In the palms of a morning stage, in the roll of a midnight song

 
Hej igen! Välkomna till den här bloggens åttonde godforsaken år. Herrejistanes. Större delen av mitt liv sedan jag var sexton finns lagrade på den här hemsidan. Helt galet.
Anyhow. Har varit ett bra tag sedan jag dök upp här senast, för varför inte starta året as you mean to go on menar jag. Sedan vi hördes av senast (med undantagen mina två enorma nyårsinlägg för de skrev jag långt i förväg) har jag varit i Sverige, firat jul, åkt hem till London igen, firat nyår och därefter mest försökt återhämta mig efter alla de sakerna kombinerat. Hade världens mardrömsresa att ta mig till Sverige eftersom mitt flyg lyfte dagen efter Gatwick's drönarkaos och mitt flyg sedemera var fyra timmar försenat och allt var allmänt sämst. Tog mig till Sverige till sist, dock, och därefter var det världens mest festive dream i allmänhet. Har ju varit så otroligt länge sen jag firade jul i Sverige (FEM ÅR alltså herregud vilken besvikelse till dotter man är ändå), och jag kom typ inte ihåg några traditioner alls? Hade glömt bort vad man har på julbordet och i vilken ordning man öppnar presenter och allting, men eftersom alla familjetraditioner ändrats sedan sist ändå så gjorde det inte så mycket. Kanske till och med var bättre, eftersom jag då ju knappt märkte skillnaden. Firade jul med pappa och Elin på julafton där vi åt ihjäl oss på julmat, gosade med pappas katter och efter Elin åkt hem på kvällen satt jag och pappa uppe halva natten och drack julöl och såg på julfilmer och pratade om livet och det var hur mysigt som helst. Vill göra det till den nya jultraditionen direkt alltså.
Öppnade julklappar hos mamma den 23:e (vilket jag var emot av princip men blev nedröstad). Jag hade fodrat hästarna på morgonen och kom in med kylan fortfarande bitande i kinderna och såg granen lysa i hörnet av vardagsrummet där den alltid stått varenda år sen jag var liten och jag tror inte jag upplevt sådan överväldigande julkänsla på flera år? Blev liksom helt VARM. Fan, en jul hemma är ju allt ändå.
Fick bland annat denna, till både mig och Josh med tanke på vår enorma svaghet för onödigt stora grejer att adoptera och döpa och ge en plats i hushållet. Vi döpte honom till Shady Randy och vi älskar honom väldigt mycket.
Chili gosade med mig i sängen om morgnarna och skrek på mig om dagarna och var en perfekt distraktion från det faktum att min son Ozzy inte var där längre. Liksom. TITTA PÅ DENNA SÖTNOS. JAG DÖR.
Firade jul med mammas sida av släkten på juldagen. Åt återigen halvt ihjäl mig på julbord, spelade en massa sällskapsspel som vi såklart gjorde så olämpliga som möjligt, och bara mös i allmänhet. Så himla bra.
Ett annat plus med att vara hemma över jul var att alla mina kompisar ju också var det!!! Gick och fikade med Ami, Juni och Malin ett par gånger under mina få dagar där och det var så himla himla mysigt att få återförena The Good Ol' Gang igen. Tänk att det fanns en tid när jag träffade de människorna varendaste dag i skolan. LYXEN.
Och så den 26e var det dags att ta sig hemåt igen. Körde ner till Köpenhamn med pappa och Elin, kramade dem hejdå vid Departures som så många gånger förr, och lyckades genom något sorts mirakel hinna med det allra sista Boxing Day-tåget från Gatwick hem till London igen.
 
Efter jul spenderade jag några dagar själv i lägenheten (eftersom George och Josh och de andra jävlarna med riktiga jobb var lediga över hela jul och nyår och fortfarande kunde vara hemma och hänga med sin familj), och spenderade tiden mest med att sova, få rätsida på huset, tvätta, vara lite sådär härligt halvsjuk, och gå till puben för allehanda födelsedagsfiranden tills Josh och George äntligen kom hem igen. Hade bara varit ifrån Josh i typ en knapp vecka men hade hållt på med så himla mycket under de dagarna att det kändes verkligen som flera veckor? Mest outhärdliga det varit på länge tror jag. Gör mig verkligen inte hype på det faktum att vi redan har två hela veckor planerade apart bara inom den närmaste månaden, men oh well. Distance makes the heart grow fonder, och allt vad de säger.
 
