Fyllde hela vår Halloweenspellista med Tiger Lillies-låtar, för jag tänker insistera på att mörk cabaret är minsann goth så det räcker och blir över SÅ DET SÅ.
Hej igen! Vill inte ropa hej innan jag är över den emotionella ån så att säga, men fyfan vilken bra vecka det har varit. Kanske har jag bara varit upptagen med så många roliga saker att den existensiella ångesten inte hunnit ikapp, eller så har D-vitaminsprayen jag börjat ta botat någon sorts solljusrelaterad ledsamhet, men GUD jag känner mig så mycket bättre. Det har varit en så bra vecka överlag, och jag känner mig så himla mycket mer stabil. Håll fkin tummarna att det här kan hålla i sig nu, för herrejösses vad mycket roligare livet är om man faktiskt kan njuta av det ordentligt.
Anyway. Min absolut solid vecka började i tisdags, när vi inte spelade D&D men istället åt pizza, målade Warhammers och såg på Star Trek, vilket var ett utbyte jag var helt okej med. På onsdagen åkte jag till Covent Garden efter jobbet (alltid så surrealistiskt att åka till centrala London nuförtiden? Glömmer liksom bort att turist-London och London jag bor i är samma ställe, liksom??) och mötte upp Mats och Em på en restaurang som hette Temper, där man för 25 pund fick så mycket pizza och vin man bara kunde smälla i sig, vilket vi såklart tyckte var ett perfekt koncept. Och hujedamig så mycket pizza och vin det blev. Pizzan var HELT UTSÖKT, och jag önskar att jag hade kunnat smälla i mig ännu mer än jag gjorde, really, och när vi sa hejdå till Em och började vandra iväg mot London Palladium var vi extremt vinlulliga, vilket var fint.
Extra tur, eftersom vi var sena och jag annars skulle blivit superstressad men nu bara gled in och satte oss på våra platser bara fem minuter in i Eddie Izzard's set. Eddie Izzard var en av de första grejerna jag och Mats bondade över när vi blev kompisar, och det här var även hans sista turné innan han ska ägna sig åt politik igen, så det var bara en sån perfekt day out med min bästis rent allmänt. Skrattade så vi tjöt som om hela grejen var ett internskämt bara vi förstod och bara hade det så HIMLA MYSIGT. Ramlade hemåt framemot tiosnåret på cirka världens bästa humör någonsin, och sa till Mats att han hade vunnit julen nästan ett helt år senare. Önskar att vi tog oss tid att göra sånt här oftare. Finns ju inget bättre än konceptet Dinner And A Show, trots allt.
På torsdagen var det Halloween, och i en enorm plottwist insåg jag och Josh att vi hade hela lägenheten för oss själva hela kvällen, vilket är en oerhört rare treat, så vi bestämde oss för att spendera kvällen med ännu ett av mina favoritkoncept: Vi hittade en spooky film om troll på Netflix, tog vårt duntäcke ur sängen, hämtade precis allt godis vi hittade i hela huset, och bäddade ner oss i soffan och såg på film och gosade hela kvällen. Fkin ULTIMAT. Har älskat att få lite mer ensamtid med Josh nu i höst sen vi bestämde oss för att medvetet ställa in typ hela vårt sociala liv. Och så var filmen himla bra också, så det var ju också ett plus!
I fredags kom Paul och Emma över, och vi spenderade kvällen med att äta utsökt curry, till SIST se Midsommar (efter att ha planerat att se den literally sen den kom ut på bio i fkin SOMRAS) (utvärdering: väldigt fin att titta på men typ mest???? okej??? Förstår nu varför alla velat ha försäkran om att nästa års midsommarfest inte kommer vara inspirerad av den här, dock). Vi drack alldeles för mycket gin och efter Paul och Emma gått hem satt jag och Josh och såg på Shawn Wasabi-musikvideor i flera timmar, och när jag skulle upp till jobbet efter fem timmars sömn och var bakfull redan morgonen INNAN den stora Halloweenfesten, så kände jag att jag nog begått något av ett misstag.
Släpade mig igenom jobbdagen med hjälp av oerhörda mängder te, och när jag kom hem framemot halvfemdraget hade Josh redan städat och dekorerat huset appropriately spöklikt, och beordrade mig att gå och sova en stund efter som jag gäspade oupphörligt. Sov en timme, och var därefter som en förändrad människa, vilket jag kände var ganska oförtjänt, men himla tur.
