Won't you hug me, and hold me, and tell me I'm lovely

 
Hej igen! Väger upp för min långa frånvaro förra veckan med TVÅ inlägg på mindre än fem dagar! Fantastiskt vad man kan åstadkomma, va.
 
Sedan vi hördes senast hade jag det där badet jag pratade om, vilket jag tror typ helade mig på en väldigt djup nivå i allmänhet. Josh påminde mig om att det fanns en flaska av min favoritöl kvar i kylen efter D&D, och så fick jag sänka ner mig i ett perfekt varmt bad i någon timme och lyssna på min bästa true crime-podcast (gillar egentligen inte ens true crime i allmänhet men ÄLSKAR bara den enda podden av någon anledning?) och bara värma upp alla mina stressknutor i hela kroppen och ÅH SÅ GÖTT DET VAR.
Liksom? Blir livet bättre än såhär ens? Är tveksam.
 
I alla fall. Jobbade stängningsskiftet på jobbet på fredagen efter att ha spenderat morgonen hos frisören since en av mina gamla salonger hörde av sig och undrade om jag ville hårmodella. Hade inte modellat för dem på jättelänge (mest för att jag ett tag bara fick exakt samma frisyr och färg om och om igen varje gång och blev lite trött på det, basically), men ville heller inte att de skulle sluta höra av sig (plus att mitt hår börjat bli världens buske), så kilade inom där innan jobbet. Och det blev SKITBRA! Fick en typ ljusbrun/kopparaktig färg jag aldrig haft innan men som kan vara en av mina favoritfärger någonsin, och en allmänt gullig undercuttad pixiecut som ju är vad jag gör mig bäst i rent generellt. Så himla nöjd.
 
Anyhow. Åkte ut till Victoria Coach Station efter jobbet (kom till Victoria med en halvtimme till godo och det var fan tur det för busstationen är fan inte det enklaste att hitta till - irrade mig iväg till typ tre olika random parkeringsplatser innan jag hittade rätt), och mötte upp Josh i världens fullpackade folkhav, som informerade mig om att bussen var försenad och att det var allmänt kaos (påminn mig om att boka tågbiljetter i tid nästa gång alltså det var så rörigt herrejösses). Vi hade precis börjat förbereda oss på att behöva stå i folkmassan och vänta typ ett par extra timmar, när bussen som åkte innan vår (vår buss skulle gå 19.30 och bussen som anlände till stationen då var bussen som skulle gått klockan 18.00 så YEAH det var den sortens reseupplevelse basically) dök upp, och de annonserade ut att det fanns några extraplatser på den tidigare bussen, som vi ju därmed genast snodde åt oss.
 
Tittade på Josh när vi stod i kön för att kliva på, och bara sa "this is ALL just because of you, you know"Att resa med Josh involverar alltid ett visst mått av att behöva acceptera att alla högre makter bara älskar honom och att han alltid bara har världens orimligaste tur med saker även fast han otroligt sällan gör någonting för att förbättra förutsättningarna. Är otroligt irriterande att han alltid kommer undan med saker ingen annan i världen skulle kunna, men å andra sidan är han ju därmed typ världens bästa resekompanjon. Smittad med tur i resor är ju precis vad jag behövde i mitt liv med tanke på min familjs historia som världens oturligaste resesällskap, ändå.
 
Anyhow. Kom på bussen i tid, och spenderade den fyra timmar långa resan med att sova, läsa ut The Graveyard Book (som var SÅ mysig och gav mig precis samma känsla som när jag läste ut Neverwhere att jag sa hejdå till gamla vänner och ÅH älskar ju Neil Gaiman så himla mycket), och lyssna på poddar. Kom till Sheffield framemot midnatt, när Maddi och hennes man Joe hämtade oss med bilen och körde hem oss till sitt hus. Satt uppe någon timme och drack ett glas vin och såg på konstiga Youtubevideor innan vi insåg hur absolut utmattade vi var, och kraschade i säng.
 
Tog sovmorgon på lördagsmorgonen (eftersom ingen av oss haft någon vettig sovmorgon på typ flera veckor). Maddi lagade asgoda pannkakor med jordgubbar och banan till frukost, och så gav vi oss ut On The Town. Det var asvarmt och allmänt härligt väder, så vi strosade runt i Sheffield och såg på enorma, asfina gotiska katedraler, gick i The Peace Garden (som är en exotisk park i ett asstort växthus mitt i centrum och HUR fint som helst), åt burritos, hamnade mitt i en protest mot fracking och råkade därefter ansluta oss till världens mest mystiska marching band som dök upp från ingenstans och som vi efteråt inte kunde hitta någon information om någonstans på hela internet och därmed började misstänka att vi bara masshallucinerat.
 
Gick hem längsmed spårvagnsrälsen (Sheffield har ett helt spårvagnssystem vilket känns allmänt random på något vis? det är inte ens nån speciellt stor stad?), och drack lite te hemma hos Maddi och Joe för att mellanlanda. Tanken var först att vi skulle "go to the dogs" - aka gå och se ett greyhoundrace som tydligen är en stor grej där (och som jag var ganska intrigued by mest för att det låter som det absolut mest brittiska i hela världen), men Maddi hade varit ganska sjuk hela dagen och vi andra var ganska trötta i allmänhet efter att ha gått runt hela dagen, så vi bestämde oss för att bara stanna inne och spela brädspel istället, vilket jag var rätt tacksam för, all in all. Speciellt eftersom vi spelade Magic The Gathering-spelet som jag och Josh också köpt och jag inte ens behövde lära mig några nya regler, vilket ju alltid är uppskattat.
Här var vi typ halvvägs igenom och hade redan spelat i typ över en och en halv timme, hehe. Jag och Josh fick hade fattat mest av reglerna så vi fick förklara en del för Maddi och Joe men i slutändan kom jag och Josh sist ändå. Oh well. Var himla skoj i alla fall - man älskar ju ett brädspel med mycket GREJOR ändå.
 