Den trettionde storstädade vi huset, och så dagen efter var det dags för nyårsfest. Vi hade med mening arrangerat världens mest low-effort sammankomst, bara för att motverka den allmänna nyårshypen som jag alltid hatar så mycket. Vill liksom inte gå in i en dag med tanken att den MÅSTE vara typ årets bästa dag? Så himla onödig press ju. Så vi bjöd in en bunta favoritpersoner att komma och dricka Prosecco på vårt vardagsrumsgolv och fira in det nya året, och det var precis vad de gjorde, och det var så himlans mysigt. Hade ett sedvanligt ABBA-dansparty (varenda gång vi har fest hemma nu så ger George mig alltid en lång konspiratorisk blick innan han inevitably playar ABBA-spellistan och honestly I've trained him so well), jag och Josh drack till sist det blåglittriga Aviva-vinet jag köpte i Sverige för förmodligen alldeles för länge sen. Räknade ner till det nya året med balkongen fullproppad med allt mitt bästa Londonfolk och smetade svart läppstift över hela Joshs ansikte innan alla sjöng Auld Lang Syne (vet inte varför, men det var så himla himla fint) och resten av kvällen rörde jag mig mest mellan olika folksamlingar där precis alla bara bedyrade sin djupa tillgivenhet för varandra hela kvällen. 10/10. Framemot halvsexsnåret bokade vi Ubers åt de sista gästerna, bäddade ner Annalisa och Matt som skulle sova över, och så gick jag och Josh och borstade tänderna och släckte alla lampor och gick och la oss i vad som kan vara det allra mest samlade slutet på en fest i historien? Efter Halloween vaknade jag utan att ha haft en aning om hur eller när jag tagit mig i säng eller sminkat av mig eller någonting, så det här var en välkommen kontrast, känner jag.
Bestämde mig för att, återigen, go full goth. Jag tog tillfället i akt att ha på mig klänningen som är alldeles för glittrig och alldeles för dramatisk för att fungera som något annat än en nyårsklänning. Alla undrade om det var samma klänning som jag hade när jag var Morticia på Halloween och jag bara "no this is just what every single one of my dresses looks like", vilket ju ändå känns rätt bra all in all.
Någon gång under festen fick jag fatt i ormkronan som Harriet lämnat hemma hos oss efter hon varit Medusa på Halloween, och honestly en enorm krona i kombination med en lång svart klänning samt ett stort glas med blåglittrig, mystisk dryck fick mig verkligen att känna mig som my peak self i precis varenda aspekt.
Mats var där också och det var så himla fint att få fira in det nya året med my very best bro. Also tror det här är typ? Den enda selfien vi någonsin lyckats ta ihop? Bra första försök ändå.
"You guys look like some sort of.... hipster royalty", som Annalisa sa när hon hittade den här bilden på sin telefon dagen efter. Gillar det faktum att både jag och Josh utan att diskutera det med varandra gjorde båda våra utstyrslar temade runt kronor. Något sorts kollektivt storhetsvansinne är det ju säkerligen.
 
Spenderade nyårsdagen hopgosade i soffan med Annalisa, en massa mexicansk mat, och en massa olika versioner av Dragonball Z. Var i en chockerande turn of events knappt ens bakfull, så framemot eftermiddagen lyckades vi till och med få till ett par rundor med board games innan vi called it a day och gick och la oss utan att ha tagit oss ur pyjamasarna at any point på hela dagen. Precis som nyårsdagar ska vara.
 
Veckan sedan dess har jag mest spenderat med att försöka komma ifatt livet igen, basically. Har varit på jobbet och försökt komma ikapp med all reordering vi behöver göra för att återställa affären efter den absoluta tornado som varit de senaste typ.... tre fyra månaderna? Bokade biljetter till Shambala så att jag nu officiellt ska göra en festival ordentligt, vilket är himla hype (George bara "boka så att ni är på samma buss som mig dit så tar jag hand om all admin" och alltså honestly vilken skatt denna människan är för mitt liv). Spelade ett nytt hemmagjort board game som Josh uppfann spontant häromdagen som gick ut på att man var syskon i en adlig familj som rum för rum skulle ta över the stately manor från sina syskon, vilket var okontrollerbart och hysteriskt improviserat och väldigt väldigt skoj.
 
Josh köpte ett pussel till mig häromdagen (osäkert om det är för att han vet att jag vill att vi ska börja pussla eller om han bara köpte det för att bevisa att jag inte gillar att pussla så mycket som jag intalar mig och slutar tjata om det, men vinner ju oavsett så why not). Har sett på Doctor Who och varit hemma hos Paul och Emma och spelat mer board games och så idag fick jag till sist en ordentlig måndag igen. Har storstädat huset, försökt få undan alla julgransbarr från granen vi slängde ut igår (kommer hitta barr överallt för evigt), gjorde yoga, och tog lång lång sovmorgon. Väldigt välbehövligt, all in all. 
 
I veckan ska jag och mamma boka flygbiljetterna till USA (!!!!!!!), vi ska spela D&D på fredag, och i helgen åker Josh och George till Frankrike för att åka skidor, så jag ska vara gräsänka och har redan planerat en veckolång sleepover med Mats där vi ska äta massvis av sötpotatis och se på Star Trek. Redan så himla hype. Ah.
 
Känns som en stark start på 2019, all in all. Får hoppas det fortsätter i den här generella riktningen.
Kommentera inlägget här: