Mina holländska älsklingar De Staat har ÄNTLIGEN släppt sitt nya album och i vanlig ordning är jag helt OBSESSED. Gud de har verkligen bara kranat på precis allting till max rakt igenom och jag är HÄR FÖR DET. Den här är min nuvarande favorit, men det ändras typ varenda gång jag byter låt, to be honest.
 
Hej igen! Min gräsänksvecka är över. Det har varit en himla bra vecka, men jag är överlag himla glad att livet har återgått till det normala igen (i ungefär två veckor innan jag åker iväg istället hehe). Som George sa när de kom hem från Frankrike i lördags "can you have too much fun because I have had too much fun", och det är väl lite så jag känner också. Jag och Mats spenderade måndagen med att dricka rödvin och se Mary Shelley-filmen som kommit ut på Netflix (och som jag var 100% säker på skulle vara asdålig men som faktiskt visade sig vara helt okej till och med med mina mått mätt!) och i tisdags kom Harriet och umgicks ett tag och läste ur den helt fantastiska skvallerblaskan hon tagit med sig (som var strukturerad som vilken blaska som helst men som istället handlade om det övernaturliga och folks tidigare liv och spöken och grejer och det var HELT hysteriskt).
 
I onsdags åkte vi hem till Paul, Cal och Emma efter jobbet och åt asgod mat, drack vin och spelade Mysterium (och jag tackade Paul för att han matade mig och höll mig vid liv i Joshs frånvaro), och i torsdags spenderade jag hela kvällen på ett event på jobbet. Vi hade väntat oss att typ ingen alls skulle komma, men istället blev det vad jag tror kan vara det mest fullspäckade eventet vi någonsin haft, och det var full rulle ända tills alla gick hem vid åtta halv nio, då jag, Olga och Josephine hjälptes åt att dricka upp vinet som blivit över och snacka skit en stund innan vi ramlade hemåt och jag tappade upp ett stekhett bad som jag inte insåg var stekhett förrän jag klev ur efter en timme och det fortfarande rök från mig. Whoops.
 
Fredagen var Harriets födelsedagsfest, så jag fick äntligen spana in hennes nya lägenhet (som är asfin OCH inom gångavstånd från vår lägenhet alltså 10/10 verkligen) och spenderade kvällen med dåligt rosévin och allmänt kaotiska singalongs till nostalgiklassiker som jag och Mats tävlade i att göra om texten till så att den kunde relateras till Frankenstein (när What Is Love med Haddaway började spelas fick vi en smärre härdsmälta över hur perfekt den passade in). Tog mig hemåt framemot ettsnåret med De Staats nya album i lurarna, helt omsluten i världens ångestmoln.
 
Det var nämligen baksidan till hela den här veckan och alla good times jag haft för mig. Har varit allmänt mer ångest-ig sedan 2019 började, men den här veckan var fan nya höjder. Under hela dagen i lördags slog mitt hjärta hårt och fort som om jag precis sprungit och jag kunde knappt andas eller koncentrera mig för att jag var i sånt KONSTANT panikmode hela hela dagen? Har haft så relativt stabil mental hälsa så länge nu att jag typ glömt bort hur man dealar med sånt här? När jag kom hem från jobbet i lördags, fortfarande HELT överväldigad, kom jag på mig själv med att tänka "jag måste skriva det är det enda som hjälper", och även fast jag fortfarande gillar att skriva så var det väldigt länge sen jag öppnade ett Worddokument i desperation att ta mig ur mitt eget huvud. Var rätt läskigt, to be honest.
 
Det gjorde det ännu mer ridiculous hur George och Josh kom hem igen framemot sjudraget på lördagkvällen, och Josh lyfte upp mig högt i luften och kramade mig och jag direkt bara kände precis all ångest bara RINNA UR MIG. Spenderade hela kvällen med ansiktet i Joshs hår och bara njöt av det faktumet att jag kunde andas ordentligt igen för första gången på flera dagar. Börjar misstänka att min mentala hälsa has been slipping ganska länge nu men att jag literally inte märkt det för att Joshs närvaro är som världens mest effektiva lugnande. Är inte det det sjukaste man någonsin hört så säg.
 