Ramlade ner i ännu ett Youtube-rabbit hole på kvällen och såg på hela Double Down av Neil Breen (har sett den typ fyra gånger at this point men HERREGUD jag glömmer verkligen bort hur fullständigt osammanhängande och HELT sjuk den är varenda gång??? huvudpersonen botar hjärncancer på en liten flicka med en magisk sten mitt i filmen och det är därefter ALDRIG NÄMNT IGEN och har ingen som helst inverkan på filmen i stort???? HAN LISTAR UT BOTEMEDLET TILL CANCER OCH DET ÄR KNAPPT ENS EN FKIN B-PLOT ALLTSÅ JAG KAN INTE), samt upptäckte en ny helt och hållet fantastisk k-popserie (som ju är min och Joshs favoritgenre i livet), och drack upp all Joes öl som han inte gillade, och bara levde våra bästa liv i allmänhet.
 
Söndagen inleddes med avokadobagels till frukost innan vi gav oss ut genom regnet till en liten supermysig pub i utkanten av Sheffield (som var HUR pittoresk som helst med små slingriga vägar mellan höga stenmurar och tät, orange höstskog och jag var så himla nöjd att allt var så himla Morden I Midsomer-aktigt). Drack öl och åt kanske den största Sunday roasten jag någonsin försökt mig på, och i hörnet av puben fanns en öppen eldstad och GUD allting med det var ju verkligen the peak of british culture. Finns inget som får mig att älska Storbrittannien så mycket som en Sunday roast på en gullig lokal pub.
 
Pratade och drack lite mer pints, och körde därefter ner till busstationen där jag och Josh återigen klev på en överfull Megabus tillbaka till London igen. Kom hem, såg på det nya Doctor Who-avsnittet (DEN NYA TARDISEN ÄR DET FINASTE JAG SETT I MITT LIV JAG ÄLSKAR DEN SÅ MYCKET DOCTOR WHO ÄR SÅ BRA FÖR TILLFÄLLET OCH ALLT ÄR VACKERT), skrek extatiskt på varandra en stund efteråt eftersom vi älskade det så mycket, och så ramlade vi i säng. Var väldigt skönt att Sheffield blev en så lugn helg ändå - kände mig betydligt mer utvilad efter det än jag räknat med, vilket var himla skönt.
 
Och idag är det måndag - min första lediga heliga måndag på evigheter, och jag såg fram emot idag så mycket att jag nästan sprack. Har levt mitt bästa liv hela dagen, verkligen. Gosade med Josh på morgonen tills han stack till jobbet, klev upp, tog en lång dusch, gjorde yoga (har inte haft tid att yoga på typ en månad och innan jag slutade ha tid började jag överväga att byta program eftersom det knappt ens var jobbigt längre och nu var jag genuint DARRIG I KNÄNA flera timmar efteråt alltså jösses att det ska gå så fort att tappa precis alla muskler man skaffat sig), slängde in en tvätt, och tog mig därefter tid att verkligen storstäda lägenheten (minns inte ens när hade tid att göra det senast to be honest). Var så himla välbehövligt och har varit så stressande hur stökigt det har varit här, så det var verkligen superterapeutiskt att äntligen få rista alla mattor och göra all disk och torka av spisen och hela grejen. Hela huset är rent och allt luktar golvputs och tvätten är hängd och I AM AT PEACE. Gud jag älskar måndagar.
 
Anyhow. Har en del planerat för veckan som kommer, som vanligt. Imorrn har jag stängningsskiftet på jobbet, men faktiskt inga (!) planer utöver det (kanske ett bad at the very most), på onsdag är det D&D, på torsdag ska jag förhoppningsvis till Dalston och ÄNTLIGEN få hänga med Mats igen (har inte haft tid att träffa honom på fkin evigheter och jag saknar my best goth bro så HIMLANS), på fredag kommer Nat och Jago till London för att fira Nats mammas födelsedag, och på lördag ska en hel massa folk jag tycker om gå och dansa hela natten till någon funk-DJ som jag och Josh såg tillsammans för flera flera år sen (och det giget var en av the lead-ups till första gången vi briefly slutade vara Good Ol' Platonic Friends för en sommar, så det känns ju lite extra poetiskt att komma tillbaka som Ett Faktiskt Par den här gången ändå). Är så oresonligt taggad, trots att jag blivit en sån pensionär på sistone som aldrig vill lämna huset. Saknar att bara ha en rejäl danskväll, I suppose? Ska nog bli fint, oavsett.
 
Anyhow. Nu ska jag nog gå och svänga ihop nån slags mat (eftersom Josh aka min privata kock har övergivit mig för band practice istället för att servera mig mat den jäveln), och kanske till och med få nåt skrivet? Hade inte det varit ett galet koncept, ändå.
Kommentera inlägget här: