Howdyhowdy! Som förutspått i förra inlägget har jag haft en ganska lugn vecka, all in all, vilket har varit himla skönt i allmänhet. I onsdags var jag som sagt i Dalston. Mötte upp Mats på The Victoria och tog ett par pints och återsåg hela Victoriagänget igen som jag inte träffat på evigheter (har verkligen varit dålig på att ta mig ut dit på sistone och det är fan SKANDAL). Klev av tunnelbanan i Dalston Junction och gick nedför gatan och det var ljummet och vårigt i luften och allt luktade skitigt och öl och Dalston och jag fick sån HIMLA sommarfeeling och allt kändes rätt i världen.

 

När vi började bli hungriga tog vi med oss Steve - aka en av bartendrarna från The Victoria som precis slutat sitt skift - och gick hem till Mats nya lägenhet för att äta fajitas och ha hustur. Visade sig att Mats har någon sorts övernaturlig förmåga för att hitta ASFINA hus att bo i. Jag älskar min egen lägenhet mer än något annat och det är genuint sällan jag ser lägenheter i London jag hellre skulle vilja bo i (inte för att skryta förutom att det absolut är vad det är), men fan om inte Mats lyckats två gånger om nu. Det är ett ASGULLIGT litet hus i the mews med murgröna växande på fasaden och snedtak i vardagsrummet och stora fönster och en KATT som hette Tinker och som både jag och Steve genast övergav precis allting för att frenetiskt överösa med tillgivenhet. Vi åt asgoda fajitas, klappade Tinker lite mer, och gick därefter tillbaka till The Victoria och drack lite mer pints innan det började bli sent och jag sa hejdå och drog mig hemåt innan sista Overgroundtåget gick hem.

 

Torsdagen spenderade jag först på jobbet, och därefter åkte jag hem, tog ett långt bad, såg på The Big Lebowski med George (stort perk med att bo med George nu är att jag äntligen fått möjlighet att se några som helst klassiska filmer då och då), och redigerade lite på Secret Star Service tills Josh och hans kompisar kom hemramlandes efter showen de spenderat onsdagen och torsdagen på (en av Joshs favoritkomiker höll i en komedishow som var 26 timmar lång för välgörenhet och verkar rent generellt vara en av de märkligaste upplevelserna i hela världen). Ingen av dem hade sovit en blund på de 26 timmarna (Josh hade varit vaken i 41 timmar när vi till sist gick och la oss liksom..........why), så jag left them to it och jag tror aldrig jag har sett nån däcka som Josh gjorde när vi gick och la oss. Började snarka så fort lampan släcktes, more or less. Sötnos.

 

George var i Manchester hela helgen, så därefter hade jag och Josh en väldigt wholesome lugn helg bara vi två, vilket var himla najs. Är så himla sällan vi 1) båda är utan planer, och 2) inte konstant värvar folk att komma och hänga när vi väl är utan planer. Spenderade lördagkvällen med att äta tacos och dricka tonvis med gin medan vi såg på Melodifestivalen och S Club 7-filmen till långt in på natten, liggande i en stor trasslig hög i soffan medan vi turades om att venture in i köket för att hämta mer snacks. Skrattade så himla mycket och snackade så mycket skit och det var bara rent allmänt så himla NAJS. Vet inte hur jag någonsin trodde att jag skulle kunna vara tillsammans med någon som INTE var min bästa kompis innan, honestly. Varför ha en romantic night in när man kan hänga med sin bästis och bli gin-och-tonicsnurrig och titta på skitfilmer istället? Eller why not COMBINE THE TWO? Liksom hallå. Ultimat ju.

 

Helgen fortsatte vara rätt wholesome efter det, men söndagen tog en rätt dramatisk downturn i allmänhet. Vaknade mitt i natten på lördagsnatten och mådde skitilla, och fick därefter gå och kräkas typ fyra gånger under natten. Visserligen hade vi druckit en hel massa gin under kvällen, men jag är rätt medveten om mina limits med gin numera och SÅ mycket hade vi inte ens druckit hade jag inte trott. Kände mig mest allmänt skamsen att jag nu tydligen var någon som spenderade TVÅ HELGER I RAD med att supa ner mig till den grad att jag behövde kräkas. Framemot morgonen insåg jag dock två saker: jag var inte bakfull överhuvudtaget, och jag kunde inte sluta kräkas. 