Så, ja. Söndagen var i alla fall asmysig. Jag och Josh tog lång sovmorgon och spenderade därefter resten av dagen med att spela Scribblenauts (det går basically ut på att man kan skriva in något i en textruta så dyker det upp i spelet och så ska man använda det för att lösa problem på de mest kreativa sätten, men vi har inte spelat det på säkert flera år och kom tillbaka till vad vi hade skapat förra gången och det var HELT utom kontroll. Hade tydligen utlöst en zombieapokalyps utan att vi mindes det, bland annat, som vi försökte bota i flera timmar med en egendesignad Anti-Zombie Beef till ingen nytta medan vi skrattade så vi grät), samt en shady bootleg-version av Rollercoaster Tycoon där George och Josh tävlade om vem som kunde göra en bergochdalbana med högst "extreme-factor" (det högsta för att någon av besökarna ska våga åka den är 10 och Josh vann med en som låg på 20.7 så..... ja), och jag byggde en uppsjö av helt odugliga vattenbergochdalbanor långt ut till havs. Såg ett avsnitt av Maniac, som är vår nya serie vi ser tillsammans allihop nu när Doctor Who är slut, jag och Josh såg ikapp på Les Miserables, och gick så småningom och la oss.
 
Har haft en vanlig hederlig måndag idag. Inledde dagen med att ta en promenad ner till Archway och hämta ett paket åt George (eftersom postkontoret har de otroligt smidiga öppettiderna halv nio till halv ett varenda dag så att ingen med ett vanligt jobb någonsin har tid att gå dit) och köpa lite frukost innan jag gick hem, åt lite, och städade lägenheten. Märks verkligen att det bara var jag hemma förra veckan för vi är i fas med insorteringen och allting. Fantastiskt.
 
Har varit ångestig idag också, dock. Verkar vara så fort jag blir lämnad ensam med mig själv så dyker det upp igen? Såndär ångest att ingen egentligen tycker om en och att man egentligen är dum och elak och värdelös och allt man säger är korkat och hela den grejen? Sån jäkla högstadienivå på det här självhatet? Trodde jag var förbi det här at this point, faktiskt. Jag fyller ju 25 nästa år, så det kanske är någon begynnelse till en rejäl quarterlife-crisis eller nåt. Hade ju några rätt saftiga meltdowns innan jag fyllde arton, så det är väl bara nåt min hjärna gör vid stora födelsedagar, eller nåt. Oh well. Sånt här brukar ju hjälpa att prata om, så tror jag ska ta och försöka göra det lite mer och hoppas att jag tar mig ur den här väldigt uncalled for svackan. Hoppas verkligen inte det här är en indikation för resten av året, för då blir jag fan trött alltså. Är säkert bara vinterdeppig och paranoid som vanligt. Alas.
 
Har inte så himla många planer för veckan as it stands än så länge - imorrn kommer Mats eventuellt hit för att se det nya avsnittet av Star Trek Discovery (som ÄNTLIGEN är tillbaka!!!!), och så ska vi väl förmodligen spela D&D någon gång i veckan. Och på söndag KOMMER VÅR NYA SOFFA!!!!!! Spontanköpte soffan vi spanat på i flera månader igår när den äntligen var available för hemleverans på IKEA's hemsida, och det är fan skämmigt hur taggad jag är för att den ska komma. Vår nuvarande soffa är så himla värdelös och den nya har allt vi behöver plus FÖRVARINGSUTRYMME HELL YEAH. Man är väl en gammal hemmafru med en förkärlek för smidig förvaring, när allt kommer omkring.
Så, ja. Hold on tight för det, antar jag.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress