Song In Stone // Iron & Wine
Hej igen! Välkommen till 2020, antar jag! Man vill ju kanske inte jinxa det hela så här tidigt in i gamet, men har en bra känsla om 2020 än så länge. Har varit en stark första vecka. Jobbet har äntligen gått in i sin traditionsenliga lugna januarifas, vilket innebär att jag för första gången sedan, jag vet inte, typ den här tiden förra året???? faktiskt känner mig som om jag har tid att ordna upp saker och ting ordentligt och har börjat tycka om mitt jobb igen. Mellandagarna fick mig verkligen att känna mig som om jag jobbade på Primark vilket var allmänt soul destroying, så att komma tillbaka till lugnet och att pyssla med displayer och småprata med bokmänniskor som ju är varför jag jobbar med det här överhuvudtaget har verkligen varit så HIMLA skönt. Long may it last (även fast jag vet att det inte kommer det och vi kommer återgå till regular superstressig Primark-programming i februari som allra senast men oh well).
Sedan vi hördes senast har jag varit i Sverige och firat jul, vilket var hur mysigt som helst - speciellt eftersom det högst antagligen var sista julen i mitt barndomshem, så det kändes fint att få fira av det ordentligt med allihop. Kom hem på annandagen, och medan Josh var hemma i Suffolk (där hela hans familj var magsjuka hela julhelgen vilket gjorde mig ännu mer tacksam att jag hade åkt till Sverige istället) var jag i London och gjorde saker som att bland annat hänga med Mats och dricka glögg och byta julklappar (hade köpt biljetter till att vi allihop ska gå och se Nick Cave i maj och han blev precis så glad som jag hoppades så det var en stor succe), och fira Ciara's födelsedag med middag på en persisk restaurang och en lång vinfylld kväll hemma hos Ciara och Dan efteråt, innan jag, Paul, Emma och Megan delade en Uber hem på kvällen. Så sällan jag umgås med vårt kompisgäng utan Josh, och eftersom de var hans kompisar "från början", så är uppskattar jag liksom att få hänga med dem utan honom ibland. Påminna mig om att de ju är lika mycket mina kompisar nuförtiden. Fint.
Vi firade nyår hemma hos oss som vanligt, men det här året hade vi slagit ihop nyårsfesten med en födelsedagsfest för Dan, som fyller år i början av januari och därmed aldrig lyckas dra ihop till en riktig fest så snart inpå nyår. Ciara föreslog en överraskningsfest, och vi blev ju såklart genast alldeles för överengagerade och bestämde oss för att ge festen Dan-tema och att vi alla skulle klä ut oss till honom. Lyckades somehow hålla alltihop hemligt, så Dans förvåning när han klev in genom dörren och hela huset var fullt med folk som sjöng Happy Birthday utklädda till honom (i många fall iförda hans actual kläder som Ciara hade smugglat med sig hemifrån) var stor och genuin. Helt hysteriskt (och en otroligt bisarr upplevelse för de plus-ones som hade blivit medsläpade utan att veta om temat eller veta vem Dan var). Firade in det nya året ståendes på balkongen hopträngd med alla mina kompisar, såg på fyrverkerierna över London Eye och kände mig överlag bara så himla himla lättad över att få lämna 2019 bakom mig. Alla gäster som skulle till lite mer röjiga nyårsfester avlägsnade sig snart efter tolvslaget, och kvar var större delen av vår inner circle - varav alla hade haft ett så jävla långt år och var precis lika utmattade allihop. Festade några timmar till, och framemot tresnåret kröp vi allihop upp i vår soffa och såg på tecknat till sex på morgonen, när vi sa hejdå till de sista gästerna och gick och la oss, helt och hållet ovaggade.
Var i vilket fall så skönt att fira med bara folk som var precis lika trötta som jag, haha. Vet inte om jag hade orkat med ett nyår som tidigare år, när vi röjt för fullt till soluppgången. Ska verkligen försöka spendera den här vintern och våren med att vila upp mig en hel massa i så stor utsträckning som möjligt. Vi får se hur det går, heh.
Spenderade nyårsdagen med att vara trötta och bakfulla med att spela Luigi's Mansion 3 på Paul och Emma's nya Switch och se på säsongspremiären av Doctor Who hopgosade under allehanda filtar (som sig bör), och sedan dess har jag mest försökt återåg till mitt normala liv och ta det lite lugnt.
Jag och Josh var uppe i Sheffield förra helgen och firade sen jul med Joshs syster, vilket var asmysigt som alltid, och därefter har vi städat ut julen, spelat vårt nya board game Obscurio (där man spelar trollkarlar som försöker ta sig ur ett hemsökt bibliotek med hjälp av en magisk bok så det var ju klart redan från konceptet att jag skulle älska det), sett på mer Doctor Who, och så hade jag och Olga en wholesome day out i måndags (jag var ledig och hon är på semester så vi tog chansen since vi literally ALDRIG är lediga samtidigt annars). Gick till National Gallery och fick en privat guidad tur (eftersom Olga läste art history på universitetet och vet skitmycket intressanta saker om typ allting i hela museet) innan vi åt middag på South Bank vid floden och köpte in ett flertal rundor öl eftersom vi hade alldeles för mycket att avhandla för att hålla oss till bara varsin. Perfekt. även fast jag gillar att spendera mina måndagar med att städa och komma ifatt med tråkig life admin, så är det fan så också najs att spendera den med att bara göra roliga mysiga saker också. Ska försöka bli bättre på den balansen, också.
Så, ja. Det har varit det! Mycket fin start på året, som sagt. Känns som om jag fått till en bra balans som jag hoppas jag kan hålla i as the year progresses, men vi får väl se. Min kalender börjar redan fyllas upp med födelsedagsfester och resor, så verkar redan knivigt. Oh well.
Planerna för resten av veckan är wholesome de med. Ska till Prince Charles Cinema och se Mulholland Drive med Paul, Emma och Josh på lördag, och på söndag ska vi spela årets första D&D-session, och däremellan ska jag bara Skypa mamma, se på Star Trek och bada, at most. Mmmm. Längtar redan.