Idag har varit en bra dag!! Har varit lite välkommen variation från det vardagliga lunket, which is always welcome. Dagen började med att jag vaknade vid halvniodraget någon gång för att vara vid medvetande om frysfixarkillen skulle komma, vilket visade sig vara helt onödigt då han fortfarande inte kommit när klockan var kvart i elva och jag insåg att om jag inte lämnade lägenheten omedelbart så skulle jag bli sen till jobbet. Fick sticka in huvudet i Nontas rum (som luckily enough var hemma alltså tack gode gud att ha en frilansande rumskompis alltså) och be henne öppna dörren för honom när han kom, och skyndade sedan till jobbet med ungefär 0 sekunder till godo.
Jobbade med Magda och Niall, och alla var på allmänt bra humör och jag putsade bokhyllorna och hjälpte till att restocka en hel massa i selfhelpsektionen och spelade en hel massa Twenty One Pilots däremellan. Mycket fint. Eftersom jag och Frida (som jag lärde känna när vi bondade över att vi båda skulle på Simple Plans gig way back våren 2012 och som jag sedan dess bloggstalkat men aldrig någonsin träffat i verkligheten) hade bestämt att, efter tre hela års tid (!!!) mötas upp under dagen eftersom hon är i London några dagar, så gick jag runt och tänkte att "så fort jag tar min lunch så kommer hon dyka upp". Till sist tog jag lunch ändå, och gissa vad? Tio minuter senare dök hon och hennes familj upp. FUCKING CALLED IT ALLTSÅ.
Anyway. Efter att bara ha sett någon på tvådimensionella bilder i tre års tid var det rätt surrealistiskt att träffas i verkligheten (bland det första jag sa var bara "DU FINNS PÅ RIKTIGT" alltså no shit), typ som att se ett band man lyssnat på i flera år live och bara SHIT DÄR ÄR DEM JU I THOUGHT I MADE YOU UP. Anyway. Vi spenderade några timmar med att strosa runt i affären och tumma på böcker och prata en massa (fick henne att köpa Song of Achilles HAHAH can't wait to see it ruin her entire life) om precis allt möjligt. Fick dessutom reda på att hon hade låtit sin lillasyster läsa Yellow Bricks och All To Myself (aka två gamla berättelser jag skrev för några år sedan och var övertygad om att alla utom jag glömt bort), eftersom de båda var baserade på Marianas Trench's låtar och hennes syster gillar dem. Och hon hade tydligen gillat dem så mycket att hon inte kunnat sova ??? LIKSOM HUR COOLT ÄR DET NÅGON SOM INTE BEHÖVDE TYCKA OM MIN BERÄTTELSE GJORDE DET ÄNDÅ THIS IS SO COOL kommer leva på det här i månader framöver alltså. Efter Niall hade gått hem köpte de en bunta böcker och så sa vi hejdå innan de skulle iväg mot marknaden. Spenderade resten av kvällen med att försöka skriva på Sectangelus men skrev typ bara en sida för var helt bisarrt spattig och ofokuserad hela tiden. Var glad, dock. Kändes som det var en long time coming att ses till sist. Bestämde att vi skulle ses igen nästa gång vi råkade befinna oss på samma ställe. Känns najs.
Anyhow. Slutade jobbet vid åtta och tog bussen hem eftersom jag haft klackskor i två dagar i sträck och mina fötter vill dö. Kom hem och pratade med Nonta en stund (sidenote: vår kyl är lagad!!! HURRA PRAISE THE LORD DEN GÅR ATT STÄNGA IGEN den här veckans avsnitt av "hela lägenheten faller samman en sak i taget" avklarat. Hell yeah). Hon och hennes band ska tydligen ha en spelning i Spitalfields imorrnkväll och hon frågade om vi kunde filma deras gig med min kamera (eftersom det enda alternativet de hade var Iphonekameror haha), så jag tror jag ska ta och se om det finns några biljetter kvar dit och sen sticka dit efter jobbet. Var ett tag sedan jag var på ett av Nontas gig (eller ett gig i allmänhet tbh), och det är något med indiegig i källare som jag inte riktigt kan få nog av. Tror det är känslan av att leva i det där London man ser på film. Gillar att känna så. Plus har jag inte träffat Nontas kompisar på ett tag och jag saknar dem faktiskt lite, även fast jag mest bara adopterat in mig själv i deras gäng, basically. De är så mysiga ju. Kan inte motstå.
IN OTHER NEWS: Precis när jag trodde att jag inte hade några fler konserter att angsta över biljetter med, så fick jag reda på att American Idiot-musikalen (aka musikalen som gjorts av Green Days låtar och som vunnit en hel massa asprestigefyllda priser och som jag velat se bokstavligen SEDAN DEN HADE PREMIÄR FÖR SEX FUCKING ÅR SEN men alltid bott i fel land för att kunna se) fucking HAR KOMMIT TILLBAKA TILL LONDON ÖVER SOMMAREN ????? Trodde jag hade missat min chans men den går fram till slutet av september ???? Fjortonåringen inom mig gråter och JAG MÅSTE GÅ ??? JAG HAR VELAT GÅ SEN JAG VAR 14 ÅR GAMMAL OCH ALLTID TROTT ATT JAG MISSAT MIN CHANS ??? YELLS LOUDLY
Anyhow. Letade biljetter igårkväll lite lagom impulsivt, och typ alla biljetter kostade, som minst, typ £70, som musikaler brukar. Var lite lagom nedslagen och klagade på twitter, och typ genast svarade musikalens twittersida och sa att det fanns någon speciell sorts biljett som var mycket billigare. Letade upp den idag, och den kostar bara £15 ??? DET ÄR BILLIGARE ÄN EN KONSERTBILJETT I CAN PULL THIS OFF HERREJESUS.
Ska fråga Marion om hon vill följa med (vet att hon gillar Fall Out Boy men vet inte om hon inkluderar Green Day i det paketet), och sen boka biljetter. Ännu en grej som varit en long time coming, alltså. Har längtat sen 2009. Kan soundtracket utantill utan att någonsin ha sett musikalen. I was born for this.