 

Jag var inte bakfull, jag hade fått MATFÖRGIFTNING! HURRA!

 

Planen var att vi skulle hem till en av Josh och George's skidkompisar och äta brunch, men jag insåg ganska snart att det inte fanns en chans att jag skulle kunna lämna huset, så Josh cancelled, och så stannade vi hemma istället. Josh gick till affären och köpte ingefärste och lite annat som skulle kunna hjälpa, och spenderade därefter resten av dagen med att vara en allmänt ideal sjuksyster som gjorde mig så mycket ingefärste jag bara kunde få i mig (som jag oavsett ändå bara kräktes upp direkt, men ändå), sa snälla saker och strök mig över håret medan jag låg i en svettig röra i morgonrock i soffan och knappt kunde ta mig för något annat än att djupandas och göra små plågade ljud över hur illa jag mådde. Perfekt sätt att spendera sin lediga dag på ju. FANTASTISKT. 10/10.

 

Vi spenderade därmed hela dagen nerbäddade i soffan och såg på en halv säsong av Doctor Who samt en hel säsong av en djupt bisarr japansk tv-serie om undercover ninjastudenter som skulle rädda olika privatskolor från olika bisarra hot medan vi spelade Sims. Var ändå rätt mysigt att bara få spendera en dag med att göra absolut ingenting, men hade ju kanske ändå önskat att det var under lite mindre kräk-relaterade omständigheter, personligen.

 

Framemot tio på kvällen lyckades jag äta ungefär tre (3) nudlar, vilket var den första maten jag fått i mig på ett helt dygn, och gick därefter och la mig superillamående och alldeles snyftig över hur TRÖTT jag var på att må dåligt och hur jäkla SVAG och ÖMKLIG jag kände mig i allmänhet. Fyfan alltså. Josh lindade in mig alldeles nära och pussade mig i hela ansiktet och berömde mig för att jag hade made it through dagen och fick, återigen, allt att kännas lite mindre jävligt när jag kunde somna precis där och precis så. Vet ju att han är min absoluta favoritperson, men ibland blir jag liksom överväldigad av insikten all over again. Till och med världens jävligaste skitdag kan han få att vara lite mindre jävlig? Älskar honom så HIMLA mycket? Helt sjukt.

 

Anyhow. Vaknade imorse och kände mig nästan som en person igen. Var alldeles yr och skakig efter att inte ha ätit på typ ett och ett halvt dygn, men fick tag i lite random proviant i köket så att jag i alla fall kunde ta mig ner till affären och köpa lite riktig frukost. Mår fortfarande lite illa och känner mig lite allmänt yr och svag (försökte städa men allting kladdigt får mig att må illa och jag verkar inte kunna gå och stå speciellt länge åt gången så jag röjde mest undan i vardagsrummet och vattnade blommorna och satte på en maskin disk och det får nog räcka för idag tror jag). Är lite irriterad att jag inte kan städa ordentligt, men det känns som lite för mycket att begära när jag var helt utslagen igår och fortfarande är lite allmänt skakis. Oh well. Är nog i alla fall bra igen tills imorrn så jag kan gå till jobbet........ Bra att man passade in det på sin helg så man inte ens behöver skippa jobbet. Skandal, fan. Ingen endaste liten perk kan man få. Oh well.

 

Ikväll är det i alla fall Disco Night, vilket ska bli himla mysigt och precis vad jag behöver i nuläget. På tisdag är det Pancake Day (som är viktig i hela landet men speciellt i det här hushållet), på onsdag är det D&D, och i helgen tror jag inte jag har något planerat än, men skulle väl gissa att vi förmodligen åker hem till någon och spelar brädspel eller brunchar på nåt lämpligt ställe as per usual. Känns stabilt, så länge jag kan ge fan i att bli förgiftad av något olämpligt igen, I suppose.