Vi svidade om till våra kostymer - vi hade klätt ut oss till The Thernardiers från Les Miserables, som är de värsta människorna i hela musikalen men också de enda som kommer undan all misär hela tiden, i en scen i slutet av musikalen när de kraschar ett bröllop och låtsas vara baroner och snor alla dyra silverbestick. Vi är ju alltid up for att vara deranged fransmän, så efter vi var och såg Lea Mis i augusti har vi varit fast beslutna att ha det som vår outfit. Ingen fattade såklart vilka vi var, mer än att vi var fransmän, men det gjorde inte så mycket. Kände oss otroligt swanky oavsett.
Här är ett urval av bilder från kvällen som blev:
Tog en tidig gruppbild innan alla gäster hade dykt upp, men det var några solid utklädnader som dök upp, bland annat Greta Thunberg och ett klassiskt spöke (som var min personliga favorit)
Spöket fick dricka ut ett snurrigt plastsugrör med en enhörning på hela kvällen, vilket bara adderade till den fantastiska looken.
Jag hade köpt en häxperuk och gav mig själv världens mest överspelade smink och bara levde my absolute best life i allmänhet.
Vi dansade gammaldags vals och gjorde franska förnäma ljud och lyckades båda två behålla både hela våra kostymer och det mesta av sminket ända tills festen slutade vid sexsnåret på morgonen. Mad props, ändå (speciellt med tanke på hur ENORMT min peruk kliade nästan hela tiden)
Ciara, som är professionell tårtmakare, erbjöd sig att baka en läskig Halloweentårta till oss, och OH BOY om hon levererade!! Spooky skinntårta komplett med tänder, avkapade fingrar och en liten hjärna.
Den var dessutom fylld av röd gelé och godismaskar. Och skinnet smakade VIT CHOKLAD. Fkin ULTIMAT.
"Should we cut it like a wedding cake" frågade Josh. "I think we should", svarade jag, och så levde vi vårt bästa spooky life återigen.
Min kompis David råkade också ta med sig en tårta, och nu har vi tårta så det rinner från öronen. Hell yeah.
Någon gång vid kanske två-tre på morgonen råkade hela festen nästan accidentally samlas i vårt sovrum runt Emma medan hon berättade historier om sin jobbresa till Taipei och den asjobbiga gubben hon var tvungen att resa med.
Alla lyssnade med stort intresse och oo-ade och aa-ade, och emellanåt dök Fred upp från min garderob för att skjuta in ett dåligt skämt, och alla ropade "GET BACK IN YOUR CUPBOARD, FRED", tills han stängde dörrarna igen. Det är ju verkligen specifikt för såna här anledningar som man älskar hemmafester, alltså. Så mycket plats att bara prata och hang out och hitta på allmänna otyg. Åh.
Så, ja. Festen kändes som en allmän succé - alla var på gott humör och beblandades seamlessly, den varade precis så länge som den borde, och vi däckade nöjda på soffan framemot sex-sjusnåret framför en speglad version av Mad Max Fury Road, allmänt nöjda. Tog oss från soffan till sängen vid elva på förmiddagen, och sov vidare till fyra på eftermiddagen. Heh. Spenderade resten av dagen med att se på Into the Spider-Verse och äta enorma mängder chips tillsammans med Paul och Emma under varsitt duntäcke. 10/10.
Sen dess har det varit måndag, och jag har städat undan alla partyrester och tagit ner all spindelväv och pratat ikapp lite med pappa. Imorrn är det Guy Fawkes Day, vilket betyder massvis av fyrverkerier som vi ska se på från balkongen (som är ultimat fyrverkeriposition eftersom man ser typ??? hela London från vår balkong???), tillsammans med some pals. På onsdag ska vi smygstarta juldekorationerna på jobbet tillsammans med en flaska vin, på torsdag är det D&D, på fredag ska vi se Henge, som är ett märkligt band från rymden som vi såg på Shambala, så det ska bli en mysig throwback, och därefter ska vi spendera hela helgen på landet med Joshs familj på olika pubar. Lika mycket mysigt planerat den här veckan som förra, alltså, så förhoppningsvis är det all up from here. Mmmm längtar.