla många böcker som var literally över FEMTONHUNDRA år gamla. Verkligen helt galet.

Vi läste typ varenda liten skylt vi hittade, och när vi kom tillbaka ut i solljuset typ fem timmar senare var vi båda lite allmänt mosiga i huvudet av all LÄRDOM vi tagit in. Gick nedför gatan till Euston Tap (aka vad som kanske är Londons allra minsta pub?) och tog varsin extravagant pint medan vi diskuterade allt coolt Anglo Saxonerna hållt på med, samt nästa veckas planer och vad vi ska hitta på för att fira vår årsdag nästa månad (försöker lägga in ett case för att vi ska ta en dagsutflykt till Canterbury, men vi får se om mitt övertalningsprojekt lyckas så småningom).

När vi stärkt oss lite tog vi tunnelbanan över (eller, well, under, rent tekniskt sett) Themsen, och spenderade därefter resten av kvällen hos Paul och Emma, som kommit hem från en vecka på Barbados literally bara några timmar tidigare (om någon ville veta exakt hur mycket vi alltid vill umgås så är det precis så mycket). Vi spelade ett smått förvirrande brädspel som vi allihop var lite för trötta för att förstå, drack Barbados-rom och åt asgod thaimat som Paul svängde ihop innan vi åkte hemåt vid niodraget för att låta de jetlaggade stackarna sova lite.

Kom hem till Tufnell Park allmänt sockersugna, och tog en långpromenad ner till nattöppna Tesco och inhandlade stora mängder glass och choklad att festa på. Kom hem, och spenderade resten av kvällen med att dricka varm choklad och äta allt möjligt onyttigt och leva våra bästa liv.

Och idag har det varit måndag, och jag har äntligen ÄNTLIGEN fått storstäda igen. Hade ju inte tid att städa när jag kom hem förra måndagen, och GUD vad det har stressat ut mig att inte ha haft ett grundstädat hus alltså. Var så tillfredsställande att få tvätta alla lakan och slänga allt skräp och damma av allting till sist. Man är ju fan skadad, alltså, så mycket som jag tycker om att spendera typ fem timmar varje måndag med att storstäda hela huset.

Nästa vecka har rätt mycket planer redan, as per usual. Imorrn blir det D&D, på torsdag är det Disco Night (som är namnet som givits till när jag, Mats, Paul och George träffas och ser det nya avsnittet av Star Trek: Discovery vilket är himla fint), på fredag ska jag och Josh hem till Olga på middag med hela bokaffärsrövargänget vilket ska bli the actual best time (ska bli så najs att finally få presentera Josh för alla han bara hört historier om), och på lördag ska vi fira Cal's födelsedag med en promenad i Surrey någonstans. Känns himla lovande i allmänhet, tycker jag nog.